Nu skulle vi resa fr\u00e5n Leksand. Det var n\u00e4stan lika tr\u00e5kigt som att l\u00e4mna Filipstad. n\u00e4r vi \u00e4tit \u201ddejeuner\u201d, packade vi r\u00e4nslarna och gingo ner till bryggan f\u00f6r att avresa med \u201dGustav Vasa\u201d till insj\u00f6n. Bertil var nere och vinkade, och var s\u00e5 ledsen f\u00f6r att vi skulle resa. Det var en h\u00e4rlig f\u00e4rd p\u00e5 Dal\u00e4lven men tyv\u00e4rr alltf\u00f6r kort. Vi voro snart framme och stego meddetsamma upp p\u00e5 t\u00e5get varmed vi skulle resa till Falun, med tre timmars uppeh\u00e5ll i Borl\u00e4nge. Och nu har jag inget mer att skriva f\u00f6r tillf\u00e4llet, ty jag sitter p\u00e5 t\u00e5get nu. <\/p>\n
Sedan vi anl\u00e4nt till Falun gingo vi till Nya hotellet d\u00e4r vi skulle bo. N\u00e4r vi \u00e4tit en utm\u00e4rkt middag bar det i v\u00e4g till Falu gruva. N\u00e4r jag gick ifr\u00e5n hotellet intr\u00e4ffade en liten lustig h\u00e4ndelse. Jag m\u00e5ste borsta mina k\u00e4ngor innan jag kunde g\u00e5 och n\u00e4r jag kom ned p\u00e5 gatan voro flickorna f\u00f6rsvunna. En \u201dauto\u201d stod utanf\u00f6r hotellets port, och jag fr\u00e5gade dess chauff\u00f6r om han sett vart en massa skolflickor tagit v\u00e4gen. \u201dJod\u00e5, de voro l\u00e5ngt ner p\u00e5 gatan\u201d och s\u00e5 sade han \u201dstig upp i bilen s\u00e5 f\u00e5r fr\u00f6ken \u00e5ka!\u201d <\/p>\n
Jag klev gladeligen i f\u00f6rst\u00e5s och flickorna blevo inte lite snopna n\u00e4r jag steg ur automobilen helt nonchalant mitt f\u00f6r n\u00e4san p\u00e5 dem. Det var humor. <\/p>\n
N\u00e4r vi anl\u00e4nt till gruvan fingo vi ta p\u00e5 oss de mest vidunderliga dr\u00e4kter. F\u00f6rst fingo vi vika upp kjolarna till kn\u00e4na, d\u00e4refter skulle vi ha p\u00e5 oss hemska, stora, smutsiga och trasiga rockar och flottiga slokhattar. Jag gl\u00f6mmer aldrig den synen, n\u00e4r fr\u00f6ken Palm kom klivande med kjolar till kn\u00e4na, hjulbent och utstyrd i den f\u00f6rut n\u00e4mnda habiten. Det var verkligen en syn f\u00f6r gudar. <\/p>\n
P\u00e5 samma g\u00e5ng klevo en student och en chalmerist ner i gruvan. Vi voro f\u00f6rsedda med lampor och bloss och en gubbe f\u00f6rde oss ner. Det var v\u00e5dligt intressant att g\u00e5 ned i den 90 meter djupa gruvan. \u00c4n m\u00e5ste vi kr\u00f6ka oss f\u00f6r att komma fram i de l\u00e5ga g\u00e5ngarna, \u00e4n var det stora h\u00f6ga valv i berget. Men f\u00f6rf\u00e4rligt smutsigt var det och hur v\u00e5ra skodon s\u00e5go ut n\u00e4r vi kommo upp igen v\u00e5gar jag inte t\u00e4nka p\u00e5. Signhild och Lilly B, som ej ville g\u00e5 ned, hade varit efter en kamera och trots det h\u00e4llande regnet, kn\u00e4ppte Ebba av oss kl\u00e4dda i v\u00e5ra ljuvliga dr\u00e4kter. Hoppas att kortet lyckas. <\/p>\n
N\u00e4r vi gingo fr\u00e5n gruvan gick Ebba, Eleonore och jag p\u00e5 ett kondis och \u00e5to bakelser. Sedan skulle flickorna g\u00e5 till kopparv\u00e5gen, men jag ville inte g\u00e5 med f\u00f6r jag hade ont i benet. Jag gick upp p\u00e5 v\u00e5rt rum i hotellet och spelade lite piano, h\u00f6rde p\u00e5 musik fr\u00e5n hotellets tr\u00e4dg\u00e5rd samt skrev i dagboken. Flickorna kommo snart hem, v\u00e5ta och tr\u00f6tta. Vi gick ner och \u00e5t, och d\u00e4refter skulle vi g\u00e5 och l\u00e4gga oss.<\/p>\n
F\u00f6rst fick jag massage p\u00e5 mitt onda ben av fr\u00f6ken Almegren. S\u00e5 togo fr\u00f6knarna godnatt och gingo in till sig. Men d\u00e5 blev det liv i oss m\u00e5 tro. Vi rusade alla in i det inre rummet d\u00e4r det stod ett piano och spelade och dansade. Jag var ikl\u00e4dd nattlinne, balskor (barbent) och hade fl\u00e4torna dinglande om axlarna. <\/p>\n
Efter en l\u00e5ng stund gick jag in, men de andra stannade kvar. Alldeles som jag krupit ner i s\u00e4ngen kom Palm in. Hon hade tyckt att det varit s\u00e5 ovanligt tyst i det rummet som l\u00e5g intill deras. Jag l\u00e5g s\u00e5 skenhelig som om jag legat hela tiden och hon gick in till andra rummet och f\u00f6ste ut hela hopen som skulle ligga i det yttre, och s\u00e5 m\u00e5ste de alla vackert krypa i s\u00e4ng. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Nu skulle vi resa fr\u00e5n Leksand. Det var n\u00e4stan lika tr\u00e5kigt som att l\u00e4mna Filipstad. n\u00e4r vi \u00e4tit \u201ddejeuner\u201d, packade vi r\u00e4nslarna och gingo ner till bryggan f\u00f6r att avresa med \u201dGustav Vasa\u201d till insj\u00f6n. Bertil var nere och vinkade, och var s\u00e5 ledsen f\u00f6r att vi skulle resa. Det var en h\u00e4rlig f\u00e4rd p\u00e5 […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":29472,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3437,3425],"tags":[],"class_list":["post-29339","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-3437","category-mormors-dagbok"],"yoast_head":"\n