My darling! Tänk, om du verkligen skulle vara här redan den 23 på kvällen! Det är ju nu till fredag!! Oh!!! Men kan du tänka dig så hemskt! Just då behöver mamma resa in till sta’n igen, så jag kan nog inte komma in och möta dig! O ve!! Men du måste naturligtvis komma hit ut med första möjliga båtlägenhet på lördag. Eller hur??
Med stor och blåblek fasa mellan svimningsanfallen läste jag om ditt sammanträffande med Svea Vestberg. Oh, huru skall väl detta sluta! ”Jag gläder mig mycket åt detta sammanträffande”. Ha, falska människa! Ha, ha!!!!!! Det måste naturligtvis ligga något under dessa upprepade sammanträffanden, fastän du hycklar och säger, att ”absolut inte en gnista återstår”.
Oh, jag arma bedragna kvinna! Tur, att det finns så mycket vatten runt om att dränka sig i! Haaaaa… Nu är moster Alma härute, och hon tycks finna allt vara ganska gott. Om mig har hon säkert fått den uppfattningen, att jag överlämnat mig i Guds hand. Jag är nämligen av bekvämlighetsskäl så slätkammad som det finns möjlighet att vara och har idag på förmiddagen med stor patos deltagit i bibelläsning och sång. Förresten är hon en riktigt hygglig moster, som alls inte bär sin religion på läpparna för att plåga andra därmed. Fast pappa tar matsupen i smyg förstås. Kanske jag inte skriver något mer brev till dig, innan du kommer! Får väl se, om jag hinner, det tar visst fyra dagar härifrån. Förresten kan jag inte skriva vid tanken på att jag snart har dig här! Vill du ha en kyss, så… Din egen flicka, Eine kleine Garnisoneustadt.
Utdrag ur boken ”Kära Kalle, älskade Judit”, idag för 105 år sedan. En ögonblicksbild från en dag så lik vår egen, men ändå så olik. Judit Boudin och Karl Rencke drömde om att deras korrespondens för över 100 år sedan borde resultera i en mycket dyrbar bok. Tiden har gått, men drömmen levde vidare, och nu kan du ta del av den. Boken kan beställas på apforlaget.se.