Söndag den 9 januari 1916. Jag blev antastad av en idiot.

Bing- bång ringa kyrkklockorna. Klockan är halv 11, idag är det fruset och lite kallt, de föregående dagarna har det varit ett hopplöst slaskande. Ja, jag var med Naemi på “kinne”, en ny på Drottninggatan, som heter Phenix (biografen, ej Drottninggatan) och där såg vi det absolut idiotiskaste drama, jag hittills skådat. ”Den vanärade” hette det, och var så genomgående hopplöst fånigt, så sällan såg man något dylikt.

När jag gick hem, blev jag antastad av en idiot, men jag “bräckte till” honom, så han kände sig nog bra enkel, kräket. Nu har jag köpt en förtjusande vacker duk i vitbroderi, som jag skall försöka få färdig till mammas födelsedag. Men då får jag sannerligen gno på.

Idag har en av doktorns systersöner, notarie Forsberg varit här på middag. Han är ej vacker, men ser trevlig ut (han är god). Doktorn och han sitta nu och prata därinne, jag drog mig diskret tillbaka. Middagen var förresten mycket god. På förmiddagen var jag med Dagny på en lång härlig promenad ända till Djurgårdsbrunns värdshus, där vi kostade på oss kaffe.

Originaltext från Judit Boudins dagböcker 1912 - 1926