Första dagen i “fruntimmersveckan”. Och vackert väder, ovanligt nog. Igår och förrgår var det riktigt kallt.

På kvällen, när pojkarna kommo, var Karl Persson med dem och för att slippa undan honom, gingo vi andra bort till skolhuset. Om en stund kom han efter, men då brusto vi ut i gapskratt mitt i ansiktet på honom och gingo genast hem igen och satte oss i bersån och lekte “nummerleken” hela kvällen.

Igår regnade det väldigt ett tag på förmiddagen och då kom Greta på den goda idén att vi skulle gå och bada. För att inte kläderna skulle bli våta togo vi av oss här hemma, satte på oss baddräkter och mössor och så långa kappor, och så klädda gingo vi ner och badade. Det var ganska kallt. Men så som vi såg ut, när vi kommo hem! Det var verkligen en syn för gudar!

På kvällen lekte vi “nummerleken” i bersån ända till klockan 11. Det är nu Karl, Albin, (Herbert och Verner) och Arvid, som regelbundet kommer hit varje kväll och ibland Yngve. Det var ju torsdag igår och när vi tagit godnatt av pojkarna skulle Greta, Naemi och jag baka drömpannkaka.

Vid tolvtiden klädde vi av oss i linnena, tog fram stekpanna, salt, mjöl och vatten och tände eld i spisen. Allihop fattade tag i skeden för att ösa mjölet i koppen. Vi ville nog låta bli att skratta, men när vi öst i en sked höllo vi på att kikna av skratt och så gick det 5, 6 gånger. Då äntligen fingo vi öst i tre skedar mjöl, tre skedar vatten (allihop höllo i skeden) utan att flina nämnvärt.

Så rörde vi om och välte röran i stekpannan. Om en stund skulle vi hålla i kniven och vända pannkakan, men då var det slut med Greta. Hon sjönk ner i en stol och formligen hoppade av skratt, men inte ett ljud kom över hennes läppar. Naemi och jag vände kakan under tystnad och sedan sprang Greta fram och tillbaka mellan spisen och stolen, för att hålla i kniven och skratta.

Äntligen välte vi upp kakan på ett fat under kvävda fnissningar och delade den i tre delar, satte oss på var sin tröskel och åt upp det under djup och högtidlig tystnad. Det var förfärligt vad den var salt. Sen gingo vi direkt och lade oss utan ett ord. Men jag kunde inte somna. Jag hörde hur Greta nästan storskrattade borta i sin säng, och så låg jag så fasligt illa.

Bortåt tre-tiden somnade jag äntligen efter att ha varit uppe och bäddat om min säng två gånger. Jag drömde att vi och alla pojkarna voro i Vik på en auktion och att jag där gick in i ett hus och drack två liter vatten! Så det blev ju ingen, som bjöd mig. Men det var kanske därför att vi fnissade. Nästa torsdag ska vi göra om det ordentligt.