Jag fyllde år. Kanske det var åtta, kanske nio år. Idag är jag och Bertil 60 år, så det var i alla fall länge sedan. Det känns som det var i brytpunkten mellan att leka med kottar och en elektrisk tågbana, i skarven mellan färg och svartvitt, mellan skuggspel och smalfilmskamera, mellan radio och tv, haderian och Elvis. Strax efter en mellanperiod och i början på allt det nya.
Jag hade kalas och det nya fanns plötsligt därhemma, i form av Märklintåget som magiskt åkte runt, och pappas filmkamera. Alla kompisar var jätteimponerade. Alla utom bästa kompisen Bertil, i alla fall visade han det inte. Han var istället väldigt upptagen med att styra runt den orangea kranbilen som antagligen också var en present den här dagen.
Jag misstänker att han var lite avundsjuk på den.
Så nu när Bertil har fyllt 60, så ska han få den av mig. Lite nött, väl använd men en jättebra present till en man som annars har allting.
Ett minne som man dessutom kan ta på.
Och för säkerhets skull finns det lite att jobba med, den ska ha en krok och ett snöre för att fungera fullt ut igen.
Så det blir tre presenter i en: En kranbil, ett minne och ett projekt.