Måndag den 2 mars 1914. Jag blev något till snopen.

Nu ha vi kommit in i en ny månad igen. Ja, tiden går fort, fast den är långsam. Igår var Rut och jag på “Nyan” och såg Revyn. Den var så där tämligen bra. När jag kom hem, voro alla de andra på fest. Och Rut var där också, och rätt som det är, uppenbarar sig Hilding, som jag trodde vara i Stockholm, och Erik Eriksson. Jag blev något till snopen.

Han gick nästan meddetsamma, men sen på kvällen voro de här igen och sen voro vi ute och spatserade och på “vita Bandet”. Idag knäppte han Rut och mig i profil och med utslaget hår.

Originaltext från Judit Boudins dagböcker 1912 - 1926