Halvar, vars blogg ett längre tag låg nere, sprutar nu ur sig texter. Bland annat berättar han om hur han sitter och läser, och hur han hela tiden är beredd att när som helst avbryta läsningen och skriva ner någon stor tanke i Moleskinen.
Jag har en sån jag med. En anteckningsbok för stora tankar. Min är helt tom, för varje gång jag tar upp den för att skriva ner något, tänker jag “Är detta en tillräckligt stor tanke för att få hamna i min Moleskin?”.
Den kostar ju i alla fall dryga hundringen, och har använts av kända författare genom årtusenden, nåja, århundranden, och kan mina tänkta rader mäta sig med det? Nja, jag tuggar på tanken en stund till och så får vi se efter nästa wienerbröd om meningen håller. Och då har jag glömt den.
Men nu har jag fått en Moleskin till, så då kan man ju börja fylla den ena. Och jag har skrivit min första mening. ” en bok – 2 författare – 2 synsätt”.
Det ser snyggt ut. Jag daterar det hela. Om två veckor, när jag läser det, så kommer jag inte att fatta någonting, men min Moleskin har i alla fall kommit igång. Och under tiden, i väntan på nya idéer, läser jag ännu en uppvaknad inspirerande blogg som fullkomligt öser ur sig läsvärda meningar. Undrar om den bloggaren också har en Moleskin? Jo det har han nog, och han verkar använda den också. Nu är det bara mannen som gett bloggkoma ett ansikte som behöver en puff. Jag ska nog skicka en Moleskin åt det hållet.