– Vi kan inte göra någonting, sa flickan på postens kundtjänst. Detta efter att jag bett dem att vidarebefordra mig det paket som SVT sänt till mig för 9 dagar sen.
Eftersom jag fått paketet aviserat hem så har jag nu tre gånger varit på ett utlämningsställe men inte fått det. Istället har jag fått rådet att gå in på Internet och spåra mitt paket (nr 86455971634SE). Där ser man att de sorterar paketet. Och sorterar paketet. Och sorterar paketet. Och sorterar paketet.
– Vi kan inte göra någonting, säger flickan på postens kundtjänst när jag ber att de kan skicka hem paketet till mig, så jag inte ska behöva gå ner till utlämningen i onödan igen.
– Det kan vi inte göra, säger flickan och påstår sig vara hemskt ledsen.
– Jag har märkt det, svarar jag och är även jag hemskt ledsen, mest av sympati med henne.
– Men ni kan väl försöka leverera paketet ändå, det är ju liksom det man betalar för, försöker jag.
– Nej, det kan vi inte göra, fortsätter flickan, och meddelar att paketet nu felsorterats till Malmö.
– Men kan ni skicka paketet fel till Malmö, så borde ni kunna skicka det rätt till Solna, speciellt som ni lyckats skicka aviseringen av paketet helt rätt?
– Som jag sa, vi kan inte göra någonting, säger flickan på kundtjänst, du får vänta fyra dagar till och sedan kan du spåra paketet på Internet och se om det kommit fram. Tack.
Jag funderar kort varför hon tackar, och bestämmer mig för att det är för att jag är sympatiledsen.
Och när jag lägger på luren till flickan på postens kundtjänst, som för övrigt inte kan göra någonting, kan jag konstatera att i år blir det inget paket från posten.
Men kanske nästa år blir bättre?