Jag är som tolvåring på väg hem från pappa i Etiopien för att börja i svensk skola till hösten hemma hos mamma i Märsta. Men på vägen hem stannar jag i Paris, där jag först får bo hos en flygvärdinna två dagar, sedan hos hennes flygande syster och till sist hos en grannfru. Det är min pappa som fått kalla fötter, antagligen efter lite skäll från mamma, och telegraferat en bekant som mötte på flygplatsen.
Jag trodde jag skulle bo på Hotell Stockholm, där jag dessutom bokat rum i en vecka.
Tredje dagen, när jag skulle lämnas över till flygande systern, fick jag vänta några timmar på Gare du Nord. Det är då jag passar på att sjunga in ett grattis till min mammas födelsedag. Man kunde göra sånt 1964, i små kurer som såg ut som fotoautomater.