S\u00e5 kommer jag till h\u00f6jdpunkten av v\u00e5r vistelse d\u00e4ruppe i V\u00e4xvik. Utflykten till “Buvattna”. Det var Naemi, Arvid, Kalle och jag, som utrustade med massor av mat g\u00e5vo oss iv\u00e4g framp\u00e5 f\u00f6rmiddagen. De f\u00f6rra hade tidigare p\u00e5 morgonen infunnit sig p\u00e5 cykel och funno Bibbi och mig ordnande \u00e4ngsblommor i stora buketter i skuggan av en buske p\u00e5 g\u00e5rdsplanen. Bibbi var synnerligen n\u00e5dig mot Arvid och bar till honom “fine bomma” i l\u00e5nga banor.<\/p>\n
Sedan vi p\u00e5 Enarsberg (sl\u00e4kt) h\u00e4mtat nyckeln till “Hyddan” vid Buvattna, knogade vi iv\u00e4g genom skogen i hettan. Stackars pojkar med de tunga ryggs\u00e4ckarna! Jag hade alldeles nog med bara mig sj\u00e4lv. Men ljuvligt var det med den stora stillheten, som endast st\u00f6rdes av f\u00e5glarnas drillar. Och s\u00e5 den friska, k\u00e5dm\u00e4ttade doften!! Och under tr\u00e4den bl\u00e5nade tuvorna av bl\u00e5b\u00e4r, som redan b\u00f6rjade mogna.<\/p>\n
Strax innan vi kom till sj\u00f6n efter en duktig marsch, b\u00f6rjade \u00e5skan mullra, och d\u00e5 vi r\u00e4ddat oss in i b\u00e5thuset, stod regnet som sp\u00f6n i backen och st\u00e4nkte och hoppade i sj\u00f6n. Sen det v\u00e4rsta g\u00e5tt \u00f6ver, rodde vi ut och anl\u00e4nde s\u00e5 till “Hyddan”. Jag kan snart inte finna uttryck f\u00f6r att beskriva den ljuvliga naturen l\u00e4ngre. Man f\u00e5r t\u00e4nka sig en stor, l\u00e5ngstr\u00e4ckt skogssj\u00f6 med omv\u00e4xlande tr\u00e4dbevuxna och klippiga str\u00e4nder. Och s\u00e5 p\u00e5 en udde en liten r\u00f6d stuga, bakom vilken skogen st\u00e5r s\u00e5 tyst och m\u00f6rk med marken t\u00e4ckt av mjukaste mossa och linnea i l\u00e5nga rankor kl\u00e4ngande \u00f6ver stenar och stubbar! Stor \u00f6ppen spis med “trebenning” att laga mat p\u00e5, bastanta b\u00e4nkar och bord och v\u00e4ggfast \u00f6ver- och unders\u00e4ng. <\/p>\n
Sedan vi r\u00f6jt undan en del fiskredskap och ordnat lite, fick vi snart kaffepannan p\u00e5, och stugan genlj\u00f6d av v\u00e5ra glada skratt och infall. S\u00e5 skulle vi meta f\u00f6rst\u00e5s. Kalle och Arvid fick en liten
\nabborrstackare var, vilka Naemi och jag genast rensade och sen gl\u00f6mde p\u00e5 en sten. Arvid tr\u00f6ttnade snart p\u00e5 metningen och \u00f6vergick till att f\u00e5nga sm\u00e5g\u00e4ddor med h\u00e4nderna och fick verkligen tag i en. Och Kalle \u00f6vergick till badning. <\/p>\n
Jag tog b\u00e5ten och begav mig ut p\u00e5 sj\u00f6n. B\u00e4st jag stod i aktern och beundrade utsikten, skrek Arvid fr\u00e5n stranden: “Hoppa i Du”! Visserligen hade jag tagit av mig kl\u00e4nningen och skorna (strumpor hade jag inga med) men allt det andra: spetsprydd combination, byxor, linne etc.!! Och s\u00e5 Arvids studentm\u00f6ssa p\u00e5 nacken. Vilket dock inte hindrade, att jag steg upp p\u00e5 akterbr\u00e4dan och under Naemis f\u00f6rf\u00e4rade rop hoppade i. Och sen bogserade jag b\u00e5ten i land och mottogs av folkets jubel samt st\u00e4ngdes in i stugan i s\u00e4llskap med en brasa och en r\u00f6d filt, medan kl\u00e4derna h\u00e4ngdes upp till tork.<\/p>\n
D\u00e5 vi skulle krypa till kojs, hade Naemi och jag naturligtvis t\u00e4nkt att ligga tillsammans i “unders\u00e4ngen”. Men det “lax” inte alls. De’ var inte tu tal om annat \u00e4n att “paret Rencke” skulle ligga i en s\u00e4ng och “paret Ahnfelt” i en. Genom lottdragning hamnade Kalle och jag i “unders\u00e4ngen”. Du milde, vad vi skojade! “Nu skulle mormor komma inhaltande, hon finge s\u00e4kert slag”! “T\u00e4nk om Skandiakamraterna kunde se mig nu! Oh!!!” “Nej, nu m\u00e5ste vi sova!” Vilket tillgick p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt, att Kalle tog mig i sina armar och h\u00f6ll p\u00e5 att kyssa liv och anda ur mig. Och jag gjorde fruktansv\u00e4rda attentat mot hans guldplomb. <\/p>\n
Vad det i alla fall \u00e4r gudomligt h\u00e4rligt att leva fj\u00e4rran fr\u00e5n all konvenans! Men det kan nog vara farligt. Och Gud vet, hur det hade g\u00e5tt, om jag inte trots allt, beh\u00e5llit huvudet kallt!! Det var ju s\u00e5 f\u00f6rf\u00e4rligt varmt, s\u00e5 vi l\u00e5go d\u00e4r i enklaste paradisdr\u00e4kt, fast sammanslingrade!! Men Kalle var dock j\u00e4mf\u00f6relsevis lugn han med, om man t\u00e4nkte p\u00e5 hur l\u00e4tt och lekande han f\u00f6rut tagit flickorna i besittning!! Usch d\u00e5!<\/p>\n
R\u00e4tt som det var h\u00f6rde jag ett ljud utifr\u00e5n och lyssnade skarpt. “H\u00f6r Du Kalle, yxhugg?!” Han reste sig och lyssnade han med. “Jo,sannerligen, men vem i all v\u00e4rlden— det m\u00e5ste vara vedtjuvar, som huserar h\u00e4r l\u00e5ngt fr\u00e5n m\u00e4nniskors boningar mitt i natten!” Och s\u00e5 skulle han ut och unders\u00f6ka saken f\u00f6rst\u00e5s. Men jag ville inte sl\u00e4ppa honom.<\/p>\n
“T\u00e4nk, om det kastar yxan i huvudet p\u00e5 dig!” \u00c4sch, inte, jag kommer strax tillbaka,” och s\u00e5 f\u00f6rsvann han efter att ha f\u00e5tt p\u00e5 sig lite kl\u00e4der. Om en stund kom han tillbaka. Hade inget funnit. Nu hade emellertid paret Ahnfelt vaknat ocks\u00e5, och vi serverade dem en bloddrypande historia, om hemska banditer, som jagat Kalle med yxor. Stackars Naemi blev s\u00e5 r\u00e4dd, att hon n\u00e4stan gr\u00e4t, s\u00e5 vi m\u00e5ste lugna henne och f\u00f6rklara att det var bara skoj. Och s\u00e5 bredde sig s\u00e5 sm\u00e5ningom tystnaden i
\nstugan. <\/p>\n
Men pl\u00f6tligt h\u00f6rde jag yxhuggen igen. Nu lyssnade jag alldeles intensivt. Och avsl\u00f6jade att det var Arvid, som snarkade lite l\u00e4tt!! Oh, vad vi sedan skojade om Arvids snarkningar \u00e1 la yxhugg och Naemis f\u00f6rskr\u00e4ckelse.<\/p>\n
De andra hade nu somnat allesamman, men det var s\u00e5 varmt och kvavt, att jag kunde absolut inte sova. Utan steg upp, kokte mig f\u00f6rst tyst och stilla kaffe och sm\u00f6g mig sedan ut. Aldrig skall jag gl\u00f6mma synen av sj\u00f6n i soluppg\u00e5ngen! L\u00e4tta dimmor b\u00f6ljade \u00f6ver vattnet och steg upp ur skogen, de f\u00f6rsta solstr\u00e5larna gledo fram \u00f6ver vattenytan, f\u00e4rgande den svag rosenr\u00f6d och lyste p\u00e5 stugknuten. Alldeles blank och lugn l\u00e5g sj\u00f6n och speglade str\u00e4nderna runtom och den mattbl\u00e5 himlen med dess sm\u00e5 drivande molntappar.<\/p>\n
Jag l\u00f6ste b\u00e5ten och rodde l\u00e5ngt ut. Kunde ej l\u00e5ta bli att sjunga av idel h\u00e4nf\u00f6relse. \u201cPaa solen jeg ser” och ” Se v\u00e5gorna str\u00e5la”. S\u00e5 lade jag mig tv\u00e4rs \u00f6ver sittbr\u00e4dan, l\u00e4t b\u00e5ten driva, som den behagade och stirrade upp mot det bl\u00e5, tills jag – somnade. Vaknade pl\u00f6tsligt med ett ryck och h\u00f6ll p\u00e5 att \u00e5ka p\u00e5 huvet ner i vattnet. <\/p>\n
Nu stod solen h\u00f6gt p\u00e5 himlen och f\u00e5glarna jublade inne i skogen, d\u00e4r jag gled fram alldeles l\u00e4ngs stranden. Lite’ yrvaken s\u00e5g jag stugan l\u00e5ngt borta, h\u00f6gg tag i \u00e5rorna och snart sk\u00f6t b\u00e5ten med en v\u00e4ldig fart genom den blanka vattenytan. D\u00e5 jag anl\u00e4nde “hem” l\u00e5go de andra minsann och snarkade \u00e4nnu! Men jag fick snart liv i dem. Naemi var dock n\u00e5got motstr\u00e4vig och fr\u00e5gade: “va \u00e4 klocka”.
\nKlockan ja, det hade vi ingen!!! <\/p>\n
Det blev en ljuvlig varm solskensdag och vi badade, rodde, lagade mat och \u00e5to och m\u00e5dde som prinsar. F\u00f6r att visa Kalle att jag kunde, simmade jag tv\u00e4rs \u00f6ver till andra stranden medan han rodde bredvid, och sen tog han upp mig i b\u00e5ten och vi gingo iland p\u00e5 “Lycksalighetens \u00f6”. En liten “obebodd \u00f6 i havet” med dungar av bj\u00f6rkar och alar, mossbekl\u00e4dda stenar och massor av bl\u00e5b\u00e4r. “H\u00e4r sl\u00e5 vi oss ned, Du och jag, Adam och Eva i paradiset”. – Ja, d\u00e4r slogo vi oss ned, i skuggan av en vitstammig bj\u00f6rk och s\u00e5go p\u00e5 himlen och “havet” och lyssnade till suset i tr\u00e4den och b\u00f6ljeskvalpet vid stranden. Och talade m\u00e5nga of\u00f6rnuftiga ord…<\/p>\n
Fram p\u00e5 kv\u00e4llen mulnade det till ett tag och kom en regnskv\u00e4tt, s\u00e5 vi ans\u00e5go det b\u00e4st att inte ge oss av f\u00f6rr\u00e4n n\u00e4sta morgon. N\u00e4r Naemi och Arvid redan g\u00e5tt till kojs, rodde Kalle och jag ut p\u00e5 sj\u00f6n. Nu var det klart igen, en dunkelbl\u00e5 skymning, med m\u00e5nen stor och r\u00f6d \u00f6ver skogstopparna, speglande sig i vattnet. <\/p>\n
“Den ser ut som en stor japansk lykta, som virvlar runt d\u00e4rnere” tyckte jag. Vi rodde l\u00e5ngt bort p\u00e5 de andra sj\u00f6arna, Buvattna best\u00e5r n\u00e4mligen av tre stora sj\u00f6ar, och Kalle pekade ut f\u00f6r mig de st\u00e4llen, d\u00e4r han hade varit med och jagat \u00e4lg. “D\u00e4r nere vid stranden hade far och Adolf t\u00e4nt en stor eld…”. Jag tyckte mig n\u00e4stan se, de flammande l\u00e5gorna och m\u00f6rka gestalter, som gledo fram och tillbaka d\u00e4romkring! <\/p>\n
Inte f\u00f6rr\u00e4n l\u00e5ngt fram p\u00e5 natten lade vi iland nedanf\u00f6r “Hyddan” och sedan vi dragit upp b\u00e5ten, gingo vi genast in, f\u00f6r att g\u00e5 till vila. Nu hade vi kommit \u00f6verens om att vara riktigt f\u00f6rst\u00e5ndiga och bara sova. “Vi ger varandra bara en lite godnattpuss”. Jag var f\u00f6r resten s\u00e5 s\u00f6mnig, att jag somnade n\u00e4stan genast. <\/p>\n
Och sedan vi morgonen d\u00e4rp\u00e5 hade lagat en sista avskedsm\u00e5ltid, gjort iordning i stugan, badat och kn\u00e4ppt ett par pl\u00e5tar, lade vi ut fr\u00e5n land och tillvinkade den k\u00e4ra “Hyddan” en sista h\u00e4lsning. (jag hoppas det inte blir n\u00e5gon bekant, som framkallar de d\u00e4r pl\u00e5tarna, ty han kunde nog f\u00e5 en underlig uppfattning om v\u00e5rt s\u00e4tt att kl\u00e4da oss.<\/p>\n
Naemi och jag i byxor och linne, och pojkarna i bara byxor. Kalle t.o.m. ibland bara simbyxor!! Vi m\u00e5tte tagit oss h\u00e4rliga ut, d\u00e4r vi klevo omkring!! Oh fasa, nu har jag redan skrivit ut den h\u00e4r boken! Ja, det finns v\u00e4l ingen annan r\u00e5d \u00e4n att jag tar en ny!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
S\u00e5 kommer jag till h\u00f6jdpunkten av v\u00e5r vistelse d\u00e4ruppe i V\u00e4xvik. Utflykten till “Buvattna”. Det var Naemi, Arvid, Kalle och jag, som utrustade med massor av mat g\u00e5vo oss iv\u00e4g framp\u00e5 f\u00f6rmiddagen. De f\u00f6rra hade tidigare p\u00e5 morgonen infunnit sig p\u00e5 cykel och funno Bibbi och mig ordnande \u00e4ngsblommor i stora buketter i skuggan av […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":29799,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3444,3425],"tags":[],"class_list":["post-29798","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-3444","category-mormors-dagbok"],"yoast_head":"\n