Viskadalen 17 november 1932<\/p>\n
. . . Du inbillar dig v\u00e4l aldrig ett \u00f6gonblick att jag skulle vilja bryta med dig, sudda bort dig ur mitt minne och tillvaro?. . . . . . Men jag vill inte p\u00e5 n\u00e5gra villkor g\u00f6ra n\u00e5gon beroende av mig. . . . Den d\u00e4r gamla p\u00e5-tu-man-hands-isoleringen, som kolporterades ut som livets m\u00e5l och mening, det \u00e4r f\u00f6r mig nu den mest kv\u00e4vande och unkna idyll, som jag n\u00e5gonsin kan t\u00e4nka mig. Jag tycker det \u00e4r en smula bistert med dig, uppriktigt talat. Med ditt k\u00e4nsloliv. Det \u00e4r vackert att sk\u00e5da ett hav i storm – men jag vet av egen erfarenhet att det kan vara mindre trevligt att driva omkring i en liten br\u00e4cklig farkost mitt i v\u00e5gsvallet. . . . . . Men s\u00e5 starkt, s\u00e5 stort, s\u00e5 suver\u00e4nt och befallande som ditt k\u00e4nsloliv nu \u00e4r, s\u00e5 blir det nog ingen l\u00e4tt sak att s\u00f6ka bagatellisera det och f\u00e5 det att lyda n\u00e5gra snusf\u00f6rnuftiga bud och stadgar. . . Jag skulle bett dig att s\u00f6ka ta det hela mindre h\u00f6gtidligt, att l\u00e5ta detta vara detta, att inte i on\u00f6dan g\u00f6ra n\u00e5gra problem av erotiken, att l\u00e4gga dig till med en liten liten dosis sund medicinarcynism. Jag kan inte t\u00e4nka mig att k\u00e4rlekens h\u00f6ga gudinna skulle uppta det illa. Hon \u00e4r v\u00e4l ingen sadist heller. <\/p>\n
Lev v\u00e4l, lilla vildanden
\nDin tillgivne Bertil<\/p>\n