Måndag den 1 december 1913. Jag dansade varenda dans.

Fort, fort tiden går! Redan i julmånaden. Just nu har jag skrivit ett brev, och frågat Janne om Naemi och jag få komma upp till Värmland till jul. Oh, vad det skulle vara härligt. I lördags hade jag hemskt skoj. Naemi, Rut och jag voro bjudna av respektive Linder, Ahlberg och Gustavsson på en skolbal på Hantverksföreningen, och det var lindrigt sagt, mycket roligt. Sång, musik, Thésupé och först och sist dans.

Det var en massa trevliga pojkar, jag trodde faktiskt inte, att det fanns så käcka seminarister. Särskilt en, som hette Fondén och dansade bedårande samt Odelius, voro mycket trevliga. Jag dansade varenda dans och med nästan alla herrarna. Vi kommo hem halv tre och då var det inte mycket med mig precis. Igår var Linder, G. och Linders syster, en mycket rar flicka, här. Och så Elin förstås. De voro här ända till halv 12 och vi följde dem hem.

På förmiddagen voro Greta och jag i kyrkan. Det var ju första söndagen i advent. Men då kyrkokören mycket vackert sjungit “Hosianna”, och Malmgren i all sin glans besteg predikstolen, var det Greta och jag som smeto och tog oss en längre promenad i Slottsskogen. Det var härligt fast det blåste fruktansvärt.

Originaltext från Judit Boudins dagböcker 1912 - 1926