Söndag den 6 juli 1913. Amandus var visst litet i gasen.

Nu har det verkligen hänt litet. Jag skrevs i onsdags och bjöd Elsa hit, och igår kom hon. Senare på kvällen kom Naemi och Hilding, och när vi varit och hämtat Elin med dragspelet hade vi bal på logen. Det gick alldeles utmärkt att dansa där, golvet var fint och blankt som ett parkettgolv. Amandus kom dit och bad att få spela ett slag, han var visst litet i gasen, för du milde värld, så falskt han spelade!

Vi kunde inte dansa, vi måste ställa oss i dörren med ryggen mot honom, så att han inte skulle se hur vi skrattade. Till slut förstod han visst och gick sina färde med en förnärmad min. Senare på kvällen vid 12-tiden drogo vi iväg till bryggan, men där var det några andra, så vi gick upp i “Hålkäften” och kommo inte hem förrän vid halv 2-tiden. Hilding fick ligga i mitt rum.

Idag på förmiddagen kom Ade. När vi ätit litet, började det störtregna, så att vi kunde inte vara ute. Vi “balade” i stället på logen. Sen klarnade det upp litet, så att de andra gick och badade, mens jag lagade middag. Så fort vi ätit reste N., A. och H. och vi gick omkring härhemma och slöade.

Jag kunde inte hålla mig för skratt då Rut, för att pigga upp situationen lite, satte spelklockan igång och försökte att dansa “one-step” efter den gamla hederliga “Fjorton år tror jag visst att jag var”!

Originaltext från Judit Boudins dagböcker 1912 - 1926