N\u00e4r jag l\u00e4ser igenom, vad jag sist skrivit, \u00e4r jag s\u00e5 n\u00f6jd och glad \u00f6ver att den m\u00f6rka perioden nu \u00e4r slut. Nu kan jag inte f\u00f6rst\u00e5 hur jag kunnat k\u00e4nna mig s\u00e5 f\u00f6rtvivlad och bitter. Visst blir jag nerv\u00f6s ibland, n\u00e4r barnen \u00e4ro s\u00e4rskilt kinkiga eller det \u00e4r ovanligt mycket att g\u00f6ra, men de stunderna \u00e4ro nu f\u00e5taliga.<\/p>\n
Sedan den 2 juni \u00e4ro vi i V\u00e4xvik i Kalles hem, och h\u00e4r \u00e4r s\u00e5 vackert och stilla, att jag njuter var stund i fulla drag. Och dock har jag haft ovanligt mycket att g\u00f6ra, sedan vi kommo hit. Svea f\u00f6ljde n\u00e4mligen inte med, henne hj\u00e4lpte jag att f\u00e5 plats p\u00e5 Svensh\u00f6gens sanatorium. De f\u00f6rsta 14 dagarna h\u00e4r arbetade jag verkligen duktigt, f\u00f6rst och fr\u00e4mst med hush\u00e5llet f\u00f6r oss j\u00e4mte Kalles far och Harry, som f\u00e5tt anst\u00e4llning som flottare h\u00e4r uppe. Det var ju ovant arbete f\u00f6r mig, som inte gjort ett dugg i hush\u00e5llet f\u00f6rut. Och s\u00e5 hade jag ju dessutom barnen att sk\u00f6ta om.<\/p>\n
Till slut var jag ocks\u00e5 s\u00e5 tr\u00f6tt, att jag knappt orkade stiga upp om morgnarna. Men d\u00e5 sade Kalle helt resolut till att nu m\u00e5ste jag f\u00e5 n\u00e5gon hj\u00e4lp, och d\u00e5 skaffade vi en flicka, som kommer varje eftermiddag och till dess samlar jag ihop all disk, tv\u00e4tt, gr\u00f6vre st\u00e4dning osv., s\u00e5 nu har jag lagom mycket att g\u00f6ra f\u00f6r att f\u00e5 den motion jag beh\u00f6ver.<\/p>\n
Barnen \u00e4ro s\u00e5 rara och duktiga, och som vi ej fingo deres b\u00f6cker med hit, f\u00e5r jag v\u00e4l h\u00e4r tala lite om alla deras tilltag. Toto pratar nu om allt m\u00f6jligt och \u00e4r synnerligen intresserad av allt han ser. I b\u00f6rjan skrek han vid \u00e5synen av en fluga, men nu jagar han de “tygga, tygga lygena” och kl\u00e4mmer s\u00f6nder dem, s\u00e5 fort han kommer \u00e5t. Pappa tog honom ibland ner till b\u00e4cken, d\u00e4r han snart klev omkring till kn\u00e4na i det kalla vattnet och hade mycket bestyr med att flotta pinnar och kasta sten. D\u00e5 han i b\u00f6rjan skulle f\u00f6lja med ut i hagarna, ramlade han ideligen \u00f6ver stenar och tuvor, och det var stor j\u00e4mmer. Men nu klarar han sig fint, och ett skrubbs\u00e5r ibland betyder ingenting. Kor, h\u00e4star, h\u00f6ns och f\u00e5r har han nu f\u00e5tt stifta bekantskap med, och han kan redan v\u00e4l k\u00e4nna is\u00e4r “bossen” som dagligen g\u00e5r till Arvika och de vanliga bilarna. Han har f\u00e5tt b\u00f6rja att \u00e4ta “s\u00e4vv” och det g\u00e5r t\u00e4mligen bra, fast l\u00e5ngsamt f\u00f6rst\u00e5s. Det \u00e4r s\u00e4rskilt sedan pappa m\u00e5ndagen den 30 juni reste fr\u00e5n oss ner till Bohusl\u00e4n, som han f\u00e5tt b\u00f6rja med det, f\u00f6r det blir alltf\u00f6r besv\u00e4rligt f\u00f6r mamma att mata tv\u00e5 p\u00e5 en g\u00e5ng.<\/p>\n
Han \u00e4r s\u00e5 s\u00f6t och rar min lille Toto, visserligen \u00e4r han arg och skriker ibland, n\u00e4r han inte f\u00e5r suppkla, ockebit eller “kaka” men f\u00f6r det mesta \u00e4r han mycket sn\u00e4ll och s\u00e5 smeksam mot mamma. Per Olle har v\u00e4xt till sig alldeles v\u00e5dligt. Stor och tjock \u00e4r han och nu b\u00f6rjar \u00e4ven hans h\u00e5r att skjuta fart. Den lille stackaren har dock varit illa ute f\u00f6r pl\u00e5goriset myggen – ett tag var hela huvudet alldeles t\u00e4ckt av myggbett, s\u00e5 det s\u00e5g riktigt hemskt ut. Han \u00e4r mycket kavat av sig och ger sig ofta in p\u00e5 batalj med sin \u00e4ldre broder f\u00f6r att fr\u00e5nh\u00e4nda denne n\u00e5gon efterstr\u00e4vansv\u00e4rd leksak.<\/p>\n
D\u00e5 blir det ett leverne. Annars har Poa ett mycket gott hum\u00f6r. Han b\u00f6rjar nu att h\u00e4rma flera ord. F\u00f6rst “pappa\u201d, s\u00e5 ibland mamma, T\u00e5-t\u00e5 ropar han ofta p\u00e5. “Oa\u201d \u00e4r koa och han s\u00e4ger “b\u00f6\u00f6\u201d. Bilen s\u00e4ger “b\u00f6\u00f6p.” “Faffa” s\u00e4ger han n\u00e5got sv\u00e4vande. S\u00e5 \u00e4r det “hoppa” alldeles r\u00e4tt. Nu tackar han alltid f\u00f6r maten “ta-ta,” och s\u00e4ger “aj\u00f6” och bockar sig mycket djupt. Ibland har han riktigt sv\u00e5rt att komma upp igen. Han \u00e4r mycket popul\u00e4r h\u00e4ruppe, v\u00e4l p\u00e5 grund av sitt robusta och kavata upptr\u00e4dande. Toto \u00e4r mer f\u00f6rsiktig av sig. F\u00f6r det mesta komma de bra \u00f6verens, men \u00e4r det n\u00e5got s\u00e4rskilt trevligt den ene kommit \u00f6ver, blir det kritiskt. S\u00e5 ofta v\u00e4dret till\u00e5ter vistas de ute och m\u00e5 synbarligen mycket bra.<\/p>\n
Deras sm\u00e5 kusiner p\u00e5 farssidan, Bibbi och Margareta Rencke, resp. 7 och 5 \u00e5r, \u00e4ro \u00e4ven h\u00e4r \u00f6ver sommaren i s\u00e4llskap med sin moster Ellen \u00d6rtenberg, och hennes 4-\u00e5rige son Sven. Elvine Rencke, flickornas mor, har f\u00e5tt anst\u00e4llning som stadssk\u00f6terska i Arvika. De \u00e4ro mycket f\u00f6rtjusta i mina sm\u00e5ttingar, men deras smekningar och kelande uppskattas inte alls av mina rustibussar, som skriker, s\u00e5 fort de komma med sina omfamningar. Jag har till slut m\u00e5st f\u00f6rbjuda de sm\u00e5 k\u00e4rv\u00e4nliga varelserna att “dalta” med dem, men s\u00e4rskilt f\u00f6r Margareta \u00e4r det sv\u00e5rt att l\u00e5ta bli Per Olle.<\/p>\n
\u00d6rtenbergs residerar i lillstugan, men har av Ingeborg (stugan h\u00e4r tillh\u00f6r enligt uppg\u00f6relse Ingeborg och Adolf, lillstugan Elvine) hyrt s\u00e4ngkammaren som ligger p\u00e5 andra v\u00e5ningen mitt emot mitt och barnens rum. Det senare \u00e4r mycket trevligt. Ganska originellt med v\u00e4ggar och tak av bj\u00f6rkfaner, uppdelat i f\u00e4lt av vita tr\u00e4ribbor. D\u00f6rrarna \u00e4ro gr\u00f6na. M\u00f6blemanget best\u00e5r av v\u00e5r n\u00e4tbottens\u00e4ng, uppmonterad med \u00f6verkast och kuddar av brokig cretonne, ett bord, barnens s\u00e4ngar p\u00e5 var sida av en byr\u00e5 med spegel, samt 4 stolar.<\/p>\n
Bredvid kakelugnen \u00e4r en stor garderob, som vi ha inrett till tv\u00e4ttrum. Fr\u00e5n det stora f\u00f6nstret har jag en h\u00e4rlig utsikt \u00f6ver \u00e4ppeltr\u00e4d, bj\u00f6rkar och r\u00f6nnar bort mot V\u00e4xviksbygden med Bufj\u00e4llet i bakgrunden. D\u00e4r bortom sjunker solen. Till v\u00e4nster g\u00e5r landsv\u00e4gen och till h\u00f6ger skymtar R\u00e4nken.<\/p>\n
V\u00e5r stuga, S\u00f6der\u00e5s, ligger enast\u00e5ende vackert p\u00e5 en h\u00f6jd ovanf\u00f6r densamma. Strax intill ha vi en h\u00f6jd, Kroks\u00e5sen, varifr\u00e5n det \u00e4r en betagande utsikt \u00f6ver nejden bort mot Hugnfj\u00e4llet och Valfj\u00e4llet. Som n\u00e4mnts, var Kalle med oss h\u00e4r hela f\u00f6rsta m\u00e5naden. Redan i maj l\u00e4mnade han Aftonbladet, som hade alltf\u00f6r d\u00e5liga aff\u00e4rer, och strax d\u00e4refter gick i konkurs. Han skulle i st\u00e4llet skriva f\u00f6r G\u00f6teborgs Morgonpost, men dessa skriverier kunde lika bra s\u00e4ndas h\u00e4rifr\u00e5n. Fr\u00e5n museiberedningen har han fritt \u00f6ver sommaren.<\/p>\n
Nu har han emellertid rest p\u00e5 en f\u00e4rd i Bohusl\u00e4n f\u00f6r att uppteckna landsm\u00e5l p\u00e5 uppdrag av prof. Lindroth i G\u00f6teborg. Det tar v\u00e4l ungef\u00e4r en m\u00e5nad. Han har \u00e4ven satt sig i f\u00f6rbindelse med Dagens Nyheter och \u00c5hlen & \u00c5kerlunds f\u00f6rlag i Sthlm och f\u00e5tt i uppdrag att skriva en del saker f\u00f6r dem, s\u00e5 vi f\u00e5 hoppas att han nu kommer att tj\u00e4na mycket pengar. De ha alltid en strykande \u00e5tg\u00e5ng, inte s\u00e5 mycket till hush\u00e5llet som till alla andra stora utl\u00e4gg, hyror, f\u00e4rs\u00e4kringar, skatter, r\u00e4ntor osv. Nu har det \u00e4ntligen efter ett evinnerligt dr\u00f6jsm\u00e5l kommit lantm\u00e4tare till skogen f\u00f6r att avskilja Renckarnas skogslotter. S\u00e5 hoppas vi kunna f\u00e5 s\u00e4lja till h\u00f6st, s\u00e5 vi f\u00e5 betala bos\u00e4ttningsl\u00e5net och slippa fr\u00e5n r\u00e4ntorna \u00e5tminstone.<\/p>\n
Adolf Rencke \u00e4r nu i Buenos Aires i Syd Amerika, d\u00e4r han skall f\u00f6rs\u00f6ka sl\u00e5 sig fram. H\u00e4r hemma gick det inte alls. Ingeborg Rencke \u00e4r en mycket underlig ung dam. I v\u00e5r har hon haft plats hos en gammal bekant, Kalle Jac, i Sthlm, (P\u00e5 banken m\u00e5ste hon sluta p\u00e5 grund av nervositet). Emellertid slutade hon hos Jac i b\u00f6rjan p\u00e5 juni och var h\u00e4ruppe n\u00e5got \u00f6ver en vecka, d\u00e5 hon reste till en ny plats i Sthlm hos en veterin\u00e4r Carlin. Sen dess ha vi inte h\u00f6rt ett ljud fr\u00e5n henne, men f\u00e5tt brev, st\u00e4llda dit, \u00e5ters\u00e4nda. Allts\u00e5 \u00e4r hon inte d\u00e4r. Var \u00e4r hon?? Gud vet! – Hon hade tidigare \u00e4ven lagt sig till med bil, som hon nyss fick s\u00e5ld, – dock till betydligt underpris. F\u00f6r dessa pengar har hon v\u00e4l begivit sig av n\u00e5nstans. – I sanning konstigt att inte p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt underr\u00e4tta sina n\u00e4rmaste om sina g\u00f6randen och l\u00e5tanden.<\/p>\n
Ellen \u00d6rtenberg \u00e4r en typisk sm\u00e5stadsfru (Arvika) med en s\u00e5dans fel och f\u00f6rtj\u00e4nster. Hon \u00e4r mycket omst\u00e4ndlig och pratsam, men sn\u00e4ll och godhj\u00e4rtad. Som v\u00e4l \u00e4r, \u00e4r hon dock inte p\u00e5tr\u00e4ngande, utan v\u00e5rt umg\u00e4nge \u00e4r behagligt sparsamt. Hon h\u00e5ller mest till nere i lillstugan med sina sm\u00e5ttingar, och d\u00e5 de morgon och kv\u00e4ll trafikera s\u00e4ngkammaren, \u00e4r hon mycket noga med att ungarna inte f\u00e5r st\u00f6ra oss. F\u00f6r vilket jag \u00e4r henne mycket tacksam.<\/p>\n
Hennes make, apotekare Adolf \u00d6rtenberg, kommer alltemellan\u00e5t hit ut med omnibussen, och han g\u00f6r sannerligen inget v\u00e4sen av sig. \u00c4r en synnerligen f\u00f6rsynt, artig och lugn man.<\/p>\n
S\u00e5 lever vi v\u00e5rt stilla liv, farfar, jag och barnen. Harry har gett sig av, innan jag g\u00e5r upp om morgonen och kommit tillbaka efter 7 p\u00e5 kv\u00e4llen. Nu \u00e4r det emellertid slut p\u00e5 “fl\u00f6ta”, s\u00e5 nu f\u00e5 vi f\u00f6rs\u00f6ka placera honom hos lantm\u00e4tarn i skogen.<\/p>\n
Till min stora gl\u00e4dje kommer mamma i morgon hit f\u00f6r att stanna i 14 dagars tid. Hon kommer s\u00e4kert att njuta av den h\u00e4rliga naturen och lugnet h\u00e4ruppe.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
N\u00e4r jag l\u00e4ser igenom, vad jag sist skrivit, \u00e4r jag s\u00e5 n\u00f6jd och glad \u00f6ver att den m\u00f6rka perioden nu \u00e4r slut. Nu kan jag inte f\u00f6rst\u00e5 hur jag kunnat k\u00e4nna mig s\u00e5 f\u00f6rtvivlad och bitter. Visst blir jag nerv\u00f6s ibland, n\u00e4r barnen \u00e4ro s\u00e4rskilt kinkiga eller det \u00e4r ovanligt mycket att g\u00f6ra, men de […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":30644,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3470,3425],"tags":[],"class_list":["post-28916","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-3470","category-mormors-dagbok"],"yoast_head":"\n