Kalle skulle n\u00e4mligen n\u00e4rmare titta p\u00e5 slussar o.d.. I mitt minne kommer alltid denna f\u00e4rd att framst\u00e5 som ett av de angen\u00e4maste f\u00f6retagen i mitt liv. F\u00f6rst och fr\u00e4mst var jag nu alldeles kry och frisk, f\u00f6r det andra hade jag Kalle hela tiden hos mig och s\u00e5 komma en m\u00e4ngd bidragande omst\u00e4ndigheter. V\u00e4dret var str\u00e5lande vackert fr\u00e5n f\u00e4rdens b\u00f6rjan till dess slut, fl\u00f6dande solsken om dagarna och glittrande m\u00e5nsken om n\u00e4tterna. \u00d6ver b\u00e5da V\u00e4nern och V\u00e4ttern lugnt som en spegel. Denna turistled m\u00e5tte sannerligen g\u00f6ra sk\u00e4l f\u00f6r sitt anseende som en av de vackraste i v\u00e5rt vackra land.<\/p>\n
Och s\u00e5 h\u00e4r p\u00e5 f\u00f6rsommaren med frisk gr\u00f6nska och i det h\u00e4rliga v\u00e4dret var det underbart. Antingen b\u00e5ten gled sakta, sakta fram genom en otroligt smal r\u00e4nna, s\u00e5 att man ledigt kunde plocka l\u00f6v fr\u00e5n tr\u00e4den p\u00e5 str\u00e4nderna eller satte fart p\u00e5 sj\u00f6arna med sina leende, idylliska str\u00e4nder, tjusades \u00f6gat av de vackraste scenarier. I slussarna var det mycket roligt och intressant att se hur vi stego eller sj\u00f6nko, och voro de alltf\u00f6r m\u00e5nga, promenerade vi l\u00e4ngs str\u00e4nderna en stund.<\/p>\n
Vi reste med Baltsar von Platen, en liten trevlig, proper b\u00e5t f\u00f6rd av kapten Jacobson, som f\u00f6rt den i 34 \u00e5r! En gammal och mycket \u00e4lskv\u00e4rd och gemytlig herre. H\u00e4r f\u00f6rde vi en riktig “Schlaraffenland”-tillvaro, fj\u00e4rran fr\u00e5n alla bekymmer och v\u00e4rldens kamp och strid. Vi \u00e5to, drucko kaffe och sl\u00f6ade i de bekv\u00e4ma korgstolarna p\u00e5 d\u00e4ck, under det vi beundrade naturen och blevo brunbr\u00e4nda av solskenet. Det var alldeles lagom m\u00e5nga medpassagerare f\u00f6r att vi ej skulle k\u00e4nna oss alltf\u00f6r ensamma, eller besv\u00e4ras av tr\u00e4ngsel. Med tvenne av dem blevo vi bekanta, d\u00e4rav en svenskamerikan, som efter 22 \u00e5rs vistelse “d\u00e4rute” tj\u00e4nat sig upp fr\u00e5n fattigdom till f\u00f6rm\u00f6genhet och nu kommit hem f\u00f6r att vila och roa sig n\u00e5gra veckor.<\/p>\n
Den andre var journalisten Berndt Carlberg, som \u00e4ven han f\u00f6r ej l\u00e4ngesedan kommit l\u00e5ngv\u00e4ga ifr\u00e5n, fr\u00e5n Syd-Amerika. Vi tillbragte m\u00e5nga pratstunder vid kaffe och cigaretter i korgstolarna uppe p\u00e5 d\u00e4ck och blevo riktigt goda v\u00e4nner. Och sedan vi anl\u00e4nt till Stockholm tr\u00e4ffades vi en dag och bj\u00f6ds av mr Danielsson att vara hans ciceron i bil genom staden, varefter vi togo avsked vid en splendid middag p\u00e5 “Riche”. Hr Carlberg kanske vi dock tr\u00e4ffar n\u00e5gon g\u00e5ng i G\u00f6teborg, eftersom han f.t. har sin verksamhet vid G\u00f6teborgs Morgonpost.<\/p>\n
Just idag har jag l\u00e4st hans skildring fr\u00e5n kanalf\u00e4rden. Riktigt trevlig, med ett par fotografier, som Kalle tog. Vi reste p\u00e5 fredag morgon, och voro framme p\u00e5 s\u00f6ndag eftermiddag. Flickorna m\u00f6tte f\u00f6rst\u00e5s p\u00e5 Riddarholmskajen, d\u00e4r b\u00e5ten lade till, eleganta som det v\u00e4rsta med broderade promenadkl\u00e4nningar, plymhattar, vita handskar, silkestrumpor och lackskor. Sedan vi f\u00e5tt t\u00e9 hemma hos dem, drog sig Kalle sm\u00e5ningom tillbaka till Hotel de Poste, men jag bodde hos flickorna f\u00f6rst\u00e5s.<\/p>\n
Min f\u00f6rsta visit g\u00e4llde Skandia, d\u00e4r jag blev mycket hj\u00e4rtligt mottagen, bjuden p\u00e5 lunch etc. Och en kv\u00e4ll st\u00e4llde flickorna d\u00e4r till med en extra fest till min \u00e4ra. Och d\u00e4r var tal och s\u00e5ng och hyllningsverser. Men t\u00e4nk \u00e4nd\u00e5, vilken skillnad mot f\u00f6rr, d\u00e5 jag var en av dom! Nu satt jag d\u00e4r som v\u00e4lbest\u00e4lld fru och blivande mor, och fast jag naturligtvis med intresse lyssnade till allt deras Skandiaprat, k\u00e4nde jag mig liksom ensam f\u00f6r mig, fast\u00e4n mitt ibland dem. Min v\u00e4rld har nu blivit min \u00e4lskade make och v\u00e5rt k\u00e4ra lilla hem.<\/p>\n
Redan p\u00e5 tisdag kv\u00e4ll reste Kalle. Han m\u00e5ste arbeta han, inte roa sig, som sin unga fru. Och frun roade sig s\u00e5 gott sig utan honom g\u00f6ra l\u00e4t, hos gamla v\u00e4nner och bekanta. Sista kv\u00e4llen var dock allra trevligast. D\u00e5 stod Tolle f\u00f6r programmet. F\u00f6rst inbj\u00f6dos vi tre “flickor” att i hans och Ragnars s\u00e4llskap avlyssna en underbar pianola i Joel \u00d6stlunds pianoaff\u00e4r p\u00e5 Kungsgatan.<\/p>\n
Och det var verkligen ett underbart instrument. F\u00f6rst tjusades v\u00e5ra \u00f6ron av de vackraste operautdrag och annat i den h\u00f6gre stilen. Sedan sv\u00e4vade vi omkring i sm\u00e4ktande valser. Ack,”Carolinean Sunshine” var verkligen bed\u00e5\u00e5\u00e5rande. Och s\u00e5 fanns det sprittande foxtrots o.d. Vi f\u00f6rlustade oss d\u00e4r hela kv\u00e4llen till vid halv 12-tiden, d\u00e5 Tolle bj\u00f6d p\u00e5 en h\u00e4rlig sup\u00e9 p\u00e5 Anglais. D\u00e4rifr\u00e5n t\u00e5gade vi glada i h\u00e5gen hem\u00e5t. Men herrarna ville \u00e4nnu inte avbryta den angen\u00e4ma samvaron, utan h\u00e4vde oss upp i en bil och k\u00f6rde oss hem till sitt “ungkarlshush\u00e5ll”, d\u00e4r Ragnar blev utskickad i k\u00f6ket att koka kaffe. Detta f\u00f6rt\u00e4rdes under h\u00f6g st\u00e4mning, varefter vi sl\u00f6ade p\u00e5 ottomanen, till dagern silade in genom rullgardinerna. D\u00e5 \u00e4ntligen kommo vi iv\u00e4g hem.<\/p>\n
Kv\u00e4llen d\u00e4rp\u00e5 reste jag ner till G\u00f6teborg, avf\u00f6ljd av Rut och Ragnar. Naemi och Tolle hade f\u00f6rhinder. D\u00e5 jag kom till G\u00f6teborg, stannade jag d\u00e4r hos familjen, eftersom Kalle h\u00e4rjade uppe i Bohusl\u00e4n. Kv\u00e4llen innan jag kom, hade Adolf kommit fr\u00e5n Paris, s\u00e5 vi fingo h\u00f6ra en hel del intressanta saker d\u00e4r nerifr\u00e5n.<\/p>\n
En afton hade pappa, mamma och jag varit p\u00e5 promenad i Slottsskogen, och vem sitter, \u00e4tande sm\u00f6rg\u00e5s, p\u00e5 k\u00f6kssoffan, d\u00e5 vi komma hem, om inte en n\u00e4stan till oigenk\u00e4nnlighet brunbr\u00e4nd, rufsig, over-all-kl\u00e4dd Kalle! Den raringen hade kommit som en riktig \u00f6verraskning! Redan samma kv\u00e4ll reste han, Adolf och jag hitut till Lerum. Det var n\u00e4rmare best\u00e4mt l\u00f6rdagen den fj\u00e4rde juni, dagen efter min \u00e5terkomst fr\u00e5n Stockholm.<\/p>\n
H\u00e4rute stod nu allt i den pr\u00e4ktigaste sommargr\u00f6nska. \u00c5n liknar mest en l\u00f6vsal kantad med h\u00f6ga, t\u00e4ta alar, ekar och h\u00e4ggar p\u00e5 b\u00e4gge sidor. Kalle hade i Grebbestad kommit \u00f6ver en utm\u00e4rkt bohussnipa med \u00e5ror och segel f\u00f6r det billiga priset av 250 kronor, och den ha vi verkligen haft mycket n\u00f6je av. Han har h\u00f6gtidligen sk\u00e4nkt den till mig.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Kalle skulle n\u00e4mligen n\u00e4rmare titta p\u00e5 slussar o.d.. I mitt minne kommer alltid denna f\u00e4rd att framst\u00e5 som ett av de angen\u00e4maste f\u00f6retagen i mitt liv. F\u00f6rst och fr\u00e4mst var jag nu alldeles kry och frisk, f\u00f6r det andra hade jag Kalle hela tiden hos mig och s\u00e5 komma en m\u00e4ngd bidragande omst\u00e4ndigheter. V\u00e4dret var […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":30259,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3446,3425],"tags":[],"class_list":["post-30255","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-3446","category-mormors-dagbok"],"yoast_head":"\n