Jag \u00e4r numera b\u00e4ttre \u00e4n min pappa p\u00e5 i princip varje sport som finns. Det \u00e4r inget vi brukar prata om, men \u00e4nd\u00e5 n\u00e5got som jag tror att vi b\u00e5da \u00e4r mer eller mindre \u00f6verens om.
\nTack vare denna vetskap kan vi d\u00e4rf\u00f6r l\u00e4gga den v\u00e4rsta t\u00e4vlingsinstinkten \u00e5t sidan n\u00e4r vi ut\u00f6var n\u00e5gon sport tillsammans och bara ha trevligt. Vi vet ju \u00e4nd\u00e5 vem som \u00e4r b\u00e4st.
\nMen ig\u00e5r var det n\u00e5got som inte st\u00e4mde. Anders har under drygt ett och ett halvt \u00e5r spelat badminton regelbundet med en n\u00e4ra bekant och vunnit de flesta g\u00e5ngerna. Sj\u00e4lv har jag inte spelat sedan gymnasiet. Till r\u00e5ga p\u00e5 allt s\u00e5 fick han ett nytt badmintonracket i f\u00f6delsedagspresent som han omsorgsfullt lindat om, b\u00e5de en och tv\u00e5 g\u00e5nger. Han var redo, b\u00e4ttre \u00e4n n\u00e5gonsin, och f\u00f6reslog d\u00e4rf\u00f6r en timmes spel med mig.
\nDet var f\u00f6rst efter n\u00e5gra bollar som jag m\u00e4rkte det. Jag s\u00e5g n\u00e5got i hans blick, n\u00e5got som jag inte sett d\u00e4r sedan mina tidiga ton\u00e5rs\u00e5r. Vad jag s\u00e5g var en gnutta av hopp, en liten skugga av den far som en g\u00e5ng i tiden gav mig fem kronor om jag kunde returnera hans tennisservar. Han s\u00e5g sin chans helt enkelt och var redo att ge allt f\u00f6r en vinst.
\nN\u00e4r Anders \u00e4r p\u00e5 det hum\u00f6ret s\u00e5 tillf\u00f6r det ett extra sv\u00e5righetsmoment f\u00f6r motst\u00e5ndaren, eftersom man k\u00e4nner sig tvungen att st\u00e4ndigt h\u00e5lla koll p\u00e5 hans h\u00e4lsotillst\u00e5nd. Han har en ytterst tunn gr\u00e4ns mellan \u201dh\u00e4lsosamt r\u00f6dblommig\u201d och \u201dp\u00e5b\u00f6rjad genomklappning\u201d och ingen tycks k\u00e4nna gr\u00e4nsen s\u00e4mre \u00e4n han sj\u00e4lv.
\nAtt spela badminton med pappa \u00e4r en serie av taktiska avv\u00e4gningar. F\u00f6rutom den vanliga taktiken med stoppbollar och h\u00f6ga bollar p\u00e5 backhand s\u00e5 m\u00e5ste man ta h\u00e4nsyn till hans livsl\u00e5nga \u00f6vertro p\u00e5 sin egen kondition.
\nS\u00e5 h\u00e4r i efterhand kan jag s\u00e4ga att jag lyckades r\u00e4tt bra med mina avv\u00e4gningar.
\nDet prim\u00e4ra m\u00e5let, att vinna matchen, uppn\u00e5ddes med hj\u00e4lp av smashar och spel p\u00e5 backhand.
\nDet sekund\u00e4ra m\u00e5let, att h\u00e5lla pappa vid medvetande under hela matchen, lyckades ocks\u00e5 n\u00e5s med en kombination av regelbundna sidbyten med drickpaus, upprepade skoknytningar i kritiska l\u00e4gen (hur kritiskt l\u00e4get \u00e4r avg\u00f6rs enligt samma princip som USA:s terrorvarningsf\u00e4rger \u2013 fast med Anders ansiktsf\u00e4rg som grund) och sparsamt anv\u00e4ndande av stoppbollar.
\nDet blev till slut en riktigt trevlig timme med Pappa Anders, men jag har en stark k\u00e4nsla av att det dr\u00f6jer innan vi spelar badminton igen.<\/p>\n
\/Jocke Arhammar, Bloggvikarie<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Jag \u00e4r numera b\u00e4ttre \u00e4n min pappa p\u00e5 i princip varje sport som finns. Det \u00e4r inget vi brukar prata om, men \u00e4nd\u00e5 n\u00e5got som jag tror att vi b\u00e5da \u00e4r mer eller mindre \u00f6verens om. Tack vare denna vetskap kan vi d\u00e4rf\u00f6r l\u00e4gga den v\u00e4rsta t\u00e4vlingsinstinkten \u00e5t sidan n\u00e4r vi ut\u00f6var n\u00e5gon sport tillsammans […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[15],"tags":[1856,1853,1855,1852,1854],"class_list":["post-308","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-gastbloggare","tag-badminton","tag-blog","tag-bloggvikarie","tag-gastbloggare","tag-vikarie"],"yoast_head":"\n