Under en av de h\u00e4ndelserikaste perioder i mitt liv har jag l\u00e5tit dagboken ligga i flera m\u00e5nader! Varf\u00f6r? – Ja – jag har helt enkelt inte kommit mig f\u00f6r att skriva i den. Och tiden l\u00f6per ju iv\u00e4g med en s\u00e5dan f\u00f6rf\u00e4rande hast.<\/p>\n
D\u00e5 jag sist skrev gick jag i ot\u00e5lig v\u00e4ntan p\u00e5 den lille. Och han l\u00e4t v\u00e4nta p\u00e5 sig. Fr\u00e5n den 10 oktober var jag inne i stan, och blev f\u00f6r varje dag allt tyngre och obekv\u00e4mare. Till slut ville jag endast ligga stilla p\u00e5 ottomanen i pappas rum, men tvingade mig dock att varje dag ta en promenad. Ingegerd hade vi l\u00e5tit resa till sitt hem i Trollh\u00e4ttan s\u00e5 l\u00e4nge, och \u00e4ven Kalle bodde hemma i stan. Den 12 oktober fick jag i tidningen se, att Anna-Lisa f\u00e5tt en liten flicka, Maiki, Lilian. Ett par dagar efter\u00e5t var jag uppe hos henne och fick d\u00e5 h\u00f6ra, att trots den lilla knappast v\u00e4gde 3 kg, hade hon ej kunnat f\u00f6da fram henne sj\u00e4lv, utan doktor Benckert hade tagit henne med t\u00e5ng ganska l\u00e5ngt inne. Men det hela hade dock g\u00e5tt j\u00e4mf\u00f6relsevis fort och Anna-Lisa f\u00f6ref\u00f6ll, fast\u00e4n matt f\u00f6rst\u00e5s, glad och kry.<\/p>\n
Enligt ber\u00e4kning hade Maiki kommit 3 dagar f\u00f6r tidigt. Min lille Torbj\u00f6rn hade vi t\u00e4nkt skulle komma f\u00f6re den 26 oktober, d\u00e5 vi v\u00e4ntade honom, men f\u00f6rst den 29 de, Klockan 3.45 p\u00e5 morgonen gav han tillk\u00e4nna, att han var redo. Vid 5-tiden p\u00e5 morgonen stego Kalle och jag upp, kl\u00e4dde p\u00e5 oss och gingo till B.B. Det var en s\u00e5 m\u00f6rk och kulen morgon med strilande regn. <\/p>\n
N\u00e4r jag nu sitter h\u00e4r i solskenet och skriver f\u00f6refaller det d\u00e4r s\u00e5 overkligt, dr\u00f6mlikt och l\u00e5ngt avl\u00e4gset. L\u00e4ngre \u00e4n in i vestibulen fick Kalle ej komma. D\u00e4r satt jag p\u00e5 en b\u00e4nk i v\u00e4ntan p\u00e5 hissen och s\u00e5g honom f\u00f6rsvinna ut i m\u00f6rkret och regnet, och sj\u00e4lv f\u00f6rdes jag strax d\u00e4rp\u00e5 upp till ett litet rum, d\u00e4r jag fick kl\u00e4da av mig och blev tv\u00e4ttad och rakad. Hela tiden befann jag mig i ett liksom apatiskt tillst\u00e5nd. Var ej r\u00e4dd f\u00f6r vad som skulle komma. V\u00e4rkarna k\u00e4ndes \u00e4nnu blott som svaga dyningar. <\/p>\n
S\u00e5 blev jag lagd i ett rum utanf\u00f6r f\u00f6rlossningssalen, och d\u00e4rifr\u00e5n har jag de hemskaste minnena. F\u00f6r varje timma blevo v\u00e4rkarna allt sv\u00e5rare. I b\u00f6rjan j\u00e4mrade jag mig blott svagt, men sedan m\u00e5ste jag skrika s\u00e5 som jag aldrig trott mig kunna g\u00f6ra. Efter klockan 12 p\u00e5 dagen var det outs\u00e4gligt pl\u00e5gsamt. Jag kan ej begripa hur f\u00f6rlossningssystrarna, som kommo och gingo, kunde vara s\u00e5 ober\u00f6rda av att se och h\u00f6ra en m\u00e4nniska pl\u00e5gas s\u00e5. Slutligen blev jag f\u00f6rd in i f\u00f6rlossningssalen och d\u00e5 f\u00f6rstod jag, att snart skulle det v\u00e4l vara \u00f6ver.<\/p>\n
S\u00e5 kom det till sist en v\u00e4rk, som var s\u00e5 sv\u00e5r att jag trodde hela underlivet sprang i stycken, n\u00e5got gled fram i barnmorskans h\u00e4nder och sen var det som om jag blivit \u00e5tersk\u00e4nkt till livet igen efter helvetets kval. Jag l\u00e5g alldeles stilla och konstaterade, att nu gjorde det verkligen inte ont l\u00e4ngre. Och s\u00e5 h\u00f6rde jag lillens f\u00f6rsta skrik – min \u00e4lskade lille gosse var f\u00f6dd. <\/p>\n
Han var ovanligt stor och kraftig f\u00f6r att vara f\u00f6rsta barnet. V\u00e4gde 4.3 kg. Jag fick se honom, sedan han var badad och lindad och fast\u00e4n jag, efter en blodf\u00f6rlust p\u00e5 1 1\/2 liter, var ytterligt svag och matt, k\u00e4nde jag dock en v\u00e5g av lycka str\u00f6mma genom mig. S\u00e5 orkade jag be, att de skulle ringa hem och tala om att v\u00e5r gosse f\u00f6ddes kl 3.45 p\u00e5 eftermiddagen Och s\u00e5 lades etermasken \u00f6ver mitt ansikte. Jag skulle s\u00f6vas f\u00f6r att genomg\u00e5 inre unders\u00f6kning. Hela efterb\u00f6rden hade ej kommit ut och s\u00e5 m\u00e5ste doktorn sy 4 stygn, d\u00e4r jag g\u00e5tt s\u00f6nder. I djupa drag inandades jag den friska doften och snart befann jag mig fj\u00e4rran fr\u00e5n alla kval. Jag tyckte allt var s\u00e5 outs\u00e4gligt ljust och runt omkring mig susade och brusade det. <\/p>\n
S\u00e5 befann jag mig pl\u00f6tsligt i ett v\u00e4rml\u00e4ndskt sn\u00f6landskap vid ett ny\u00e5rsskifte d\u00e4r n\u00e5gra m\u00e4nniskor skulle f\u00f6rs\u00f6ka hejda tidens flykt. Jag tyckte det var s\u00e5 oerh\u00f6rt intressant att f\u00e5 bevittna detta. “S\u00e5 underbart” sade jag h\u00f6gt,”jag skall skriva en bok om det d\u00e5 jag blir frisk.”<\/p>\n
Sm\u00e5ningom \u00e5terv\u00e4nde jag till medvetande och nu b\u00f6rjade jag oupph\u00f6rligt fr\u00e5ga, n\u00e4r Kalle fick komma till mig. D\u00e5 visade de mig en bukett h\u00e4rliga nejlikor, som han skickat med ett kort: “Tack f\u00f6r Torbj\u00f6rn”, och sade, att senare p\u00e5 eftermiddagen skulle han komma. En av nejlikorna m\u00e5ste jag h\u00e5lla i handen hela tiden sedan, medan jag blev iordninggjord och f\u00f6rd till mitt rum. <\/p>\n
Lika ljuvligt som det var att domna bort i eterruset, lika obehagligt var uppvaknandet d\u00e4rur. Jag pl\u00e5gades av den mest br\u00e4nnande t\u00f6rst, men fick ej dricka vatten, fick blott p\u00e5 mina bevekande b\u00f6ner ta lite i munnen och s\u00e5 spotta ut det. Och d\u00e5 jag \u00e4ntligen fick sv\u00e4lja n\u00e5gra droppar, kom det strax upp igen. Vid 8-tiden fick Kalle komma, och det var i sanning underbart att f\u00e5 visa honom hans lille son. Men han hade f\u00f6rst \u00f6gon endast f\u00f6r mig, som l\u00e5g d\u00e4r s\u00e5 matt och blek s\u00e5 olik hans friska, r\u00f6dblommiga Judit.<\/p>\n
F\u00f6rst d\u00e5 han f\u00e5tt veta hur det varit och hur jag k\u00e4nde mig, gick han fram till lille Totos s\u00e4ng och stannade d\u00e4r i stilla andakt. Han, liksom jag kunde nog knappast fatta, att vi verkligen f\u00e5tt en liten son.<\/p>\n
Hela tiden jag l\u00e5g p\u00e5 B.B. satt Kalle hos mig varenda eftermiddag och om f\u00f6rmiddagarna fick jag bes\u00f6k av en hel del v\u00e4nner som kommo med blommor, gotter och sm\u00e5saker till lillen. Jag var s\u00e5 glad \u00e5t dem, men var sj\u00e4lv mycket svag och febern ville inte riktigt ge med sig. Det var en l\u00f6rdag, som lillen f\u00f6ddes och efter en vecka skulle jag f\u00e5 komma hem p\u00e5 m\u00e5ndagen.<\/p>\n
Men just som Kalle kommit f\u00f6r att h\u00e4mta mig och jag kl\u00e4tt mig f\u00f6r att g\u00e5, fick jag ett f\u00f6rf\u00e4rligt anfall av frossa med 40 graders feber och m\u00e5ste g\u00e5 till s\u00e4ngs igen. Hur tr\u00e5kigt det var! F\u00f6rst p\u00e5 onsdag ville doktorn sl\u00e4ppa iv\u00e4g mig. D\u00e5 jag kom ut p\u00e5 trappan var det med en k\u00e4nsla som om jag \u00e5ter f\u00e5tt komma till ljuset efter en vandring i d\u00f6dsskuggans dal. Den k\u00e4ra bl\u00e5 himlen! T.o.m. de gr\u00e5 husen skulle jag velat omfamna. <\/p>\n
Vi \u00e5kte bil den lilla biten hem, Naemi med lillen i famnen. S\u00e5 svag var jag, att det tog n\u00e4stan all min kraft att vid Kalles arm sl\u00e4pa mig upp f\u00f6r trapporna.<\/p>\n
P\u00e5 torsdag b\u00f6rjade det g\u00f6ra ont i h\u00f6gra sidan av ryggen, s\u00e5 vi tillkallade f\u00f6rst doktor Benckert och sedan doktor Belfrage. Det befanns d\u00e5, att en liten blodpropp fr\u00e5n b\u00e4ckenet fastnat i h\u00f6gra lungan, vilket f\u00f6rorsakade, att jag m\u00e5ste ligga fullkomligt still i 5 veckor. Lillen fick mamma och Naemi sk\u00f6ta, jag kunde bara ge honom mat. I b\u00f6rjan var jag s\u00e5 klen, att jag knappast orkade tala n\u00e5got vidare eller r\u00f6ra h\u00e4nderna. Men sm\u00e5ningom b\u00f6rjade jag k\u00e4nna mig allt kryare och snart b\u00f6rjade jag virka boudoir-caps och annat, f\u00f6r att tiden inte skulle bli s\u00e5 l\u00e5ng. <\/p>\n
Doktor Belfrage var uppe och lyssnade p\u00e5 lungljuden 7 g\u00e5nger, innan han \u00e4ntligen gav mig lov att stiga upp den 29 november, p\u00e5 dagen en m\u00e5nad efter lillens f\u00f6delse. S\u00e5 svag i benen jag i b\u00f6rjan var! Och s\u00e5 smala de blivit! I slutet av samma vecka jag steg upp, reste vi ut till Lerum igen, efter n\u00e4ra 2 m\u00e5naders bortavaro. Men det dr\u00f6jde ganska l\u00e4nge, innan jag slutade k\u00e4nna mig fullkomligt r\u00e5dbr\u00e5kad, s\u00e5 fort jag varit ute och g\u00e5tt litet.<\/p>\n
S\u00e5 hade jag nu min lille gosse i den lilla vita s\u00e4ngen, som l\u00e4nge st\u00e5tt och v\u00e4ntat p\u00e5 honom. Vilken upplevelse att ha ett s\u00e5dant d\u00e4r litet pyre att pyssla om! Redan 14 dagar efter resan ut till Lerum fick Toto resa in till stan igen i s\u00e4llskap med pappa och mamma f\u00f6r att bevista moster Naemis br\u00f6llop, som gick av stapeln den 17 december. <\/p>\n
F\u00f6rst var det vigsel i Annedalskyrkan och sedan middag hemma vid Olivedalsgatan. Borden voro vacker dekorerade med begonier och adiantum och det hela hade en mycket festlig pr\u00e4gel. Men som brudgummens f\u00f6r\u00e4ldrar j\u00e4mte samtliga \u00e4ldre inbjudna \u00e4ro absolutister, dracks endast sockerdricka o.d. till maten, och talen voro mycket religi\u00f6sa, s\u00e5 n\u00e5gon geist blev det ju inte. \u00d6ver 120 telegram anl\u00e4nde.<\/p>\n
Till kyrkan voro utskickade 250 kort, mot 50 vid v\u00e5rt br\u00f6llop. Toto och jag stannade i stan ett par dagar, innan jag reste ut f\u00f6r att med Ingegerds hj\u00e4lp ta itu med julf\u00f6rberedelserna.<\/p>\n
Ingegerd har visat sig mera \u00e4n uppfylla de l\u00f6ften hon i b\u00f6rjan gav. Hon \u00e4r s\u00e5 sn\u00e4ll och beskedlig, att det n\u00e4stan gr\u00e4nsar till det otroliga.
\nAck, det finns m\u00e5nga slags jungfrubekymmer! N\u00e4r man f\u00e5tt tag i en, som \u00e4r sn\u00e4ll, villig, flitig, duktig och proper, \u00e4r hon s\u00e5 sj\u00e5pig och mj\u00e4kig s\u00e5 man blir alldeles uttr\u00f6ttad av det. B\u00e5de Kalle och jag ha efter allvarligt \u00f6verv\u00e4gande kommit till den slutsatsen, att vi hellre vilja vara ensamma \u00e4n ha henne kvar, s\u00e5 jag har sagt upp henne till den f\u00f6rsta april. <\/p>\n
F\u00f6r de flesta f\u00f6refaller det ju som vansinne att s\u00e4ga upp en s\u00e5dan jungfru, men hennes evinnerliga mj\u00e4kighet tar alltf\u00f6r mycket p\u00e5 nerverna p\u00e5 oss, som sj\u00e4lva \u00e4ro mer robusta naturer. Jag anv\u00e4nde som f\u00f6rev\u00e4ndning vid upps\u00e4gningen, att Rut skulle komma hit och l\u00e4ra sig hush\u00e5ll.<\/p>\n
Till julen kl\u00e4dde vi gran, gjorde julkrans att ha i taket i k\u00f6ket, bakade en massa goda kakor och lagade den traditionella julmaten f\u00f6rst\u00e5s. Hela familjen Boudin j\u00e4mte Arvid och Naemi var h\u00e4r p\u00e5 julafton. Trots de bistra tiderna utdelades en massa julklappar och Toto fick mest av allesamman. <\/p>\n
Av Kalle fick jag elegant tyg till morgonrock och han fick r\u00f6kverk av mig. Det var den f\u00f6rsta jul vi firade tillsammans! P\u00e5 juldagen voro vi hos nygifta Ahnfelts, som \u00e4ven de m\u00e5st hyra p\u00e5 Lerum, till v\u00e5r stora f\u00f6rn\u00f6jelse. Nu har man ju \u00e5tminstone dom att umg\u00e5s med. De bo i en stuga borta vid kyrkan och ha det mycket trevligt, matsal, herrum och damboudoir.<\/p>\n
Rut kom fr\u00e5n Sthlm den 1 november d\u00e5 hela generalagenturen gick p\u00e5 huvet till f\u00f6ljd av Sundells h\u00e4nsynsl\u00f6sa penningtransaktioner. Vem hade kunnat ana det! – Den 3 februari f\u00f6rlovade hon sig med Bruno och de \u00e4mna gifta sig s\u00e5 fort de kunna f\u00e5 n\u00e5gon bostad. Kanske \u00e4ven de komma att hamna p\u00e5 Lerum!<\/p>\n
Annandag jul var Kalles och min \u00e5rsbr\u00f6llopsdag och firades med middag f\u00f6r sl\u00e4kten. T\u00e4nk, att vi verkligen varit gifta i ett \u00e5r! Och vilket lyckligt \u00e5r. M\u00e5nga skulle nog tro det vara om\u00f6jligt med ett \u00e4ktenskap s\u00e5 genomlyckligt och totalt fritt fr\u00e5n alla slitningar som v\u00e5rt.<\/p>\n
(Jag skriver, s\u00e5 att min arm v\u00e4rker, mon jag har ju ocks\u00e5 s\u00e5 mycket att ta igen.)<\/p>\n
P\u00e5 ny\u00e5rsafton bj\u00f6do vi hit Althins och de firade allts\u00e5 h\u00e4r det nya \u00e5rets ing\u00e5ng. Vi sk\u00e5lade in det i “groene cura\u00e7ao” och sen tr\u00e4ngdes vi lite hur som helst h\u00e4r i s\u00e4ngarna \u00f6ver natten.<\/p>\n
I mitten av januari reste Kalle till Sthlm f\u00f6r att regissera en propagandafilm f\u00f6r fisk: “Havets glittrande millioner.” Ingegerd skickade jag till hennes bekanta p\u00e5 L\u00e5ngedrag, och sj\u00e4lv reste jag med Toto till morf\u00f6r\u00e4ldrarna. Ungef\u00e4r samtidigt b\u00f6rjade en f\u00f6r G\u00f6teborg t\u00e4mligen enast\u00e5ende k\u00f6ldperiod. Termometern h\u00f6ll sig under – 10 grader i flera veckor. Hela hamninloppet blev blockerat av is till l\u00e5ngt bortom Vinga, s\u00e5 sj\u00f6farten blev mycket hindrad. Massor av fartyg fr\u00f6so fast i isen, och flera isbrytare voro i st\u00e4ndig verksamhet.<\/p>\n
Hemma i G\u00f6teborg var det st\u00e4ndig f\u00f6rtjusning \u00f6ver lillen f\u00f6rst\u00e5s. De \u00e4ro lika k\u00e4ra i honom allesamman, alltifr\u00e5n pappa till Lillan. Jag passade f\u00f6rst\u00e5s p\u00e5 att h\u00e4lsa p\u00e5 en hel del bekanta, Anna-Lisa, Rut Berg, Althin m.fl.<\/p>\n
Efter c:a 2 veckor kom Kalle tillbaka och vi reste ut till Lerum igen. Ingegerd hade rest i f\u00f6rv\u00e4g f\u00f6r att elda, vilket sannerligen beh\u00f6vdes, s\u00e5 utkylt som h\u00e4r blivit. Min stackars “vandrande jude”, vilken jag gl\u00f6mt att som vanligt l\u00e4mna hos fru Andersson, hade helt enkelt frusit ihj\u00e4l utom de allra yttersta topparna, av vilka jag kunde s\u00e4tta skott. K\u00f6lden fortfor \u00e4nda till mitten av februari, d\u00e5 det kom mycket sn\u00f6, som dock t\u00f6ade bort igen efter n\u00e5gra dagar. Och nu har tj\u00e4llossningen b\u00f6rjat med v\u00e4garna bottenl\u00f6sa av sm\u00f6rja. <\/p>\n
D\u00e5 jag ig\u00e5r b\u00f6rjade att skriva, sken solen, men idag har det st\u00f6rtregnat hela dagen och planen utanf\u00f6r stugan ser obeskrivlig ut.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Under en av de h\u00e4ndelserikaste perioder i mitt liv har jag l\u00e5tit dagboken ligga i flera m\u00e5nader! Varf\u00f6r? – Ja – jag har helt enkelt inte kommit mig f\u00f6r att skriva i den. Och tiden l\u00f6per ju iv\u00e4g med en s\u00e5dan f\u00f6rf\u00e4rande hast. D\u00e5 jag sist skrev gick jag i ot\u00e5lig v\u00e4ntan p\u00e5 den lille. […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":30244,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3447,3425],"tags":[],"class_list":["post-28891","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-3447","category-mormors-dagbok"],"yoast_head":"\n