Lysekil 26 april 1933
\n(markerat av farmor med \u201dallra sist\u201d)<\/I><\/p>\n
K\u00e4ra Judit, Du skrev om hur jag tidigare funnit det perverst att vi s\u00e5 d\u00e4r fullkomligt skulle slita alla band och f\u00f6rbindelser, n\u00e4r vi kanske \u00e4nd\u00e5 inte var alldeles d\u00f6da och kalla f\u00f6r varandra. Det \u00e4r riktigt att jag en g\u00e5ng s k r i v i t s\u00e5. . .
\nVad jag den g\u00e5ngen syftade till, det var att b\u00e5de du och jag skulle kunna umg\u00e5s med varandra i tal eller skrift utan att vi f\u00f6r den skull blandade oss i varandras erotiska angel\u00e4genheter.
\nAtt s\u00f6ka monopolisera varandra \u00e4r inte ett dugg b\u00e4ttre \u00e4n slavhandel. F\u00f6r mig st\u00e5r svartsjuka och svartsjuked\u00e5d som utslag av det mest barbariska k\u00e4nnande och t\u00e4nkande mellan kvinna och man. Det \u00e4r i miniatyr vad judef\u00f6rf\u00f6ljelserna i Tyskland \u00e5terspeglade i stort. . .
\nVi skulle vara kamrater, f\u00f6rst\u00e5ende kamrater to the bitter end! Vi kunde det inte! D\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste det bli ett slut, Judit. . .
\n. . . Och lycka till, lilla Judit. Jag beh\u00f6ver v\u00e4l inte betona f\u00f6r dig att jag \u00e4r din uppriktige v\u00e4n, \u00e4ven om jag \u00e4r klart medveten om att vi tv\u00e5 har gjort skeppsbrott. . . . . <\/p>\n
Bertil<\/p>\n