En vän har utmanat mig på sju sanningar.

Här finns det ju plats för gediget tänkande, underfundighet och personlig PR. En månads skapande. Och så var det detta som kom ut. Suck. Det får bli min första sanning.

1. Jag har bråttom. Jag vill att det ska vara klart. Det ska vara lagt i olika burkar, i olika fack, sorterat och färdigt. Jag blir dedicerad, liksom uppslukad och ställer höga krav på min egen förmåga och snabbhet. Och sanningen här är att det blir lite hämmande ibland, eftersom jag vill nu, men det mesta sker sen. De flesta sker sen.

2. Jag har verkligen svårt för att se sanningar hos mig själv. När jag levererar en sanning känns den antingen skrytig eller avslöjande, och jag tvivlar i båda fallen på att det är en sanning. Weman kallar det för falsk blygsamhet. Jag jobbar med frågan.

3. Jag är numera en 56 årig föräldrarlös, och det är en sanning som jag också har svårt att förlika mig med i alla dess delar. Både när det gäller åldern och när det gäller den plötsliga insikten att man är den enda kvar som minns, och borde minnas, hur det var förr.

4. Jag har drömmar, och jag har numera skaffat mig förmågan att försöka leva dom. Den sanningen är jag nöjd med. Att fortfarande ha fantasin att finna en förändring, att ha viljan till förändring och dessutom ha råd med det.

5. Jag är en bra förlorare. Jag hatar att förlora, men jag är bra på att ta en förlust. För innerst inne är jag övertygad om att det alltid är bara första halvlek och jag kommer igen i den andra halvleken. Då kan jag slå ur underläge och det tycker jag är grädden på moset. Den andra halvleken kan vara väldigt lång ibland. Jag har några väldigt långa, pågående matcher.

6. Vänskap är viktig. Ärlighet och vänskap. Om din vän är enögd, betrakta honom/henne i profil, heter ett talesätt. Jag är tillåtande mot vänner, har inriktningen att aldrig svika. En vän är ovärderlig. Men blir jag själv medvetet sviken så gör det för ont och vänskapen är över.

7. Jag har en ständigt pågående diskussion med mig själv om hur man ska vara. Jag läxar upp mig. Reptilhjärnan har inte mycket att säga till om. Jo det har den, men jag lyssnar inte rakt av utan käftar emot med värdeord som omtänksamhet, empati, stöttande, hjälpsamhet. Min reptil har på det sättet, med åren, blivit rätt schysst.