Oh en sådan härlig segeltur vi hade igår. Vid middagstid kom helt plötsligt en skeppare hit och frågade om fru Kihlman skulle följa med på en segeltur. Hon kunde inte, ty hon skulle gå på födelsekalas. Vi fick följa med istället och oh, så skönt det var.

Vi seglade iväg vid halv tre-tiden och kom fram till Lyckorna klockan 6. Vi kryssade hela tiden och det gick så båten låg på ena sidan, så att vattnet slog in. Åh, vad jag njöt. Vid framkomsten skulle R. och jag springa till Irma för att hälsa på henne. Hon bor på Ljungskile. Hon var inte hemma. Snopet!

Nå, vi köpte bullar och choklad och galopperade tillbaka, ty vi skulle inte få stanna längre än en halvtimme, för skepparen var rädd att vinden skulle mojna av. När vi kommo till stora hotellet, satt fröken Börjesson, som också varit med, där, och hon bjöd på kaffe. Vi drack och åt upp vartenda dugg på kakfatet, och när vi skulle gå, kom en vindpust och tog papperet som låg på fatet, så uppasserskan trodde väl, att vi slukat dem med. Det smakade emellertid utmärkt (kaffet, ej papperet) och mätta, glada och belåtna gåvo vi oss iväg vid 7-tiden och så gick det för härlig medvind.

Redan klockan Halv 9 var vi hemma. Då åt vi och sedan gav vi oss iväg för att möta fru K. Som ännu inte kommit. Väl ditkomna stod vi utanför och levde rullan. Om en stund kom ett par karlar ut och tvingade oss att gå in och dricka kaffe. Det var humor. Sen begåvo vi oss hem, sjungande med full hals. “Vi gå över daggstänkta berg”.