Jag hade varit hos tandläkaren. Inga hål förresten.
När jag kryssade uppför Hantverkargatan, hamnade jag plötsligt bredvid – Ingemar Stenmark!!
Vi gick åt samma håll, och ungefär lika fort, vilket fick mig att hamna i ett dilemma.
Jag ville ju gå och se hur han gjorde när han gick. Men då var risken att han skulle tro att jag förföljde honom.
så jag blev tvungen att gå lite bredvid, nån meter framför. Det var kul.
Först tittade folk på honom, och sen på mig. Och sen såg jag att alla undrade vem jag var. Och så tittade dom lite extra på mig, för man kan ju inte titta för länge på Stenmark, det är pinsamt.
Aldrig har väl så många vackra damer tittat så länge på mig!
Och det är väl den enda gången i mitt liv som jag tog varje port före Stenmark!
Han hade T-shirt och slitna jeans, lite tunnt med hår på skallen, en plastpåse i handen och tittade stint framför sig med ett inåtvänt monalisaleende.
Han luktade gott.