Adolf s\u00e5g jag genast att jag skulle bli god v\u00e4n med, likas\u00e5 Elvine… Fram p\u00e5 s\u00f6ndag eftermiddag k\u00e4nde jag mig f\u00f6rklarligt nog ganska sl\u00f6 efter s\u00f6mnl\u00f6sheten f\u00f6reg\u00e5ende natt, s\u00e5 jag lade mig ett slag p\u00e5 s\u00e4ngen i det lilla rara rum, som st\u00e4llts till min disposition. Och det dr\u00f6jde inte l\u00e4nge f\u00f6rr\u00e4n n\u00e5gon knackade och fr\u00e5gade: “F\u00e5r jag komma in?”- Jo, de’ fick han. Och slog sig ned bredvid mig och talade om att…<\/p>\n
Ja o.s.v. R\u00e4tt som det var kom Elvine upprusande och f\u00f6rkunnade att “Julius \u00e4r h\u00e4r”. Och d\u00e5 vi kommo ner funno vi f\u00f6rutom pappa \u00e4ven Axel, Janne och Harry. De hade blivit rysligt besvikna f\u00f6r att vi inte kommit dit p\u00e5 morgonen och det undrar jag sannerligen inte p\u00e5. S\u00e5 hade de kommit till oss ist\u00e4llet och det blev kaffe, prat, s\u00e5ng, fiol och orgelspel i l\u00e5nga banor. Axel var alldeles s\u00e4rskilt f\u00f6rtjust \u00f6ver alla valser och slagd\u00e4ngor jag framlockade ur orgeln.<\/p>\n
Sedan f\u00f6rfl\u00f6t dagarna p\u00e5 det angen\u00e4maste s\u00e4tt. Kalle visade mig omkring p\u00e5 alla de st\u00e4llen, d\u00e4r han lekt och rasat som barn och sv\u00e4rmat som yngling. F\u00f6rst och fr\u00e4mst upp p\u00e5 Kroks\u00e5sen. Ack, att jag kunde finna ord nog starka att beskriva utsikten d\u00e4ruppifr\u00e5n! Den l\u00e5ngsmala sj\u00f6n med str\u00e4nder omv\u00e4xlande skogkl\u00e4dda, eller med gr\u00f6na f\u00e4lt och \u00e4ngar, den \u00f6ppna bygden med sm\u00e5 r\u00f6da stugor, omgivna av lummiga tr\u00e4d, g\u00e4rdesg\u00e5rdar och sm\u00e5 b\u00e4ckar och l\u00e4ngst bort, l\u00e5ngt i fj\u00e4rran de bl\u00e5nande bergen.<\/p>\n
D\u00e4ruppe tillbrakte vi of\u00f6rg\u00e4tliga stunder. Och nedanf\u00f6r i en dunge, d\u00e4r det t\u00e4ta l\u00f6vverket blott sl\u00e4ppte fram en gr\u00f6n halvdager, d\u00e4r mossbelupna stenblock l\u00e5ga spridda \u00f6ver marken och d\u00e4r vi varje minut v\u00e4ntade att f\u00e5 se skogsfrun glida fram, d\u00e4r sutto vi ofta om kv\u00e4llarna, d\u00e5 aftonrodnaden spred ett skimmer av matt rosa \u00f6ver mossan.<\/p>\n
Vi talade inte s\u00e5 mycket. Vi s\u00e5go p\u00e5 allt det underbara och s\u00e5 p\u00e5 varandra, och hans arm fattade s\u00e5 fast om mig och ofta, ofta m\u00f6ttes v\u00e5ra l\u00e4ppar i l\u00e5nga, l\u00e5nga kysser. Och ej f\u00f6rr\u00e4n aftonrodnadens flammande r\u00f6da sken f\u00f6rbytts i svagskimrande opal och skymningen fallit mjukt dunkelbl\u00e5 \u00f6ver nejden, kunde vi l\u00e4mna v\u00e5r k\u00e4ra dunge.<\/p>\n
Ett par g\u00e5nger badade vi i R\u00e4nken. F\u00f6rsta g\u00e5ngen rodde vi ut. B\u00e5ten l\u00e5nade vi hos “Moster S\u00f6derbergs” en synnerligen “konstifik” bondmora. Blevo bjudna p\u00e5 kaffe efter\u00e5t f\u00f6rst\u00e5s. T\u00e4nk \u00e4nd\u00e5 s\u00e5 naturligt vi funno det att bada tillsammans! Intet pryderi alls. Det var som det skulle s\u00e5 vara, att vi kunde vara tillsammans \u00e4ven utan kl\u00e4der.<\/p>\n
F\u00f6rutom v\u00e5r k\u00e4ra dunge hade vi \u00e4ven annan ljuvlig tillflyktsort uppe vid Mj\u00f6gsj\u00f6n. V\u00e4gen dit gick genom skogen, l\u00e4ngs en sorlande b\u00e4ck, d\u00e4r ormbunkar v\u00e4xte i t\u00e4ta klungor, tr\u00e4den speglade sig i vattnet och trollsl\u00e4ndor jagade varandra l\u00e4ngs str\u00e4nderna. Omkring sj\u00f6n stod skogen s\u00e5 m\u00f6rk och allvarsam, och p\u00e5 vattenytan simmade de vackraste n\u00e4ckrosor, omgivna av klargr\u00f6na blad. Och bortom tr\u00e4dtopparna gl\u00f6dde himlen i de underbaraste f\u00e4rgskiftningar i solnedg\u00e5ngen. Den lugna vattenytan l\u00e5g s\u00e5 blanksvart vid str\u00e4nderna, men l\u00e4ngre ut dallrade rosenf\u00e4rgade reflexer fr\u00e5n aftonrodnaden. <\/p>\n
Ack, I dystra m\u00f6rka granar, du stilla vatten och ni glada trollsl\u00e4ndor, som dansa d\u00e4r\u00f6ver, vad veten i v\u00e4l om tankarna och st\u00e4mningarna hos de m\u00e4nniskobarn, som i stilla andakt beundra er! Vad vet ni v\u00e4l om den k\u00e4nsla, som f\u00f6r dem s\u00e5 t\u00e4tt intill varandra, som gl\u00e4nser i deras \u00f6gon och bekr\u00e4ftas av deras l\u00e4ppar?!<\/p>\n
K\u00e4rlek! – K-\u00c4-R-L-E-K. Ack, du s\u00e5 m\u00e5ngtydda – missbrukade – underbara ord!! Vad \u00e4r du egentligen?! –<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Adolf s\u00e5g jag genast att jag skulle bli god v\u00e4n med, likas\u00e5 Elvine… Fram p\u00e5 s\u00f6ndag eftermiddag k\u00e4nde jag mig f\u00f6rklarligt nog ganska sl\u00f6 efter s\u00f6mnl\u00f6sheten f\u00f6reg\u00e5ende natt, s\u00e5 jag lade mig ett slag p\u00e5 s\u00e4ngen i det lilla rara rum, som st\u00e4llts till min disposition. Och det dr\u00f6jde inte l\u00e4nge f\u00f6rr\u00e4n n\u00e5gon knackade och […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":29788,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3444,3425],"tags":[],"class_list":["post-29791","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-3444","category-mormors-dagbok"],"yoast_head":"\n