Det var ett uppeh\u00e5ll i Judits dagb\u00f6cker 1912. En vecka var helt enkelt f\u00f6rsvunnen, en p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt betydelsefull vecka, f\u00f6r Judit \u00e5terkommer ofta till den juniveckan senare i sina dagb\u00f6cker. Men redan den 20 juni 1912 gav hon en ledtr\u00e5d: <\/p>\n
” Sen jag nu sist skrev i denna lilla dagboken har jag upplevat f\u00f6rf\u00e4rligt mycket f\u00f6rtjusande roligt. Vi for som sagt p\u00e5 onsdag och hela resan var en enda \u201crolighet\u201d. Fast\u00e4n jag v\u00e4ntat mig mycket roligt, hade jag inte t\u00e4nkt att vi skulle f\u00e5 s\u00e5 f\u00f6rf\u00e4rligt roligt. Jag har skrivit upp resan i en stor anteckningsbok, som jag hade med mig, f\u00f6r om jag skulle ha skrivit upp den i denna boken hade v\u00e4l den tagit slut.”<\/em><\/p>\n Efter mycket letande har nu Judits svarta anteckningsbok dykt upp, och f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 drygt 108 \u00e5r kan vi nu f\u00e5 den ocensurerade ber\u00e4ttelsen fr\u00e5n n\u00e4r 15 flickor och tv\u00e5 l\u00e4rarinnor \u00e5kte till Dalarna p\u00e5 skolresa 1912, och gjorde Falun, R\u00e4ttvik, Leksand och Orsa. Men tjuvr\u00f6kningen st\u00e5r det inget om, den kommer fram senare n\u00e4r klassen \u00e5tersamlas i ett klassbrev, 6 \u00e5r senare. S\u00e5 h\u00e4r var det:<\/p>\n Onsdag den 12 juni.<\/strong><\/p>\n Just nu har vi anl\u00e4nt till Filipstad. Klockan 08.40 avreste vi fr\u00e5n G\u00f6teborg, 15 glada skolflickor och 2 l\u00e4rarinnor, Palm och Almegren. Vi hade s\u00e4llskap med 2 k\u00e4cka boyscouts som kn\u00e4ppte av oss med sin kamera n\u00e4r vi stod med v\u00e5ra sm\u00f6rg\u00e5sar i h\u00e4nderna. Vi reste genom de allra h\u00e4rligaste trakter bj\u00f6rkskog, granskog, berg, sj\u00f6 ,forsar och \u00e4lvar. Vi bytte om t\u00e5g i Dagl\u00f6sen och fick s\u00e4llskap med en massa milit\u00e4r fr\u00e5n Trossn\u00e4s.<\/p>\n De skulle till Filipstad och spela f\u00f6r kungen. N\u00e4r vi kommit hit och \u00e4tit middag promenerade vi en stund och sedan stod vi p\u00e5 torget utanf\u00f6r hotellet och s\u00e5g p\u00e5 kungen. N\u00e4r han kommit reste han till John Ericssons gravv\u00e5rd och vi f\u00f6ljde efter. D\u00e4r ute var en s\u00e5ngk\u00f6r som sj\u00f6ng till kungens \u00e4ra. H\u00e4r \u00e4r mycket vackert dekorerat p\u00e5 alla hus d\u00e4r kungens automobil \u00e5kte fram. Flaggor och gr\u00f6nt \u00f6verallt, riktigt stiligt och smakfullt . <\/p>\n N\u00e4r kungen rest fr\u00e5n kyrkog\u00e5rden som ligger f\u00f6rtjusande vackert nere vid sj\u00f6n mitt emot kyrkan, ganska stilig vit med svart tak, gingo vi in i John Ericssons monument och bes\u00e5g kistan och den \u201dMonitor\u201d av \u201devighetsblommor\u201d som st\u00e5r d\u00e4rp\u00e5. En s\u00e5dan bed\u00e5rande vacker utsikt som vi hade fr\u00e5n kullen d\u00e4r monumentet st\u00e5r, kan man knappast f\u00e5 se. F\u00f6rresten, h\u00e4r \u00e4r s\u00e5 f\u00f6rtjusande vackert \u00f6verallt i Filipstad. Jag har riktigt g\u00e5tt och f\u00f6r\u00e4lskat mig i den lilla staden och det har vi gjort allesamman. <\/p>\n Tv\u00e4rs genom staden flyter en ganska bred \u00e5 med h\u00e4rligt, klart vatten. \u00d6ver den leder flera sm\u00e5 vackra v\u00e4lvda broar, och p\u00e5 ena sidan ligger en liten koloni med h\u00e4rliga planteringar. Och s\u00e5 \u00e4r det Strandv\u00e4gen. Det mest f\u00f6rtjusande man kan t\u00e4nka sig. Det \u00e4r f\u00f6rst en bj\u00f6rkall\u00e9 som sedan \u00f6verg\u00e5r till en bred stig som leder ut efter sj\u00f6n Dagl\u00f6sen, vilken gr\u00e4nsar intill staden. <\/p>\n Torsdag den 13 juni.<\/strong><\/p>\n Klockan \u00e4r nu 8 p\u00e5 morgonen och Eleonore och jag sitter i en liten rar b\u00e5t vid stranden av sj\u00f6n och beundrar, bara beundrar. \u201dGudomligt, bed\u00e5rande, h\u00e4rligt, f\u00f6rtjusande\u201d \u00e4r det enda vi kunna f\u00e5 fram. Solen glittrar och sm\u00e5 lekande v\u00e5gor skvalpa mot b\u00e5ten, och vill vagga oss till s\u00f6mns. Men vi kunna v\u00e4l inte sova mitt uppe i allt detta h\u00e4rliga. <\/p>\n Men jag f\u00e5r v\u00e4l tala vidare om hur vi hade det ig\u00e5r. N\u00e4r vi kommer fr\u00e5n monumentet, gingo vi f\u00f6rst och promenerade omkring torget, och sen gingo vi till Finnshyttan f\u00f6r att se ett utslag i masugnen. <\/p>\n V\u00e4gen dit var f\u00f6rtjusande vacker granskog och bj\u00f6rkskog om vartannat. Vi gingo friskt p\u00e5, ty vi skulle vara d\u00e4r klockan 8 och hade inte l\u00e5ng tid p\u00e5 oss. N\u00e4r vi anl\u00e4nde mottogs vi av en gammal gubbe som f\u00f6rde oss in d\u00e4r masugnen var. <\/p>\n En arbetare \u00f6ppnade slagg\u00f6ppningen och en gl\u00e4nsande sprakande massa fl\u00f6t ut och ner i tv\u00e5 stenformar. Det var mycket vackert. Men n\u00e4r det var slut \u00f6ppnades en annan \u00f6ppning, j\u00e4rngatan, och j\u00e4rnet rann ut gl\u00f6dande och med bl\u00e5 stj\u00e4rnor sprakande \u00f6ver det. Det var en imponerande syn. En av arbetarna f\u00f6rde det ned i de formar, d\u00e4r det stelnar och sedan tages upp i fyrkantiga stycken. <\/p>\n N\u00e4r vi sett utslaget f\u00f6rde gubben oss in i ett storartat maskineri med v\u00e4ldiga maskiner. H\u00e4r tog vi oss minnen, j\u00e4rnavfall och m\u00e4ssingsp\u00e5n och sedan vi f\u00f6rsett oss \u00e4ven med slaggbitar, styrde vi kosan till staden igen, nu med maklig g\u00e5ng. Ditkomna s\u00e5go vi f\u00f6rst konungens avresa. Sedan \u00e5to vi kv\u00e4ll under musikens spel. Det var milit\u00e4ren som vi hade s\u00e4llskap med p\u00e5 t\u00e5get, vilka spelade hela kv\u00e4llen. <\/p>\n Efter maten gick vi ut p\u00e5 torget och fick till och med p\u00e5 beg\u00e4ran tre extranummer. En fl\u00f6jtist, som jag p\u00e5 t\u00e5get s\u00e4rskilt lagt m\u00e4rke till, tittade hela tiden \u00e5t sidan p\u00e5 mig, och jag tillbaka, f\u00f6rst\u00e5s. Sedan, musiken slutade klockan kvart i tolv, gick vi till Strandv\u00e4gen och s\u00e5 v\u00e4nde vi \u00e5ter f\u00f6r att sova. Sova var det, ja! <\/p>\n Vi \u00e5to bananer, kakor och choklad och hoppade och dansade p\u00e5 golvet, tv\u00e4ttade f\u00f6tterna m m. S\u00e5 klevo vi alla upp i Irma och Eleonores s\u00e4ngar, och sutto d\u00e4r en l\u00e5ng stund. Pl\u00f6tsligt f\u00e5r vi h\u00f6ra ett rasslande p\u00e5 sidan. Vi kikade ut. D\u00e4r stod en massa pojkar och ropade: \u201dAnna\u201d och\u201dLella Klara\u201d. Vi skyndade oss att sl\u00e4ppa ner gardinen ock plumsade ner i v\u00e5ra egna s\u00e4ngar fnittrande och flinande. <\/p>\n Vi l\u00e5g \u00e4nnu en stund vakna, men s\u00e5 tog s\u00f6mnen \u00f6verhand vid tv\u00e5tiden ungef\u00e4r. Och d\u00e5 voro \u00e4nnu de d\u00e4r pojkarna utanf\u00f6r. Jag sov utan dr\u00f6mmar. (Hade r\u00e4knat f\u00f6nsterrutorna men r\u00e4knat fel).<\/p>\n Klockan 5 ungef\u00e4r v\u00e4cktes jag av Eleonore, som var uppe p\u00e5 golvet och flaxade. Hon tog p\u00e5 sig om en stund och gick ut till – Strandv\u00e4gen naturligtvis. Jag d\u00e5sade till en stund, men vaknade igen vid sjutiden, d\u00e5 jag kl\u00e4dde p\u00e5 mig och gick ut f\u00f6r att njuta av den h\u00e4rliga naturen – p\u00e5 Strandv\u00e4gen f\u00f6rst\u00e5s . Eleonore och jag m\u00f6ttes och gick och satte oss i den f\u00f6rut omtalade b\u00e5ten. N\u00e4r vi njutit av alla krafter gingo vi hem till hotellet f\u00f6r att frukostera vid 08.30 tiden. <\/p>\n Efter frukost promenerade vi en stund i stan, sedan st\u00e4lldes kosan till \u00f6stra stationen i Filipstad. Det var en ganska l\u00e5ng v\u00e4g att g\u00e5 och jag hade en brinnande huvudv\u00e4rk, n\u00e4r vi kommo dit. Vi \u00e4ntrade ett litet ynkligt t\u00e5g, bytte om vid n\u00e4sta station redan, och l\u00e4mnade s\u00e5 med mycken saknad den lilla f\u00f6rtjusande staden vid Dagl\u00f6sen. Jag m\u00e5ste ligga p\u00e5 en soffa under n\u00e4stan hela v\u00e4gen till Vansbro, d\u00e4r vi intogo en riktigt god och trevlig husmansmiddag med filbunke – p\u00e5 en kvarts timma. Sedan fortsatte f\u00e4rden till Mora. <\/p>\n Jag var fortfarande ganska d\u00e5lig men uppiggades n\u00e5got av en liten rar (mycket rar) \u201dpress-pojke\u201d. \u00c4ntligen ankommo vi till Mora och efter farv\u00e4l med \u00e5tf\u00f6ljande vinkningar till \u201dpress-pojken\u201d styrde vi kosan till den utomordentliga staty av Gustav Vasa, som st\u00e5r p\u00e5 en kulle n\u00e4ra kyrkan. D\u00e4r Gustav Vasa talade till dalkarlarna. N\u00e4r vi en stund beundrat den vackra sttyn, Zorns verk, beg\u00e5vo vi oss till kyrkan och tack vare en reparation av den inv\u00e4ndigt, kommo vi in och fick beundra predikstolen, altartavlan och framf\u00f6rallt, en serie h\u00e4rliga bilder ur nya testamentet och \u00e4ven gamla. De voro verkligen komiska. <\/p>\n Fr\u00e5n kyrkan gingo vi till Zorns villa, vilken vi fingo beundra utifr\u00e5n. S\u00e5 st\u00e4lldes kosan till en hemsl\u00f6jdsutst\u00e4llning. (Jag satt i trappan och skrev i dagboken). Efter att ha k\u00f6pt n\u00e5gra vykort fr\u00e5n Mora slogo vi oss ner p\u00e5 en caf\u00e9veranda och fick kaffe, sedan dansade vi lite och spelade med f\u00f6rst\u00e5s. S\u00e5 bar det iv\u00e4g till Utmelandsmonumentet. Sedan vi beundrat det utv\u00e4ndigt, gingo vi in och fick se H\u00f6ckerts utm\u00e4rkta tavla som avbildar Gustaf just n\u00e4r han stiger ned i k\u00e4llaren. \u00c4ven vi fingo ned i k\u00e4llaren. Det var verkligen h\u00f6gtidligt att st\u00e5 i samma k\u00e4llare d\u00e4r den stora Gustaf i \u00e5ngest en g\u00e5ng avbidar fiendernas efterspaningar. Och nu sitter jag vid ett litet bord inne i monumentet efter att ha skrivit mitt namn i den digra fr\u00e4mlingsboken. <\/p>\n N\u00e4r vi ordentligt betraktat tavlorna och k\u00f6pte vykort, gingo vi till stationen. H\u00e4r f\u00f6rdras tiden med tv\u00e4ttning av h\u00e4nderna, skratt och sk\u00e4mt. Sedan \u201dinskeppade\u201d vi oss p\u00e5 t\u00e5get och \u00e5kte under h\u00e4llande regn till Orsa. Under hela v\u00e4gen f\u00f6rut hade vi haft f\u00f6rtjusande v\u00e4der. Vid ankomsten till Orsa h\u00e4lsades vi av den gl\u00e4djande underr\u00e4ttelsen att de p\u00e5 hotellet tagit fel p\u00e5 dag, och ej hade n\u00e5got rum f\u00f6r oss. Jo det var trevligt! <\/p>\n Kanske ligga ute i stupregnet! N\u00e5, l\u00e5ngt omsider lyckades v\u00e4rden p\u00e5 det hotell d\u00e4r vi skulle ha legat, skaffa oss plats, dels i sitt eget hotell, dels p\u00e5 \u201dOrsa hotell\u201d. Efter en enkel, i hast inmundigad kv\u00e4llsvard, gingo vi upp p\u00e5 rummen. Fr\u00f6ken Almegren, Gertrud och jag hade f\u00e5tt ett ganska stort trevligt rum med breda bekv\u00e4ma s\u00e4ngar. Vi gjorde toalett f\u00f6r natten och kr\u00f6p i s\u00e4ng. Vi l\u00e5go och l\u00e4ste en stund, men snart sl\u00e4cktes det elektriska och s\u00e5 skulle vi sova. Djup tystnad r\u00e5dde, klockan var omkring ett. <\/p>\n D\u00e5 – o fasa, d\u00f6rren \u00f6ppnades, vi hade gl\u00f6mt att l\u00e5sa d\u00f6rren!!) och en karl intr\u00e4der. Jag satte mig upp i s\u00e4ngen och ropade: Vad \u00e4r det, vad vill ni?\u201d Karlen f\u00f6rsvinner och vi stego alla tre upp ur s\u00e4ngarna, f\u00f6r att g\u00e5 och l\u00e5sa d\u00f6rren, d\u00e5 – vi stelnade av skr\u00e4ck, kommer karlen igen och g\u00e5r rakt in i rummet. Vid ropad om vartannat \u201dvad \u00e4r det – g\u00e5 – vad vill ni, avl\u00e4gsna \u00e4r genast etc. Men karlen klev bara p\u00e5. <\/p>\n D\u00e5 uppenbarar sig en av uppasserskorna och upplyser oss om att karlen ska ligga i rummet intill oss med tre andra och att ingen annan d\u00f6rr finns till deras rum mer \u00e4n den som leder genom v\u00e5rt, och att d\u00f6rren inte g\u00e5r att l\u00e5sa p\u00e5 v\u00e5r sida. Tabl\u00e5. <\/p>\n D\u00e5 sade fr\u00f6ken almegren: \u201dh\u00e4r ligger inte jag\u201d och Gertrud och jag f\u00f6rst\u00e5s \u201dinte jag heller Nejd\u00e5 \u201d. N\u00e5 s\u00e5 m\u00e5ste vi flytta. Vi togo d\u00e5 tv\u00e5 \u201ddragspel\u201d som stod inne i rummet, gick \u00f6ver farstun och in i det andra rummet d\u00e4r Ebba, Tora, Irma och Eleionore l\u00e5go. De blev naturligtvis f\u00f6rskr\u00e4ckta och hj\u00e4lpte oss att b\u00e4dda \u201ddragspelen\u201d, d\u00e4r Gertrud och fr\u00f6ken lade sig.<\/p>\n Jag skulle ligga bredvid Ebba. Men en s\u00e5dan v\u00e4rme och s\u00e5 mycket myggor. Vid tretiden v\u00e4ckte vi Gertrud och Tora och bad att f\u00e5 byta. Det fingo vi. S\u00e5 l\u00e5g jag och l\u00e4ste en stund i en viss tidning, och slumrade sen in och vaknade kl halv nio, d\u00e5 de andra och jag genast gingo upp.<\/p>\n Fredag den 14 juni 1912.<\/strong><\/p>\n Efter frukost beg\u00e5vo vi oss av till Fryks\u00e5sens f\u00e4bod. Och nu sitta vi inne i stugan och v\u00e4ntar p\u00e5 lite mat. Vi ha rastat en g\u00e5ng d\u00e5 vi \u00e5to bullar, choklad och danska wienerbr\u00f6d. Och vi har g\u00e5tt o\u00e4ndligt l\u00e5ngt genom v\u00e5ta furuskogar, ty det har regnat idag p\u00e5 f\u00f6rmiddagen, men nu \u00e4r det vackert igen, inte solsken men klart och behagligt i luften.<\/p>\n Nu har vi \u00e4tit, m\u00f6rt tunnbr\u00f6d, stora, stora, vita kakor, sm\u00f6r och h\u00e4rligt mj\u00f6lk samt mesost. Det senare var sk\u00e5der\u00e4tt \u00e5tminstone f\u00f6r mig. Och nu leker vi \u201dtavlor och deviser\u201d under det att n\u00e5gra sitta i ullstrumporna med benen p\u00e5 spiselkransen f\u00f6r att torka strumporna som blivit v\u00e5ta under skogsvandringen. Det \u00e4r s\u00e5 trevligt, i den \u00f6ppna spisen flammar en stor eld \u00f6ver vilken trebenkaffepannan glatt puttrar. <\/p>\n Nu ligger jag i s\u00e4ngen och skriver klockan kvart \u00f6ver 12. N\u00e4r vi varit p\u00e5 en utsiktsh\u00f6jd vid Fryks\u00e5s och druckit kaffe i stugan, togo vi adj\u00f6 av det trevliga kullorna och g\u00e5vo oss iv\u00e4g. Vi ,Tora, Greta, Laban och jag ilade iv\u00e4g med v\u00e4ldig fart. Pl\u00f6tsligt fingo vi h\u00f6ra ett rop fr\u00e5n Signhild p\u00e5 l\u00e5ngt avst\u00e5nd: \u201dkom tillbaka ni har g\u00e5tt fel\u201d och vi m\u00e5ste v\u00e4nda om f\u00f6rst\u00e5s. Om en stund uppt\u00e4ckte vi Signhild och Karin B, vilka n\u00e4r vi kommo dit, tog av p\u00e5 en liten skogsv\u00e4g med oss andra efter. Allt l\u00e4ngre in i skogen bar det. Stigen blev allt smalare och till slut fanns den inte alls. Vi hade g\u00e5tt vilse. Vi sprungo hit och dit f\u00f6r att finna en v\u00e4g men f\u00f6rg\u00e4ves. Och var voro de andra? Vi b\u00f6rjade ropa och fick svar fr\u00e5n tv\u00e5 h\u00e5ll. Till slut m\u00f6tte vi mitt inne i skogen fr\u00f6ken Palm och Almegren med flickorna, men Rut och Eleonore fattades. Vid hojtade alla och snart kommo de klivande. <\/p>\n S\u00e5 hade vi alla i tre avdelningar g\u00e5tt vilse. Ja, d\u00e4r stod vi. Slutligen klevo vi iv\u00e4g genom skogen och om en stund kom vi ut p\u00e5 samma v\u00e4g som vi kommit in. Och efter en stund fann vi den r\u00e4tta v\u00e4gen, och nu k\u00f6rde Greta, Tora och jag iv\u00e4g igen f\u00f6re de andra. <\/p>\n (Nu st\u00e5r jag h\u00f6gt, h\u00f6gt uppe i tornet p\u00e5 R\u00e4ttviks kyrka. Jag har kravlat mig upp p\u00e5 en liten plat\u00e5 \u00f6ver klockorna) <\/p>\n Men till skogsvandringen igen. Snart uppkommos Greta, Tora och jag av fr\u00f6ken Almegren och ett par av flickorna och vi marscherade under skratt och sk\u00e4mt. Jag ber\u00e4ttade en massa roliga historier och sk\u00e4mtbitar n\u00e4r vi kommo till det st\u00e4lle d\u00e4r vi rastat p\u00e5 ditv\u00e4gen. Vi stannade \u00e4ven nu h\u00e4r f\u00f6r att inv\u00e4nta de andra, men n\u00e4r vi v\u00e4ntat 20 minuter f\u00f6rg\u00e4ves fortsatte vi och anl\u00e4nde, efter att ha tagit en l\u00e5ng omv\u00e4g, till hotellet d\u00e4r vi skulle ligga. -vi voro f\u00f6rf\u00e4rligt tr\u00f6tta. N\u00e4r vi \u00e4tit gingo vi upp p\u00e5 v\u00e5ra rum och lade oss genast. Vi somnade snart och jag vaknade inte f\u00f6rr\u00e4n 08.30. <\/p>\n L\u00f6rdag den 15 juni 1912.<\/strong><\/p>\n Den 15:e steg och vi upp vid 10 tiden och efter att ha \u00e4tit frukost och packat ihop v\u00e5ra r\u00e4nslar, gjingo vi till stationen och s\u00e5 steg och vi p\u00e5 t\u00e5get till R\u00e4ttvik. Dit anl\u00e4nde vi klockan halv 2 och gingo direkt fr\u00e5n stationen f\u00f6r att bese kyrkan. Det var en mycket gammal kyrka sedan 11 – 1300 talet. I sakristian fingo vi se en kalk och ett sv\u00e4rd fr\u00e5n Gustav Vasas tid samt en gammal, i ett katolskt kloster, broderad munkk\u00e5pa. Sedan vi varit uppe i tornet och besett Vasastenen, varifr\u00e5n vi hade en f\u00f6rtjusande utsikt \u00f6ver Siljan och R\u00e4ttviksstranden mitt emot, upps\u00f6kte vi ett kondis d\u00e4r vi fick h\u00e4rligt choklad med gr\u00e4ddskum och goda bakelser. Och d\u00e4rifr\u00e5n gingo vi direkt att \u00e4ta middag. herr sammantr\u00e4ffade vi med \u201dA-arna\u201d! Efter h\u00e4lsningsutbytet slog vi oss ned vid sm\u00e5 bord i en mycket trevlig matsal och fingro mat. Men jag orkade inte \u00e4ta n\u00e5got mer \u00e4n en sm\u00f6rg\u00e5s, lite soppa och drack sockerdricka. Hela dagen idag har det regnat utan uppeh\u00e5ll. <\/p>\n \u00d6verskrivet\u2014\u2014(Desserten blev fin musik av Greta Weibull. Sedan h\u00e4rlig boston och twostep i salen. Men nu till middagen. Efter den fingo vi dansa i den stora matsalen d\u00e4r vi \u00e4tit. Efter dansen gingo vi till \u00e5ngb\u00e5ten och reste \u00f6ver till Leksand. Hela \u00e5ngb\u00e5tsresan dansade vi p\u00e5 akterd\u00e4ck. D\u00e4r voro tv\u00e5 2 pojkar, en chalmerist fr\u00e5n G\u00f6teborg och en fr\u00e5n \u00d6rebro. De spelade dragspel och dansade \u00f6msevis. Och \u00e4ven kaptenen, som var mycket trevlig och rar, tog sig n\u00e5gra \u201dsv\u00e4ngom\u201d. Med stor saknad l\u00e4mnade vi den trevliga b\u00e5ten och mottogs av en realare fr\u00e5n G\u00f6teborg, som sedan blev en trogen f\u00f6ljeslagare f\u00f6r n\u00e5gra av oss. <\/p>\n N\u00e4r vi varit vid g\u00e4stgivareg\u00e5rden, d\u00e4r vi alla skulle ligga i en stor sal, och lagt ner v\u00e5ra r\u00e4nslar, \u00e5to vi kv\u00e4llsvard och gick sen till dansbanan vid K\u00e4ringberget. Tora, Greta och jag i s\u00e4llskap med Bertil, realaren. P\u00e5 dansbanan var det mycket v\u00e5tt och glatt, men trots det dansade vi gladeligt med dalmasarna. Men vid tolvtiden kom fr\u00f6ken Palm och tog oss obevekligt hem till hotellet. Vi klevo snart i s\u00e4ng och l\u00e5g och pratade och levde rullan, d\u00e5 vi fingo h\u00f6ra en r\u00f6st upph\u00e4vas: \u201dwe are yet to go to bed\u201d. Vi b\u00f6rjade att gapa: \u201d Go there, as fast as you can\u201d, och snart avl\u00e4gsnade sig r\u00f6stens upph\u00e4vare. Och snart sovo vi alla gott.<\/p>\n S\u00f6ndag den 16 juni 1912.<\/strong><\/p>\n N\u00e4r vi frukosterat vid halv tiotiden fingo vi frihet till klockan 4 att g\u00e5 vart vi ville. Vi klevo iv\u00e4g till \u201dK\u00e4ringberget\u201d, Tora, Greta, Laban och jag och d\u00e4ruppe p\u00e5 toppen drucko vi sockerdricka och \u00e5to kakor. P\u00e5 nedv\u00e4gen tr\u00e4ffade vi Bertil och Nyqvist,( en kamrat till Bertil,) och vi f\u00f6ljde med dem till Lugnet, en f\u00f6rtjusande plats med h\u00f6ga t\u00e4ta tallar, och sen ner till Siljan. D\u00e4r var f\u00f6rtjusande. Sen m\u00e5ste vi hem och \u00e4ta middag, sedan vi lovat att \u00e5ter tr\u00e4ffas klockan halv sex. Middagen var charmant. <\/p>\n Sm\u00f6rg\u00e5sbord, spenatsoppa, h\u00e4rlig kalvstek med lingonsylt, stuvade mor\u00f6tter och gr\u00f6nsaker, och till efterr\u00e4tt f\u00f6rtjusande sylt med gr\u00e4ddskum och charmanta mar\u00e4ngbakelser med vaniljs\u00e5s. Det va\u00b4 godis. Och allt detta f\u00f6r en krona. <\/p>\n Efter middag skulle vi ligga en halv timma p\u00e5 v\u00e5ra s\u00e4ngar och vila oss, men efter en kvart smeto de f\u00f6rut n\u00e4mnda flickorna iv\u00e4g och tr\u00e4ffade de f\u00f6rut n\u00e4mnda ynglingarna. Vi gingo \u00f6ver \u00e4lven eller sj\u00f6n (jag vet inte vad det \u00e4r) p\u00e5 en skojig bro och sen gingo vi h\u00f6gt upp p\u00e5 en h\u00f6g sandstrand ytterst p\u00e5 bredden. D\u00e5 och d\u00e5 kom det en regnskur och vi slogo oss ner under en bj\u00f6rk, men snart fortsatte vi, och kom om en stund hem till \u201dG\u00e4stis\u201d igen. <\/p>\n Sedan vi vilat oss \u00e5to vi kv\u00e4llsmat (bussig kv\u00e4llsmat ocks\u00e5) och d\u00e4refter gingo vi till dansbanan. D\u00e4r var en f\u00f6rf\u00e4rlig massa folk och oerh\u00f6rt tr\u00e5ngt. Jag hade ont i benet s\u00e5 jag kunde inte dansa n\u00e5got. Vi tr\u00e4ffade om en stund Bertil och han fr\u00e5gade om jag inte tyckte, att det skulle vara roligare att g\u00e5 ut och g\u00e5 lite. Han var s\u00e4rdeles entr\u00e4gen, och d\u00e5 bad jag honom att f\u00f6lja mig till \u201dG\u00e4stis\u201d, ty jag ville hellre g\u00e5 hem ist\u00e4llet f\u00f6r att se p\u00e5 hur de andra roade sig. Sagt och gjort. Vi tv\u00e5 gingo, till de \u00f6vriga flickornas f\u00f6rundran, bort fr\u00e5n dansbanan, och p\u00e5 en f\u00f6rtjusande vacker stig till \u201dG\u00e4stis\u201d. Medan vi stodo d\u00e4r och tog adj\u00f6, kom Palm borta ifr\u00e5n dansbanan. Jag bad Bertil att g\u00e5 vilket han \u00e4ven gjorde. <\/p>\n Jag var n\u00e4stan r\u00e4dd f\u00f6r Palm, men hon var s\u00e5 rar som vanligt och sade att hon tyckte det var roligt att vi hade s\u00e4llskap, och att vi nog f\u00f6rstod att v\u00e4lja s\u00e5dant. Sedan sprungo vi omkring d\u00e4r utanf\u00f6r f\u00f6r att s\u00f6ka komma in, ty d\u00f6rren var l\u00e5st. Men vi funno ingen. Ja, d\u00e4r stod vi! \u00c4ntligen lyckades jag snoka reda p\u00e5 ett f\u00f6nster som inte var krokat, och jag kr\u00e4lade in genom det och dunsade ner i golvet med v\u00e4ldig kl\u00e4m. S\u00e5 gick jag och \u00f6ppnade d\u00f6rren f\u00f6r Palm, som skulle in och se till Karin Berg, som blivit d\u00e5lig och g\u00e5tt hem. Karin sov och Palm gick snart till dansbanan igen. <\/p>\n Jag gick och lade mig strax, men m\u00e5ste om en stund upp f\u00f6r att \u00f6ppna f\u00f6r de andra n\u00e4r de kommo. N\u00e4r de lagt sig drog Tora ihop Greta och min s\u00e4ng, och vi l\u00e5g och pratade och fnittrade. Greta talade om f\u00f6r mig om sin f\u00f6r\u00e4lskelse i den d\u00e4r trevliga kaptenen p\u00e5 \u201dEngelbrekt\u201d och s\u00e5 fr\u00e5gade hon naturligtvis var Bertil och jag hade varit. Ja, ja men. Det var skojigt. <\/p>\n M\u00e5ndag den 17 juni 1912<\/strong><\/p>\n Nu skulle vi resa fr\u00e5n Leksand. Det var n\u00e4stan lika tr\u00e5kigt som att l\u00e4mna Filipstad. n\u00e4r vi \u00e4tit \u201ddejeuner\u201d, packade vi r\u00e4nslarna och gingo ner till bryggan f\u00f6r att avresa med \u201dGustav Vasa\u201d till insj\u00f6n. Bertil var nere och vinkade, och var s\u00e5 ledsen f\u00f6r att vi skulle resa. Det var en h\u00e4rlig f\u00e4rd p\u00e5 Dal\u00e4lven men tyv\u00e4rr alltf\u00f6r kort. Vi voro snart framme och stego meddetsamma upp p\u00e5 t\u00e5get varmed vi skulle resa till Falun, med tre timmars uppeh\u00e5ll i Borl\u00e4nge. Och nu har jag inget mer att skriva f\u00f6r tillf\u00e4llet, ty jag sitter p\u00e5 t\u00e5get nu. <\/p>\n Sedan vi anl\u00e4nt till Falun gingo vi till Nya hotellet d\u00e4r vi skulle bo. N\u00e4r vi \u00e4tit en utm\u00e4rkt middag bar det i v\u00e4g till Falu gruva. N\u00e4r jag gick ifr\u00e5n hotellet intr\u00e4ffade en liten lustig h\u00e4ndelse. Jag m\u00e5ste borsta mina k\u00e4ngor innan jag kunde g\u00e5 och n\u00e4r jag kom ned p\u00e5 gatan voro flickorna f\u00f6rsvunna. En \u201dauto\u201d stod utanf\u00f6r hotellets port, och jag fr\u00e5gade dess chauff\u00f6r om han sett vart en massa skolflickor tagit v\u00e4gen. \u201dJod\u00e5, de voro l\u00e5ngt ner p\u00e5 gatan\u201d och s\u00e5 sade han \u201dstig upp i bilen s\u00e5 f\u00e5r fr\u00f6ken \u00e5ka!\u201d <\/p>\n Jag klev gladeligen i f\u00f6rst\u00e5s och flickorna blevo inte lite snopna n\u00e4r jag steg ur automobilen helt nonchalant mitt f\u00f6r n\u00e4san p\u00e5 dem. Det var humor. <\/p>\n N\u00e4r vi anl\u00e4nt till gruvan fingo vi ta p\u00e5 oss de mest vidunderliga dr\u00e4kter. F\u00f6rst fingo vi vika upp kjolarna till kn\u00e4na, d\u00e4refter skulle vi ha p\u00e5 oss hemska, stora, smutsiga och trasiga rockar och flottiga slokhattar. Jag gl\u00f6mmer aldrig den synen, n\u00e4r fr\u00f6ken Palm kom klivande med kjolar till kn\u00e4na, hjulbent och utstyrd i den f\u00f6rut n\u00e4mnda habiten. Det var verkligen en syn f\u00f6r gudar. <\/p>\n P\u00e5 samma g\u00e5ng klevo en student och en chalmerist ner i gruvan. Vi voro f\u00f6rsedda med lampor och bloss och en gubbe f\u00f6rde oss ner. Det var v\u00e5dligt intressant att g\u00e5 ned i den 90 meter djupa gruvan. \u00c4n m\u00e5ste vi kr\u00f6ka oss f\u00f6r att komma fram i de l\u00e5ga g\u00e5ngarna, \u00e4n var det stora h\u00f6ga valv i berget. Men f\u00f6rf\u00e4rligt smutsigt var det och hur v\u00e5ra skodon s\u00e5go ut n\u00e4r vi kommo upp igen v\u00e5gar jag inte t\u00e4nka p\u00e5. Signhild och Lilly B, som ej ville g\u00e5 ned, hade varit efter en kamera och trots det h\u00e4llande regnet, kn\u00e4ppte Ebba av oss kl\u00e4dda i v\u00e5ra ljuvliga dr\u00e4kter. Hoppas att kortet lyckas. <\/p>\n N\u00e4r vi gingo fr\u00e5n gruvan gick Ebba, Eleonore och jag p\u00e5 ett kondis och \u00e5to bakelser. Sedan skulle flickorna g\u00e5 till kopparv\u00e5gen, men jag ville inte g\u00e5 med f\u00f6r jag hade ont i benet. Jag gick upp p\u00e5 v\u00e5rt rum i hotellet och spelade lite piano, h\u00f6rde p\u00e5 musik fr\u00e5n hotellets tr\u00e4dg\u00e5rd samt skrev i dagboken. Flickorna kommo snart hem, v\u00e5ta och tr\u00f6tta. Vi gick ner och \u00e5t, och d\u00e4refter skulle vi g\u00e5 och l\u00e4gga oss.<\/p>\n F\u00f6rst fick jag massage p\u00e5 mitt onda ben av fr\u00f6ken Almegren. S\u00e5 togo fr\u00f6knarna godnatt och gingo in till sig. Men d\u00e5 blev det liv i oss m\u00e5 tro. Vi rusade alla in i det inre rummet d\u00e4r det stod ett piano och spelade och dansade. Jag var ikl\u00e4dd nattlinne, balskor (barbent) och hade fl\u00e4torna dinglande om axlarna. <\/p>\n Efter en l\u00e5ng stund gick jag in, men de andra stannade kvar. Alldeles som jag krupit ner i s\u00e4ngen kom Palm in. Hon hade tyckt att det varit s\u00e5 ovanligt tyst i det rummet som l\u00e5g intill deras. Jag l\u00e5g s\u00e5 skenhelig som om jag legat hela tiden och hon gick in till andra rummet och f\u00f6ste ut hela hopen som skulle ligga i det yttre, och s\u00e5 m\u00e5ste de alla vackert krypa i s\u00e4ng. <\/p>\n Tisdag den 18 juni 1912.<\/strong><\/p>\n Skolresans sista dag, den sista! Jag vill inte t\u00e4nka p\u00e5 det. Klockan halv sex m\u00e5ste vi g\u00e5 upp, ty vi skulle resa till Orn\u00e4s klockan 7 och 15. N\u00e4r vi kl\u00e4tt oss och \u00e4tit frukost gingo vi till stationen. Efter en stund voro vi framme i Orn\u00e4s och gingo genast till den beryktade Orn\u00e4sstugan. <\/p>\n En gammal dalgumma visade oss omkring \u00f6verallt d\u00e4rinne. F\u00f6rst kom vi in i det, rum d\u00e4r Gustaf Vasa legat och s\u00e5go hans s\u00e4ng. H\u00e4r stodo \u00e4ven fyra gubbar (s\u00e5dana som hj\u00e4lpt Gustaf) kl\u00e4dda i rustningar och dalmasdr\u00e4kter. P\u00e5 v\u00e4ggarna h\u00e4ngde tavlor av flera kungar samt av Barbro Stigsdotter, den duktiga dalkvinnan som hissade ner Gustaf. Sedan fick vi se den \u00f6ppning i golvet d\u00e4r han blev nedhissad. Efter att ha varit i stugans matsal, s\u00e4ngkammare och jungfruburar, gingo vi ned och satte oss utanf\u00f6r stugan. Vi hade en f\u00f6rtjusande utsikt \u00f6ver sj\u00f6n. Vi lekte och fotograferade oss under det vi v\u00e4ntade p\u00e5 t\u00e5get men vilket vi 10 :54 skulle avresa till G\u00f6teborg. F\u00e4rden till Kil gick under prat och skratt men n\u00e4r jag d\u00e5 skulle taga adj\u00f6 f\u00f6r att resa vidare till Ottebol var det verkligen tr\u00e5kigt. Och nu \u00e4r den h\u00e4rliga resan som vi aldrig kunna gl\u00f6mma slut. Det finns nog ingen bland flickorna, som inte tycker, att vi har haft s\u00e5 roligt p\u00e5 den som man n\u00e5gonsin kan ha p\u00e5 en skolresa. <\/p>\n PS. Jag har alldeles gl\u00f6mt att skriva upp att vi i Leksand var i kyrkan p\u00e5 s\u00f6ndag f\u00f6rmiddag. Det var en mycket vacker gammal kyrka och en mycket bra predikan. S\u00e5 har jag \u00e4ven gl\u00f6mt n\u00e5got hemskt som h\u00e4nde p\u00e5 s\u00f6ndag kv\u00e4ll. N\u00e4r vi g\u00e5tt och lagt oss kom en av Elsas beundrare och stod utanf\u00f6r f\u00f6nstret och viftade med en n\u00e4sduk p\u00e5 en k\u00e4pp. D\u00e5 rusade Signhild upp ur s\u00e4ngen och fick tag i ett par vita byxor som hon viftade tillbaka med. Vi skrattade s\u00e5 s\u00e4ngarna hoppade. Dagen d\u00e4rp\u00e5 hade beundraren fr\u00e5gat Elsa vad det var vi viftade med. De var humor. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Det var ett uppeh\u00e5ll i Judits dagb\u00f6cker 1912. En vecka var helt enkelt f\u00f6rsvunnen, en p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt betydelsefull vecka, f\u00f6r Judit \u00e5terkommer ofta till den juniveckan senare i sina dagb\u00f6cker. Men redan den 20 juni 1912 gav hon en ledtr\u00e5d: ” Sen jag nu sist skrev i denna lilla dagboken har jag upplevat f\u00f6rf\u00e4rligt […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":29307,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3465],"tags":[],"class_list":["post-29304","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-bilagor"],"yoast_head":"\n
\nDet var n\u00e4r vi sutto i Fryks\u00e5s och lekte lekar. Tavlor och deviser hade g\u00e5tt av stapeln och tagit slut. Det var \u201dbr\u00e5kena\u201d som var p\u00e5 tapeten s\u00e5 blev det s\u00e5 h\u00e4r: –
\nOm du skulle skriva en bok om Judit, vad skulle den heta? Den \u00f6vergivna. Var inte det bra?)<\/em><\/p>\n