Nu är det verkligen fint väder. Ringde just till Karin och frågade som vanligt “om hon inte ansåg vädret idag vara ett utmärkt lämpligt promenadväder”. Och som vanligt ansåg hon det.

Så klockan 1 skola vi träffas “På hörnet”, ordentligt. Det hände nämligen en gång, att vi stämt möte på hörnet och eftersom jag kom lite för tidigt gick jag åt det håll varifrån jag, min bleka oskuld, trodde att Karin skulle komma. Hon kom en annan väg precis på slaget, och då hon inte såg mig där, gick hon ner till Norr Mälarstrand för att möta mig, och sen gick vi där och velade på måfå hela 20 minuter innan vi råkade få syn på varandra. Därför skola vi nu träffas ordentligt.

Igår var jag med Naemi på “Kinne” igen. Först var hon här och drack kaffe och så gick vi till den charmanta nya biografen “Röda kvarn” för att se “Filmens Herkules, som detektiv”. Den filmen har också visats i Göteborg och både pappa och Rut sade, att vi voro “alldeles tvungna” att gå och se den om den kom hit. Och vi kände oss förstås pliktskyldigast (hm) alldeles tvungna och gick. Och du milde värld, det var verkligen en Herkules.

Sådana kraftprov, som han utförde torde väl höra till det ovanliga, t.ex. att bunden till händer och fötter först oskadliggöra sin fångvaktare, så med tänderna lyfta ett bord ovanpå ett annat, sedan på något besynnerligt sätt kravla sig upp på detta och slutligen “böka sig igenom taket”. Dessutom jonglerade han på ett synnerligen lekfullt sätt med bovar, betjänter m.fl. dylika.

Han hade en särskilt originell metod att stuka till bovarna, han tog dem som kappsäckar, (med handtag i ryggen) en i var hand, bar dem ett längre stycke och hissade ner dem i en kloakledning tills de bekvämade sig till att avslöja sina mörka planer. Ja, det var verkligen intressant att se en sådan fenomenal styrka.