Geneve 25 april 1932<\/p>\n
K\u00e4ra lilla vildanden!<\/B><\/p>\n
Tack f\u00f6r dina brev. H\u00f6r du lilla stumpan, du vet att det finns n\u00e5gonting som heter kvadraten p\u00e5 avst\u00e5ndet. Du ska t\u00e4nka p\u00e5 det n\u00e4r du \u00e4r sorgsen och samtidigt skriver till lilla Bertil-barnet.
\nDet faller som tunga blyklumpar ner i sj\u00e4len, n\u00e4r jag ser hur uppriven du \u00e4r, hur \u00e4nda in till d\u00f6den tr\u00f6tt och missmodig du kan bli f\u00f6r ingenting. Hemma var det aldrig s\u00e5 farligt, d\u00e5 gick snart \u00e5skst\u00e4mningen \u00f6ver och solen glittrade snart fram genom molnen bara vi suttit en liten stund samman och pratat. Men nu? M\u00e5nga, m\u00e5nga mil fr\u00e5n varandra, d\u00e5 k\u00e4nns det s\u00e5 underligt tungt att vara vanm\u00e4ktig och inte kunna ta Ditt huvud mellan h\u00e4nderna och vyssja bort alla fula, tunga tankar hos Dig. H\u00f6r du – vi f\u00e5r inte oroa varandra s\u00e5! Om jag inte h\u00f6ll av dig s\u00e5 mycket som jag faktiskt g\u00f6r, s\u00e5 skulle det hela inte vara s\u00e5 farligt, d\u00e5 skulle jag kunna se lugnt och kyligt och klart p\u00e5 dig och dina bekymmer – men nu! Nu lider jag med dig n\u00e4r du blir sorgsen, tr\u00f6tt och sjuk. Och allt detta \u00f6kas – med kvadraten p\u00e5 avst\u00e5ndet. F\u00f6rst en samvetsfr\u00e5ga; \u00e4r det n\u00e5gonting som n\u00e4rmar sig snart, n\u00e4r du kommit s\u00e5 d\u00e4r i d\u00f6dstankar? Om det \u00e4nd\u00e5 vore s\u00e5. D\u00e5 visste jag att det snart skulle komma ett omslag, d\u00e5 du bleve lugn och speglande klar till kropp och sj\u00e4l, d\u00e5 jag skulle f\u00e5 ett stort och vackert brev, som bara jublade och sj\u00f6ng fr\u00e5n ovan och \u00e4nda ner. K\u00e4ra lilla vildanden – tala om att det \u00e4nd\u00e5 \u00e4r s\u00e5! Du g\u00f6r or\u00e4tt mot dig sj\u00e4lv om du brister i sj\u00e4lvf\u00f6rtroende!!! Det \u00e4r att f\u00f6rsl\u00f6sa din egen stora rikedom, att gr\u00e4va ner ditt pund. Att \u00e5ngesten ibland bubblar s\u00e5 d\u00e4r inombords p\u00e5 dig \u2013 det \u00e4r just tecken p\u00e5 rikedom och skaparvilja och ambition. Det \u00e4r endast de sm\u00e5, naiva, halvt imbecilla dv\u00e4rgsj\u00e4larna, som utan b\u00e5de lust och kval g\u00e5r genom livet. Du h\u00f6r inte till dem Judit, det b\u00f6r du tacka gudarna f\u00f6r.
\n\u00c4r det inte s\u00e5, vildanden?
\nDu har en stark och sund kropp, om du inte har missk\u00f6tt dig sen sist?!? Du har b\u00e5de beg\u00e5vning, vilja och f\u00f6rm\u00e5ga att g\u00f6ra livet gott och sk\u00f6nt f\u00f6r a n d r a \u2013 och f\u00f6ljdaktligen ocks\u00e5 f\u00f6r dig sj\u00e4lv. Varf\u00f6r d\u00e5 f\u00f6rtvivla?!? Sj\u00e4lvkritik \u00e4r nog bra, men \u00e4ven den b\u00f6r h\u00e5llas inom rimliga gr\u00e4nser. Puss p\u00e5 dig. K\u00e4nner du dig inte b\u00e4ttre nu?-Inte det??? Puss igen d\u00e5!
\n1000000000000000000000000 till!!<\/p>\n
(H\u00e4r talar han om att visst kan hon h\u00e4lsa p\u00e5 i Geneve, men har hon r\u00e5d? Han vill ju, men ska hon inte t\u00e4nka lite till och inte \u00e4r han f\u00f6r\u00e4lskad i n\u00e5gra \u201dkanarief\u00e5glar\u201d inte d\u00e5.)<\/I><\/p>\n
Men lova mig nu en sak. Tala om att du dels befinner dig i livet och dels t\u00e4nker forts\u00e4tta med det tills du d\u00f6r. Vidare att du \u00e4r god och glad och finner livet ganska underligt och ibland t.om. underbart trots alla tistlar och t\u00f6rnen, som v\u00e5r Herre beg\u00e5vat oss med f\u00f6r att vi ska t\u00e4nka p\u00e5 syndafallet. Om du visste hur ofta jag med gl\u00e4dje och tacksamhet t\u00e4nker p\u00e5 v\u00e5ra gemensamma syndafall.
\nHej du. Skriv bums. <\/p>\n
Din Bertil <\/p>\n