Onsdag den 9 maj 1917. Han är ju skön, som aldrig det.

Nu för tiden blir det alltid, när jag skriver i min dagbok, endast ett relaterande av dagshändelserna. Aldrig några reflexioner eller funderingar över det ena eller andra. Men saken är helt enkelt den, att jag hinner aldrig samla mina tankar så pass, att det blir några dylika, utan jag kastar endast ner på papperet, vad vi ta oss för. Det kan ju vara roligt att ha, och så är det så bra att gå efter, när man skall skriva brev.

Apropos brev så är jag nu skyldig Greta, Eva, Elsa Ljungström, som var nog vänlig att gratulera mig på födelsedagen, Anna-Lisa, som äntligen skrivit, Eric W. och Hilding, vilken helt oväntat låtit höra av sig. Så nu måste jag snart sätta igång med brevskrivning.

Nu har vår sedvanliga gymnastikuppvisning gått av stapeln. Igår afton på Kungsholms Real. Det hela gick skapligt nog. Fast jag var fruktansvärt “skakis” i balansgången och har sällan hoppat sämre sidohopp. Fick ändå applåder.

I eftermiddags har Elsa och jag kostat på oss 35-öresplatser på “Biorama” och sett “Den mystiske främlingen”. Det var faktiskt en hemsk uppenbarelse Mefistofeles. Och så var det Olaf Fønss i huvudrollen, och han är ju skön, som aldrig det.

Originaltext från Judit Boudins dagböcker 1912 - 1926