Fredag den 4 juli 1913. 10 krisch. Det va ju inte så dumt.

Inga världsomskakande händelser! Den ena dagen är den andra fullkomligt lik. På förmiddagen strök jag en del kläder, som jag tvättade i går. Jag fick också brev från mamma med pengar i. 10 krisch. Det va ju inte så dumt.

Före middan va Lillan och jag och badade och det blåste så att vågorna höll på att kasta omkull oss. Sen la jag mig ytterst ute på berget, där bränningarna går upp, och där sköljde vågorna alldeles över mig och höllo på att dra’ ner mig. Det var väldigt skoj. Men ack! Mina husmorsomsorger drevo mig snart hem att laga middag. Jag tänkte att steka skinka, men beskriv min fasa, då jag fick se, att den stora fina skinkan hade fullt med mask! Jag höll på att kräkas! Hu!

Nå, på “gubbens” inrådan gav jag hunden hela härligheten, och han blev glad, må tro. I eftermiddags ha vi varit och klippt av rågstrån att göra “Lemonsquashsugrör” av. Och nu sitter jag och väntar på att Elin skall komma hit med dragspelet, så att man kan liva upp sig med lite spel ett slag.

Originaltext från Judit Boudins dagböcker 1912 - 1926