Det är inte alls så svårt att filma med en drönare. Det svåra är att få visa andra vad man filmat. Det är nämligen så att om du tar en utsiktsbild från ett höghus med din kamera på ett stativ, så är det ok. Men om kameran sitter under en drönare, på samma plats, så behöver du ett spridningstillstånd för dina bilder. Det där ska jag utveckla i en senare post. Under tiden tränar jag start, filmning och landning genom att illustrera början på boken “Mannen som tog sitt liv – på allvar“. Och ja, den här filmen har fått sitt spridningstillstånd.

Han tittar sig omkring för att se om de små gubbarna finns där. Men han ser ingenting som kan oroa, eller tyda på en kommande död. Det enda som rör sig i hans synfält är ett kvarhängt höstblad på en kvist och med det känner han sig lugnad. Den första impulsen, att snabbt resa sig upp igen, tonar ut och ersätts av en allt starkare känsla att det egentligen är mycket bättre att ligga kvar.