Nu har finalisterna plockats fram i SVT:s h\u00f6stsatsning, Slutet p\u00e5 historien. 36 blivande f\u00f6rfattare har tagits fram.
\nJag \u00e4r inte med. Mitt bidrag, en forts\u00e4ttning p\u00e5 Jonas Hassen Khemiris text, s\u00f6g antagligen. Av de 36 \u00e4r det bara tre m\u00e4n, resten \u00e4r kvinnor. De s\u00f6g inte lika mycket som jag. Nej, jag \u00e4r inte bitter. \ud83d\ude42<\/p>\n
Historien heter Kontrollera allt. Radera. <\/p>\n
F\u00f6rsta stycket \u00e4r som ett hoppfullt intro d\u00e4r vi f\u00e5r f\u00f6lja hur du vinkar farv\u00e4l till din familj och d\u00e4r \u00e4r din mamma som f\u00e4ller en gl\u00e4djet\u00e5r och s\u00e5 din bror som \u00f6nskar dig lycka till och sen du som hoppar upp bredvid flyttgubbarna och vinkar hejd\u00e5 en sista g\u00e5ng och snart \u00e4r ni p\u00e5 v\u00e4g, bort fr\u00e5n allt det gamla, bort fr\u00e5n det tr\u00e5ngsynt skvallriga. Du och din nya framtid, du och dina nya nycklar till den nya l\u00e4genheten i staden med det d\u00e4r riktnumret som bara har h\u00e4lften s\u00e5 m\u00e5nga siffror och h\u00e4lften s\u00e5 m\u00e5nga nollor som din hemstad. Sen ser vi hur flyttgubbarna tar farv\u00e4l och det \u00e4r skymning nu, dunkel hall och skugghorisonter i bakgrunden av travar med banankartonger och p\u00f6sigt kl\u00e4dfyllda svarts\u00e4ckar. Och s\u00e5 du i ensamt fokus, du som st\u00e5r d\u00e4r i din nya hall under en dinglande gl\u00f6dlampa med ett nytt leende p\u00e5 l\u00e4pparna. Allt som h\u00f6rs \u00e4r tonerna som f\u00f6rsiktigt slingrar sig ned fr\u00e5n v\u00e5ningen ovanf\u00f6r. En granne. Med piano. Det l\u00e5ter som den d\u00e4r klassiska jazzl\u00e5ten Night and Day, t\u00e4nker du och g\u00e5r nynnande mot badrummet. <\/p>\n
Andra stycket spelas taktfast och rytmiskt och vi f\u00e5r f\u00f6lja hur du m\u00e5lar om hallen och spikar upp tavlor och s\u00e5 fort du \u00e4r installerad i l\u00e4genheten tar du kontakt med Arbetsf\u00f6rmedlingen f\u00f6r det ska bli annorlunda den h\u00e4r g\u00e5ngen. Din handl\u00e4ggare har blommig blus precis som den f\u00f6rra men \u00e4r tusen g\u00e5nger mer hj\u00e4lpsam och hon s\u00e4ger inget om att det skulle vara f\u00f6r sent att starta om och kommenterar inte den fyra\u00e5riga luckan i din cv. Snart skickar du ut dina f\u00f6rsta ans\u00f6kningar och snart blir du kompis med tanten p\u00e5 Posten och snart hejar du p\u00e5 killen i sp\u00e4rren och snart b\u00f6rjar du t\u00e4nka att varje tunnelbanef\u00e4rd \u00e4r som en resa i stadens blodomlopp. P\u00e5 kv\u00e4llarna sk\u00e5lar du med dig sj\u00e4lv och bara ibland pratar du med n\u00e5gon hemifr\u00e5n och d\u00e5 g\u00f6r du alltid ditt b\u00e4sta f\u00f6r att anv\u00e4nda din nya stadsr\u00f6st som \u00e4r precis lagom blandning av uttr\u00e5kad och st\u00e4ndigt p\u00e5v\u00e4g och ibland ropar de att du minsann l\u00e5ter som en riktig stadsbo! Sen sent om natten f\u00e5r du s\u00e4llskap av toner. Pianot fr\u00e5n l\u00e4genheten en v\u00e5ning upp. Din granne envisas med att spela samma jazzl\u00e5t kv\u00e4ll efter kv\u00e4ll p\u00e5 repeat och n\u00e4r du inte kan sova plockar du fram en golvmopp och dunkar med den i taket och n\u00e4r inte det funkar drar du br\u00f6dkaveln n\u00e5gra g\u00e5nger \u00f6ver elementet men oftast spelar han bara lite tystare och n\u00e4r du drar fram en stol och s\u00e4tter vattenglaset mot k\u00f6ksventilen h\u00f6r du minsann att han fortfarande sitter d\u00e4r och klinkar. <\/p>\n
Tredje stycket inleds i dur och avslutas i moll och h\u00e4r tycks det ha g\u00e5tt n\u00e5gra m\u00e5nader f\u00f6r det har pl\u00f6tsligt blivit vinter och du har firat jul i hemstaden. Du kommer hem till l\u00e4genheten med \u00f6ron s\u00e5riga av alla fr\u00e5gor om hur det \u00e4r p\u00e5 jobbet och hur g\u00e5r det med k\u00e4rleken och har du h\u00f6rt att \u00c5sa har f\u00e5tt barn och har du sett n\u00e5gra k\u00e4ndisar f\u00f6rresten och ibland drar du till med Gunde Svan p\u00e5 NK och ibland s\u00e4ger du Arne Weise p\u00e5 \u00c5hlens och varje g\u00e5ng f\u00e5r du de d\u00e4r imponerade sekunderna av tvivelstystnad n\u00e4r de inte riktigt vet om du menar allvar eller ljuger. Tillbaka i l\u00e4genheten som pl\u00f6tsligt k\u00e4nns mindre \u00e4n du minns den och d\u00e4r p\u00e5 hallmattan ligger en ny laddning brev fr\u00e5n arbetsgivare som med standardformuleringar tackar f\u00f6r visat intresse men tyv\u00e4rr beh\u00f6ver vi ingen PC-samordnare som \u00e4r expert p\u00e5 Windows 98. Du har knappt kokat dig en kopp te och lugnat nerverna innan klockan blivit midnatt och s\u00e5klart b\u00f6rjar det d\u00e4r f\u00f6rbannade j\u00e4vla pianoklinkandet fr\u00e5n ovanv\u00e5ningen och du k\u00e4nner pl\u00f6tsligt att nu f\u00e5r det vara NOG! Ingen normal m\u00e4nniska spelar piano s\u00e5h\u00e4r dags och s\u00e4rskilt inte samma l\u00e5t igen och igen och Night and Day 24 g\u00e5nger p\u00e5 raken f\u00e5r dig att flyga upp ur soffan, knyta morgonrocken och g\u00e5 mot trapphuset. Hans brevl\u00e5da saknar namn och du blir lite nerv\u00f6s f\u00f6r han skulle ju kunna vara en psykotisk Rohypnolm\u00f6rdare som bara v\u00e4ntar p\u00e5 sin chans att punktera dig med sina vassa pianofingrar formade som en ishacka. Men nej, s\u00e5klart h\u00e4nder det inte. Han v\u00e5gar inte \u00f6ppna. Fegisen. Du ringer p\u00e5 igen och igen, du gl\u00e4ntar p\u00e5 brevl\u00e5dan, du h\u00f6r Night and Day eka i trapphuset, du tar sats och ropar n\u00e5gra v\u00e4l valda ord. Sen g\u00e5r du ned till dig och f\u00f6rs\u00f6ker somna med \u00f6ronproppar och lugnande gr\u00f6nt te. N\u00e4r inte det g\u00e5r f\u00f6rs\u00f6ker du \u00f6verr\u00f6sta pianomusiken med din avslappnings-CD. Sen g\u00f6r du ett nytt f\u00f6rs\u00f6k att somna. Men Night and Day d\u00e5nar fortfarande fr\u00e5n ovanv\u00e5ningen och till slut ger du upp, smyger ut i trapphuset och snor grannfamiljens DN och l\u00e4ser platsannonserna \u00f6ver frukost. <\/p>\n
Fj\u00e4rde stycket spelas hypnotiskt och dr\u00f6mskt och h\u00e4r m\u00e5ste det ha g\u00e5tt ett \u00e5r f\u00f6r din frisyr har pl\u00f6tsligt vuxit ut och ditt morgonrockssk\u00e4rp \u00e4r sladdrigt s\u00f6ndertuggat. P\u00e5 tapeterna har n\u00e5gon klottrat svarta och gr\u00f6na krumelurer som ser ut som l\u00e5ttitlar och noter och programmeringskod om vartannat. Ibland leker du med tanken p\u00e5 att bli den f\u00f6rsta m\u00e4nniskan i v\u00e4rldshistorien som ska \u00f6verleva utan s\u00f6mn f\u00f6r det \u00e4r ju ingen id\u00e9 att ens f\u00f6rs\u00f6ka sova n\u00e4r man bor granne med en s\u00e5n fullst\u00e4ndig j\u00e4vla PIANOMAROD\u00d6R som varje natt forts\u00e4tter sin st\u00e4ndiga TERROR. Du f\u00f6rs\u00f6ker s\u00f6ka st\u00f6d hos de andra i huset men alla har skr\u00e4mts till tystnad av pianomannens h\u00e4rjningar och vissa v\u00e4grar \u00f6ppna d\u00f6rren f\u00f6r dig och andra \u00f6ppnar men tar inte bort s\u00e4kerhetskedjan och en gubbe h\u00e4vdar att pianomannens l\u00e4genhet st\u00e5r tom och tanten p\u00e5 trean blir likblek och s\u00e4ger att hon inte alls har h\u00f6rt n\u00e5got piano och killen p\u00e5 femman har mage att sk\u00e4mta om att det \u00e4r “soft med lite jazzst\u00e4mning i huset”. Den enda som h\u00e5ller med dig \u00e4r pakifarmorn som nickar och ler n\u00e4r du ropar ditt “S\u00e5h\u00e4r f\u00e5r det bara inte forts\u00e4tta!” Tillbaka i l\u00e4genheten hittar du \u00e4nnu ett p\u00e5minnelsebrev fr\u00e5n Arbetsf\u00f6rmedlingen och det h\u00e4r \u00e4r absolut sista varningen tag genast kontakt med oss och du viker ihop brevet och stoppar det i morgonrocksfickan. <\/p>\n
Det femte stycket \u00e4r det mest dramatiska med tonartsbyten och tempov\u00e4xlingar och h\u00e4r har du kontaktat hyresv\u00e4rden och anlitat en advokat och lagt in St\u00f6rningsjouren som snabbval p\u00e5 hemtelefonen och vr\u00e4kningsprocessen \u00e4r i full g\u00e5ng. Snart \u00e4r segern ett faktum och alla har varit s\u00e5 hj\u00e4lpsamma utom kanske polisen som har hotat dig med p\u00e5f\u00f6ljder om du s\u00e5 mycket som t\u00e4nker tanken p\u00e5 att ringa dem en g\u00e5ng till. Men vad spelar det f\u00f6r roll – snart kommer befrielsen och det enda som irriterar dig \u00e4r att du fortfarande inte vet hur pianomannen ser ut. S\u00e5klart r\u00f6r det sig om en stackars psykopatisk sk\u00e4ggig ensling som har sp\u00e4rrat in sig d\u00e4r uppe och som skulle m\u00e5 bra av att tas in p\u00e5 hem, det \u00e4r ju framf\u00f6r allt f\u00f6r hans skull som du har anstr\u00e4ngt dig s\u00e5, det \u00e4r f\u00f6r husets och hans b\u00e4sta som vr\u00e4kningsbeslutet snart kommer att verkst\u00e4llas. Men \u00e4nd\u00e5 \u00e4r det n\u00e5got som inte ger dig ro, n\u00e5got som f\u00e5r dig att g\u00e5 ned i grovsoprummet den d\u00e4r sista natten n\u00e4r du h\u00f6r hans eviga l\u00e5t spelas igen och igen. Du \u00e4r p\u00e5 jakt efter ledtr\u00e5dar och har siktet inst\u00e4llt p\u00e5 misst\u00e4nkta saker som blodiga st\u00e4mgafflar eller p\u00e5sar med pianotr\u00e5d. Men det enda du hittar med n\u00e5gon sorts pianoanknytning \u00e4r ett tomt vinylomslag till skivan Ebony & Ivory. Besviken l\u00e4mnar du grovsoprummet och \u00e5ker upp p\u00e5 vinden. Du passerar hans d\u00f6rr och nu \u00e4r tonerna orgelstarka, brevl\u00e5dor och f\u00f6nsterrutor vibrerar av d\u00e5net och utanf\u00f6r h\u00f6rs hundar som ylar i takt och ibland s\u00e4tts ett billarm ig\u00e5ng av ljudv\u00e5gorna och du m\u00e5ste n\u00e4stan h\u00e5lla f\u00f6r \u00f6ronen n\u00e4r du \u00f6ppnar vindsd\u00f6rren. Med stressade steg b\u00f6rjar du g\u00e5 fr\u00e5n vindsf\u00f6rr\u00e5d till vindsf\u00f6rr\u00e5d p\u00e5 jakt efter n\u00e5got vad som helst ett foto en ledtr\u00e5d en f\u00f6rklaring men allt som finns \u00e4r den vanliga mixen av slalomskidor och gamla lampsk\u00e4rmar. Utom d\u00e4r, ser du det? S\u00e5klart du g\u00f6r, hur skulle du kunna missa ett s\u00e5nt guldglimmande notst\u00e4ll. Och d\u00e4r i samma f\u00f6rr\u00e5d dold av en svart sops\u00e4ck – en vibrafon. Och i bananl\u00e5dan notpapper och en svart anteckningsbok och om du bara kl\u00e4ttrar upp d\u00e4r p\u00e5 f\u00f6nsterkarmen och viker ned h\u00f6nsn\u00e4tet och sen tar du i och str\u00e4cker dig ned s\u00e5 mycket som du bara kan s\u00e5 borde du faktiskt kunna. Ja. Du tar dig snabbt ned fr\u00e5n vinden med v\u00e4sslande fotsteg och v\u00e4l nere i l\u00e4genheten sl\u00e5r du upp den gulnande anteckningsboken. Sm\u00e5 noteringar fr\u00e5n 1949 och fram\u00e5t d\u00e4r \u00e4garen som heter Isa (eller m\u00f6jligtvis Ida) lyssnar p\u00e5 jazz och dr\u00f6mmer om en karri\u00e4r som pianist i Paris Saint-Germainkvarter. Sen \u00e4r det pl\u00f6tsligt 1956 och Ida eller kanske Isa har flyttat till Ume\u00e5 och \u00e4r k\u00e4r i en klarinettist som heter Jens. De g\u00e5r p\u00e5 Folkparken Erikslund och \u00e4r med p\u00e5 jamsessions med stockholmsorkestrar och ibland fram\u00e5t sm\u00e5timmarna v\u00e5gar Isa eller Ida eller b\u00e4gge tv\u00e5 p\u00e5 samma g\u00e5ng sig fram till pianot och d\u00e5 h\u00e4nder det att n\u00e5gon storhet fr\u00e5n Stockholm, kanske Anders Burman eller Putte Wickman, ger henne uppmuntran och d\u00e5 lovar hon sig att aldrig ge upp p\u00e5 sin dr\u00f6m. Hon spelar There is No Greater Love en hel natt och dagen d\u00e4rp\u00e5 friar hennes Jens. Hon spelar God Bless the Child i tv\u00e5 veckor och blir gravid. Hon spelar The Masquerade is Over och Jens erk\u00e4nner sin otrohet. Hon spelar Solitude och Jens den f\u00e4hunden l\u00e4mnar henne. Hon spelar Here’s That Rainy Day och det regnar. Hon spelar Blue Skies men det forts\u00e4tter regna. Hon spelar Fly me to the Moon och dr\u00f6mmer om Neil Armstrong. Hon spelar Baby Won’t You Please Come Home i m\u00e5nad efter m\u00e5nad \u00e4nda tills Jens st\u00e5r d\u00e4r p\u00e5 tr\u00f6skeln igen och ber hundrafalt om urs\u00e4kt. De f\u00f6rs\u00f6ker lappa ihop sitt gifterm\u00e5l med Speak No Evil. Men inget tycks hj\u00e4lpa f\u00f6r handstilen blir darrigare och bl\u00e4ckfl\u00e4ckarna allt fler. You Don’t Know What Love Is och You Took Advantage of Me och s\u00e5 till slut fyra m\u00e5nader av I’ll Be Glad (When You’re Dead) You Rascal You. <\/p>\n
H\u00e4r h\u00f6jer du blicken fr\u00e5n anteckningsboken.
\nH\u00e4r inser du att pianot har tystnat.
\nN\u00e5gon knackar p\u00e5 d\u00f6rren. <\/p>\n
Det sista stycket \u00f6ppnar upp f\u00f6r fria improvisationer.
\n——————— H\u00e4r kommer mitt slut p\u00e5 historien ——————–<\/p>\n
Det sjunde och sista stycket \u00e4r ditt alldeles egna stycke, som du sj\u00e4lv blir tvungen att spela, kv\u00e4ll efter kv\u00e4ll, dag efter natt, i all ensamhet och v\u00e4ntan p\u00e5 det som aldrig skedde, eller r\u00e4ttare sagt, skedde n\u00e4r du tittade \u00e5t andra h\u00e5llet.
\nHur var det hon sa den d\u00e4r kv\u00e4llen n\u00e4r hon knackade p\u00e5 d\u00f6rren? \u00d6ppnade du, jo det m\u00e5ste du ha gjort, du kommer ih\u00e5g hennes doft, hennes ord. Hon sa att det var timmen efter att Ida gick bort p\u00e5 Stockholms sjukhem. Alldeles nyss smekte hon hennes kind en sista g\u00e5ng, talade om f\u00f6r henne att hon varit en bra Ida och \u00e5kte hem.
\nDu h\u00f6rde nog inte vad hon sa, du noterade bara att pianot var borta, det irriterande pianot, och egentligen borde du varit glad men i tomheten fanns ingen gl\u00e4dje.
\nDagen efter sa hon att det l\u00e5g ett nytt ansikte i Idas rum, i samma v\u00e4ntan som s\u00e5 m\u00e5nga andra som f\u00e5tt sin slutgiltiga dom. Ida ligger i k\u00e4llaren, sa hon. Knackade hon andra dagen? Du f\u00f6rs\u00f6ker att minnas, men k\u00e4nner bara svagt av doften, och tystnaden. Hon ber\u00e4ttade hur hon h\u00e4mtade en p\u00e5se som hon gl\u00f6mt dagen innan, med en cdspelare och den sista musik Ida lyssnade p\u00e5. Andrew Manze – portrait, klassisk musik p\u00e5 fiol.
\nN\u00e5gon g\u00e5ng skulle hon lyssna p\u00e5 den, n\u00e4r hon vill k\u00e4nna att hon inte f\u00f6rlorat sin Ida bara f\u00f6r att hon d\u00f6tt. <\/p>\n
Men vi gl\u00f6mde det sj\u00e4tte stycket. Crescendo, konfrontation, och pausen efter sista tonen, innan appl\u00e5derna. Pausen. Omstart.<\/p>\n
Ida \u00e4r d\u00f6d, sa hon n\u00e4r du \u00f6ppnade. Ida som p\u00e5 femtitalet spelade f\u00f6r FN-styrkorna i Korea. Ida fr\u00e5n Ume\u00e5 som ville att l\u00e4kare utan gr\u00e4nser skulle f\u00e5 pengar vid hennes begravning. Ida gillade all bra musik. Klassiskt, hiphop, rockpop och jazz. Ett speciellt gott \u00f6ga hade hon till Night and Day, som hon g\u00e4rna spelade p\u00e5 sitt piano. Idas far, farfar och farfars far var organister, bland annat i en kyrka inte l\u00e5ngt fr\u00e5n din tr\u00e5ngsynta barndom.
\n– Det \u00e4r inte unikt att man d\u00f6r, sa hon, medan hon fortfarande stod i d\u00f6rren och v\u00e4gde lite p\u00e5 tr\u00f6skeln. Att d\u00f6 \u00e4r snarare h\u00f6gst vanligt, ofta f\u00f6rekommande, oundvikligt och f\u00f6rutbest\u00e4mt. Ida skrev f\u00f6r l\u00e4nge sedan, i ett brev till sin syster, att Livet \u00e4r bra, ett kort \u201cflash\u201d i evigheten. Om det inte blinkar till, m\u00e4rker ingen det. N\u00e4r du \u00e4r d\u00f6d \u00e4r du d\u00f6d, slut, adj\u00f6, och v\u00e4rlden ger dig en d\u00e4st rapning.
\n– Det unika i det vanliga \u00e4r att det \u00e4r ens egen Ida som d\u00f6r, och att det \u00e4r henne som v\u00e4rlden rapar lite d\u00e4st \u00e5t.
\nTre veckor efter att Ida dog, sitter du av n\u00e5gon anledning p\u00e5 Real Groups julkonsert. \u00c4r du ensam? Ida skulle suttit i din f\u00e5t\u00f6lj, eller kanske i f\u00e5t\u00f6ljen bredvid, det var en present till henne som hon aldrig fick se och h\u00f6ra. P\u00e5 scenen fyra tons\u00e4kra virtuoser, som efter en musikalisk kompott, i ett mellansnack, meddelade publiken att de nyss varit i Ume\u00e5, att de nu skulle vidare till Korea och att tio procent av kv\u00e4llens int\u00e4kter skulle g\u00e5 till L\u00e4kare utan gr\u00e4nser.
\nDu inser pl\u00f6tsligt hur l\u00e4tt du skulle kunnat bli manipulerad av ett medium, hade det varit en annan tid, en annan du och en annan Ida som inte l\u00e4rt dig att livet \u00e4r en flash i evigheten. Du v\u00e4ntade dock lite nerv\u00f6st p\u00e5 att f\u00e5 h\u00f6ra Night and Day, men det blev en annan l\u00e5t. Visserligen en l\u00e5t d\u00e4r Real Group med sina r\u00f6ster h\u00e4rmade ett piano, men, som sagt, en annan l\u00e5t.
\n\u00c4nnu en tid f\u00f6rflyter och du finner dig bakom ratten i en liten hyrbil, p\u00e5 v\u00e4g f\u00f6r att \u00e5ter h\u00e4lsa p\u00e5 i tr\u00e5ngsyntheten. Helt pl\u00f6tsligt passerar du Esarps kyrka och n\u00e5got f\u00e5r dig att sv\u00e4nga in p\u00e5 den tomma grusplanen framf\u00f6r kyrkan. Det bl\u00e5ser sm\u00e5spik.
\nGr\u00e5v\u00e4dret tar bort all f\u00e4rg, regnet suddar ut alla dofter, vinden griper tag i all kyla och v\u00e4rme. I ett neutrum tar du dig fram till kyrkod\u00f6rren, och trots att kyrkor oftast \u00e4r st\u00e4ngda p\u00e5 m\u00e5ndagar, glider d\u00f6rren upp n\u00e4r du tar i handtaget. Kyrkan \u00e4r m\u00f6rk, det knarrar under dina f\u00f6tter av decenniers nattvardsg\u00e5ng och vindens vinande utanf\u00f6r kyrkov\u00e4ggarna l\u00e5ter i vissa l\u00e4gen som orgelmusik. H\u00e4r har Idas f\u00f6rf\u00e4der trampat orgel, och du beslutar dig f\u00f6rst f\u00f6r att t\u00e4nda ett ljus till allas minne.
\nDet blir inte av, f\u00f6r du saknar t\u00e4ndstickor och t\u00e4nker dessutom att ett t\u00e4nt ljus i en tom kyrka kanske inte \u00e4r v\u00e4rldens b\u00e4sta id\u00e9. Som en bekr\u00e4ftelse p\u00e5 det h\u00f6r du att kyrkoporten \u00f6ppnas, f\u00f6r att strax efter st\u00e4ngas igen, samtidigt som en vindpust far genom altarg\u00e5ngen och rufsar dig lite i h\u00e5ret, som en smekning. Du v\u00e4ntar dig en annan bes\u00f6kare, lyssnar efter stegen men allt som h\u00f6rs \u00e4r vinden som spelar svag orgelmusik bland gravarna utanf\u00f6r kyrkomurarnas glasade f\u00f6nster. S\u00e5 \u00f6ppnas d\u00f6rren \u00e4nnu en g\u00e5ng, en vind brusar f\u00f6rbi och porten sl\u00e5r \u00e5ter igen.
\nDu ropar ett l\u00e4tt hall\u00e5, men f\u00e5r inget svar, s\u00e5 du g\u00e5r tillbaka ner mot den st\u00e4ngda kyrkoporten, och ser att det ligger en g\u00e4stbok uppslagen strax till v\u00e4nster.
\nDu skriver en h\u00e4lsning, och samtidigt som du skriver under med ditt namn \u00e5ker d\u00f6rren \u00e5ter upp p\u00e5 vid gavel, en vind sveper in och d\u00f6rren sl\u00e5r igen med ett kyrkoakustiskt d\u00e5n.
\nN\u00e4r du k\u00e4nner p\u00e5 d\u00f6rren \u00e4r den l\u00e5st, du f\u00e5r vrida om l\u00e5set f\u00f6r att komma ut.
\nDu t\u00e4nker att vinden \u00e4r stark p\u00e5 den sk\u00e5nska sl\u00e4tten, nu har du ocks\u00e5 f\u00e5tt k\u00e4nna p\u00e5 den, p\u00e5 samma s\u00e4tt som Idas f\u00f6rf\u00e4der. En stark vind vars ljud l\u00e5ter som musik fr\u00e5n en svag orgel. Du k\u00e4nner inte igen musiken, det \u00e4r inget du minns att du h\u00f6rt och det \u00e4r definitivt inte Night and Day.<\/p>\n
Tillbaka till det sjunde och sista stycket. Du hade f\u00f6rundrat m\u00e4rkt att kv\u00e4llen infann sig utan tomhet, och letat efter orsaken, tills du faktiskt m\u00e4rkte att du \u00e5ter nynnade p\u00e5 n\u00e5got som var f\u00f6rvillande likt Night and Day. Nynnandet g\u00e5r \u00f6ver i s\u00e5ng, och du slamrar med kaffekopparna, lite i synkoperad baktakt. Du h\u00f6r att n\u00e5gon h\u00e5ller p\u00e5 att flytta in i v\u00e5ningen ovanf\u00f6r. Snart kommer du att h\u00f6ra ifr\u00e5n honom, han kommer att dunka i ditt tak, men bara n\u00e4r du sjunger Night and Day.
\nBara d\u00e5 har ni kontakt. Annars \u00e4r du ensam.
\nOmstart.
\nControl -alt- delete.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Nu har finalisterna plockats fram i SVT:s h\u00f6stsatsning, Slutet p\u00e5 historien. 36 blivande f\u00f6rfattare har tagits fram. Jag \u00e4r inte med. Mitt bidrag, en forts\u00e4ttning p\u00e5 Jonas Hassen Khemiris text, s\u00f6g antagligen. Av de 36 \u00e4r det bara tre m\u00e4n, resten \u00e4r kvinnor. De s\u00f6g inte lika mycket som jag. Nej, jag \u00e4r inte bitter. […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"class_list":["post-439","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-nedslag"],"yoast_head":"\n