Och s\u00e5 ringde jag hem och f\u00f6rkunnade f\u00f6r den synnerligen f\u00f6rv\u00e5nade fadren, som svarade i telefon, att klockan 1 \u00e4mnade Herr Karl Rencke, i s\u00e4llskap med sin nyvordna f\u00e4stm\u00f6 uppvakta familjen. “Hj\u00e4rtligt v\u00e4lkomna!!”<\/p>\n
Klockan var nu emellertid inte mer \u00e4n halv 10, och Kalle yrkade p\u00e5 mat. Vi gav oss iv\u00e4g till Lorensberg (telegraferade p\u00e5 v\u00e4gen till diverse personer) och d\u00e4r hade vi en f\u00f6rtjusande frukost alldeles ensamma i den stora matsalen.<\/p>\n
Det var s\u00e5 underbart vackert d\u00e4rnere i G\u00f6teborg, s\u00e5 jag blev riktigt k\u00e4r i staden igen. Alla de talrika parkerna, all\u00e9erna och planteringarna stodo i den vackraste f\u00f6rsommarf\u00e4gring, men h\u00e4rligast voro de doftande syrenerna, som \u00f6verallt funnos i sl\u00f6sande \u00f6verfl\u00f6d och kom hela staden att likna en j\u00e4ttebukett.<\/p>\n
Hemma r\u00f6nte vi det hj\u00e4rtl\u00edgaste mottagande. Pappa k\u00e4nde ju Kalle redan f\u00f6rut, och med mamma, som fick vita rosor, och Lillan, vars hj\u00e4rta han genast vann med en stor konfektp\u00e5se och Naemi och Harry blev han snart bekant. Oh, hur trevligt vi hade! Han blev kvarbjuden till middag, f\u00f6rst\u00e5s, och pappa h\u00f6ll ett s\u00e5 o\u00e4ndligt vackert och fint tal, att jag gr\u00e4t, som ett barn. Och Kalle bet sig i l\u00e4ppen och sa att “s\u00e5dant kan jag inte svara p\u00e5, jag bara k\u00e4nner”.<\/p>\n
P\u00e5 onsdag gick Kalle upp p\u00e5 sin byr\u00e5 och jag till Anna-Lisa. Det arma barnet hade strax f\u00f6rut skrivit till mig att hon brutit sin f\u00f6rlovning och nu var alldeles otr\u00f6stlig. Hur det nu var lyckades jag till slut f\u00e5 henne att skratta riktigt hj\u00e4rtligt genom t\u00e5rarna, men ack, hur r\u00f6rande det var, d\u00e5 hon fick se mig, f\u00f6ll mig om halsen och gr\u00e4t, som om hj\u00e4rtat velat brista!! <\/p>\n
Orsaken till brytningen kunde jag inte f\u00e5 riktigt klart f\u00f6r mig. De hade bara kommit ihop sig om n\u00e5gonting och sen hade det ena givit det andra. Nu lyckades jag intressera Anna-Lisa f\u00f6r en hel del andra saker och s\u00e4rskilt livligt h\u00f6ll jag med henne om, att hon skulle ge allt annat p\u00e5 b\u00e5ten och f\u00f6rs\u00f6ka bli filmsk\u00e5despelerska. Det skulle hon passa utm\u00e4rkt bra till.<\/p>\n
Kapten Blomberg var hemma och han var s\u00e5 r\u00f6rande tacksam f\u00f6r att jag lyckats pigga upp Anna-Lisa. “H\u00e4r har hon nu g\u00e5tt som personifikationen av sorgen hela tiden och gjort oss andra s\u00e5 ledsen ocks\u00e5. Men Judit \u00e4r, som hon alltid varit, en liten solstr\u00e5le! Och Judit ska f\u00e5 en j\u00e4kla fin lysningspresent av mig!!” Det var ju alldeles f\u00f6r v\u00e4nligt sagt f\u00f6rst\u00e5s!<\/p>\n
Jag bj\u00f6d hem Ansa p\u00e5 kv\u00e4llen d\u00e5 \u00e4ven n\u00e5gra andra ungdomar “fr\u00e5n fordom” infunno sig. Mary och Linnea, Bruno, Hilding, Torsten, Arvid och Eric Blomberg. Vi hade en riktigt angen\u00e4m afton. Jag hade f\u00e5tt en hel del h\u00e4rliga blommor, rosor, syrener, l\u00f6jtnantshj\u00e4rtan (av moster Sofie!!) nejlikor, liljekonvaljer m.m. och diverse telegram.<\/p>\n
D\u00e5 g\u00e4sterna g\u00e5tt, f\u00f6ljde jag med Kalle upp till hans och vi hade en underbar stund tillsammans, min \u00e4lskade och jag. Hur sv\u00e5rt det var att bryta upp!<\/p>\n
P\u00e5 torsdag var Kalle ocks\u00e5 hemma till middag, och efter kaffet och punschen drogo sig de andra diskret tillbaka, l\u00e4mnande oss i ost\u00f6rd ro p\u00e5 ottomanen i herrummet. Den k\u00e4ra lilla mamma knackade fink\u00e4nsligt p\u00e5 d\u00f6rren, d\u00e5 hon kom f\u00f6r att h\u00e4mta kaffebrickan! Skola vi n\u00e5gonsin bliva tr\u00f6tta p\u00e5 varandra?<\/p>\n
Och p\u00e5 kv\u00e4llen m\u00e5ste jag resa tillbaka hit. Det var gr\u00e4sligt! Kalle och jag kysstes inte p\u00e5 stationen. Av Hilding fick jag gotter, av Bruno en r\u00f6d och en vit rosenknopp av honom<\/em> en bok, “Lev livet leende”.<\/p>\n T\u00e4nkte under hela resan p\u00e5 honom. Gick direkt fr\u00e5n station till Skandia, tv\u00e4ttade mig och ordnade till mig lite. Och gick s\u00e5 att inv\u00e4nta stormen. Och den kom! Med en st\u00f6rtsj\u00f6 av fr\u00e5gor och utrop och gratulationer och ett regn av blommor. De dejligaste blommor av alla slag.<\/p>\n En bukett av 10 stora, doftande, m\u00f6rkr\u00f6da rosor fr\u00e5n herr Sundell. “Det \u00e4r ju en riktig brudbukett”, tyckte \u00e5sk\u00e5darna. En knippa de vackraste nejlikor fr\u00e5n herr Ros\u00e9n. Herr Hus\u00e9n uppvaktade med tv\u00e5 stora, gulsk\u00e4ra rosor, M\u00e4rta H\u00f6gberg med sk\u00e4ra. Flickorna p\u00e5 anskaffningen hade “salat” till en bukett m\u00f6rkr\u00f6da och flickorna Svedelius hade k\u00f6pt de ljuvligaste anemoner. Av Rut Veylandt och Maggie Kerfstedt fick jag bl\u00e5 och vita pens\u00e9er, av herr Vedberg vita och m\u00f6rkvioletta syrener.<\/p>\n Evy Lind hade egenh\u00e4ndigt plockat doftande liljekonvaljer och s\u00f6ta lilla Gerda Malmstedt kom med en j\u00e4ttestor m\u00f6rkr\u00f6d ros. M\u00f6rkr\u00f6da rosor fick jag \u00e4ven av tant Lund\u00e9n och Sigrid Bartelsson, och fr\u00e5n Elsa Lindqvist lilasf\u00e4rgade tulpaner. Det var en alldeles enast\u00e5ende blomsterprakt. <\/p>\n Och alla som gingo f\u00f6rbi, stannade ocks\u00e5 och h\u00e4pnade. Vad det var roligt! Och det k\u00e4nns alltid s\u00e5 gott att veta sig vara lite’ uppskattad bland kamrater och \u00f6verordnade. “Men vi kan d\u00e5 inte avvara fr\u00f6ken, f\u00f6rr\u00e4n tidigast 1924”, tyckte herr Ros\u00e9n och s\u00e5 ville han och kapten Ehrner hissa mig vilket jag dock lyckades avv\u00e4rja.<\/p>\n Ja, f\u00f6rlovningen v\u00e4ckte ett kolossalt uppseende bland alla mina och Kalles bekanta! Och det undrar jag sannerligen inte p\u00e5. F\u00f6rlovad efter 3 dagars bekantskap. Det ska allt vara Kalle Rencke och Judit Boudin ocks\u00e5!!<\/p>\n S\u00e5 har tiden fr\u00e5n det jag l\u00e4mnade G\u00f6teborg tills nu varit en enda l\u00e4ngtan efter honom. Vi ha skrivit till varandra varenda dag, ibland tv\u00e5 brev om dagen, (de f\u00f6rsta dagarna fick jag tre)! Men ack, inte kunna brev enbart tillfredsst\u00e4lla! Oh hur jag l\u00e4ngtar till min semester, (som Gudskelov intr\u00e4ffar nu om en vecka), d\u00e5 jag ska fara till V\u00e4rmland och Kalles hem i s\u00e4llskap med honom!! Bara det inte \u00e4r alltf\u00f6r svindlande lycksaligt underbart f\u00f6r att bliva till verklighet.<\/p>\n \u00c5h, Gud – om Du inte gjorde det!!<\/p>\n Sista tiden ha Rut och jag sytt mycket flitigt, kl\u00e4nningar och blusar och nu h\u00e5ller jag p\u00e5 med en vit kappa. Verkligen duktigt, om jag “g\u00e5r i land” med den! I pingstas voro vi i Grillby och hade angen\u00e4mt som vanligt. Voro \u00e4ven bjudna till Lindgren f\u00f6rst\u00e5s.<\/p>\n F\u00f6rra s\u00f6ndagen var jag bjuden till dr. Lundberg ute p\u00e5 Nys\u00e4tra. Det var en h\u00e4rlig dag och alldeles bed\u00e5rande vackert d\u00e4rute med alla blommorna, s\u00e4rskilt syrener i f\u00e4rger fr\u00e5n vitt och ljusaste rosa till bl\u00e5tt och m\u00f6rkaste svartviolett.<\/p>\n Middagen var uts\u00f6kt, och d\u00e5 jag tackade f\u00f6r maten, kysste doktorn med gammaldags \u00e4lskv\u00e4rd ridderlighet min hand. Och sen nj\u00f6to vi av tillvaron vid kaffet och lik\u00f6ren p\u00e5 terassen, tills det blev tid att bryta upp.<\/p>\n Alltemellan\u00e5t \u00e4r Tolle eller Erik h\u00e4r uppe. Kalle har f\u00e5tt f\u00f6r sig, att den f\u00f6rre \u00e4r k\u00e4r i Rut och skriver alltsomoftast att jag f\u00f6r henne b\u00f6r p\u00e5peka vilken utomordentlig \u00e4kta man Tolle skulle bli. “Rut m\u00e5ste \u00e4lska Tolle! Det \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndigt”!! \u00c5h, s\u00e5 rolig han \u00e4r. Och s\u00e5dana utomordentligt trevliga brev han skriver!!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Och s\u00e5 ringde jag hem och f\u00f6rkunnade f\u00f6r den synnerligen f\u00f6rv\u00e5nade fadren, som svarade i telefon, att klockan 1 \u00e4mnade Herr Karl Rencke, i s\u00e4llskap med sin nyvordna f\u00e4stm\u00f6 uppvakta familjen. “Hj\u00e4rtligt v\u00e4lkomna!!” Klockan var nu emellertid inte mer \u00e4n halv 10, och Kalle yrkade p\u00e5 mat. Vi gav oss iv\u00e4g till Lorensberg (telegraferade p\u00e5 […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":29777,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3444,3425],"tags":[],"class_list":["post-29540","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-3444","category-mormors-dagbok"],"yoast_head":"\n