Styrs\u00f6 den 23\/8 1918<\/p>\n
K\u00e4raste Judith d\u00e4rframme vid f\u00f6nstret och Ni allesammans till Eleonore borta vid d\u00f6rr’n + alla ni som slutade i 7:de! Jag f\u00e5r v\u00e4l g\u00f6ra som alla de andra. Tacka Karin och Judith f\u00f6r deras goda id\u00e9. Charmant alldeles. – Tack skall ni ha!<\/p>\n
Ja, h\u00e4r har ni nu mig. Jag \u00e4r visst kommen s\u00e5 l\u00e5ngt, s\u00e5 jag \u00e4r klassens mamma. Vad t\u00e4nker ni andra egentligen p\u00e5? Ni skola v\u00e4l inte bli gamla nuckor, ni ha ju snart varit giftsvuxna i 10 \u00e5r? Du, Judith, \u00e4ndrar dig nog! Men det \u00e4r nog roligt att vara fri ocks\u00e5, f\u00f6r all del, i synnerhet n\u00e4r du t\u00e4nker dig utsliten och h\u00e5l\u00f6gd och beh\u00f6va sitta uppe om n\u00e4tterna etc. i ditt blivande \u00e4ktenskap. Gl\u00f6m d\u00e5 inte mitt f\u00f6r l\u00e4nge sedan givna r\u00e5d: “s\u00e4tt honom i tv\u00e4rdrag”!<\/p>\n
Men nu till mina levnads\u00f6den. Att skryta med, tror jag, var jag den i klassen, som f\u00f6rst var sj\u00e4lvf\u00f6rs\u00f6rjande kvinna. (40 kronor i m\u00e5naden, som regelbundet voro slut omkring den 3:dje). P\u00e5 sommaren efter jag slutat 8:de, tog jag mig en liten tripp till Hamburg. Hemkommen d\u00e4rifr\u00e5n hamnade jag p\u00e5 Filip Holmquists handelsinstitut (“s\u00e5dan var min stil” etc.) Akta er f\u00f6r den inr\u00e4ttningen, flickor. H\u00e4rliga kamrater, den ena v\u00e4rre \u00e4n den andra. Fr\u00e5n landet, mer eller mindre v\u00e4lluktande. Det “dubbla italienska”, (Vet du vad det \u00e4r, Karin Berg? Jag undrar inte p\u00e5 att du f\u00e5tt vitt h\u00e5r, s\u00e5 mycket fornisl\u00e4ndska, som du l\u00e4ser. M\u00f6ter du mig n\u00e5gon g\u00e5ng mer i livet, s\u00e5 f\u00f6r all del prata inte annat \u00e4n “g\u00f6tebosska” till mig, jag f\u00f6rst\u00e5r det allra b\u00e4st), och allt det andra man fick l\u00e4ra sig, blev jag godk\u00e4nd i. Jag fick inte s\u00e5 v\u00e4rst med \u00f6verbetyg, och s\u00e5 var det att se sig om efter en plats. Av en h\u00e4ndelse fick jag reda p\u00e5 en ledig s\u00e5dan, och tog mod till mig och s\u00f6kte den. Jag hade snyggat till mig r\u00e4tt s\u00e5 bra, l\u00e5nat mammas skunkboa, s\u00e5 jag “gJorde mig” m\u00e5 ni tro och stod en eftemiddag framf\u00f6r chefen f\u00f6r “F\u00f6renade elektriska A.B”.<\/p>\n
Denne, som varit p\u00e5 en b\u00e4ttre middag, var i en mycket god sinnesst\u00e4mning, Jag fick platsen, utan att han knappt sett p\u00e5 mina betyg, (han var v\u00e4l r\u00e4dd att se dubbelt), vilket jag var mycket glad \u00e5t. Mitt A i “huslig ekonomi” \u00e4r egentligen det enda att skryta med. Ja, ni, som \u00e4ro kontorister, veta sj\u00e4lva hur f\u00f6rsta tiden p\u00e5 ett kontor \u00e4r. Inte rolig precis, men hur det \u00e4r, s\u00e5 ordnar det sig s\u00e5 sm\u00e5ningom. Jag blev anst\u00e4lld p\u00e5 Kassakontoret och fick min plats intill kass\u00f6ren (min man) som jag till en b\u00f6rjan fann odr\u00e4glig, men i alla fall den b\u00e4ste av alla de manliga individerna.<\/p>\n
Han hade r\u00e4tt s\u00e5 mycket att s\u00e4ga, och jag var hiskeligt r\u00e4dd, n\u00e4r han sl\u00e4ngde till mig sina ol\u00e4sliga koncept. Men se, det \u00e4ndrade sig med tiden. Efter ett \u00e5r ungef\u00e4r, s\u00e5 var det jag, som p\u00e5 hans “Fr\u00f6ken Fr\u00f6ckberg, var god skriv genast detta brevet”, svarade: “Det kan ni g\u00f6ra sj\u00e4lv”. Det var ju precis inte l\u00e4mpligt, men — . Ja, jag gjorde ungef\u00e4r som jag ville, och narrade de andra flickorna till b\u00e5de det ena och andra, s\u00e5 f\u00f6ljden blev, att jag ins\u00e5g att det var nog b\u00e4st att draga \u00e5stad, innan jag blev uppsagd. (fy, en s\u00e5\u00b4n mening). – Jag fick ett finfint betyg emellertid. Som kunnig i tysk och engelsk korrespondens och en hel massa annat, rekommenderade de mig till det b\u00e4sta. (Jag t\u00e4nker ibland p\u00e5 de d\u00e4r engelska och tyska breven. Palm och Holmertz hade v\u00e4l f\u00e5tt stelkramp, om de l\u00e4st dem).<\/p>\n
Jag hade sedan plats p\u00e5 ett annat “elektr.kontor”. D\u00e4r var jag i 14 dagar. Fy katten! Jag “insjuknade” hastigt, h\u00e4mtade inte ens min avl\u00f6ning (nu 60 kronor i m\u00e5naden) och gick s\u00e5 hemma och slog dank en tid. Plats n:r 3 var p\u00e5 “G\u00f6teborgssystemet”. D\u00e4r var livat, m\u00e5 ni tro. Ett 50-tal glada, galna flickor. Det var just d\u00e5, n\u00e4r alla motb\u00f6cker skulle delas ut. Och tror ni mig, n\u00e4r jag s\u00e4ger, att jag st\u00e5tt innanf\u00f6r disken p\u00e5 “buskrogen” p\u00e5 1:sta L\u00e5nggatan, ni vet, och delat ut motb\u00f6cker till mer eller mindre br\u00e4nnvins\u00e4lskande busar.<\/p>\n
(Undrar, om ni h\u00e4lsat p\u00e5 mig, om ni h\u00e4ndelsevis g\u00e5tt f\u00f6rbi). Tycker ni inte, att jag haft det omv\u00e4xlande? Ja, s\u00e5 trolovade jag mig, ooh den 15 november f\u00f6rra \u00e5ret stod Irma Matilda Fr\u00f6ckberg brud \u00e5 Pallace Hotell. (enkel familjefest + Eleonore). Brudparet gl\u00f6mde under vigselakten att falla p\u00e5 kn\u00e4, men det gick bra \u00e4nd\u00e5. (Fr\u00f6ken \u00c5kerberg hade kanske r\u00e4tt, n\u00e4r hon sade: “Allt vad Irma g\u00f6r, g\u00f6r hon galet”).<\/p>\n
S\u00e5 \u00e4r jag nu vorden Fru Stenberg och \u00e4r mycket lycklig som s\u00e5dan. Min man \u00e4r f\u00f6rtjusande, (fr\u00e5ga Eleonore), mitt hem s\u00e5 trevligt och rart, och hoppas jag, att jag aldrig skall \u00e5ngra mitt val. I vintras kom det ut ett rykte, att vi skulle skiljas. Stackars m\u00e4nniskor!! De unnade oss inte ens vara gifta i 2 m\u00e5nader, innan de s\u00e5go mig “f\u00f6rgr\u00e5ten” p\u00e5 gatorna ooh hade h\u00f6rt fr\u00e5n “absolut tillf\u00f6rlitligt h\u00e5ll” hur jag fick sitta ensam hemma om kv\u00e4llarna, och hur olycklig jag var. Jag tog det “helt och h\u00e5llet fr\u00e5n den humoristiska sidan”, som Adda brukar s\u00e4ga, n\u00e4r mamma gr\u00e4lar p\u00e5 henne, och jag l\u00e5ter de skvallersjuka k\u00e4ringarna prata p\u00e5. M\u00e5tte de tappa andan!<\/p>\n
S\u00e5 kommer jag till den st\u00f6rsta h\u00e4ndelsen i mitt liv, K\u00e4ra ni, vet ni av, att jag sedan 14 dagar tillbaka \u00e4r mamma till v\u00e4rldens sk\u00f6naste baby?<\/p>\n
En liten s\u00f6t tjockis med stora, bl\u00e5 \u00f6gon och gropar i kinderna. Jag kan inte tala om, hur glad jag \u00e4r, Ni kan kanske inte f\u00f6rst\u00e5 det. Men det \u00e4r underbart. K\u00e4ra Lilly, du kommer v\u00e4l antagligen snart efter. Har du hittat n\u00e5gon vikarie \u00e4n?<\/p>\n
Det var naturligtvis meningen, att jag skulle in till G\u00f6teborg, f\u00f6r den stora h\u00e4ndelsens skull, men jag hann aldrig in. Och bra gick det \u00e4nd\u00e5, som v\u00e4l var. Det var hemskt, men efter\u00e5t t\u00e4nker man ej p\u00e5 de fasansfulla kvalen. D\u00e5 \u00e4r livet bara sk\u00f6nt och man gr\u00e5ter av gl\u00e4dje och tacksamhet.<\/p>\n
Nu \u00e4r ni v\u00e4l uttr\u00f6ttade av min l\u00e5nga epistel. Usch, vad det stormar. Jag t\u00e4nker p\u00e5 Karin LJ., som far omkring p\u00e5 sin cykel. Tag det lugnt, du. Hur m\u00e5r du, Tora? \u00e4lskar du god mat lika f\u00f6rbaskat? (pardon, ingen av er \u00e4r v\u00e4l vidare religi\u00f6s?) och Anna Larsson, var finns du? Skulle \u00f6nska Jag finge h\u00f6ra dig l\u00e4sa “En liten l\u00e5t om v\u00e5r’n”. Det gjorde du bra.<\/p>\n
Och s\u00e5 undrar jag, vem Elsa C. \u00e4r k\u00e4r i just nu; “Du har v\u00e4l gl\u00f6mt bokhandelsbitr\u00e4det i Majorna nu? Kommer du ih\u00e5g, Ruth P., n\u00e4r du skulle tala fint och skrev i din uppsats att “chalmeristen satt och \u00e5t p\u00e5 en bulla?” Laban var ett mycket sn\u00e4llt barn, n\u00e4r Laban var liten. Vilken misstanke. Hj\u00e4rtligt tack. Kommer s\u00e4kert ooh tittar p\u00e5 det rara barnet. Inte p\u00e5 dej alls. HJ. h\u00e4lsningar. ——————-<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Styrs\u00f6 den 23\/8 1918 K\u00e4raste Judith d\u00e4rframme vid f\u00f6nstret och Ni allesammans till Eleonore borta vid d\u00f6rr’n + alla ni som slutade i 7:de! Jag f\u00e5r v\u00e4l g\u00f6ra som alla de andra. Tacka Karin och Judith f\u00f6r deras goda id\u00e9. Charmant alldeles. – Tack skall ni ha! Ja, h\u00e4r har ni nu mig. Jag \u00e4r […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":29701,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3465],"tags":[],"class_list":["post-29688","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-bilagor"],"yoast_head":"\n
\nJa, k\u00e4ra flickor, jag h\u00e4lsar er innerligt, och \u00e4r ni i staden, s\u00e5 \u00e4r ni innerligt v\u00e4lkomna. Jag bor Vadmansgatan 4, 1 v\u00e5ning t.v. – nu b\u00f6rjar min dotter (s\u00e5 viktigt va` ) att gallskrika. Ja, det gjorde ni ocks\u00e5, n\u00e4r ni voro sm\u00e5, i synnerhet du, Laban, tror jag.
\nEr tillgivna Irma.
\n—————–
\nAntackningar p\u00e5 Irmas klassbrev:<\/strong><\/p>\n
\nV\u00e4nta du Irma, nar jag tr\u00e4ffar dej o de\u00b4 inte finns n\u00e5gon i n\u00e4rheten!
\nL a b a n<\/em>
\n——————-<\/p>\n
\nS i g n hi l d.<\/em><\/p>\n