Nu vill jag skriva ett tag i min dagbok igen, men som jag just inte \u00e4r upplagd att skriva brev, skriver jag bara f\u00f6r mig sj\u00e4lv, den h\u00e4r g\u00e5ngen. Ig\u00e5r var en ganska ovanlig eftermiddag f\u00f6r mig, det m\u00e5 jag lugnt p\u00e5st\u00e5. H\u00f6r bara!<\/p>\n
B\u00e4st som jag satt h\u00e4r i min ensamhet, fick jag en s\u00e5dan l\u00e4ngtan efter n\u00e5gon att tala med, och eftersom jag inte hade sett till Eric p\u00e5 l\u00e4nge, ringde jag upp honom och fr\u00e5gade, om han inte hade lust att komma upp och prata ett tag. Han \u00e4r s\u00e5 trevlig att prata med, Eric, s\u00e5 livsglad, impulsiv och intresserad av allehanda. Jo, han ville naturligtvis alldeles rysligt g\u00e4rna komma, fast\u00e4n han tidigare beslutat sig f\u00f6r att sitta hemma och “storml\u00e4sa” hela kv\u00e4llen, eftersom han ska tentera i n\u00e4sta vecka. <\/p>\n
S\u00e5 anl\u00e4nde han vid 8-tiden och f\u00f6rst sutto vi och konverserade helt sn\u00e4llt om ditt och datt. Men hur det var, flyttade han sig allt n\u00e4rmare mig i soffan, och r\u00e4tt nu befann sig hans arm runt min midja och hans ansikte mycket n\u00e4ra mitt. Farligt n\u00e4ra. Och s\u00e5 uppstod pl\u00f6tsligt djup tystnad. Ty jag l\u00e4ste alldeles tydligt i hans \u00f6gon, vad han nu helst av allt \u00f6nskade och \u00e4mnade g\u00f6ra. Nu \u00e4r att m\u00e4rka, att han under hela tiden vi k\u00e4nt varandra, hela sex \u00e5r, m\u00e5nga g\u00e5nger velat besegla v\u00e5r verkliga v\u00e4nskap med varmare bevis \u00e4n blott ord och handtryckningar. Men jag har alltid v\u00e4grat. \u00c4r nu en g\u00e5ng inte skapad s\u00e5dan, att jag \u00e4r b\u00f6jd f\u00f6r smekningar och – kyssar. Utan Eric har f\u00e5tt n\u00f6ja sig dem f\u00f6rutan och varit nog hygglig att – i motsats till de flesta andra m\u00e4n, aldrig f\u00f6rs\u00f6ka mot min vilja.<\/p>\n
Men sannerligen jag vet, vad som kom \u00e5t mig ig\u00e5r!! Kanske det berodde p\u00e5 att jag var lite tr\u00f6tt och s\u00f6mnig efter att ha stigit upp s\u00e5 tidigt p\u00e5 morgonen eller kanske det var att jag vilade s\u00e5 lugnt och gott i hans famn (0h!). Eller var det m\u00f6jligen ett naturligt, l\u00e4nge undertryckt behov efter en mans smekningar. Alltnog, vad det nu kunde bero p\u00e5 – v\u00e5ra l\u00e4ppar m\u00f6ttes pl\u00f6tsligt i en l\u00e5ng kyss. Inte vill jag precis p\u00e5st\u00e5, att jag erfor n\u00e5gon vidare sensation, men det var heller rakt inte obehagligt. Och Eric talade och sade: ” Varf\u00f6r skulle inte vi, som \u00e4ro fria och obundna och goda v\u00e4nner, kunna njuta en stund p\u00e5 detta behagliga s\u00e4tt. Inte g\u00f6r vi n\u00e5gon or\u00e4tt med det”. <\/p>\n
Nej, det kunde jag ju inte p\u00e5st\u00e5. Och eftersom han fann ett s\u00e5dant behag i det och f\u00f6r \u00f6vrigt “is a pretty good chump”, och har vita vackra t\u00e4nder och fasta l\u00e4ppar (oeftergivliga villkor f\u00f6r mig) s\u00e5 ville jag inte neka honom att l\u00e5ta den f\u00f6rsta kyssen efterf\u00f6ljas av – ja, i b\u00f6rjan skojade jag med honom och r\u00e4knade dem, men tappade snart bort r\u00e4kningen. Och s\u00e5 sl\u00e4ckte han ljuset, s\u00e5 att endast gaslyktorna d\u00e4rute s\u00e4nde str\u00e5lar av blekt ljus in i rummet. <\/p>\n
D\u00e4r vi sutto t\u00e4tt bredvid varandra i soffan, tyckte jag, att vi bar oss sannerligen inte b\u00e4ttre \u00e5t \u00e4n ett f\u00f6rlovat par. “Vi \u00e4r f\u00f6rlovade ikv\u00e4ll” tyckte Eric och “oh, s\u00e5 trevligt det \u00e4r och s\u00e5dana vackra, mjuka l\u00e4ppar och h\u00e4nder du har”. Och s\u00e5 kysste han b\u00e5dadera.<\/p>\n
Och d\u00e4r sutto vi och sade inte ett f\u00f6rnuftigt ord under cirka 3 timmar. F\u00f6r omv\u00e4xlings skull l\u00e4rde jag honom att det \u00e4r mycket behagligt att sakta och varligt bli kysst p\u00e5 \u00f6gonen. N\u00e4r man blundar f\u00f6rst\u00e5s! Och d\u00e5 m\u00e5sta han f\u00f6rst\u00e5s upprepade g\u00e5nger visa, att han hade l\u00e4rt sig det riktigt.<\/p>\n
T\u00e4nk, att jag, som sannerligen inte p\u00e5 flera \u00e5r ens t\u00e4nkt p\u00e5 att smekas s\u00e5 h\u00e4r, nu satt och blev “stormkysst” en hel kv\u00e4ll. Och fann behag i det. Och det v\u00e4rsta \u00e4r, att jag idag inte k\u00e4nner den minsta ringaste \u00e5nger eller har n\u00e5gra som helst samvetsf\u00f6rebr\u00e5elser! S\u00e5 antingen m\u00e5ste jag vara f\u00f6rh\u00e4rdad (fast det tror jag inte) eller ocks\u00e5 m\u00e5tte det inte vara n\u00e5got or\u00e4tt att tv\u00e5 m\u00e4nniskor, som komma bra \u00f6verens, bekr\u00e4fta detta genom kyssar och smek. Det hela togo vi ju n\u00e4stan bara som ett trevligt kamratsk\u00e4mt. <\/p>\n
Men ack, hur og\u00e4rna Eric ville g\u00e5, och \u00e4nnu i d\u00f6rren m\u00e5ste han ha en sista avskedspuss. Och sedan var jag s\u00e5 s\u00f6mnig, att jag somnade s\u00e5 fort jag kommit i s\u00e4ngen och sov s\u00e5 gott och utan dr\u00f6mmar hela natten. Var tydligen allts\u00e5 inte p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt “upphetsad”. Men Eric ringde p\u00e5 f\u00f6rmiddagen och sade att han dr\u00f6mt om mig hela natten. Vad han dr\u00f6mt skulle han tala om n\u00e4sta g\u00e5ng vi tr\u00e4ffas. N\u00e4sta g\u00e5ng ja – jag tror jag skall laga att det inte blir alltf\u00f6r snart! “De’ f\u00e5r inte bli n\u00e5gon vana”.<\/p>\n
Sedan jag \u00e4tit frukost imorse, satt jag och l\u00e4ste i gamla dagb\u00f6cker i flera timmar. Det \u00e4r s\u00e5 roligt att uppliva gamla minnen ibland. Fast det just aldrig har h\u00e4nt n\u00e5got s\u00e4rskilt. R\u00e4tt som jag skrattade \u00e5t en l\u00e5ng beskrivning p\u00e5 hur jag en g\u00e5ng spelade teater hos dr. Lundberg, och l\u00e5g i min s\u00e4ng “if\u00f6rd mitt vackraste, spetsrikaste nattlinne med nyss utkammade lockar och (som jag hoppas) blekt anlete” och l\u00e5tsades vara illam\u00e5ende, d\u00e4rf\u00f6r att jag f\u00f6rsovit mig, och inte ville medgiva detta, ringde telefonen. <\/p>\n
Det var Heddy, som bjudit mig p\u00e5 middag samma dag och nu bad mig komma genast, ty hon var s\u00e5 ensam. Jag kl\u00e4dde mig i en hast (hade f\u00f6rut tillbringat dagen i morgonrock och tofflor) och befann mig snart i hennes lilla rara hem. Ack, den lilla Heddy \u00e4r s\u00e5 glad nu, ty hon v\u00e4ntar snart en liten baby, och hon visade mig s\u00e5 stolt en hel upps\u00e4ttning av de allra som n\u00e4pnaste sm\u00e5 plagg \u00e5t lillan. Ty en flicka m\u00e5ste det bli, s\u00e4ger hon. Lyckliga Heddy! M\u00e5tte allt g\u00e5 bra f\u00f6r henne. <\/p>\n
Jag undrar just om jag n\u00e5gonsin skall tr\u00e4ffa honom, som skall bli min \u00e4lskade make och sk\u00e4nka mig den outs\u00e4gliga lyckan att f\u00e5 bli mor!! Eftersom jag kom s\u00e5 tidigt hj\u00e4lpte jag Heddy att laga till den allra l\u00e4ckraste bryl\u00e9pudding till efterr\u00e4tt.<\/p>\n
P\u00e5 eftermiddagen kommo Alice Engdahl och Fritz Gelhaar, ett f\u00f6rlovat par, och sedan gingo de alla p\u00e5 “Fenix”, men jag gick hem och fortsatte att l\u00e4sa i mina dagb\u00f6cker. Och d\u00e4r vandrade jag i minnet i den h\u00e4rliga tr\u00e4dg\u00e5rden ute vid Nys\u00e4tra d\u00e4r lummiga tr\u00e4d och buskar kastade sin skugga \u00f6ver de fagraste blomster. Jag tycker mig n\u00e4stan k\u00e4nna den tunga s\u00f6vande doften fr\u00e5n jasminerna, d\u00e5 jag om morgonen lutade mig ut genom mitt f\u00f6nster och blickade ut i den solbelysta l\u00f6vsalen d\u00e4rutanf\u00f6r. Syrenerna blomma med stora, rosaf\u00e4rgade, tunga klasar och bredvid dem st\u00e5r en tall s\u00e5 rak och st\u00e5tlig med blanka, klargr\u00f6na barr, som dana i morgonbrisen. <\/p>\n
Och d\u00e4rnere i tr\u00e4dg\u00e5rden sl\u00f6sar solen med sitt guld \u00f6ver de dejligaste rosor i alla f\u00e4rger. I skuggan av talldungen uppe vid staketet st\u00e5 stela, h\u00f6gtidliga Martinililjor och Digitalis och se ned p\u00e5 sm\u00e5 blyga violer. Murgr\u00f6nan kl\u00e4nger \u00f6ver stenar och upp\u00e5t tallarnas stammar, och vildvinet slingrar sig i yppig rikedom \u00e4nda upp till taket p\u00e5 villans ena sida. Runt terassen l\u00f6per krasse i ett f\u00e4rgrikt band och ned\u00e5t de murade stenvallarna h\u00e4nga ljuvliga vita kl\u00e4ngrosor och purpurr\u00f6da clematis i tunga draperier. <\/p>\n
Ack, jag kan inte beskriva dem alla, de h\u00e4rliga blommorna! Jag l\u00e4gger mig vid min favoritsten i gr\u00e4set under den stora eken och l\u00e5ter solstr\u00e5larna spela ned p\u00e5 mitt ansikte genom tr\u00e4dgrenarna. S\u00e5 sluter jag \u00f6gonen och lyss till det sakta, b\u00f6ljeskvalpet ner vid stranden och h\u00f6r den l\u00e4tta sommarbrisen susa i tr\u00e4dkronorna. F\u00e5glarna drilla och sjunga ut sin gl\u00e4dje \u00f6ver sommarens h\u00e4rlighet och hela naturen andas en lovs\u00e5ng \u00e5t den, som har skapat allt detta underbara.<\/p>\n
Och s\u00e5 \u00f6ppnar jag \u00f6gonen och stirrar p\u00e5 sakerna p\u00e5 mitt skrivbord och ser mig omkring i rummet. Ack, Du ljuvliga tr\u00e4dg\u00e5rd, om jag kunde h\u00e5lla dig kvar!! T\u00e4nk om, n\u00e4r jag nu blundar och vaknar igen, mina \u00f6gon m\u00f6ttes av en solbelyst vattenyta, som glimrade fram mellan tr\u00e4dens l\u00f6vverk! <\/p>\n
Men – i v\u00e5ra dagar ske inga under!! <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Nu vill jag skriva ett tag i min dagbok igen, men som jag just inte \u00e4r upplagd att skriva brev, skriver jag bara f\u00f6r mig sj\u00e4lv, den h\u00e4r g\u00e5ngen. Ig\u00e5r var en ganska ovanlig eftermiddag f\u00f6r mig, det m\u00e5 jag lugnt p\u00e5st\u00e5. H\u00f6r bara! B\u00e4st som jag satt h\u00e4r i min ensamhet, fick jag en […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":29660,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3444,3425],"tags":[],"class_list":["post-29516","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-3444","category-mormors-dagbok"],"yoast_head":"\n