Lund l\u00e5ngfredagen<\/p>\n
K\u00e4ra lilla vildanden.<\/B> <\/p>\n
Den h\u00e4r g\u00e5ngen g\u00f6r du mig verkligen ledsen uppriven och modf\u00e4lld. Ditt brev \u00e4r ju rena hudl\u00f6sheten (l\u00e4s nu bara inte hutl\u00f6shet \u00e4r du sn\u00e4ll!). Allt som kan bidraga att g\u00f6ra dig sorgsen och f\u00f6rtvivlad har du ju med en sjuklig girighet skrapat ihop: Gunnar, en uppretad fosterfar, Arthur Lundkvist, sup\u00e9n du gl\u00f6mde \u00e4ta upp (lilla stumpan minns du d\u00e5 inte att du spottade l\u00e5ng v\u00e4g \u00e5t de arma osedliga glyttarna bara jag hostade om att du skulle f\u00f6lja med!!) min middagsankomst och sn\u00f6pliga flykt undan massaker etc. Och \u00f6ver hela denna kompott av minnen och h\u00e5gkomster sv\u00e4var s\u00e5 Konga-anden. <\/p>\n
Du inser s\u00e5 snart du \u00e5ter \u00e4r lugn och speglande klar i sj\u00e4len att alla dessa ting \u00e4r ingenting att diskutera om, du har dryftat det hela 1001 olika ggr, du g\u00f6r det s\u00e5 snart du p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt k\u00e4nner dig urled, inte sant. Det \u00e4r lilla sj\u00e4len som trillat ner i en v\u00e5gdal och d\u00e5 blir allt upp och nerv\u00e4nt, d\u00e5 kommer alla dessa m\u00f6rka sjukliga minnen och tankar flygande som svarta korpar och hackar p\u00e5 dig. Om du \u00e4nd\u00e5 en g\u00e5ng kunde r\u00e5 p\u00e5 dom definitivt, ta livet- inte av dig sj\u00e4lv, men av dessa minnen, dessa rovf\u00e5glar som f\u00f6rst\u00f6r din sinnesro. Jag blir mer och mer \u00f6vertygad om att du i detta fall m\u00e5ste g\u00e5 metodiskt till v\u00e4ga. P\u00e5 samma s\u00e4tt som du kunnat sk\u00f6ta din kropp, f\u00e5tt den l\u00e4ttare och mera i din makt genom metodisk tr\u00e4ning, p\u00e5 samma s\u00e4tt m\u00e5ste du klara av all din sjukliga fetma i sj\u00e4len. Och det ska g\u00e5 likav\u00e4l f\u00f6r dig som f\u00f6r andra. Jag har sett m\u00e4nniskor mycket v\u00e4rre d\u00e4ran \u00e4n n\u00e5gonsin du, som klarat den biffen. I K\u00f6penhamn tr\u00e4ffade jag av en h\u00e4ndelse samman med Josef Riwkin, Spektrums chef. Han var p\u00e5 v\u00e4g till Berlin. Och d\u00e4rnere gick just nu Karin Boye och l\u00e4t analysera sig. F\u00f6rmodligen n\u00e5gon liten Geschichte efter skilsm\u00e4ssan fr\u00e5n Leif Bj\u00f6rk, jag fr\u00e5gade inte n\u00e4rmare efter. Det \u00e4r betecknande att b\u00e5de Riwkin och hans fru tog detta som den mest naturliga sak i v\u00e4rlden, mycket naturligare (och betydligt mindre obehagligt) \u00e4n att g\u00e5 till tandl\u00e4karen. Och de betraktade mig som en beklagansv\u00e4rd sten\u00e5lderstyp, som stod fr\u00e4mmande och fr\u00e5gande inf\u00f6r denna bekv\u00e4mlighet, som en psykoanalytisk l\u00e4kare utg\u00f6r. Jag tycker att vi med gemensamma krafter ska leta reda p\u00e5 en dylik farbror i K\u00f6penhamn. Han kommer s\u00e4kert att se p\u00e5 dig med hungriga blickar, med ditt djupa, starka och n\u00e4stan vulkaniska k\u00e4nsloliv. Som en insj\u00f6, som ibland kan vara s\u00e5 speglande lugn och klar s\u00e5 att molnen p\u00e5 himlen kan se sin egen bild i den, f\u00f6r att strax efter\u00e5t bli s\u00e5 m\u00f6rk och dyster som de f\u00f6rd\u00f6mdas kval, med en botten vulkanisk som i V\u00e4ttern d\u00e4r det l\u00e4tt kan h\u00e4nda olyckor. Du m\u00e5ste f\u00e5 kunskap om allt detta, vildanden! F\u00f6r n\u00e4rvarande irrar du omkring i en fullst\u00e4ndigt hj\u00e4lpl\u00f6s okunnighet och blindhet medan sm\u00e5dj\u00e4vlarna har kalas i ditt inre. Allt detta m\u00e5ste du l\u00e4ra dig f\u00f6rst\u00e5 f\u00f6r att kunna \u00f6vervinna. Och det kan ske med psykoanalysens hj\u00e4lp. Ske allts\u00e5!<\/p>\n
V\u00e4lkommen i alla fall. Men kom ih\u00e5g att du ska se ut som en leende och l\u00f6ftesrik v\u00e5rdag n\u00e4r du kommer. Sorgen den er fra ig\u00e5r!. . .
\nDin tillgivne Bertil<\/p>\n