Min egen Bobbie! Kan du gissa, vad jag har för mig just nu? Jo. Jag står på utställningens postkontor och skriver detta, i väntan på Svea Vestberg… (plats för svimning) Hon är här uppe för några dagar. Ringde mig idag. Vi har varit tillsammans cirka en timme och nu skall vi träffas igen.

Jag gläder mig mycket åt detta sammanträffande. Det bekräftar, att absolut inte en gnista återstår av den forna, låt oss i alla fall säga, glöden. Inte från hennes sida heller, vad jag tror. Vi har helt enkelt inte berört saken. Endast två gamla bekanta. Goda vänner. Ja, that’s all. Du kan vara stolt över din seger. Lika stolt som jag är över min egen lilla fästmö. I detta ögonblick älskar jag dig alldeles särskilt. Det är ibland nyttigt med jämförelser… Din pojke.

Utdrag ur boken ”Kära Kalle, älskade Judit”, idag för 105 år sedan. En ögonblicksbild från en dag så lik vår egen, men ändå så olik. Judit Boudin och Karl Rencke drömde om att deras korrespondens för över 100 år sedan borde resultera i en mycket dyrbar bok. Tiden har gått, men drömmen levde vidare, och nu kan du ta del av den. Boken kan beställas på apforlaget.se.