Och redan p\u00e5 m\u00e5ndag var en liten inledning till den kommande veckans festande, i det flickorna i Skandia hade generalrep p\u00e5 en pantomim, som skulle uppf\u00f6ras dagen d\u00e4rp\u00e5. Skottdagen. D\u00e5 hade n\u00e4mligen Skandias damer inbjudit alla Skandiaherrarna till Skott\u00e5rsbal. En mycket trevlig id\u00e9, som upprunnit i en “brandflickas” Margit Gillkvists hj\u00e4rna. Det var en pantomim med Chaplin i huvudrollen och d\u00e4r jag, dold av ett draperi, ackompangerade l\u00e4sningen med stilla s\u00e5ng till luta. Det artade sig utm\u00e4rkt.<\/p>\n
D\u00e5 jag kom ned i mitt arbetsrum f\u00f6r att h\u00e4mta 20 \u00f6re till sp\u00e5rvagn, satt Herr Hus\u00e9n som vanligt och arbetade men f\u00f6ljde med mig och gjorde mig s\u00e4llskap \u00e4nda hem. S\u00e5 jag sparade in mina 20 \u00f6re. Vi pratade om en massa saker i allsk\u00f6ns oskuld, s\u00e5 som det anst\u00e5r tv\u00e5 p\u00e5 olika h\u00e5ll f\u00f6rlovade individer. Vid hemkomsten fann jag Rut i full f\u00e4rd med att l\u00e4ra Helga spela “Habakackuck\u201c. Denna s\u00e4rdeles besynnerliga ben\u00e4mning p\u00e5 mandolin har sin s\u00e4rskilda historia.<\/p>\n
Rut har n\u00e5gon g\u00e5ng fr\u00e5n Linnea f\u00e5tt en rysligt n\u00e4pen “Good” det vill med andra ord s\u00e4ga en liten sprattelbaby av tr\u00e4. Som det anst\u00e5r en flicka av s\u00e5 religi\u00f6st och bibelspr\u00e4ngt ursprung som Linnea, hade hon d\u00f6pt “gooden” till \u201dhabakuk”, efter den gamle profeten. Detta namn fann Helga synnerligen tilltalande, men hon fick det till “Habackackukck” Och som mandolinen h\u00e4nger p\u00e5 v\u00e4ggen strax intill “gooden” uttryckte hon sig: “H\u00f6r Du Rut, spela nu lite p\u00e5 Habakackuckinstrumentet\u201d. Du milde vad vi skrattade. (Det var p\u00e5 syjuntan, d\u00e5 vi sedan apterade detta konstifika namn p\u00e5 mandolinen).<\/p>\n
Emellertid hade Helga blivit s\u00e5 tjusad av “Habakackucks” toner, att hon ovillkorligen ville l\u00e4ra sig att spela hon ocks\u00e5. Och nu hade hon f\u00e5tt en f\u00f6rsta lektion, vilken dock inte tycktes varit uteslutande framg\u00e5ngsrik ty hon f\u00f6rklarade f\u00f6r mig att “jag har verkligen l\u00e4rt mig g-durskalan, men kan absolut inte “darra”. Ja, det var ju ett sv\u00e5rt fall. Sedan hj\u00e4lpte hon mig att tv\u00e4tta h\u00e5ret, och trots den sena timman plockade jag d\u00e4refter fram och skrudade mig i den maskeradkostym, som jag sn\u00f6rpt ihop till Gymnos maskerad n\u00e4sta l\u00f6rdag.<\/p>\n
Det \u00e4r en slags pierrottkostym, \u00e5stadkommen av min gamla ljusbl\u00e5 sidenkl\u00e4nning och svart sammet. Helga var idel beundran. “Du kommer att “br\u00e4cka” allihop”, tyckte hon. “Jag har varit p\u00e5 flera maskerader, men s\u00e4llan sett en s\u00e5 s\u00f6t dr\u00e4kt”.<\/p>\n
P\u00e5 tisdag gick s\u00e5 skott\u00e5rsbalen av stapeln. Skrudad i min gr\u00e5bl\u00e5, verkligt stiliga sammetskl\u00e4nning med strumpor och skor i samma f\u00e4rg infann jag mig vid 8-tiden p\u00e5 Skandia. H\u00e4radsh\u00f6vding Kinnander hade varit s\u00e5 \u00e4lskv\u00e4rd att uppl\u00e5ta alla styrelserummen f\u00f6r festen. P\u00e5 hissd\u00f6rren stod pr\u00e4ntat p\u00e5 ett stort hj\u00e4rta “I, som h\u00e4r intr\u00e4den, l\u00e5ten hoppet fara”. Detta avskr\u00e4ckte dock ingalunda de h\u00f6gtidskl\u00e4dda herrar, som gladeligen l\u00e4to sig “upphissas” av en liten springpojke fr\u00e5n Brand, f\u00f6r kv\u00e4llen f\u00f6rvandlad till Cupido i vit dress, gullband om midjan och h\u00e5ret och ett gullkoger, b\u00e5ge och pilar.<\/p>\n
Stora styrelserummet (med h\u00e4rligt parkettgolv) var f\u00f6rvandlat till balsal, alldeles tomt, s\u00e5n\u00e4r som p\u00e5 de med r\u00f6da sk\u00e4rmar f\u00f6rsedda lamporna och Skandias m\u00e4rkesm\u00e4n i olja p\u00e5 v\u00e4ggarna. De gamla gubbarna s\u00e5go till att b\u00f6rja med mycket f\u00f6rv\u00e5nade ut. N\u00e5got s\u00e5dant hade de aldrig fordom sk\u00e5dat i detta rum, d\u00e4r blott gamla torra gubbars torra protokoll o.d. vaggat dem till s\u00f6mns. Men nu!! Allt eftersom festen framskred, spred sig dock ett leende \u00f6ver deras bistra drag, och det var nog som Kinnander sade i sitt tal vid sup\u00e9n, att “de gamla farbr\u00f6derna d\u00e4rnere tyckte s\u00e4kert, att b\u00e4ttre anv\u00e4ndning har styrelserummet aldrig haft”.<\/p>\n
I ett litet rum bredvid balsalen stod det f\u00f6r kv\u00e4llen f\u00f6rhyrda pianot. Greve von Rosens rum hade f\u00f6rvandlats till n\u00e5got \u00e1 la orienten. F\u00f6r f\u00f6nstren h\u00e4ngde ist\u00e4llet f\u00f6r gardiner massor av serpentiner i alla f\u00e4rger. Golvet var belagt med mjuka mattor och vackra brokiga kuddar att sitta p\u00e5, i ett h\u00f6rn stod ett l\u00e5gt r\u00f6kbord med sm\u00e5 kinesiska koppar och lampor, p\u00e5 v\u00e4ggarna h\u00e4ngde brokiga m\u00e5lningar och teckningar och belysningen utgjordes av ett par kolossala mattskimrande kul\u00f6rta lyktor. Verkligt st\u00e4mningsfullt.<\/p>\n
S\u00e5 kom spegelsalen med bekv\u00e4ma soffor och stolar och d\u00e4r buff\u00e9n stod framdukad. Och i ett rum d\u00e4rinnanf\u00f6r voro spelbord anordnade f\u00f6r de \u00e4ldre herrarna och dem, som ej dansade. Det \u00e4r dock att m\u00e4rka, att detta rum stod tomt hela kv\u00e4llen, utom n\u00e4r ett eller annat upphettat par f\u00f6rirrade sig dit in i svalkan. Stora trapphallen anv\u00e4ndes som r\u00f6khall. Tissan Engstr\u00f6m p\u00e5 Brand h\u00e4lsade g\u00e4sterna v\u00e4lkomna med ett charmant tal p\u00e5 vers. S\u00e5 vidtog genast f\u00f6rsta valsen, till vilken damerna bj\u00f6d upp. Jag gynnade gamla herr Nyberg p\u00e5 “Avbrottsbyr\u00e5n” eller vad det heter. Sedan sj\u00f6ng jag till luta en mycket rolig h\u00e4lsningsvisa, som Edvard Svensson skrivit \u00e5t mig, och som r\u00f6nte stormande bifall. Och s\u00e5 dansades det av hj\u00e4rtans lust igen. Hur det var tycktes kapten Ehrner ha f\u00f6r avsikt att l\u00e4gga beslag p\u00e5 mig f\u00f6r hela kv\u00e4llen. Vi valsade, steppade och trottade v\u00e4rre och vilade oss d\u00e4remellan vid en cigarett i “r\u00f6khallen”.<\/p>\n
R\u00e4tt som vi satt d\u00e4r i s\u00e4llskap med dr. Sj\u00f6gren, Rut Svedelius och kandidat Stenstr\u00f6m, kom gamla ingenj\u00f6r Lagerkvist spatserande, allvarlig att sk\u00e5da. Stenstr\u00f6m hade l\u00e5nat min cigarett f\u00f6r att t\u00e4nda sin med, och just som han skulle r\u00e4cka mig den tillbaka, kom L. framklivandes, tog den helt sonika och b\u00f6rjade r\u00f6ka av alla krafter, f\u00f6rklarande, att det var den b\u00e4sta cigarett han n\u00e5gonsin smakat! Du milde, vad jag k\u00e4nde mig enkel, och vad de andra skrattade!! Sen kom han fram, bj\u00f6d mig p\u00e5 en h\u00e4rlig “Royal” och kysste mig chevalereskt p\u00e5 hand. Oj, en s\u00e5n gammal rolig en!<\/p>\n
Pantomimen r\u00f6nte ovationsartat bifall. Greta Svedelius var ocks\u00e5 enast\u00e5ende bra som Chaplin. Och japanskan, svartingen, \u00f6sterl\u00e4ndskan och europeiskan, som alla bringade honom sin hyllning, voro f\u00f6rtjusande trevliga och v\u00e4l kostymerade. Sen avdansades en del kotiljonger och jag fick hj\u00e4rtan av b\u00e5de Ehrner och Fr\u00f6ding. Det fanns ocks\u00e5 skojiga pappershattar och m\u00f6ssor och “tv\u00e5ngskotiljongen” f\u00f6rbereddes genom tombolahjul. I den fick jag nr. 27, d.v.s. pianisten Larsson fr\u00e5n Brand. S\u00e5 kom det stora slaget. Alla flickorna st\u00e4llde upp i ett l\u00e5ngt led och t\u00e5gade med Amor i spetsen, b\u00e4rande ett stort vitt standar med p\u00e5skrift “Upp till frieriet!” och fullh\u00e4ngt med r\u00f6da hj\u00e4rtan, avsjungande “Skott\u00e5rsmarschen”. (Som v\u00e4l \u00e4r, har jag f\u00e5tt avskrifter av alla de trevliga visorna och talen).<\/p>\n
Och s\u00e5 hankade sig var och en en karl, och beh\u00e4ngde honom med ett hj\u00e4rta fr\u00e5n standaret. Ehrner fick mitt f\u00f6rst\u00e5s. Till sup\u00e9n hade jag \u00e4ven honom, och vi t\u00e5gade alla i v\u00e4g, avsjungande en glad bordsmarsch p\u00e5 melodin “Vi g\u00e5 \u00f6ver daggst\u00e4nkta berg”. St\u00e4mningen d\u00e4r uppe i \u201dhimlen” var den b\u00e4sta m\u00f6jliga vid de synnerligen trevligt dukade l\u00e5ngborden. Ingenj\u00f6r Thorngren h\u00f6ll ett mycket roligt tal och \u00e4vens\u00e5 “Kino\u201d. Sen dansades det friska tag igen, \u00e4nda tills fru Kinnander, som var s\u00e4rskilt inbjuden, vid halv 2-tiden br\u00f6t upp. H\u00e4radsh\u00f6vdingen hade g\u00e5tt n\u00e5got tidigare. Hem \u00e5kte Helga Schram, Rut Andersson och jag i bil. Och s\u00e5 var den glada festen till \u00e4nda.<\/p>\n
P\u00e5 onsdag hade vi sym\u00f6te hos Maja, trevligt som vanligt. Torsdag eftermiddag tillbrakte jag och Rut p\u00e5 avskedsvisit hos Israelssons. Och p\u00e5 fredag kv\u00e4ll hade flickorna i Skandia avskedshippa f\u00f6r mig i lunchlokalerna. Och vilken enast\u00e5ende lyckad tillst\u00e4llning!! D\u00e5 jag vid 8-tiden anl\u00e4nde upp till herrarnas lunchrum d\u00e4r festen skulle g\u00e5 av stapeln, m\u00f6ttes jag av diverse mystiska personager. F\u00f6rst en enast\u00e5ende lustig liten herre i smoking, elegant som det v\u00e4rsta, med h\u00f6g hatt p\u00e5 det svartlockiga h\u00e5ret, blomma i knapph\u00e5let o.s.v. Vidare en “dununge”, s\u00e5 n\u00e4pen, en Pierrot, en liten backfish med korta kjolar och h\u00e4ngande h\u00e5r, en gammaldags ungm\u00f6, en glad student och en hemsk revolverskjutande apache.<\/p>\n
Personerna avsl\u00f6jades s\u00e5som varande resp. Maja, Carola, Rut, Elsa, Rut Pauli, Margit och Helga. Och s\u00e5 var det d\u00e5 Greta, M\u00e4rta och jag “i civil”. Mitt p\u00e5 golvet var dukat s\u00e5 trevligt med bordsdekorationer av r\u00f6da tulpaner, r\u00f6da sidenband och en liten r\u00f6d ljusstake med brinnande ljus vid varje kuvert. S\u00e5 hade Helga diktat vers och ritat de n\u00e4pnaste placeringskort i r\u00f6tt, gr\u00f6nt, vitt och svart. St\u00e4mningen blev genast glad, tack vare dragspel och en f\u00f6rhyrd grammofon. Till sup\u00e9n fingo vi sm\u00f6rg\u00e5sar med ost och sardiner (“f\u00f6r det minns jag att Du tycker om”, sa Maja) sen h\u00e4rlig hummer, s\u00e5 delikata sm\u00e5biffar med uts\u00f6kta potatiskroketter samt till slut ljuvligt Ris \u00e1 la Malta.<\/p>\n
Dessutom synnerligen rikligt med vin, s\u00e5 st\u00e4mningen steg oavbrutet. Under m\u00e5ltiden f\u00f6rekommo inte mindre \u00e4n tre versifierade hyllningar och d\u00e4rj\u00e4mte brev fr\u00e5n Hr Hus\u00e9n (\u00e5tf\u00f6ljt av en h\u00e4rlig bukett tulpaner och bj\u00f6rkris) samt ett telegram. Det senare var fr\u00e5n de \u00f6vriga flickorna p\u00e5 \u201dLiv” och synnerligen \u00e4lskv\u00e4rt mot mig, men med en skarp pik \u00e5t arrang\u00f6rerna, f\u00f6r att de \u00f6vriga “Livorna” ej blivit anmodade att deltaga i festen!! F\u00f6rst l\u00e4ste Carola utm\u00e4rkt trevliga verser, som visst Guido, hennes bror diktat ihop. Han \u00e4r ju poet. S\u00e5 sj\u00f6ng Maja till dragspels accompangemang “Tretton sorgliga verser till Judits bortg\u00e5ng till \u00c4ktenskapet”, f\u00f6rfattade av Herr Hus\u00e9n och mycket roliga. Sedan f\u00f6redrog Helga, apachen, med sin ej vidare musikaliska r\u00f6st en l\u00e4ngre s\u00e5ng, synnerligen bra hopkommen av henne sj\u00e4lv. Allt var s\u00e5 innerligt rart och sn\u00e4llt – alldeles f\u00f6r sn\u00e4llt – av dem, att jag var riktigt r\u00f6rd, n\u00e4r jag med ett kortare anf\u00f6rande p\u00e5 det hj\u00e4rtligaste tackade dem.<\/p>\n
Jag var riktigt glad, d\u00e5 det blivit avdukat, s\u00e5 att man ej l\u00e4ngre beh\u00f6vde frukta f\u00f6r krossande av porslin och glas d\u00e5 mannen i smoking och apachen duellerade p\u00e5 revolver, Rut gick p\u00e5 h\u00e4nderna o.s.v. Och vi dansade, hoppade, sj\u00f6ng och skr\u00e5lade, tills vi faktiskt inte orkade mer. Den glada studenten, som i b\u00f6rjan upptr\u00e4tt i v\u00e4lpressade tennisbyxor, blev alltmer upphettad och f\u00f6rsvann till slut f\u00f6r att \u00e5terkomma i ett par synnerligen kvinnliga spetsprydda kortbyxor. Och Pierrot, stackarn, hade m\u00e5st avst\u00e5 fr\u00e5n sin rock och upptr\u00e4dde med synnerligen decollterad \u00f6verkropp. Mannen i smoking svettades f\u00f6rskr\u00e4ckligt, men uth\u00e4rdade hj\u00e4ltemodigt. Inte ens hatten avstod han fr\u00e5n.<\/p>\n
Vi togo ett par fotos, som till v\u00e5r stora gl\u00e4dje blevo riktigt bra. Vid halv ett-tiden orkade vi inte h\u00e5lla p\u00e5 l\u00e4ngre, utan avt\u00e5gade, sedan jag blivit presenterad men de 12 sm\u00e5 r\u00f6da ljusstakarna. Kom s\u00e5 sista dagen i Skandia, l\u00f6rdagen den 28 februari. Jag f\u00f6rs\u00f6kte att f\u00e5 s\u00e5 mycket arbete som m\u00f6jligt in i det sista f\u00f6r att st\u00e4mningen inte skulle bli alltf\u00f6r vemodsfylld. Men ack, vad det k\u00e4ndes besynnerligt!<\/p>\n
F\u00f6r sista g\u00e5ngen “smet” jag f\u00f6redragningsboken fr\u00e5n Rut Svedelius och hj\u00e4lpte Carola att kollationera mina gamla liggare. F\u00f6r sista g\u00e5ngen satt jag som “tj\u00e4nstinnehavare” i Majas och mitt trevliga lilla krypin och stirrade p\u00e5 Hotell \u00d6sterg\u00f6tlands stora skylt p\u00e5 andra sidan gatan. Mitt farv\u00e4l till skrivmaskinen var mycket poetiskt, jag gjorde n\u00e4mligen avskrifter av alla verserna fr\u00e5n avskedshippan att delas ut bland deltagarna. Litet fr\u00e4mmande verkade ocks\u00e5 alla de h\u00e4rliga blomster, som en stor del av kamraterna varit nog v\u00e4nliga att sk\u00e4nka mig vid min bortg\u00e5ng fr\u00e5n Skandia.<\/p>\n
“Lunchlaget” hade dukat s\u00e5 fint med den h\u00e4rligaste moccat\u00e5rta mitt p\u00e5 bordet. Och extra kaffe, mycket starkt och gott. Innan vi \u00e5t, togo vi ett par kort, som jag dock \u00e4nnu ej f\u00e5tt. Hoppas att de \u00e4ro bra. S\u00e5 gick jag d\u00e5 omkring s\u00e5 gott som p\u00e5 hela Skandia f\u00f6r att ta adj\u00f6. Det var s\u00e5 tr\u00e5kigt, men jag gr\u00e4t lyckligtvis inte. Och s\u00e5 l\u00e4mnade jag d\u00e5 vid 3-tiden med h\u00e4nderna fulla av blommor den gamla, vackra byggnaden, d\u00e4r jag haft s\u00e5 m\u00e5nga glada stunder. S\u00e4llan n\u00e5gra tr\u00e5kiga. M\u00e5nne jag n\u00e5gonsin \u00e5ter skall intr\u00e4da d\u00e4r… Rid\u00e5n gick ner \u00f6ver en akt av mitt livs sk\u00e5despel.<\/p>\n
P\u00e5 kv\u00e4llen gick Gymnos maskeradbal av stapeln. Rut och jag skrudade oss som resp. Pierrot och Pierrette och voro nog s\u00e5 vackra att se p\u00e5. Jag hade korkskruvslockar och sammetsband om h\u00e5ret, Rut en lustig liten svart h\u00e4tta med vit stor pompong av tyll. Vi hade ett fasligt besv\u00e4r, innan vi fingo en bil (jag fick g\u00e5 och “anropa” en p\u00e5 Fleminggatan). I lokalen vid Nybrogatan 50 r\u00e5dde verkligen ett brokigt vimmel, n\u00e4r vi vederb\u00f6rligen maskf\u00f6rsedda tr\u00e4dde in. Alla m\u00f6jliga f\u00e4rger och fasoner sv\u00e4vade omkring i en sm\u00e4ktande vals. D\u00e4r fanns en hel del dr\u00e4kter, som voro verkligt eleganta och vackra, fj\u00e4rilar i olika kul\u00f6rer, valkyrior, de oundvikliga beb\u00e9es f\u00f6rst\u00e5s, borgfruar fr\u00e5n medeltiden, \u00e4nglar, nornor, pierretter m.m. samt rococcoherrar, sj\u00f6m\u00e4n, kineser, clowner, Pierroter, negrer o.s.v.<\/p>\n
Jag tror inte det var mer \u00e4n ett tiotal herrar i frack. Alla hade masker, och serpentiner och pappersflaggor fladdrade. Vi funno om en stund Helga i fantastisk vit och sk\u00e4r dress med vitt h\u00e5r och M\u00e4rta som borgfru, mycket anst\u00e4ndig. Omsider uppenbarade sig \u00e4ven Tolle i akademisk frack och Ragnar i en synnerligen trevlig svart Pierrotdr\u00e4kt med vita pomponger och h\u00e4tta med vit fj\u00e4der, och den traditionella h\u00e5rlocken d\u00e4runder. Han tyckte tydligen att han och jag passade utm\u00e4rkt tillsamman, ty han dansade uteslutande med mig hela kv\u00e4llen, utom d\u00e5 jag “hankades” p\u00e5 annat h\u00e5ll. Och inte mej emot!! Han dansar gudomligt bra, och s\u00e5 har jag fr\u00e5n f\u00f6rsta stund tyckt bra om honom. L\u00e5ng och sm\u00e4rt med pr\u00e4ktig figur, kl\u00e4dd i en s\u00e5 v\u00e4l passande dr\u00e4kt och dessutom svarta silkestrumpor med vita smala r\u00e4nder, lackskor med vita, stora pomponger – – kan man \u00f6nska sig en b\u00e4ttre kavaljer?? Att han tyckte f\u00f6rlovningsringen kunde f\u00e5tt stanna hemma, att han tryckte mig s\u00e5 t\u00e4tt intill sig i dansen – och att han undrade s\u00e5, om vi nu inte skulle f\u00e5 tr\u00e4ffas mer, n\u00e4r han rest till Uppsala och jag till G\u00f6teborg—- det var v\u00e4l bara karnevalssk\u00e4mt?! Eller kanske han var just som lite k\u00e4r i Kalle Renckes f\u00e4stm\u00f6 denna kv\u00e4ll?! Sista valsen – skott\u00e5rsvals, intime (!) var bed\u00e5rande. Alla lampor sl\u00e4cktes.<\/p>\n
Blott h\u00f6gst uppe under taket s\u00e4nde en str\u00e5lkastare ett matt bl\u00e5vitt sken \u00f6ver den brokiga skara, som sv\u00e4vade kring till tonerna av “Den farliga m\u00e5nen”. – Det var en farlig vals. – St\u00e4mning- m\u00e4ttad av flirt och sk\u00e4mt – kanske allvar ocks\u00e5 – med gl\u00f6dande – fr\u00e5gande – svarande \u00f6gonkast – ja, st\u00e4mningen var m\u00e4ttad med erotik! Hans arm fattade mig s\u00e5 h\u00e5rt, att jag knappast r\u00f6rde vid golvet. Det var som om en hade dansat – ej tv\u00e5. Runtomkring oss kysstes paren \u00f6ppet och ogenerat. Jag v\u00e5gade ej se upp p\u00e5 honom, d\u00e5 han b\u00f6jde sitt huvud och tryckte sin heta kind h\u00e5rt, h\u00e5rt mot min. Oh, det var en dans s\u00e5dan, som g\u00f6r oss heta och yra!<\/p>\n
Fast det fick ej vara s\u00e5, han var ej Kalle! Jag \u00e4r tacksam att han ej kysste min mun. Gu vet, om jag m\u00e4ktat g\u00f6ra motst\u00e5nd. D\u00e5 dansen var slut, var det som om hans arm ej kunnat sl\u00e4ppa sitt tag om mig. Han h\u00f6ll mig h\u00e5rt om livet, \u00e4nda tills han m\u00e5ste l\u00e5ta mig g\u00e5 f\u00f6r att ta p\u00e5 ytterkl\u00e4derna. Han hj\u00e4lpte mig med pampuscherna. Vi sade inte m\u00e5nga ord. Bara beklagade att det var slut s\u00e5 tidigt, redan halv 12.<\/p>\n
D\u00e5 vi skulle stiga in i bilen f\u00f6r att fara hem, yrkade han p\u00e5 att vi skulle resa hem till deras och \u00e4ta sm\u00f6rg\u00e5s och dricka te. \u201dJaa tack”. Vi m\u00e5ste sitta mittemot varandra i bilen, men han h\u00f6ll min hand hela tiden i skydd av min spetsschal. S\u00e5 klevo vi upp till dem s\u00e5 tyst och ordentligt och drucko t\u00e9 och viskade, och sen r\u00f6kte vi alla cigaretter p\u00e5 ottomanen, Ragnar naturligvis s\u00e5 n\u00e4ra mig som m\u00f6jligt med sitt huvud mot mitt och sin arm under min.<\/p>\n
Skulle jag ha st\u00f6tt honom tillbaka?? Jag n\u00e4ndes inte. Han s\u00e5g s\u00e5 rar och lustig ut d\u00e4r han satt. Sin fina Pierrotkrage hade han tagit av sig, och han liknade oerh\u00f6rt den d\u00e4r sympatiska kinamannen i “Broken blossom ” i sin lustiga h\u00e4tta och svarta jacka. Till slut m\u00e5ste vi, trots Tolles och hans protester, bryta upp. Rut och Tolle kom f\u00f6rst upp och gick ut i tamburen. S\u00e5 reste jag mig, drog min arm ur hans och ville g\u00e5 efter dem. – Men d\u00e5 – (Gud ske lov att jag inte v\u00e4nde mig mot honom) fattade han mig med ett lidelsefullt h\u00e5rt grepp om br\u00f6stet och pressade sina l\u00e4ppar mot min nacke i en l\u00e5ng br\u00e4nnande kyss. S\u00e5 gick jag utan att v\u00e4nda mig om….. Farv\u00e4l Pierrot !!!! Pierrot och Pierrette f\u00e5 aldrig se varandra mer. Farv\u00e4l !!!!<\/p>\n
D\u00e5 han kom ut i tamburen var han omkl\u00e4dd i vanliga kl\u00e4der. S\u00e5 f\u00f6ljdes vi alla fyra hem till Inedalsgatan, Ragnar med sin arm under min f\u00f6rst\u00e5s, men nu pratade vi f\u00f6rst\u00e5ndigt. Jag talade om Kalle, och han h\u00f6rde mest p\u00e5. Nu skulle jag f\u00f6rs\u00f6ka bota honom f\u00f6r hans lilla karnevalsamourette. “Ser Du, Kalle och jag \u00e4ro b\u00e5da s\u00e5 bussiga med det, att vi vilja inte hindra varandra att vara ute och roa oss \u00e4ven i andras s\u00e4llskap!! Vi \u00e4ro ju \u00e4nd\u00e5 s\u00e5 s\u00e4kra p\u00e5 varandra!\u201d D\u00e5 f\u00f6rstod Ragnar, och anf\u00f6rtrodde mig, att han skulle nog sj\u00e4lv vara f\u00f6rlovad, om inte den l\u00e5nga studietid, han \u00e4nnu hade kvar, hindrat honom. Bravo Ragnar, s\u00e5 slutades dock det lilla \u00e4ventyret till allas bel\u00e5tenhet… Eller hur?<\/p>\n
S\u00f6ndagen d\u00e4rp\u00e5 (egentligen samma dag) voro Tolle och han uppe p\u00e5 avskedskaffe. Han skulle n\u00e4mligen resa till Uppsala redan samma eftermiddag. St\u00e4mningen var allt litet avskedstung. “Nu kanske vi inte f\u00e5 se varandra mer p\u00e5 l\u00e4nge”! Nej, vem vet? Men som Pierrot och Pierrette f\u00e5 vi aldrig ses mera.<\/p>\n
Den f\u00f6ljande veckan hade jag fullt upp att g\u00f6ra med att ordna f\u00f6r hemresan och avl\u00e4gga avskedsvisiter, personliga och per telefon. Hos dr Lundberg var jag uppe f\u00f6rst\u00e5s, och han var s\u00e5 rar som vanligt, kysste mig p\u00e5 hand, d\u00e5 jag tog adj\u00f6 och gratulerade min f\u00e4stman. Kan just undra om jag n\u00e5gonsin mer f\u00e5r h\u00f6ra av honom. S\u00e5 var jag hos Ekebergs och Heddy, tant och Maja. D\u00e4r tr\u00e4dde jag upp ett m\u00f6nster p\u00e5 en gardin eller draperi, som jag \u00e4mnar brodera tv\u00e5 lufter av. Mycket vackra, h\u00e5ls\u00f6mmar och brokiga blombuketter.<\/p>\n
P\u00e5 onsdag hade vi avskedssyjunta hos oss. Alla flickorna voro n\u00e4rvarande och vi hade s\u00e5 trevligt. Togo tv\u00e5 fotografi, vilka blevo utm\u00e4rkta. Torsdagsmiddagen av\u00e5ts hos Rakel Brindell, f\u00f6dd Kihlman, i deras charmanta v\u00e5ning. Verkligen storslagen. N\u00e4stan f\u00f6r stor f\u00f6r tv\u00e5. Rakel och jag hade p\u00e5 m\u00e5ndag f\u00f6rmiddag tagit en ljuvlig solskenspromenad till Djurg\u00e5rdsbrunn d\u00e4r vi lunchade och m\u00e5dde utm\u00e4rkt. En dag under veckan ringde Eric och ville n\u00f6dv\u00e4ndigtvis, att jag skulle avsluta min Stockholmsvistelse med ett verkligt evenemang – teatermaskeraden p\u00e5 Hasselbacken. Ja, varf\u00f6r inte? Dr\u00e4kt hade jag ju, och det kunde verkligen vara roligt att f\u00f6r en g\u00e5ngs skull bevista en verklig maskerad. Gymnos var f\u00f6r “sn\u00e4ll” klockan 7 – halv 12 utan champagne o.d. (Men mycket trevligt hade jag d\u00e4r i alla fall).<\/p>\n
P\u00e5 l\u00f6rdagsmiddagen tr\u00e4ffade jag allts\u00e5 Eric f\u00f6r att f\u00e5 den erbjudna biljetten och d\u00e5 k\u00f6rde han mig en tur i sin nya, flotta bil, som han delar med ett par andra handelsh\u00f6gskoleiter. Jag vill lova, att ungdomarna vr\u00e4ker sig!! Sen var jag och hyrde en synnerligen vacker r\u00f6dbrun polkah\u00e5rsperuk. Pris 12 kr. oh, Du milde!! Men s\u00e5 var det ocks\u00e5 min enda utgift f\u00f6r maskisen.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Och redan p\u00e5 m\u00e5ndag var en liten inledning till den kommande veckans festande, i det flickorna i Skandia hade generalrep p\u00e5 en pantomim, som skulle uppf\u00f6ras dagen d\u00e4rp\u00e5. Skottdagen. D\u00e5 hade n\u00e4mligen Skandias damer inbjudit alla Skandiaherrarna till Skott\u00e5rsbal. En mycket trevlig id\u00e9, som upprunnit i en “brandflickas” Margit Gillkvists hj\u00e4rna. Det var en pantomim […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":29900,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3445,3425],"tags":[],"class_list":["post-29896","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-3445","category-mormors-dagbok"],"yoast_head":"\n