Hur fort den h\u00e4rliga sommaren flyktat sin kos!! Och hur jag s\u00f6rjer den! Jag \u00e4r verkligen ett riktigt “sommarbarn”, f\u00f6r vart \u00e5r sommaren nalkas \u00e4r jag s\u00e5 uppfylld av gl\u00e4dje, och med stort vemod ser jag den svinna sin kos. \u00c4nnu \u00e4r det visserligen alldeles gr\u00f6nt ute i naturen, tack vare det myckna regnandet, men om kv\u00e4llarna och n\u00e4tterna \u00e4r det duktigt kallt, och om dagarna \u00e4r det just ej heller n\u00e5gon v\u00e4rme l\u00e4ngre. S\u00e5 nu m\u00e5ste jag s\u00e4tta mig in i det faktumet, att nu \u00e4r h\u00f6sten kommen.<\/p>\n
Mamma och Lillan flyttade in till stan i m\u00e5ndags. Det var f\u00f6rresten ett helt s\u00e4llskap, som gav sig iv\u00e4g med 7-t\u00e5get p\u00e5 eftermiddagen. Rut, Bruno och pappa hade n\u00e4mligen \u00e4ven varit h\u00e4r ute \u00f6ver s\u00f6ndagen. Det k\u00e4ndes riktigt tomt och konstigt efter mamma och Lillan, jag riktigt l\u00e4ngtar efter dem. Ibland \u00e4r det sannerligen ej l\u00e5ngt till t\u00e5rarna.<\/p>\n
F\u00f6rra l\u00f6rdagen hade vi bjudit L\u00f6jtnant Berg med fru p\u00e5 middag, och samma dag var Greta Anneld h\u00e4rute. Sorgligt nog regnade det n\u00e4stan hela tisdagen, s\u00e5 vi kunde inte vara ute n\u00e5got alls. Men vi roade oss, s\u00e5 gott sig g\u00f6ra l\u00e4t inom husets v\u00e4ggar, och g\u00e4sterna voro syn och h\u00f6rbarligen bel\u00e5tna. Middagen var mycket god, tack vare mammas och (mindre) mina f\u00f6renade anstr\u00e4ngningar: soppa mod gr\u00f6n\u00e4rter och blomk\u00e5l, kyckling och ris \u00e0 la Malta. Fast jag h\u00f6ll p\u00e5 att f\u00f6rst\u00f6ra efterr\u00e4tten genom att vispa i 2 r\u00e5gade teskedar j\u00e4stmj\u00f6l i st\u00e4llet f\u00f6r vaniljsocker i gr\u00e4dden. Som v\u00e4l var m\u00e4rktes dock ingen bismak, sedan vi f\u00f6r s\u00e4kerhets skull r\u00f6rt ner blott en del av gr\u00e4dden i riset.<\/p>\n
P\u00e5 tisdag f\u00f6ljde jag med Kalle in till stan, dels f\u00f6r att p\u00e5 kv\u00e4llen g\u00e5 p\u00e5 Nya teaterns revy, dels f\u00f6r att dagen d\u00e4rp\u00e5 m\u00f6ta den v\u00e4ntade hushj\u00e4lpen, Ingegerd Enberg fr\u00e5n Trollh\u00e4ttan. Revyn (som inom parantes sagt, var det f\u00f6rsta n\u00f6je vi bevistat sen Tysklandsresan!) var mycket skral, och hade det inte varit f\u00f6r vackra dr\u00e4kters och dekorationers skull, hade den v\u00e4l n\u00e4ppeligen kunnat g\u00e5 hela sommaren. “Ludde”, “Zara” och John Eric Strandman gjorde ju vad de kunde vad utf\u00f6randet betr\u00e4ffar.<\/p>\n
Vi l\u00e5go f\u00f6rst\u00e5s hemma \u00f6ver natten och n\u00e4sta dag var jag p\u00e5 f\u00f6rmiddagen uppe hos doktor Benckert f\u00f6r att efterh\u00f6ra, att allt stod v\u00e4l till. Det gjorde det.<\/p>\n
“Stora m\u00e5tt, riktigt l\u00e4ge, ej sp\u00e5r av \u00e4ggvita” – gudskelov. Jag best\u00e4llde \u00e4ven nu ett privat rum p\u00e5 B.B., d\u00e4r Benckert \u00e4r l\u00e4kare, till omkring den 26 oktober, d\u00e5 den stora h\u00e4ndelsen v\u00e4ntas \u00e4ga rum. Vad det \u00e4r underbart!<\/p>\n
Att inom sig b\u00e4ra en liten varelse som snart skall komma att f\u00f6rljuva v\u00e5r redan f\u00f6rut s\u00e5 lyckliga tillvaro. Nu g\u00f6r han sig riktigt kraftigt p\u00e5mind ibland. <\/p>\n
Lilla Ingegerd kom mycket ordentligt klockan 6.50 p\u00e5 eftermiddagen och vi reste hit ut med sjut\u00e5get. Ig\u00e5r kv\u00e4ll, d\u00e5 Kalle och jag hade v\u00e5r vanliga pratstund, summerade han ihop sina intryck av henne p\u00e5 ungef\u00e4r f\u00f6ljande s\u00e4tt!<\/p>\n
“Hon kommer alldeles s\u00e4kert till himlen! Jag har aldrig sett n\u00e5gon som passar s\u00e5 bra till \u00e4ngel!” Det l\u00e5ter ju mycket smickrande, men av allt att d\u00f6ma (hittills!) knappt \u00f6verdrivet. Hon \u00e4r s\u00f6t och fr\u00e4sch med djupa skrattgropar, glad, sn\u00e4ll och ytterligt villig. Och har redan bevisat sig kunna koka korv, gr\u00f6t, \u00e4rter, rabarberkompott och baka b\u00e5de vetebr\u00f6d och r\u00e5gbr\u00f6d. <\/p>\n
Har dessa tv\u00e5 dagarna gnott i ett k\u00f6r med matlagning, disk, skurning etc. \u00c4nnu v\u00e5gar jag naturligtvis inte hoppas, att hon alltid skall vara s\u00e5 himmelsk! Det vore allt f\u00f6r mycket beg\u00e4rt!!<\/p>\n
Idag har den styggisen Kalle \u00f6vergivit mig igen f\u00f6r en tur upp\u00e5t Dalslandssj\u00f6arna. Han m\u00e5ste ju passa p\u00e5 att resa s\u00e5 mycket som m\u00f6jligt, innan h\u00f6strusket kommer. S\u00e5 nu \u00e4ro Ingegerd och jag alldeles ensamma h\u00e4rute.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Hur fort den h\u00e4rliga sommaren flyktat sin kos!! Och hur jag s\u00f6rjer den! Jag \u00e4r verkligen ett riktigt “sommarbarn”, f\u00f6r vart \u00e5r sommaren nalkas \u00e4r jag s\u00e5 uppfylld av gl\u00e4dje, och med stort vemod ser jag den svinna sin kos. \u00c4nnu \u00e4r det visserligen alldeles gr\u00f6nt ute i naturen, tack vare det myckna regnandet, men […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":26269,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3446,3425],"tags":[],"class_list":["post-28888","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-3446","category-mormors-dagbok"],"yoast_head":"\n