Jag och min syster \u00c5sa t\u00e4nkte ber\u00e4tta v\u00e5r farmors historia f\u00f6r er, som en hyllning till henne och till alla kvinnor som \u00f6verlevde, om \u00e4n knappt, i en h\u00e5rt patriarkalisk v\u00e4rld.
\nVi ber\u00e4ttar g\u00e4rna om kvinnor, starka som pansarvagnar, som trots tidens och samh\u00e4llets tryck st\u00e5r stadigt och till och med banar nya v\u00e4gar f\u00f6r oss som kommer efter.
\nMen vem ber\u00e4ttar om de som inte orkade, de sk\u00f6ra som utnyttjades, br\u00f6ts och bara n\u00e4tt och j\u00e4mt \u00f6verlevde?
\nH\u00e4r \u00e4r en liten del av v\u00e5r farmors historia. Vi kallar historien f\u00f6r farmors nedvikta, eftersom den baseras p\u00e5 hennes egen ber\u00e4ttelse, ett brev fr\u00e5n min farfar Herman, n\u00e5gra brev fr\u00e5n hennes v\u00e4n Bertil i b\u00f6rjan av 1930-talet samt en tummad diktbok. Diktboken, som min syster \u00c5sa har i sin \u00e4go, \u00e4r v\u00e4l l\u00e4st och vissa sidor mer l\u00e4sta \u00e4n andra. Vid de dikter som talade extra mycket till v\u00e5r farmor, har hon vikt ner h\u00f6rnet, f\u00f6r att l\u00e4tt hitta tillbaka. <\/p>\n
Hon stod och s\u00e5g sig i spegeln. En mycket vacker kvinna med ett litet sk\u00f6rt ansikte. En snart 30-\u00e5rig kvinna. Ett barn i f\u00f6rh\u00e5llande till v\u00e4rlden, ett barn i f\u00f6rh\u00e5llande till m\u00e4n. Uppv\u00e4xt i ett schartauanskt hem med sj\u00e4lvf\u00f6rnekelse som livsluft. Med njutning och sk\u00f6nhet som dj\u00e4vulens verktyg.
\nHon drog med fingrarna \u00f6ver l\u00e4pparna, och log.
\n\u00c4nnu visste hon inte hur det var att bli kysst.
\nHon s\u00e5g sig sj\u00e4lv i \u00f6gonen. Hon s\u00e5g annorlunda ut. Vad var det som glimtade l\u00e4ngst in i de stora r\u00e4dda \u00f6gonen. Vad var det som brann? Passion farmor! Passion!
\nJudit Eriksson var f\u00f6rlorad i k\u00e4rlek. <\/p>\n