{"id":76,"date":"2006-03-13T00:16:39","date_gmt":"2006-03-12T22:16:39","guid":{"rendered":"http:\/\/www.arhammar.se\/blog\/?p=76"},"modified":"2016-03-06T12:52:42","modified_gmt":"2016-03-06T11:52:42","slug":"khmerapport","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.arhammar.se\/blog\/khmerapport\/","title":{"rendered":"Rapport fr\u00e5n ett l\u00e4ger"},"content":{"rendered":"

(En bilaga till boken – Det stora scoopet)<\/strong><\/p>\n

Takten \u00e4r intensiv. \u00d6ver hela l\u00e4gret ligger ett dammoln som retar slemhinnorna och orsakar hosta, den \u00f6k\u00e4nda Khmerhostan. P\u00e5 de dammiga v\u00e4garna g\u00e5r vattenb\u00e4rare, ibland bara sm\u00e5 barn, som dignar under tyngden. De h\u00e4r barnen har tidigt f\u00e5tt l\u00e4ra sig vad det vill s\u00e4ga att hj\u00e4lpa till. De h\u00e4r barnen har inte f\u00f6rskonats fr\u00e5n den terror som fyra \u00e5r under Pol-Pot regimen inneburit f\u00f6r Khmererna, inv\u00e5narna i Kampuchea. M\u00e5nga av dem har sett sina f\u00f6r\u00e4ldrar, br\u00f6der och sl\u00e4ktingar m\u00f6rdas eller duka under av sv\u00e4lt.
\nM\u00e5nga av barnen i Kampuchea dog under dessa fyra \u00e5r. \u00d6gonvittnen ber\u00e4ttar om barn som begravts levande, om barn som ryckts ifr\u00e5n sina f\u00f6r\u00e4ldrar f\u00f6r att sedan f\u00f6rsvinna sp\u00e5rl\u00f6st.
\nDe r\u00f6da Khmererna gjorde ingen skillnad p\u00e5 kvinnor och barn, gamla eller unga. Terrorn drabbade alla. <\/p>\n

Ljudniv\u00e5n i l\u00e4gret \u00e4r h\u00f6g. Bilar och scootrar med r\u00f6da kors p\u00e5 v\u00e4snas ikapp med barnens lek och gr\u00e5t, och blandas med vattenpumparnas surr, den svarta marknadens kommers, en och annan helikopter och d\u00e5net fr\u00e5n spr\u00e4ngladdningar n\u00e4r japanerna letar efter vatten.
\n\tF\u00f6r varje detonation tystnar l\u00e4gret, det blir s\u00e5 tyst som det bara kan bli n\u00e4r 110 000 personer drar efter andan. Var det en granat eller . . . R\u00e4dslan f\u00f6r kriget finns alltid med. Men tystnaden varar bara en sekund sedan lever allt upp igen.
\nI Khao i Dang betyder en explosion nytt liv, fjorton kilometer d\u00e4rifr\u00e5n vid gr\u00e4nsen, betyder samma explosion d\u00f6d. Det kommer att dr\u00f6ja l\u00e4nge innan flyktingarna l\u00e4r sig att \u00e5terv\u00e4nda till ett dagligt liv. F\u00f6r en del kommer det aldrig att g\u00e5.
\nF\u00f6r en bes\u00f6kare i ett av dessa flyktingl\u00e4ger i Thailand \u00e4r det sv\u00e5rt att f\u00f6rest\u00e4lla sig vad dessa m\u00e4nniskor f\u00e5tt utst\u00e5. De f\u00f6rvandlas till en klump av m\u00e4nniskor som haft det sv\u00e5rt, men som nu f\u00e5r det dr\u00e4gligt tack vare den internationella hj\u00e4lpen. De f\u00f6rvandlas till ett problem som vi ska ta itu med, och som f\u00e5r en hj\u00e4lp som de ska vara tacksamma \u00f6ver.
\nMen efter n\u00e5gra dagar f\u00f6rvandlas massan till individer, individer som alla har sin historia, sina upplevelser. Utplevelser som vittnar om grymhet, f\u00f6rnedring, m\u00e4nniskof\u00f6rakt. Upplevelser som f\u00f6rvandlar dikten till verklighet, som g\u00f6r det otroliga till sanning och det sanna till dikt.
\nTv\u00e5 lastbilar och en buss skumpar sakta fram den sista biten fram till bommen, d\u00e4r de stoppas av bev\u00e4pnade thail\u00e4ndska soldater. Efter en snabb kontroll \u00e5ker karavanen in i l\u00e4gret och rullar de sista femtio metrarna fram till screening, kontrollen d\u00e4r de stannar med en sista suck. \u00c4nnu en resa \u00e4r \u00f6ver.
\nP\u00e5 lastbilsflaken tr\u00e4ngs m\u00e4nniskor med sin packning, flyktingar som kanske vandrat i m\u00e5nader och nu kommit till Khao i Dang. De thail\u00e4ndska soldaterna beordrar ner all packning p\u00e5 marken, och en bambustege reses mot flaket.
\nEn och en g\u00e5r m\u00e4nniskorna ner fr\u00e5n flaket, hj\u00e4lpta av varandra och av personal fr\u00e5n de internationella hj\u00e4lporganisationer som arbetar i l\u00e4gret. Soldaterna g\u00e5r mycket noga igenom flyktingarnas packning. Man letar efter vapen, och efter narkotika. Det \u00e4r inte heller till\u00e5tet att ta med sig radioapparater in i l\u00e4gret. S\u00e5dana konfiskeras av soldaterna med den motiveringen att l\u00e4gerinv\u00e5narna annars kan avlyssna den thail\u00e4ndksa milit\u00e4rtrafiken.
\nFlyktingarna \u00e4r mycket oroliga n\u00e4r de kommer.
\nJag hj\u00e4lper en mamma genom att lyfta ner hennes barn s\u00e5 att hon sj\u00e4lv kan ta sig ner fr\u00e5n lastlailsflaket . Hon vill inte g\u00e4rna l\u00e4mna ifr\u00e5n sig sitt barn, kanske tror hon att barnet ska f\u00f6rsvinna. Hennes blick klistrar oroligt fast vid min, och jag f\u00f6rs\u00f6ker att le f\u00f6r att visa att hon kan vara lugn.
\nRedan innan hon n\u00e5tt ner till marken tar hon tillbaka sitt barn, och g\u00e5r vidare till l\u00e4karkontrollen med sina \u00e4godelar som ligger inrullade i en bastmatta. Det \u00e4r allt hon \u00e4ger. En soldat som unders\u00f6kte hennes bagage har plockat till sig ett kassettband men han blir tvungen att l\u00e4gga tillbaka det n\u00e4r han ser att jag tittar p\u00e5 honom.
\nDen h\u00e4r g\u00e5ngen gick det inte men d\u00e5 g\u00e5r det v\u00e4l n\u00e4sta g\u00e5ng.
\nRedan f\u00f6rsta dagen i l\u00e4gret m\u00e4rker jag lite av mots\u00e4ttningarna mellan soldaterna och de som \u00e4r i l\u00e4gret. Det skull jag m\u00e4rka flera g\u00e5nger under min vistelse. En mots\u00e4ttning som grundar sig p\u00e5 skr\u00e4ck f\u00f6r det milit\u00e4ra, os\u00e4kerhet inf\u00f6r framtiden och avundsjuka inf\u00f6r flyktingarna. M\u00e5nga thail\u00e4ndare tycker att flyktingarna har det f\u00f6r bra, n\u00e4r det finns egna landsm\u00e4n i byar i n\u00e4rheten som lider n\u00f6d.
\nFattigdomen hos thail\u00e4ndare i isolerade landsbygdsbyar \u00e4r en k\u00e4lla f\u00f6r oro hos milit\u00e4ren. De thail\u00e4ndska kommunisterna kan d\u00e4r f\u00e5 ett st\u00f6d som i framtiden kan komma att g\u00f6ra thailand till ett nytt Kampuchea.
\n\tD\u00e4rf\u00f6r f\u00e5r hj\u00e4lporganisationerna, och fr\u00e4mst d\u00e5 FN, k\u00f6psl\u00e5 med \u00f6verbef\u00e4lhavaren i omr\u00e5det. F\u00f6r att f\u00e5 hj\u00e4lpa flyktingarna med vatten och mat, s\u00e5 m\u00e5ste ocks\u00e5 en liten del av hj\u00e4lpen g\u00e5 till thail\u00e4ndska byar, f\u00f6r att milit\u00e4ren inte ska st\u00e4lla till n\u00e5gra problem.
\nDen allm\u00e4nna \u00e5sikten \u00e4r ocks\u00e5 att en s\u00e5dan hj\u00e4lp \u00e4r helt i sin ordning. Hj\u00e4lpen ska g\u00e5 till beh\u00f6vande \u00e4ven om de inte r\u00e5kar vara Khmerer. Men den delen av hj\u00e4lparbetet tystas ner.
\nEfter h\u00e4lsokontrollen skickas flyktingarna vidare till en hydda d\u00e4r de ska bo fram\u00f6ver. Om de \u00e4r sjuka skickas de vidare, till n\u00e5got av de tv\u00e5 sjukhus som finns i omr\u00e5det.
\nSj\u00e4lva l\u00e4gret Khao i Dang \u00e4r det st\u00f6rsta av alla flyktingl\u00e4ger i Thailand. Sk\u00e4mtsamt brukar det kallas f\u00f6r Kampucheas st\u00f6rsta stad, med 112 000 inv\u00e5nare, n\u00e4r det st\u00e4ngdes f\u00f6r flyktingar i slutet av januari.
\nLiksom i en riktig stad s\u00e5 b\u00f6rjar det dagliga livet ocks\u00e5 att normaliseras i Khao i Dang. N\u00e4r nu den v\u00e4rsta n\u00f6den \u00e4r \u00f6ver, den n\u00f6d som fick m\u00e5nga av oss svenskar att s\u00e4tta julmaten i fel strupe, s\u00e5 har flyktingarna f\u00e5tt tid \u00f6ver f\u00f6r andra aktiviteter. Eller \u201dvi f\u00e5ngar\u201d som m\u00e5nga kallar sig, f\u00f6r faktum \u00e4r att de inte har n\u00e5gon flyktingstatus. Av de thail\u00e4ndska myndigheterna kallas de f\u00f6r illegala immigranter och l\u00e4gret kallas f\u00f6r Holding camp, f\u00f6rvaringsl\u00e4ger.
\nDe f\u00e5r heller inte l\u00e4mna l\u00e4gret som de fick i b\u00f6rjan. Nu \u00e4r l\u00e4gret st\u00e4ngt, en g\u00e5ng i l\u00e4gret s\u00e5 m\u00e5ste du vara kvar d\u00e4r. \u00c4nd\u00e5 st\u00e5r det alltid en grupp nere vid bommarna och v\u00e4ntar, hoppas p\u00e5 att de ska f\u00e5 \u00e5ka tillbaka till gr\u00e4nsen d\u00e4r livet \u00e4r friare.
\nMen f\u00f6rs\u00f6ker de ge sig av ut fr\u00e5n l\u00e4gret, som inte \u00e4r inh\u00e4ngnat, s\u00e5 riskerar de att bli skjutna. Inte bara av de thail\u00e4ndska soldaterna utan ocks\u00e5 av den thail\u00e4ndska kommunistgerillan eller av de r\u00f6da Khmererna som ocks\u00e5 finns i omr\u00e5det. Eller ocks\u00e5 av n\u00e5gon annan fraktion fr\u00e5n kriget i Kampuchea.
\nTrafiken \u00f6ver och omkring gr\u00e4nsen \u00e4r stor, de enda som h\u00e5ller sig p\u00e5 andra sidan \u00e4r vietnameserna vars artilleri h\u00f6rs l\u00e4ngs gr\u00e4nsen och ibland \u00e4nda till Khao i Dang.
\nN\u00e4r nu l\u00e4gret \u00e4r st\u00e4ngt har livet normaliserats. H\u00e4r och d\u00e4r v\u00e4xer f\u00f6retagsamheten fram. N\u00e5gon \u00f6ppnar en fris\u00f6rsalong, andra har startat restaurangr\u00f6relse. I l\u00e4gret finns det v\u00e4xlingskontor, en svart marknad, vattenf\u00f6rs\u00e4ljning, massage. P\u00e5 den svarta marknaden kan jag k\u00f6pa vad jag vill, med undantag av bilar och TV-apparater. N\u00e4r Thailand drabbades av tobaksstrejk blev det sv\u00e5rt att k\u00f6pa cigaretter i aff\u00e4rerna. Men i l\u00e4gret fanns det gott om cigaretter och tobak, naturligtvis till ett h\u00f6gt pris.
\nVarorna p\u00e5 den svarta marknaden kommer fr\u00e5n smugglare som ger sig ut p\u00e5 n\u00e4tterna f\u00f6r att handla i de n\u00e4rliggande byarna. Men det \u00e4r ett farligt f\u00f6retag, varje natt skjuts flera ihj\u00e4l. M\u00e5nga av d\u00f6dsskjutningarna kommer aldrig fram i dagen, Liken f\u00f6rsvinner under natten innan solen hinner upp med sitt avsl\u00f6jande sken.
\nFj\u00e4rde dagen under min tid i l\u00e4gret sk\u00f6ts tv\u00e5 m\u00e4nniskor alldeles bakom sjukhuset av thail\u00e4ndska soldater. Denna g\u00e5ng var det dock inga smugglare, utan en polis i flyktingl\u00e4gret. Han hade tillf\u00e5ngatagit en soldat som r\u00e5nade en familj, och s\u00e4nt efter milit\u00e4ren. De soldater som kom sk\u00f6t helt enkelt Khmerpolisen, liksom de n\u00e5gon vecka tidigare sk\u00f6t den fem\u00e5riga lille pojk som r\u00e5kade f\u00f6rirra sig utanf\u00f6r bommarna i jakt p\u00e5 en kyckling.
\nDisciplinen \u00e4r inte alltid den b\u00e4sta bland den thail\u00e4ndska arm\u00e9ns v\u00e4rnpliktiga soldater. De g\u00f6r lite som de vill, vilket bland annat betyder v\u00e5ldt\u00e4kter av kvinnor fr\u00e5n l\u00e4gret Khao i Dang, n\u00e4r de l\u00e4mnar l\u00e4gret f\u00f6r att plocka ved upp\u00e5t bergssidorna.
\nDet betyder att de vid en kontroll kommer in i R\u00f6da korsets buss och skjuter av sitt gev\u00e4r rakt genom taket.
\nDet betyder att det varje natt d\u00f6das tv\u00e5, tre m\u00e4nniskor runt och i l\u00e4gret Khao i Dang. Det betyder ocks\u00e5 att de v\u00e4rnpliktiga f\u00f6rs\u00f6ker sko sig under de f\u00e5 veckor de placeras n\u00e4ra gr\u00e4nsen till Kampuchea. Thail\u00e4ndare som har n\u00e5got att s\u00e4lja f\u00e5r komma vidare genom sp\u00e4rrarna genom att betala f\u00f6r sig, eller genom \u201datt le vackert\u201d, som en thail\u00e4ndsk flicka ber\u00e4ttade f\u00f6r mig. Hon arbetade i vanliga fall i Bangkok, men hade tagit semester fr\u00e5n sitt expeditjobb f\u00f6r att \u00e5ka ner till gr\u00e4nsen och titta, som en turist. I verkligheten smugglade hon guld som hon k\u00f6pte av flyktingar fr\u00e5n Kampuchea. Det \u00e4r det enda betalningsmedel som fungerar i Kampuchea sedan pengarna blev v\u00e4rdel\u00f6sa f\u00f6r fyra \u00e5r sedan.
\nI hettan l\u00e4ngs med stora huvudgatan i Khao i Dang tar det ungef\u00e4r en kvart att komma till sjukhus tv\u00e5, d\u00e4r de flesta svenskarna arbetar. Runtomkring mig sv\u00e4rmar ungarna, de blir fler och fler.
\n– OK- Bye Bye, ropar de i k\u00f6r, Ok-bye bye, Ok bye bye.
\nMen vid sjukhuset l\u00e4mnar de mig. Hit kommer bara de sjuka, och deras familjer. Det \u00e4r m\u00e5nga g\u00e5nger positivt att familjerna \u00e4r med de sjuka, dagarna blir inte s\u00e5 l\u00e5nga d\u00e5. Men samtidigt kan det vara en nackdel. En liten flicka som kom in med h\u00f6g feber och diarr\u00e9 repade sig snabbt, men ist\u00e4llet insjuknade hennes fyra syskon och f\u00f6r\u00e4ldrar. S\u00e5 av en patient blev det sju, och alla tr\u00e4ngdes de i samma sjuks\u00e4ng. Men att sova t\u00e4tt tillsammans, det \u00e4r man van vid.
\nN\u00e4r natten faller p\u00e5 och generatorerna bakom sjukhus tv\u00e5 s\u00e4tter ig\u00e5ng och producerar den enda elektricitet som finns i l\u00e4gret, d\u00e5 lyser de nakna gl\u00f6dlamporna ner \u00f6ver ett ormbo av m\u00e4nniskor. Sakta tonar ljudet ner, en efter en somnar familjerna p\u00e5 sin plywoods\u00e4ng. Men i l\u00e4gret somnar man inte bara f\u00f6r att m\u00f6rkret faller p\u00e5.
\n\u00d6verallt t\u00e4nds sm\u00e5 ljus och livet forts\u00e4tter. Radiomusik fr\u00e5n f\u00f6rbjudna radioapparater str\u00f6mmar ur bambuhyddorna d\u00e4r folk samlas inf\u00f6r kv\u00e4llen.
\nHj\u00e4lparbetarna i l\u00e4gret, som stannar \u00f6ver natten, h\u00e5ller sig p\u00e5 sina arbetsplatser. Utanf\u00f6r v\u00e4ntar flyktbilen, den bil som ska f\u00f6ra personalen ut fr\u00e5n l\u00e4gret i h\u00e4ndelse av att kriget g\u00e5r vilse vid gr\u00e4nsen och kommer till Khao i Dang.
\n\u201dS\u00e4kerheten \u00e4r god, vi kommer att ta v\u00e4l hand om er\u201d heter det fr\u00e5n bland annat R\u00f6da korset. Men sanningen \u00e4r den att hj\u00e4lparbetarna har ingen st\u00f6rre hj\u00e4lp att v\u00e4nta fr\u00e5n det h\u00e5llet. Den enda flyktbil som finns i l\u00e4gret r\u00e4cker dels inte till f\u00f6r alla, och dels kommer den att st\u00e5 sig sl\u00e4tt om det h\u00e4nder n\u00e5got.
\nFN- personal s\u00e4ger ist\u00e4llet, visserligen inofficiellt, att om det sm\u00e4ller s\u00e5 ska man ta sin vattenflaska och bara ge sig av v\u00e4sterut, bort fr\u00e5n gr\u00e4nsen. Men h\u00e5ll undan f\u00f6r bergen bakom l\u00e4gret, d\u00e4r bakom finns den thail\u00e4ndska kommunistiska arm\u00e9n.
\nJag vet inte hur m\u00e5nga av hj\u00e4lparbetarna som egentligen t\u00e4nker p\u00e5 faran och s\u00e4kerheten. Jag tror inte att det \u00e4r m\u00e5nga. Redan f\u00f6rsta dagen i l\u00e4gret har den oro som jag arbetat upp inom mig med hj\u00e4lp av en livlig fantasi, runnit av mig. Det finns helt enkelt s\u00e5 mycket att g\u00f6ra, att det inte blir tid \u00f6ver f\u00f6r n\u00e5gra tankar.
\nI en l\u00e5ng rad kryper lastbilskonvojen fram\u00e5t, ner mot gr\u00e4nsen. F\u00f6r bara en vecka sedan \u00f6verf\u00f6lls den h\u00e4r konvojen av Khmersoldater och m\u00e4ngder av ris f\u00f6rsvann. Det s\u00e4gs aldrig rakt ut vem det var som \u00f6verf\u00f6ll konvojen, men ryktena ber\u00e4ttar om soldater fr\u00e5n de olika gr\u00e4nsbyarna som \u00f6verfaller varandra. De tillh\u00f6r alla samma riktning inom Khmererna, Khmer Seraj, men riset betyder pengar och de olika ledarna f\u00f6rs\u00f6ker att samla s\u00e5 mycket folk under sig som m\u00f6jligt.
\nDet \u00e4r allts\u00e5 inte bara mots\u00e4ttningar mellan kommunisttrogna Khmer
\nRouge (r\u00f6da Khmerer) och Khmer Seraj som h\u00e5ller p\u00e5 Sihanouk. Det \u00e4r ocks\u00e5 mots\u00e4ttningar mellan Seraj-ledare och Khmer Rouge-ledare. Dessutom finns den stora mots\u00e4ttningen med Vietnamtrupperna.
\nR\u00e4dslan f\u00f6r ett nytt \u00f6verfall p\u00e5 konvojen finns finns inristad i ansiktet hos flickan mitt emot mig. Vi sitter p\u00e5 flaket till en r\u00f6dakorsbil, och utg\u00f6r en f\u00f6rtrupp som ska g\u00f6ra i ordning f\u00f6r risutdelning i Samet. Risutdelningen har tv\u00e5 syften, dels att ge alla ris s\u00e5 att inte bara ledarna tar hand om riset och s\u00e4ljer det vidare.
\nDels ska vi f\u00f6rs\u00f6ka r\u00e4kna hur m\u00e5nga som bor i gr\u00e4nsl\u00e4gret f\u00f6r att f\u00e5 en \u00f6verblick \u00f6ver hur mycket ris som ska delas ut i forts\u00e4ttningen.
\nEn allm\u00e4n l\u00e4ttnad sprider sig n\u00e4r riset kommer fram och utdelningen kan b\u00f6rja. Efter en del omorganisering lyckas vi ocks\u00e5 att dela ut ris till de flesta och bl\u00e5m\u00e5lade pekfingrar dyker upp \u00f6verallt i gr\u00e4nsl\u00e4gret. Ett m\u00e5lat finger \u00e4r beviset f\u00f6r att man f\u00e5tt ris, och f\u00e4rgen ska inte g\u00e5 att ta bort.
\nTrots detta lyckas m\u00e5nga att f\u00e5 flera portioner genom att ta bort f\u00e4rgen p\u00e5 fingret. Hur det g\u00e5r till \u00e4r en g\u00e5ta, men kanske ing\u00e5r den kunskapen i fyra \u00e5rs \u201dhur-man-\u00f6verleverkurs\u201d. I Samet och Nong Mak moon \u00e4r livet mycket friare \u00e4n i de f\u00f6rvaringsl\u00e4ger som uppr\u00e4ttats l\u00e4ngre in i Thailand. Friare och farligare. Den thail\u00e4ndska arm\u00e9n h\u00e5ller sig p\u00e5 avst\u00e5nd vilket g\u00f6r att man ser en del Khmersoldater i l\u00e4gren, bev\u00e4pnade med ryska och amerikanska vapen. Men de bev\u00e4pnade pojksoldaterna, en del \u00e4r inte \u00e4ldre \u00e4n 8-9 \u00e5r, h\u00e5ller sig p\u00e5 den sida av gr\u00e4nsl\u00e4gret som s\u00e4gs ligga inne i Kampuchea.
\nGenom Mak Moon flyter en flod som symboliserar gr\u00e4nsen. Men var gr\u00e4nsen g\u00e5r \u00e4r det ingen som egentligen vill tala om av taktiska sk\u00e4l och den sista thail\u00e4ndska milit\u00e4rkontrollen ligger en bra bit upp fr\u00e5n gr\u00e4nsen, p\u00e5 andra sidan av den stora marknaden.
\nF\u00f6r den som s\u00e5 k\u00e4nner \u00e4r det bara att promenera \u00f6ver floden och forts\u00e4tta in\u00e5t Kampuchea. Det g\u00f6r man ocks\u00e5. En l\u00e5ng str\u00f6m av m\u00e4nniskor och oxk\u00e4rror ringlar in\u00e5t landet trots att de vietnamesiska trupperna nu \u00e4r n\u00e4ra och trots riskerna att trampa p\u00e5 en landmina.
\nDen h\u00e4r v\u00e4gen \u00e4r den enda som hj\u00e4lporganisationerna kan f\u00e5 in mat till Kampuchea, \u00e4ven om man inte har n\u00e5gon kontroll \u00f6ver vart riset tar v\u00e4gen. R\u00f6da korset och FN f\u00e5r inte sj\u00e4lva g\u00e5 \u00f6ver gr\u00e4nsen. P\u00e5 andra sidan gr\u00e4nsen blir det ocks\u00e5 vanligare att folk b\u00e4r vapen.
\nFN r\u00e4knar med att det finns 1500 soldater i denna gr\u00e4nsby, som bara v\u00e4ntar p\u00e5 att vietnameserna ska rulla fram med sina tanks. De har startat en offensiv med bland annat Mak moon som slutm\u00e5l.
\nPl\u00f6tsligt sm\u00e4ller det till. Det \u00e4r en s\u00e5 kraftig sm\u00e4ll att barnen rusar till skyddsgropen man byggt utanf\u00f6r den ena v\u00e5rdmottagningen, f\u00f6r att g\u00f6mma sig.
\nIngenting h\u00e4nder mer och barnen b\u00f6rjar krypa fram. Med en pinne mellan axlarna kommer tv\u00e5 m\u00e4n springande mot sjukhuset. P\u00e5 pinnen h\u00e4nger en filt, och i filten ligger en ung kille som nyss trampat p\u00e5 en landmina.
\nDet \u00e4r den lokala ambulansen, ett bekv\u00e4mt s\u00e4tt att flytta skadade p\u00e5. Killen f\u00f6rs \u00f6ver till en jeep och vi k\u00f6r honom till sjukhuset i Khao i Dang, d\u00e4r han ska opereras b\u00e4st det g\u00e5r. De nya landminorna \u00e4r sv\u00e5ra, eftersom de inneh\u00e5ller plastdelar som inte syns p\u00e5 r\u00f6ntgen.
\nMen tyskarna, som har kirurgiavdelningen, \u00e4r skickliga och snabba.
\nAtt se dem i arbete \u00e4r lite som att titta p\u00e5 MASH p\u00e5 TV, med den skillnaden att h\u00e4r inser man allvaret bakom.
\nHj\u00e4lppersonalen arbetar h\u00e5rt. Varje morgon stiger de upp klockan 6 i t\u00e4ltl\u00e4gret, och samlas kring frukosten. Det blir det enda m\u00e5l mat vi f\u00e5r under dagen. Efter en l\u00e5ng bussf\u00e4rd kommer vi till l\u00e4gret, och vi \u00e4r inte tillbaka i t\u00e4ltl\u00e4gret, som bost\u00e4derna heter, f\u00f6rr\u00e4n vid sjutiden p\u00e5 kv\u00e4llen.
\nN\u00e5got h\u00e5llig\u00e5ng \u00e4r det inte tal om. Arbetet tar s\u00e5 pass h\u00e5rt att man beh\u00f6ver all s\u00f6mn man kan f\u00e5. Dagarna rinner i en o\u00e4ndlig str\u00f6m, julafton ,ny\u00e5rsafton, m\u00e5ndag, s\u00f6ndag. Ingen vet egentligen vad det \u00e4r f\u00f6r dag, och ingen bryr sig heller om det.
\n\tEfter nattj\u00e4nstg\u00f6ring har sjuksk\u00f6terskorna en ledig dag i motsats till l\u00e4karna. Det \u00e4r den enda tid d\u00e5 man verkligen har tid att umg\u00e5s med sina arbetskamrater och slappna av lite. Kanske \u00e5ka in till stan f\u00f6r att f\u00e5 h\u00e5ret lagt och tv\u00e4ttat med varmt vatten f\u00f6r en g\u00e5ngs skull. Eller prova ut en kl\u00e4nning hos den lokala skr\u00e4ddaren, som g\u00f6r goda aff\u00e4rer nu.
\nDe svenska hj\u00e4lparbetarna arbetar fr\u00e4mst f\u00f6r R\u00f6da korset och FN. Det \u00e4r f\u00f6rsta g\u00e5ngen som FN:s katastrofstyrka s\u00e4nds ut och f\u00f6r R\u00f6da korset \u00e4r insatserna i Thailand de st\u00f6rsta n\u00e5gonsin. Men n\u00f6den har ocks\u00e5 varit stor. Svenskarna i flyktingl\u00e4gren har gjort en strong insats.
\nN\u00e4r de nu kommer hem efter sina tre m\u00e5naders kontrakt kan de se tillbaka p\u00e5 en jobbig men s\u00e4kert ocks\u00e5 givande tid. Det har \u00e5tminstone varit n\u00e5gonting annorlunda, n\u00e5gonting som de kan t\u00e4nka tillbaka p\u00e5 n\u00e4r den dagliga rutinen s\u00e4tter in igen.
\nI Thailand har de arbetat som chefer f\u00f6r samordningsfr\u00e5gor, som planerare och internationella experter. H\u00e4rhemma \u00e5terg\u00e5r de till att bli tj\u00e4nstem\u00e4n p\u00e5 arbetsf\u00f6rmedlingen, sjukv\u00e5rdsbitr\u00e4den och barnmorskor, l\u00e4rare och elever.
\nTristessen i arbetet \u00e4r en orsak till att hj\u00e4lparbatarna \u00e5ker ut f\u00f6r att arbeta i s\u00e5dana h\u00e4r hj\u00e4lpaktioner. En inre \u00f6vertygelse driver andra.
\n– Jag har f\u00e5tt mitt liv, och mycket av det har jag f\u00e5tt gratis. Nu \u00e4r det dags f\u00f6r mig att betala tillbaka det jag f\u00e5tt. Och en del av vad jag har f\u00e5tt, \u00e4r jag skyldig dessa och andra m\u00e4nniskor som inte haft samma tur som jag.
\nOrden kommer fr\u00e5n en svensk hj\u00e4lparbetare I Khao i Dang en varm eftermiddag i slutet av januari. Vi st\u00e5r bredvid en av de tolv stora latrinerna i l\u00e4gret och sprider ut kalk f\u00f6r att d\u00e4mpa stanken. Ett riktigt skitjobb, i alla aspekter.
\nMen hans ord f\u00e5r mig att le. Det kan inte s\u00e4gas b\u00e4ttre.
\nKheo Sithan, d\u00e4remot, han ler inte. Hans leende dog bort n\u00e5nstans i Kampucheas djungler, n\u00e5n g\u00e5ng under de senaste fyra \u00e5rens helvete.
\nH\u00e4r \u00e4r hans ber\u00e4ttelse.<\/p>\n

D\u00e5 var det 17 april 1975. P\u00e5 Pnom Penhs gator d\u00f6k de upp i sm\u00e5 grupper, svartkl\u00e4dda m\u00e4n med gev\u00e4ren h\u00e4ngande om halsen. De h\u00e4lsades av befolkningen som befriare,man gick ur husen och skrattade och vinkade.
\nMen de svartkl\u00e4dda pojksoldaterna log inte, och ganska snabbt lade sig gl\u00e4djeyran \u00f6ver Khmer Rouge soldaternas int\u00e5g. St\u00e4mningen blev undrande. Vilka var dessa m\u00e4nniskor som kom utifr\u00e5n, varf\u00f6r log de inte?
\nDen internationella pressen f\u00f6rvisades till franska ambassaden, Pnom Penhborna drog sig avvaktande inomhus. Det var s\u00e5 som Keo Sithan och de svenska journalistern Sven Erik Sj\u00f6berg och Bengt Albons skildes. Tillsammans hade de arbetat med rapporteringen hem till Dagens Nyheter om de sista dagarna av kriget i Kambodja.
\nDe svenska journalisterna fl\u00f6g ut ur landet, men f\u00f6r Kheo Sithan b\u00f6rjade fyra \u00e5rs helvete som slutade i ett uppsamlingsl\u00e4ger f\u00f6r flyktingar i Thailand d\u00e4r han nu sitter och v\u00e4ntar p\u00e5 en oviss framtid.
\nVad var det d\u00e5 som h\u00e4nde? Keo Sithan ber\u00e4ttar, sittande p\u00e5 en s\u00e4ng gjord av bambu i ett av husen i l\u00e4gret Khao i Dang i \u00f6stra Thailand. Emellan varven plockar han nerv\u00f6st med sina h\u00e4nder i n\u00e5gra papper, ibland tar det emot n\u00e4r han ska f\u00f6rklara hur hemska de senaste fyra \u00e5ren varit f\u00f6r honom.
\nHans levnads\u00f6de \u00e4r bara ett av 100 000 tals liknande, en gripande ber\u00e4ttelse om m\u00e4nniskof\u00f6rakt, lidande och d\u00f6d, men ocks\u00e5 om livsvilja och hopp.
\n– Hur mycket vi \u00e4n ber\u00e4ttar om vad som h\u00e4nde under dessa fyra \u00e5r, s\u00e5 kan ingen f\u00f6rst\u00e5 hur vi hade det, ingen som inte sj\u00e4lv har varit med och levt under detta tryck och bland dessa m\u00e4nniskor. (Khmer Rouge, red anm)
\n– Bara n\u00e5gra dagar efter det att jag skilts fr\u00e5n mina tv\u00e5 journalistv\u00e4nner, t\u00f6mdes Pnom Penh p\u00e5 folk. Jag blev transporterad 45 km s\u00f6derut till Kandl i Bassaes delta. D\u00e4r fick jag arbeta h\u00e5rt i sex m\u00e5nader tillsammans med min familj. Det var min fru och mina tre barn, tv\u00e5 d\u00f6ttrar och en son. Vi fick inget ris, s\u00e5 jag s\u00e5lde min klocka, mina och barnens kl\u00e4der och andra \u00e4godelar jag f\u00e5tt med mig f\u00f6r att k\u00f6pa vete.
\nI Kandl stannade vi till oktober 1975,och det var ocks\u00e5 d\u00e4r som min son dog av sv\u00e4lt. Min fru hade ingen br\u00f6stmj\u00f6lk kvar, och det fanns ingen annan mat.
\nSedan, en dag, togs alla mina \u00e4godelar ifr\u00e5n mig och vi flyttades den 15 november till sj\u00f6n Tol Sap. D\u00e4rifr\u00e5n f\u00f6rdes vi vidare till Koulen Village, en liten djungelby i Preah viher som skulle bli v\u00e5rt nya hem under Pol Pot-regimen.
\nJag och min familj klarade oss genom att jag sade att vi var kineser. Jag talar kinesiska och har ett s\u00e5dant utseende. P\u00e5 den tiden var banden mycket starka mellan Kina och Pol Pot. Men m\u00e5nga andra m\u00e4nniskor d\u00f6dades, godtyckligt, kanske f\u00f6r att de hade glas\u00f6gon eller en klocka eller f\u00f6r att de misst\u00e4nktes vara intellektuella.
\nOch att vara intellektuell i Khmer Rouge\u2019s \u00f6gon, det kunde vara allt fr\u00e5n att veta vad ett flygplan var f\u00f6r n\u00e5got till att du hade g\u00e5tt i skolan eller kunde tala n\u00e5got fr\u00e4mmande spr\u00e5k, kinesiska undantaget f\u00f6r min del.
\nJag sade att jag brukade s\u00e4lja nudlar p\u00e5 marknaden, och blev p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt l\u00e4mnad ifred.
\nVi fick arbeta h\u00e5rt hela dagarna, och det gjordes ingen skillnad p\u00e5 om vi var friska eller sjuka. Barn och kvinnor, \u00e4ldre och yngre, alla skulle vi ut och arbeta fr\u00e5n tidiga morgonen till sena kv\u00e4llen. Vi levde som slavar, v\u00e5ra liv var inte v\u00e4rda n\u00e5gonting. Barn togs ifr\u00e5n m\u00f6drar, familjer splittrades. Sj\u00e4lv fick jag gr\u00e4va kanaler hela dagarna, ett tungt jobb som utf\u00f6rdes enbart med muskelkraft. N\u00e5gra maskiner fanns det inte.
\n1976 var ett hemskt \u00e5r. Vi led alla av den stora hungersn\u00f6den. Allt vi fick var ett kilo ris i veckan, som skulle r\u00e4cka till 30 personer. F\u00f6r att dryga ut kosten anv\u00e4nde vi tr\u00e4dr\u00f6tter eller vatten blandat med bananblad. N\u00e5gon medicin fanns inte att f\u00e5. Det var farligt f\u00f6r oss att ens veta n\u00e5got om medicin, kunskapen kunde bli v\u00e5r d\u00f6d. Kunskap och hunger var de vanligaste d\u00f6dsorsakerna i mitt land under den h\u00e4r tiden. Soldaterna brukade fr\u00e5ga ut oss om olika saker, och d\u00e5 g\u00e4llde det att alltid svara, \u201djag vet inte\u201d. Det var en hemsk tid, man levde i st\u00e4ndig hunger och skr\u00e4ck.
\nAll dans och s\u00e5ng var f\u00f6rbjuden, liksom att tr\u00e4ffas i grupper eller att tala med varandra. Den 16 oktober detta \u00e5r orkade inte min fru l\u00e4ngre. Hon dog av undern\u00e4ring och jag l\u00e4mnades ensam med mina tv\u00e5 d\u00f6ttrar.
\nS\u00e5 fortsatte livet under en fruktansv\u00e4rd press fram till den \u00e5ttonde februari 1979, d\u00e5 vietnameserna kom. De befriade v\u00e5r by fr\u00e5n Khmer Rouge som sprang som r\u00e4dda hundar. Vietnameserna lovade att komma och h\u00e4mta oss till Pnom Penh innan de drog vidare genom landet. Men tiden gick och vi f\u00f6rstod att det bara var l\u00f6st prat. De intresserade sig inte f\u00f6r oss. Jag gr\u00e4vde upp min frus kvarlevor och gav henne en riktig begravning p\u00e5 det s\u00e4tt som vi traditionellt brukat g\u00f6ra.
\nDen 14 september flydde jag fr\u00e5n byn och gick i fyra dagar med mina d\u00f6ttrar genom skogarna till Suam Rap. Jag f\u00f6ljde en grupp Khmer Rouge soldater bara f\u00f6r att komma till Route 6, d\u00e4r jag flydde vidare till Suam Rap.
\nDen 25 september \u00e5kte jag med en vietnamesisk buss till Pnomh Penh, en resa som tog tv\u00e5 dagar. Resan kostade mig tv\u00e5 kycklingar.
\nI Pnomh Penh stod mitt hus kvar, men det var helt t\u00f6mt p\u00e5 allting. D\u00e4r tr\u00e4ffade jag resterna av min sl\u00e4kt och vi gr\u00e4t mycket tillsammans. 27 av oss hade d\u00f6tt under dessa fyra \u00e5r, bland andra mina tv\u00e5 f\u00f6r\u00e4ldrar, alla mina sv\u00e5grar, mitt barn och min fru och n\u00e5gra av mina br\u00f6der. Avr\u00e4ttade av Khmer Rouge eller d\u00f6da av undern\u00e4ring.
\nN\u00e4r jag nu var i Pnomh Penh sa jag att jag var vietnames och att min farfar ursprungligen kom fr\u00e5n Vietnam. Det var en l\u00f6gn, men en l\u00f6gn som gjorde att jag kunde leva vidare med mina barn.
\nJag f\u00f6rs\u00f6rjde mig genom att samla plast som jag sedan s\u00e5lde vid den vietnamesiska gr\u00e4nsen, och f\u00f6r de pengar jag fick ihop kunde jag k\u00f6pa ris.
\n-Under oktober och november i Heng Samrins Kampuchea, fanns det inget riktigt ris att f\u00e5 tag p\u00e5 . Det ris som vi fick av FN skickades vidare till Vietnam som ist\u00e4llet skickade d\u00e5ligt ris tillbaka, s\u00e5 kallat r\u00f6tt ris. Det var dessutom besprutat med n\u00e5got, s\u00e5 vi fick alla ont i magen, men vi m\u00e5ste ju \u00e4ta.
\nPenningsystemet i Kampuchea var sedan l\u00e4nge ur funktion, vi betalade med guld eller in natura genom byteshandel. Mediciner s\u00e5ldes p\u00e5 marknaden, d\u00e4r man f\u00f6r 4 gram guld kunde f\u00e4 180 dong, som r\u00e4ckte till 250 kapslar Ampecillin, eller 25 kg ris.
\nSenare gick guldets v\u00e4rde upp s\u00e5 att man kunde f\u00e5 30-35 kg ris f\u00f6r 4 gram guld. Det var vid den h\u00e4r tiden, h\u00f6sten 1979 som vietnameserna b\u00f6rjade st\u00e4lla samma fr\u00e5gor som Khmer Rouge gjort tidigare, om vad man sysslat med under Sihanouks regim eller under Lon Nol regimen. Jag b\u00f6rjade k\u00e4nna mig os\u00e4ker igen, och den femte december flydde jag med mina barn och min nuvarande fru, en l\u00e4rare som ocks\u00e5 ville fly och som var villig att hj\u00e4lpa mig och mina barn. <\/p>\n

Vi flydde i flera dagar och kom efter en l\u00e5ng dags sista marsch till gr\u00e4nsl\u00e4gret Nong Samet i Thailand, f\u00f6r att sedan komma hit till Khao i Dang den 19 december 1979.
\nMin allra h\u00f6gsta \u00f6nskan nu \u00e4r att komma ut ur det h\u00e4r l\u00e4gret och till n\u00e5got land, vilket som helst som har frihet och d\u00e4r jag kan f\u00e5 leva ett liv i lugn och ro tillsammans med mina tre d\u00f6ttrar och min nya fru. Ett liv utan fruktan, ett m\u00e4nskligt liv.
\nS\u00e5 slutar Keo Sithan sin ber\u00e4ttelse, sittande i ett litet bambuskydd i sektor sex grupp 85, i det Thail\u00e4ndska uppsamlingsl\u00e4gret i Khao i dang.
\nVad ska h\u00e4nda med honom och alla de andra i l\u00e4ger som Khao i dang och Sakheo? S\u00e5 l\u00e4nge som situationen i Kampuchea \u00e4r s\u00e5 f\u00f6rvirrad som nu med st\u00e4ndiga sammanst\u00f6tningar inte bara mellan vietnameser, r\u00f6da Khmerer och fria Khmerer, utan ocks\u00e5 mellan olika fraktioner inom de olika grupperingarna, s\u00e5 finns det ingen l\u00f6sning. Flyktingarna kommer att skjutsas mellan olika l\u00e4ger, och de thail\u00e4ndska myndigheterna har redan b\u00f6rjat stora f\u00f6rflyttningar av Khmerer till nya l\u00e4ger.
\nThailand kan inte heller i l\u00e4ngden ansvara f\u00f6r s\u00e5 m\u00e5nga m\u00e4nniskor som det r\u00f6r sig om, drygt 230 000. De kommer att skickas tillbaka till sitt land, st\u00e4ndigt p\u00e5 flykt och fortfarande l\u00e5ngt ifr\u00e5n det som vi i Sverige skulle kunna kalla f\u00f6r ett anst\u00e4ndigt liv. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

(En bilaga till boken – Det stora scoopet) Takten \u00e4r intensiv. \u00d6ver hela l\u00e4gret ligger ett dammoln som retar slemhinnorna och orsakar hosta, den \u00f6k\u00e4nda Khmerhostan. P\u00e5 de dammiga v\u00e4garna g\u00e5r vattenb\u00e4rare, ibland bara sm\u00e5 barn, som dignar under tyngden. De h\u00e4r barnen har tidigt f\u00e5tt l\u00e4ra sig vad det vill s\u00e4ga att hj\u00e4lpa till. […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3,6],"tags":[1843,1837,1844,1838,1841],"class_list":["post-76","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-det-stora-scoopet","category-texter","tag-flyktinglager","tag-kambodja","tag-khmerer","tag-pol-pot","tag-thailand"],"yoast_head":"\nRapport fr\u00e5n ett l\u00e4ger - @Arhammar bokstavligen<\/title>\n<meta name=\"robots\" content=\"index, follow, max-snippet:-1, max-image-preview:large, max-video-preview:-1\" \/>\n<link rel=\"canonical\" href=\"https:\/\/www.arhammar.se\/blog\/khmerapport\/\" \/>\n<meta property=\"og:locale\" content=\"en_US\" \/>\n<meta property=\"og:type\" content=\"article\" \/>\n<meta property=\"og:title\" content=\"Rapport fr\u00e5n ett l\u00e4ger - @Arhammar bokstavligen\" \/>\n<meta property=\"og:description\" content=\"(En bilaga till boken – Det stora scoopet) Takten \u00e4r intensiv. \u00d6ver hela l\u00e4gret ligger ett dammoln som retar slemhinnorna och orsakar hosta, den \u00f6k\u00e4nda Khmerhostan. P\u00e5 de dammiga v\u00e4garna g\u00e5r vattenb\u00e4rare, ibland bara sm\u00e5 barn, som dignar under tyngden. De h\u00e4r barnen har tidigt f\u00e5tt l\u00e4ra sig vad det vill s\u00e4ga att hj\u00e4lpa till. […]\" \/>\n<meta property=\"og:url\" content=\"https:\/\/www.arhammar.se\/blog\/khmerapport\/\" \/>\n<meta property=\"og:site_name\" content=\"@Arhammar bokstavligen\" \/>\n<meta property=\"article:published_time\" content=\"2006-03-12T22:16:39+00:00\" \/>\n<meta property=\"article:modified_time\" content=\"2016-03-06T11:52:42+00:00\" \/>\n<meta name=\"author\" content=\"Anders Arhammar\" \/>\n<meta name=\"twitter:card\" content=\"summary_large_image\" \/>\n<meta name=\"twitter:label1\" content=\"Written by\" \/>\n\t<meta name=\"twitter:data1\" content=\"Anders Arhammar\" \/>\n\t<meta name=\"twitter:label2\" content=\"Est. reading time\" \/>\n\t<meta name=\"twitter:data2\" content=\"26 minutes\" \/>\n<script type=\"application\/ld+json\" class=\"yoast-schema-graph\">{\"@context\":\"https:\\\/\\\/schema.org\",\"@graph\":[{\"@type\":\"Article\",\"@id\":\"https:\\\/\\\/www.arhammar.se\\\/blog\\\/khmerapport\\\/#article\",\"isPartOf\":{\"@id\":\"https:\\\/\\\/www.arhammar.se\\\/blog\\\/khmerapport\\\/\"},\"author\":{\"name\":\"Anders Arhammar\",\"@id\":\"https:\\\/\\\/www.arhammar.se\\\/blog\\\/#\\\/schema\\\/person\\\/061984c1d884b363e2c91550f2e00d1d\"},\"headline\":\"Rapport fr\u00e5n ett l\u00e4ger\",\"datePublished\":\"2006-03-12T22:16:39+00:00\",\"dateModified\":\"2016-03-06T11:52:42+00:00\",\"mainEntityOfPage\":{\"@id\":\"https:\\\/\\\/www.arhammar.se\\\/blog\\\/khmerapport\\\/\"},\"wordCount\":5236,\"commentCount\":0,\"keywords\":[\"flyktingl\u00e4ger\",\"Kambodja\",\"Khmerer\",\"pol pot\",\"Thailand\"],\"articleSection\":[\"Det stora scoopet\",\"Texter\"],\"inLanguage\":\"en-US\",\"potentialAction\":[{\"@type\":\"CommentAction\",\"name\":\"Comment\",\"target\":[\"https:\\\/\\\/www.arhammar.se\\\/blog\\\/khmerapport\\\/#respond\"]}]},{\"@type\":\"WebPage\",\"@id\":\"https:\\\/\\\/www.arhammar.se\\\/blog\\\/khmerapport\\\/\",\"url\":\"https:\\\/\\\/www.arhammar.se\\\/blog\\\/khmerapport\\\/\",\"name\":\"Rapport fr\u00e5n ett l\u00e4ger - @Arhammar bokstavligen\",\"isPartOf\":{\"@id\":\"https:\\\/\\\/www.arhammar.se\\\/blog\\\/#website\"},\"datePublished\":\"2006-03-12T22:16:39+00:00\",\"dateModified\":\"2016-03-06T11:52:42+00:00\",\"author\":{\"@id\":\"https:\\\/\\\/www.arhammar.se\\\/blog\\\/#\\\/schema\\\/person\\\/061984c1d884b363e2c91550f2e00d1d\"},\"breadcrumb\":{\"@id\":\"https:\\\/\\\/www.arhammar.se\\\/blog\\\/khmerapport\\\/#breadcrumb\"},\"inLanguage\":\"en-US\",\"potentialAction\":[{\"@type\":\"ReadAction\",\"target\":[\"https:\\\/\\\/www.arhammar.se\\\/blog\\\/khmerapport\\\/\"]}]},{\"@type\":\"BreadcrumbList\",\"@id\":\"https:\\\/\\\/www.arhammar.se\\\/blog\\\/khmerapport\\\/#breadcrumb\",\"itemListElement\":[{\"@type\":\"ListItem\",\"position\":1,\"name\":\"Home\",\"item\":\"https:\\\/\\\/www.arhammar.se\\\/blog\\\/\"},{\"@type\":\"ListItem\",\"position\":2,\"name\":\"Rapport fr\u00e5n ett l\u00e4ger\"}]},{\"@type\":\"WebSite\",\"@id\":\"https:\\\/\\\/www.arhammar.se\\\/blog\\\/#website\",\"url\":\"https:\\\/\\\/www.arhammar.se\\\/blog\\\/\",\"name\":\"@Arhammar bokstavligen\",\"description\":\"Fr\u00e5n min penna och panna\",\"potentialAction\":[{\"@type\":\"SearchAction\",\"target\":{\"@type\":\"EntryPoint\",\"urlTemplate\":\"https:\\\/\\\/www.arhammar.se\\\/blog\\\/?s={search_term_string}\"},\"query-input\":{\"@type\":\"PropertyValueSpecification\",\"valueRequired\":true,\"valueName\":\"search_term_string\"}}],\"inLanguage\":\"en-US\"},{\"@type\":\"Person\",\"@id\":\"https:\\\/\\\/www.arhammar.se\\\/blog\\\/#\\\/schema\\\/person\\\/061984c1d884b363e2c91550f2e00d1d\",\"name\":\"Anders Arhammar\",\"image\":{\"@type\":\"ImageObject\",\"inLanguage\":\"en-US\",\"@id\":\"https:\\\/\\\/secure.gravatar.com\\\/avatar\\\/784b5b36cfe145ae19a52340f405285a939bcc08d4a21136b3a81f9e378ffae0?s=96&d=mm&r=g\",\"url\":\"https:\\\/\\\/secure.gravatar.com\\\/avatar\\\/784b5b36cfe145ae19a52340f405285a939bcc08d4a21136b3a81f9e378ffae0?s=96&d=mm&r=g\",\"contentUrl\":\"https:\\\/\\\/secure.gravatar.com\\\/avatar\\\/784b5b36cfe145ae19a52340f405285a939bcc08d4a21136b3a81f9e378ffae0?s=96&d=mm&r=g\",\"caption\":\"Anders Arhammar\"},\"url\":\"https:\\\/\\\/www.arhammar.se\\\/blog\\\/author\\\/anders\\\/\"}]}<\/script>\n<!-- \/ Yoast SEO plugin. -->","yoast_head_json":{"title":"Rapport fr\u00e5n ett l\u00e4ger - @Arhammar bokstavligen","robots":{"index":"index","follow":"follow","max-snippet":"max-snippet:-1","max-image-preview":"max-image-preview:large","max-video-preview":"max-video-preview:-1"},"canonical":"https:\/\/www.arhammar.se\/blog\/khmerapport\/","og_locale":"en_US","og_type":"article","og_title":"Rapport fr\u00e5n ett l\u00e4ger - @Arhammar bokstavligen","og_description":"(En bilaga till boken – Det stora scoopet) Takten \u00e4r intensiv. \u00d6ver hela l\u00e4gret ligger ett dammoln som retar slemhinnorna och orsakar hosta, den \u00f6k\u00e4nda Khmerhostan. P\u00e5 de dammiga v\u00e4garna g\u00e5r vattenb\u00e4rare, ibland bara sm\u00e5 barn, som dignar under tyngden. De h\u00e4r barnen har tidigt f\u00e5tt l\u00e4ra sig vad det vill s\u00e4ga att hj\u00e4lpa till. […]","og_url":"https:\/\/www.arhammar.se\/blog\/khmerapport\/","og_site_name":"@Arhammar bokstavligen","article_published_time":"2006-03-12T22:16:39+00:00","article_modified_time":"2016-03-06T11:52:42+00:00","author":"Anders Arhammar","twitter_card":"summary_large_image","twitter_misc":{"Written by":"Anders Arhammar","Est. reading time":"26 minutes"},"schema":{"@context":"https:\/\/schema.org","@graph":[{"@type":"Article","@id":"https:\/\/www.arhammar.se\/blog\/khmerapport\/#article","isPartOf":{"@id":"https:\/\/www.arhammar.se\/blog\/khmerapport\/"},"author":{"name":"Anders Arhammar","@id":"https:\/\/www.arhammar.se\/blog\/#\/schema\/person\/061984c1d884b363e2c91550f2e00d1d"},"headline":"Rapport fr\u00e5n ett l\u00e4ger","datePublished":"2006-03-12T22:16:39+00:00","dateModified":"2016-03-06T11:52:42+00:00","mainEntityOfPage":{"@id":"https:\/\/www.arhammar.se\/blog\/khmerapport\/"},"wordCount":5236,"commentCount":0,"keywords":["flyktingl\u00e4ger","Kambodja","Khmerer","pol pot","Thailand"],"articleSection":["Det stora scoopet","Texter"],"inLanguage":"en-US","potentialAction":[{"@type":"CommentAction","name":"Comment","target":["https:\/\/www.arhammar.se\/blog\/khmerapport\/#respond"]}]},{"@type":"WebPage","@id":"https:\/\/www.arhammar.se\/blog\/khmerapport\/","url":"https:\/\/www.arhammar.se\/blog\/khmerapport\/","name":"Rapport fr\u00e5n ett l\u00e4ger - @Arhammar bokstavligen","isPartOf":{"@id":"https:\/\/www.arhammar.se\/blog\/#website"},"datePublished":"2006-03-12T22:16:39+00:00","dateModified":"2016-03-06T11:52:42+00:00","author":{"@id":"https:\/\/www.arhammar.se\/blog\/#\/schema\/person\/061984c1d884b363e2c91550f2e00d1d"},"breadcrumb":{"@id":"https:\/\/www.arhammar.se\/blog\/khmerapport\/#breadcrumb"},"inLanguage":"en-US","potentialAction":[{"@type":"ReadAction","target":["https:\/\/www.arhammar.se\/blog\/khmerapport\/"]}]},{"@type":"BreadcrumbList","@id":"https:\/\/www.arhammar.se\/blog\/khmerapport\/#breadcrumb","itemListElement":[{"@type":"ListItem","position":1,"name":"Home","item":"https:\/\/www.arhammar.se\/blog\/"},{"@type":"ListItem","position":2,"name":"Rapport fr\u00e5n ett l\u00e4ger"}]},{"@type":"WebSite","@id":"https:\/\/www.arhammar.se\/blog\/#website","url":"https:\/\/www.arhammar.se\/blog\/","name":"@Arhammar bokstavligen","description":"Fr\u00e5n min penna och panna","potentialAction":[{"@type":"SearchAction","target":{"@type":"EntryPoint","urlTemplate":"https:\/\/www.arhammar.se\/blog\/?s={search_term_string}"},"query-input":{"@type":"PropertyValueSpecification","valueRequired":true,"valueName":"search_term_string"}}],"inLanguage":"en-US"},{"@type":"Person","@id":"https:\/\/www.arhammar.se\/blog\/#\/schema\/person\/061984c1d884b363e2c91550f2e00d1d","name":"Anders Arhammar","image":{"@type":"ImageObject","inLanguage":"en-US","@id":"https:\/\/secure.gravatar.com\/avatar\/784b5b36cfe145ae19a52340f405285a939bcc08d4a21136b3a81f9e378ffae0?s=96&d=mm&r=g","url":"https:\/\/secure.gravatar.com\/avatar\/784b5b36cfe145ae19a52340f405285a939bcc08d4a21136b3a81f9e378ffae0?s=96&d=mm&r=g","contentUrl":"https:\/\/secure.gravatar.com\/avatar\/784b5b36cfe145ae19a52340f405285a939bcc08d4a21136b3a81f9e378ffae0?s=96&d=mm&r=g","caption":"Anders Arhammar"},"url":"https:\/\/www.arhammar.se\/blog\/author\/anders\/"}]}},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.arhammar.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/76","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.arhammar.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.arhammar.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.arhammar.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.arhammar.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=76"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.arhammar.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/76\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.arhammar.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=76"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.arhammar.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=76"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.arhammar.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=76"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}