Karin Boye
\nG\u00f6mda Land<\/b><\/p>\n
Du ska tacka dina gudar,
\nom de tvingar dig att g\u00e5
\nd\u00e4r du inga fotsp\u00e5r
\nhar att lita p\u00e5. <\/p>\n
Du ska tacka dina gudar,
\nom dom g\u00f6r all skam till din.
\nDu f\u00e5r s\u00f6ka tillflykt
\nlite l\u00e4ngre in. <\/p>\n
Det som hela v\u00e4rlden d\u00f6mer
\nreder sig ibland r\u00e4tt v\u00e4l.
\nF\u00e5gelfri var m\u00e5ngen,
\nvann sin egen sj\u00e4l. <\/p>\n
Den som tvingas ut i vildskog
\nser med nyf\u00f6dd syn p\u00e5 allt,
\noch han smakar tacksam
\nlivets br\u00f6d och salt. <\/p>\n
Du ska tacka dina gudar,
\nn\u00e4r de bryter bort ditt skal.
\nVerklighet och k\u00e4rna
\nblir ditt enda val. <\/p>\n
Minnesbild:
\nDet \u00e4r natt. Jag \u00e4r 10 \u00e5r och vaknar av ett d\u00f6dsskri, ett sk\u00e4rande strupvr\u00e5l. Yrvaken rusar jag i m\u00f6rkret in till farmor. h\u00e5ller henne.
\n\u00c4nnu ett skri, \u00e5\u00e5 Gud vi \u00e4r ensamma h\u00e4r, Farmor! Farmor!
\n\u2013 Var \u00e4r jag?! Vem \u00e4r jag?! Vem \u00e4r du?? \u00c5ngande \u00e5ngest, illande skr\u00e4ck.
\nGenomsvettig stryker jag henne \u00f6ver ryggen, huvudet, jag m\u00e5ste torka av mina h\u00e4nder dom \u00e4r s\u00e5 svettiga, Du \u00e4r Du, vi \u00e4r h\u00e4r, jag \u00e4r jag. Du \u00e4r Du. Vi t\u00e4nder lampan, farmor sn\u00e4lla sn\u00e4lla. Allt var svart, denna ensamhet…<\/B><\/p>\n
\n