![\"\"](\"https:\/\/www.arhammar.se\/blog\/wp-content\/uploads\/2020\/10\/bjorklunda.jpeg\")
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"Det \u00e4r sent 1800-tal i Sulvik, utanf\u00f6r bostaden\/skjutsstationen som kallas f\u00f6r Bj\u00f6rklunda. Johan Albert Boudin heter mannen som best\u00e4mmer i huset, eller f\u00f6rresten, det \u00e4r nog hans fru Maria som best\u00e4mmer.<\/p>\n
S\u00f6nerna Janne i trillan, Julius och Axel vid h\u00e4sten har samlats p\u00e5 v\u00e4gen utanf\u00f6r huset, f\u00f6r det st\u00e5r en fotograf tv\u00e4rs \u00f6ver gatan och ska precis ta en bild av s\u00e4llskapet. Men han verkar tycka det ser lite tomt ut, s\u00e5 Julius v\u00e4nder sig in mot det r\u00f6dm\u00e5lade huset och ropar ut \u201dkvinnfolket\u201d.
\n– Det \u00e4r fotografering, kom ut nu s\u00e5 vi f\u00e5r en fin bild p\u00e5 oss alla.
\nJohan Alberts fru Maria \u00e4r inte j\u00e4ttet\u00e4nd p\u00e5 id\u00e9n, men b\u00f6jer sig och kommer ut f\u00f6r att st\u00e4lla sig bredvid sin man. Hon har ju helgkl\u00e4nningen p\u00e5 sig, s\u00e5 det f\u00e5r v\u00e4l g\u00e5 f\u00f6r denna g\u00e5ng.
\n– Men jag kommer inte att le, och inte heller kommer jag titta p\u00e5 fotografen, meddelar hon f\u00f6r att \u00e4nd\u00e5 visa att hon inte \u00e4r helt med p\u00e5 spektaklet.<\/p>\n
Julius fru Jenny tar med sig minsta dottern Rut p\u00e5 armen, st\u00e4ller sig bredvid sin man och ler mot fotografen. Hon har ett s\u00f6tt leende, och det bjuder hon g\u00e4rna p\u00e5 den h\u00e4r dagen. Hennes tv\u00e5 \u00e4ldre d\u00f6ttrar Neimi och Judit, som b\u00e5da \u00e4r f\u00f6dda i garveriet bara n\u00e5gra hundra meter h\u00e4rifr\u00e5n, vid den lilla b\u00e4cken, st\u00e5r framf\u00f6r barnjungfrun f\u00f6r \u00e5ret, och kisar mot solen f\u00f6r att se vad den lustiga mannen bakom kameran har f\u00f6r sig.
\nL\u00e4ngst till h\u00f6ger st\u00e5r den vackra unga Alma, \u00e4nnu lyckligt ovetande om att hon inte har s\u00e5 l\u00e5ng tid kvar h\u00e4r p\u00e5 jorden.
\nS\u00e5 s\u00e4ger fotografen n\u00e5got roligt, och tar sin bild av familjen Boudin utanf\u00f6r det r\u00f6da huset i Sulvik. Det \u00e4r strax f\u00f6re sekelskiftet, ett omv\u00e4lvande 1900-tal v\u00e4ntar runt h\u00f6rnet, min mormor Judit \u00e4r nyss fyllda fyra. Om 12 \u00e5r kommer hon att b\u00f6rja fylla sina dagb\u00f6cker med sin vardag genom tv\u00e5 v\u00e4rldskrig, pandemier och 30-talets depression.<\/p>\n
N\u00e4r det g\u00e5tt 120 \u00e5r, sitter jag och bl\u00e4ddrar i hennes dagb\u00f6cker, d\u00e4r hon p\u00e5 f\u00f6rs\u00e4ttsbladen i de tidigaste utg\u00e5vorna f\u00f6rbannar de som olovandes l\u00e4ser vad hon skrivit. Men det g\u00e4ller inte mig, jag har f\u00e5tt lov, ja jag k\u00e4nner till och med att jag f\u00e5tt en uppmaning att f\u00f6rvalta dem p\u00e5 b\u00e4sta s\u00e4tt. Jag tr\u00e4ffade aldrig mormor eftersom hon dog knappt tv\u00e5 \u00e5r innan jag f\u00f6ddes, men vi har ju ett band och genom mig f\u00e5r hon ett l\u00e4ngre liv \u00e4n vad som blev fallet n\u00e4r hon dog bara 54 \u00e5r gammal. <\/p>\n
Ett s\u00e4tt att l\u00e4ra k\u00e4nna mormor och st\u00e4rka bandet, \u00e4r att upps\u00f6ka de platser d\u00e4r mormor varit och levat. D\u00e4r spelar Bj\u00f6rklunda en viktig roll, kanske den viktigaste, s\u00e5 det blir ett sj\u00e4lvklart resm\u00e5l, en tidig h\u00f6stdag 2020. <\/p>\n
212 meter fr\u00e5n Bj\u00f6rklundas r\u00f6da hus p\u00e5 Fjordv\u00e4gen i Sulvik ligger mormors badplats nere vid Glafsfjorden. D\u00e4rifr\u00e5n tar det tv\u00e5 minuter att g\u00e5 upp till platsen f\u00f6r den gamla Boudinska skjutsstationen , och jag f\u00f6rv\u00e4ntar mig i b\u00e4sta fall n\u00e5gon \u00e4ldre byggnad, som fortfarande st\u00e5r p\u00e5 platsen och markerar en tid som flytt.<\/p>\n
Och jag blir inte besviken, det gamla huset finns kvar, men i en str\u00e5lande form, pietetsfullt sk\u00f6tt av Johan Alberts barnbarn, och upprustat till perfektion av barnbarnsbarnet Eva som bor d\u00e4r nu.<\/p>\n
Jag tror att alla sl\u00e4ktled som tillbringat sin tid p\u00e5 Bj\u00f6rklunda, \u00e4r imponerade!<\/p>\n
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Det \u00e4r sent 1800-tal i Sulvik, utanf\u00f6r bostaden\/skjutsstationen som kallas f\u00f6r Bj\u00f6rklunda. Johan Albert Boudin heter mannen som best\u00e4mmer i huset, eller f\u00f6rresten, det \u00e4r nog hans fru Maria som best\u00e4mmer. S\u00f6nerna Janne i trillan, Julius och Axel vid h\u00e4sten har samlats p\u00e5 v\u00e4gen utanf\u00f6r huset, f\u00f6r det st\u00e5r en fotograf tv\u00e4rs \u00f6ver gatan och […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":27772,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3465],"tags":[],"class_list":["post-30002","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-bilagor"],"yoast_head":"\n