![\"\"](\"http:\/\/www.arhammar.se\/blog\/wp-content\/uploads\/2015\/01\/10914165_923137151060135_1038204696_n.jpg\")
\nNu trettondags\u00e5ker vi traditionsenligt f\u00f6rbi bron i Solna d\u00e4r jag har ett av mina f\u00f6rsta minnen ifr\u00e5n. Min mamma k\u00f6rde mig f\u00f6rbi i vagn, och stannade f\u00f6r att jag skulle f\u00e5 se bilarna \u00e5ka under bron.
\nJag var v\u00e4l mellan 1 och 2 \u00e5r. Det var en k\u00e4nsla av n\u00f6jdhet varje g\u00e5ng jag passerade st\u00e4llet som vuxen, som fick mig att en g\u00e5ng i tiden fr\u00e5ga mamma om jag varit d\u00e4r tidigare. S\u00e5 minnet kan leva i sinnet fr\u00e5n oanade unga \u00e5r. Jag ber\u00e4ttar traditionsenligt historien f\u00f6r min fru, vars blick outtalat, f\u00f6r en stund, f\u00f6rmedlar en \u00f6nskan att jag n\u00e5gon g\u00e5ng vi passerar st\u00e4llet antingen drabbas av tillf\u00e4llig Alzheimer eller \u00e4r uppm\u00e4rksam p\u00e5 n\u00e5got annat. Det kommer inte att h\u00e4nda. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"