Nu har snart sommaren flytt sin kos!! Ack, ack, hur hastigt den g\u00e5r! Nu b\u00f6rjar det m\u00f6rkna tidigt om kv\u00e4llarna, och s\u00e4rskilt ikv\u00e4ll brusar en riktig h\u00f6ststorm d\u00e4rute i de regnv\u00e5ta tr\u00e4den. Men h\u00e4rinne \u00e4r det s\u00e5 ombonat, s\u00e5 varmt, sk\u00f6nt och hemlikt. Jag t\u00e4nker med b\u00e4van p\u00e5 alla heml\u00f6sa stackare!<\/p>\n
Sommaren har svunnit h\u00e4n i ljuvlig lugn och ro. F\u00f6r det mesta ha Lillan, mamma och jag varit ensamma h\u00e4rute. I b\u00f6rjan av juni var dock Adolf h\u00e4r \u00f6ver 14 dagar, och sedan vid midsommartiden var Naemi h\u00e4r p\u00e5 semester. Men hon var lika mycket borta, i G\u00f6teborg, hos Elsa Lindquist p\u00e5 Floda etc.<\/p>\n
Kalle och pappa ha varit ute, var p\u00e5 sitt h\u00e5ll. Just nu \u00e4r pappa med ing. Westerlund p\u00e5 biltur upp\u00e5t Norrland, och Kalle har rest f\u00f6r att leda filmning av fiske ute i sk\u00e4rg\u00e5rden. I b\u00f6rjan av juli reste Kalle upp mot V\u00e4nern f\u00f6r att i motorb\u00e5t fara runt till \u00f6arna och samla fiskredskap. S\u00e5 helt pl\u00f6tsligt fick jag en dag telefonbud fr\u00e5n \u00c5m\u00e5l. Det var Kalle, som \u00e5 sina och motorb\u00e5ts\u00e4garens, fyrvaktaren p\u00e5 Fogdens fyr, Johansson, v\u00e4gnar inbj\u00f6d mig att f\u00f6rena mig med dem p\u00e5 f\u00e4rden. Motorb\u00e5ten hade n\u00e4mligen ruff med kojplatser f\u00f6r tv\u00e5, och fyrvaktaren, “r\u00f6varn”, gemenligen kallad, avstod s\u00e5 g\u00e4rna sin plats \u00e5t mig, han kunde ligga var som helst. <\/p>\n
Som jag l\u00e4ngtade oerh\u00f6rt efter min Kalle, och det hela ju l\u00e4t mycket lockande, avreste jag dagen d\u00e4rp\u00e5 till Slottsbron, d\u00e4r sj\u00f6fararna m\u00f6tte mig under allm\u00e4nt jubel. Det var torsdagen den 7 juli. I Slottsbron skulle en gammal fiskeriinspekt\u00f6r bes\u00f6kas, och jag f\u00f6ljde med. Och det \u00e5ngrar jag sannerligen inte. H\u00e4r tr\u00e4ffade jag n\u00e4mligen den unga, rara flicka Ingeg\u00e4rd Enberg, som genom senare brevv\u00e4xling lovat att komma hit som hj\u00e4lpreda till den 1 september. S\u00e5 fick jag l\u00e4tt och lekande jungfrufr\u00e5gan, som jag b\u00e4vat s\u00e5 mycket f\u00f6r, l\u00f6st, p\u00e5 ett – som vi hoppas, verkligt tillfredsst\u00e4llande s\u00e4tt.<\/p>\n
Fr\u00e5n Slottsbron gingo vi p\u00e5 eftermiddagen ut i V\u00e4nern. R\u00f6varn hade till min \u00e4ra st\u00e4dat grundligt i b\u00e5ten och prytt den med r\u00f6da rosor i tv\u00e5 dricksbuteljer. F\u00f6rst gingo vi till B\u00e4r\u00f6n, d\u00e4r jag provianterade lite, nu var ju jag restauratris f\u00f6rst\u00e5s. P\u00e5 kv\u00e4llen ankrade vi vid en liten obebodd \u00f6, d\u00e4r vi lade b\u00e5ten i vassen vid stranden. Efter att ha lagat kv\u00e4llsmat p\u00e5 en “trebening” och \u00e5h\u00f6rt r\u00f6varns poetiska utgjutelser om den h\u00e4rliga solnedg\u00e5ngen, kr\u00f6po vi in i ruffen, r\u00f6varn lade sig helt anspr\u00e5ksl\u00f6st p\u00e5 \u00f6ppna b\u00e5tbottnen. <\/p>\n
Visst var britsen h\u00e5rd och smal, men st\u00e4mning var det verkligen \u00f6ver det hela, vattnets sakta skvalpande mot b\u00e5tsidorna, s\u00e4vens sus och de matta stj\u00e4rnorna som b\u00f6rjade glindra \u00f6ver tr\u00e4dtopparna p\u00e5 \u00f6n.<\/p>\n
F\u00f6ljande morgon, fredag, v\u00e4cktes vi av r\u00f6varn ganska tidigt och jag skyndade efter ett uppiggande dopp vid en stor stenh\u00e4ll att laga frukost. V\u00e5r enkla kost bestod mest av \u00e4gg, kaffe, sm\u00f6rg\u00e5s och pilsner. Kalle tog ett par pl\u00e5tar d\u00e5 vi sutto vid v\u00e5ra kaffekoppar, och de blevo mycket trevliga. – D\u00e5 alla grejor blivit ordentligt nedpackade, sade vi farv\u00e4l till den idylliska \u00f6n och st\u00e4vade i solskenet mot nya \u00f6den och \u00e4ventyr. R\u00f6varn, som visade sig sitta inne med en otrolig kunnighet i diverse poesi, skrek och deklamerade vilt, f\u00e4ktande med armarna, d\u00e5 och d\u00e5 sl\u00e5ende omkull en fotogenkanna i en hastig v\u00e4ndning. Och flaggan och vimpeln sm\u00e4llde f\u00f6r vinden, b\u00e5ten dansade fram \u00f6ver de solglittrande v\u00e5gorna under motorns j\u00e4mna dunk och p\u00e5 rufftaket l\u00e5go Kalle och hans maka rufsiga och glada, beundrande den vackra naturen och pussandes i smyg d\u00e5 r\u00f6varn v\u00e4nde sig bort. <\/p>\n
Om han dock r\u00e5kade f\u00e5 se v\u00e5ra caresser, deklamerade han f\u00f6rst\u00e5s h\u00f6gljutt “I veten det, i alla, som \u00e4lsken” e.d. F\u00f6r natten lade vi till vid V\u00e4stra Skagene p\u00e5 Hammar\u00f6n. Som vi alla l\u00e4ngtade v\u00e5ldsamt efter ett riktigt skrovm\u00e5l med k\u00f6tt, fisk, potatis o. dyl. s\u00f6kte vi upp en stuga, d\u00e4r vi bevekande framst\u00e4llde v\u00e5r beg\u00e4ran. Och efter ett par timmars t\u00e5lmodig v\u00e4ntan fingo vi ett duktigt m\u00e5l, best\u00e5ende av fullt upp med br\u00f6d och sm\u00f6r, nystuvad lake med potatis och mj\u00f6lk. Det smakade h\u00e4rligt. Pris f\u00f6r det hela 5 kronor. Det kan man d\u00e5 inte kalla dyrt, och d\u00e5 var det \u00e4nd\u00e5 det mesta vi fingo betala vid v\u00e5ra strandhugg i fiskarstugorna. <\/p>\n
P\u00e5 de flesta st\u00e4llen skulle de f\u00f6rst\u00e5s inget ha, s\u00e5 vi fick tvinga p\u00e5 dem pengar, ge barnen e.d. Efter m\u00e5ltiden beg\u00e5vo vi oss ned till v\u00e5rt nattlogi = b\u00e5ten, som l\u00e5g och gungade i en vassrugge. R\u00f6varn upps\u00f6kte en lada, d\u00e4r han l\u00e5g f\u00f6rtr\u00e4ffligt.<\/p>\n
Sedan vi f\u00f6ljande morgon, l\u00f6rdag, lagat frukost p\u00e5 stranden och Kalle fotograferat en del fiskare, styrdes kosan mot Karlstad. Vi passerade bl.a. det v\u00e4ldiga s\u00e5gverket Skoghall, gledo upp f\u00f6r Skoghall\u00e4lven och konstaterade att trakten d\u00e4romkring var ett typiskt floddelta, Klar\u00e4lvens n\u00e4mligen. <\/p>\n
P\u00e5 eftermiddagen voro vi framme i staden och Kalle och jag gingo genast iland f\u00f6r att f\u00e5 lite middag och h\u00e4mta post. R\u00f6varn fick stanna och vakta b\u00e5ten tills vi kommo tillbaka, trots sina v\u00e4ltaliga f\u00f6rs\u00e4kringar, att aldrig i v\u00e4rlden skulle det h\u00e4nda, att n\u00e5gonting kom bort i V\u00e4rmland. S\u00e5 och s\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r hade han \u00e5kt runt kring V\u00e4nern och haft b\u00e5ten liggande l\u00e5nga tider utan tillsyn, och aldrig hade han blivit av med n\u00e5got. Vi sade fink\u00e4nsligt nog inget om en viss b\u00e5tshake, som sp\u00e5rl\u00f6st f\u00f6rsvann vid V\u00e4stra Skagene.<\/p>\n
Av det lilla jag fick se av Karlstad, kyrkan, gamla l\u00e4roverket, ett stort, \u00f6dsligt torg och lite mer, fick jag just inget f\u00f6rdelaktigt intryck. Utan inst\u00e4mde n\u00e4stan i r\u00f6varns tidigare utl\u00e5tande “den platte stan”. Vi \u00e5to middag p\u00e5 en automat, r\u00e4knande ut, att det skulle bli det billigaste, och drucko sedan kaffe p\u00e5 ett konditori, som Kalle bes\u00f6kt p\u00e5 den tiden han gick i skola i Karlstad. Sedan skyndade vi till hamnen f\u00f6r att avl\u00f6sa den, som vi trodde, av sv\u00e4lt halvd\u00f6de r\u00f6varn. Men han nekade ih\u00e4rdigt att g\u00e5 iland f\u00f6r att \u00e4ta, utan yrkade p\u00e5 att vi genast skulle forts\u00e4tta. <\/p>\n
M\u00e5h\u00e4nda hade han blivit st\u00f6tt f\u00f6r “vakth\u00e5llningens” skull. N\u00e5v\u00e4l, han eldade p\u00e5 med sin fotogen, som han med frikostig hand h\u00e4llde omkring sig lite varstans, och s\u00e5 bar det av mot Tyn\u00e4s p\u00e5 Hammar\u00f6n, mitt emot Karlstad. Det visade sig vara ett mycket vackert st\u00e4lle, med bl.a. restaurang, och h\u00e4r lyckades vi \u00e4ntligen f\u00f6rm\u00e5 r\u00f6varn att \u00e5tminstone dricka kaffe. Kalle tr\u00e4ffade h\u00e4r tv\u00e5 gamla bekanta, en Adehlson fr\u00e5n skoltiden och en annan fr\u00e5n bev\u00e4ringstiden. Jag blev h\u00f6gtidligen presenterad f\u00f6rst\u00e5s och v\u00e5r “r\u00f6varb\u00e5t” med alla konstiga, insamlade f\u00f6rem\u00e5l uppstaplade p\u00e5 rufftaket, vederb\u00f6rligen beundrad. <\/p>\n
Sedan r\u00f6varn f\u00e5tt sitt kaffe, eldade vi p\u00e5 igen och gingo till Rud p\u00e5 andra sidan Hammar\u00f6n, d\u00e4r vi firade “L\u00f6rdagskv\u00e4ll” och ankrade f\u00f6r den natten. Kalle och jag togo oss en h\u00e4rlig promenad in\u00e5t den vackra \u00f6n. P\u00e5 \u00e5terv\u00e4gen hade vi s\u00e5n\u00e4r snavat \u00f6ver r\u00f6varn, som invirad i en h\u00f6g rockar och filtar, g\u00e5tt till vila mitt p\u00e5 \u00f6ppna stranden. Han var d\u00e5 sannerligen ingen sybarit! <\/p>\n
Vi stakade b\u00e5ten en bit ut fr\u00e5n stranden f\u00f6r att den inte skulle hugga mot stenarna, och s\u00e5 l\u00e5go vi den tredje natten inne i den susande s\u00e4ven, och de skvalpande v\u00e5gorna vaggade oss sm\u00e5ningom till s\u00f6mns. D.v.s. f\u00f6rst sedan n\u00e5gra l\u00f6rdagskv\u00e4llsglada Karlstadsbor utt\u00f6mt sitt f\u00f6rr\u00e5d av kvickheter och g\u00e5tt till ro i en villa vid stranden.<\/p>\n
N\u00e4sta dag, s\u00f6ndag, st\u00e4llde vi f\u00e4rden till Arholmen. Nu var det ganska bra sj\u00f6g\u00e5ng, s\u00e5 jag, som \u00e4r den s\u00e4msta t\u00e4nkbara sj\u00f6man, m\u00e5dde f\u00f6rst\u00e5s illa “\u00e5 de ena med det andra”. Hj\u00e4rtligt glad var jag, d\u00e5 vi voro framme och Kalle och r\u00f6varn efter en snabb rekognoscering kom tillbaka omtalande, att h\u00e4r hade de tr\u00e4ffat p\u00e5 ett det v\u00e4nligaste gamla fiskarpar i en trevlig stuga, och b\u00e5de mat och fiskgrejor h\u00e4grade framf\u00f6r dem. Och mycket riktigt, vi blevo f\u00f6rst bjudna p\u00e5 kaffe – och medan sedan Kalle rotade genom fiskbodarna och kom i besittning av \u00e5tskilligt, lagade jag middag best\u00e5ende av fl\u00e4sk och potatis samt filbunke, som gumman v\u00e4nligt st\u00e4llde till f\u00f6rfogande. R\u00f6varn hade g\u00e5tt f\u00f6r att telefonera och kom sent omsider rusande med en v\u00e4ldig fart, svettig och utmattad, han hade g\u00e5tt vilse p\u00e5 hemv\u00e4gen och haft ett fasligt sch\u00e5 att leta sig tillbaka. <\/p>\n
Stackars gubbe, han var alldeles slut av tr\u00f6tthet och f\u00f6rskr\u00e4ckelse. Men sedan han f\u00e5tt mat och sovit middag i gr\u00f6ngr\u00e4set, var han sitt gamla glada jag igen. <\/p>\n
Det bl\u00e5ste tappert hela dagen, s\u00e5 vi v\u00e4ntade med avresan, tills det skulle mojna av. Mot kv\u00e4llen lade sig vinden n\u00e5got, och d\u00e5 startade vi mot Kristinehamn, men b\u00e5ten rullade dock s\u00e5 pass, att jag blev liggande fullkomligt “\u00e5v\u00e4lta” i ruffen, och r\u00e4tt som det var, fl\u00f6dade den rikliga middagen \u00f6ver golvet. Stackars Kalle fick ett rysligt arbetet att avl\u00e4gsna den fr\u00e5n golv, filt, skor etc. Jag undrar inte p\u00e5 att han n\u00e4stan blev illa d\u00e4ran sj\u00e4lv. F\u00f6r att f\u00f6rkorta mina kval, gingo de inte in till staden p\u00e5 kv\u00e4llen, utan lade till vid en fyr vid inloppet. <\/p>\n
R\u00f6varn k\u00e4nde f\u00f6rst\u00e5s fyrvaktaren, s\u00e5 vi blevo bjudna p\u00e5 kaffe igen och r\u00f6varn \u00e4ven p\u00e5 nattlogi. Allt detta kaffe b\u00f6rjade dock verka revolterande p\u00e5 min l\u00e4ttr\u00f6rda mage, s\u00e5 jag f\u00f6rs\u00f6kte sedemera att i m\u00f6jligaste m\u00e5n undvika det, utan att st\u00f6ta de v\u00e4nliga v\u00e4rdinnorna. Och som \u00e4nglar betraktade jag dem, som bj\u00f6d p\u00e5 n\u00e5got annat.<\/p>\n
P\u00e5 M\u00e5ndag morgon st\u00e4vade vi in mot Kristinehamn, vars inlopp kantas av vackra villor. Sj\u00e4lva staden visade sig ocks\u00e5 vara riktigt idyllisk. Sedan Kalle och jag varit iland och f\u00f6rfriskat oss, \u00f6ppnade vi en diskussion om l\u00e4mpligheten av att jag f\u00f6ljde med l\u00e4ngre. Naturligtvis ville b\u00e5de han och jag s\u00e5 g\u00e4rna att jag skulle forts\u00e4tta, men f\u00f6rst\u00e5ndet p\u00e5pekade, hur sjuk jag blev vid minsta sj\u00f6g\u00e5ng, hur d\u00e5ligt jag (uppriktigt sagt) sov om n\u00e4tterna och hur illa mitt tillst\u00e5nd f.\u00f6. egentligen passade ihop med en dylik f\u00e4rd. Och s\u00e5 best\u00e4mde vi, att jag nu skulle ta ett rum p\u00e5 Stadshotellet, vila mig hela dagen och s\u00e5 resa hem med ett t\u00e5g vid 6-tiden p\u00e5 eftermiddagen. Visst var det rysligt tr\u00e5kigt, men…..<\/p>\n
S\u00e5lunda packade jag ihop mina saker ombord(“m\u00f6beln”, inte att f\u00f6rgl\u00f6mma!)tog ett sm\u00e4rtfyllt avsked av r\u00f6varn, och t\u00e5gade, eskorterad av Kalle, upp till hotellet. Kalle och r\u00f6varn skulle genast elda p\u00e5 igen och g\u00e5 ut i Kristinehamns omgivningar f\u00f6r att \u00e5terv\u00e4nda sent p\u00e5 kv\u00e4llen, d\u00e5 jag redan rest. Allts\u00e5 m\u00e5ste vi nu skiljas. Det var sv\u00e5rt, mycket sv\u00e5rt. Jag f\u00f6ljde Kalle \u00f6ver torget tillbaka och v\u00e4nde s\u00e5 med uppbjudande av alla mina krafter f\u00f6r att ej rusa efter honom, \u00e5ter till hotellet, d\u00e4r jag kastade mig p\u00e5 min s\u00e4ng och f\u00f6rs\u00f6kte l\u00e4sa i en tidning. Men det gick ej. Vem kan beskriva hotellrummets skr\u00e4mmande enslighet och dysterhet!! Alla glada minnen fr\u00e5n f\u00e4rden d\u00f6ko upp i mina tankar, sj\u00f6sjukan skymdes alldeles bort, och mitt hj\u00e4rta ropade blott efter honom, som jag nyss sett_f\u00f6rsvinna ner\u00e5t hamnen.<\/p>\n
Jag st\u00f6rtade upp och dit ner, med en enda \u00f6nskan: M\u00e5tte de inte ha g\u00e5tt \u00e4n!! Och gudskelov, d\u00e4r l\u00e5g b\u00e5ten och Kalle gick d\u00e4r ensam och plockade. N\u00e5gra regndroppar b\u00f6rjade just falla, d\u00e5 jag andl\u00f6st hoppade ner till honom, som lyste upp som ett solsken, d\u00e5 han fick se mig. Och medan regnet smattrade mot taket kr\u00f6p jag inne i ruffen in i hans famn och talade under t\u00e5rar om, att jag kunde inte l\u00e4mna honom. Och han blev s\u00e5 glad, s\u00e5 glad och vi sutto d\u00e4r l\u00e4nge och bara pussades och pratade of\u00f6rnuftiga, men ljuva ord. Och till slut besl\u00f6to vi att jag skulle stanna p\u00e5 hotellet, medan de gingo ut, och ej resa p\u00e5 kv\u00e4llen utan skulle vi tr\u00e4ffas, d\u00e5 Kalle kom tillbaka och best\u00e4mma vidare. <\/p>\n
Vilken k\u00e4nsla av intensiv l\u00e4ttnad d\u00e5 jag nu \u00e5terv\u00e4nde till hotellet, och visste, att jag \u00e5ter skulle f\u00e5 tr\u00e4ffa min \u00e4lskade om n\u00e5gra timmar!<\/p>\n
Det ensliga hotellrummet var ej s\u00e5 dystert l\u00e4ngre.<\/p>\n
P\u00e5 kv\u00e4llen besl\u00f6to vi ytterligare, att jag skulle vila ut riktigt ordentligt p\u00e5 hotellet under natten och n\u00e4sta dag forts\u00e4tta med dem. Och sedan vi tagit oss en promenad p\u00e5 de kv\u00e4llstysta sm\u00e5stadsgatorna, gick jag till mitt hotellrum igen och han till b\u00e5ten. Jag sov h\u00e4rligt, och p\u00e5 morgonen kom Kalle och gjorde mig s\u00e4llskap vid kaffet. Och hade med sig den nyheten att det bl\u00e5ste full storm, s\u00e5 det var inte t\u00e4nkbart att ge sig i v\u00e4g n\u00e5gonstans. Stora \u00e5ngb\u00e5tar l\u00e5go inne och ville ej g\u00e5 ut. Och jag gladdes i mitt stilla sinne \u00f6ver fristen.<\/p>\n
Hela tisdagen fortfor stormen. S\u00e5 jag fick bereda mig att tillbringa \u00e4nnu en natt p\u00e5 hotellet. Men f\u00f6r omv\u00e4xlings skull flyttade jag d\u00e5 till Nya hotellet, d\u00e4r jag fick ett mycket trevligare rum, med vit flickrumsm\u00f6bel, till mycket billigare pris. Men oh fasa! – jag m\u00e5ste upp klockan 3 p\u00e5 morgonen, f\u00f6r de m\u00e5ste ta igen f\u00f6rlorad tid. I arla morgonstunden kom jag allts\u00e5 ned till b\u00e5ten och fick knacka upp bes\u00e4ttningen som f\u00f6rst\u00e5s inte orkat vakna s\u00e5 tidigt. Jag hade n\u00e4mligen Kalles v\u00e4ckarklocka. De voro dock snart i ordning och vi “t\u00f6ffade” ut fr\u00e5n den lilla idylliska Kristinehamn.<\/p>\n
S\u00e5 l\u00e4nge vi voro i inloppet var jag pigg som en m\u00f6rt, st\u00e4dade ordentligt ombord och l\u00e5g p\u00e5 ruffen och beundrade den solstr\u00e5lande morgonen. Men ack, och ve! – d\u00e5 vi kommo ut p\u00e5 \u00f6ppna sj\u00f6n, visade det sig att stormen \u00e4nnu inte lagt sig riktigt, utan det gick v\u00e4ldiga v\u00e5gor. Och jag min arma stackare befann mig snart i ett obeskrivligt kvalfullt tillst\u00e5nd nere i ruffen.<\/p>\n
Vi skulle \u00e4nda till K\u00e5llands\u00f6, s\u00e5ledes en hel dags f\u00e4rd och befunno oss allts\u00e5 mitt p\u00e5 \u00f6ppnaste sj\u00f6n. Men sj\u00f6g\u00e5ngen var alltf\u00f6r sv\u00e5r, vi m\u00e5ste g\u00e5 in till Aspholmarna vid V\u00e4rmlandsn\u00e4s sydspets. Jag hade d\u00e5 legat sj\u00f6sjuk i 9 timmar och kr\u00e4kts 5 g\u00e5nger!! Huh, jag vill inte t\u00e4nka p\u00e5 det nu! Det blev ocks\u00e5 den v\u00e5dligaste och sista strapatsen.<\/p>\n
Kalle och r\u00f6varn fick n\u00e4stan sl\u00e4pa mig i land vid Aepholmarnas fyr, jag var fullkomligt apatisk. Men d\u00e5 jag v\u00e4l kommit p\u00e5 benen och i land, kvicknade jag snart till och mottog med f\u00f6rtjusning fyrvaktarfolkets v\u00e4nliga inbjudan till kv\u00e4llsmat, best\u00e5ende av utm\u00e4rkt pannkaka med sylt, sm\u00f6rg\u00e5s och mj\u00f6lk. Och det visade sig \u00e4ven, att i stugan fanns ett g\u00e4strum med tv\u00e5 h\u00e4rliga j\u00e4rns\u00e4ngar, och d\u00e4r sovo Kalle och jag bort alla minnen fr\u00e5n den fasansfulla \u00f6verfarten. <\/p>\n
P\u00e5 morgonen blevo vi bjudna p\u00e5 kaffe och pr\u00e4ktiga ostsm\u00f6rg\u00e5sar ist\u00e4llet f\u00f6r det obligatoriska torra vetebr\u00f6det och sm\u00e5br\u00f6\u00b4t. Det smakade utm\u00e4rkt. Och inte ett dugg ville de v\u00e4nliga m\u00e4nniskorna ta’ emot f\u00f6r sin storartade g\u00e4stfrihet. Utan vi fingo sticka till de tre barnen var sin slant.<\/p>\n
Nu hade vi hunnit till torsdag, och f\u00e4rden st\u00e4lldes till Lur\u00f6 i V\u00e4rmlandsn\u00e4ssk\u00e4rg\u00e5rden. H\u00e4r voro vi halva dagen och fingo mat i en stuga som \u00e4gdes av “r\u00f6varbekanta.” D\u00e5 Kalle gjort undan vad g\u00f6ras kunde h\u00e4r, startade vi f\u00f6r L\u00e4ck\u00f6 p\u00e5 K\u00e5llands\u00f6. Fram mot kv\u00e4llen d\u00f6k det st\u00e5tliga slottet upp ur gr\u00f6nskan vid en vik, och snart befunno vi oss vid bryggan. Vaktm\u00e4starfamiljen visade sig vara gamla goda v\u00e4nner till r\u00f6varn, och vi blevo v\u00e4nligt mottagna, undf\u00e4gnade med pl\u00e4ttar o.s.v. <\/p>\n
Medan r\u00f6varn gick f\u00f6r att telefonera, bes\u00e5go Kalle och jag slottet under den gamle vaktm\u00e4starens ledning. Min besvikelse blev stor, d\u00e5 jag uppt\u00e4ckte, att i hela det stora slottets m\u00e5nga rum fanns blott en enda m\u00f6bel: ett stort, fult, klumpigt furubord. D\u00e4r vandrade vi genom den ena tomma salen efter den andra, blott h\u00e4r och var funnos mycket v\u00e4lgjorda v\u00e4ggm\u00e5lningar, d.v.s inte tavlor, endast dekorativa krumelurer. Och s\u00e5 var d\u00e4r \u00f6verallt p\u00e5 v\u00e4ggar spislar och d\u00f6rrar fullklottrat med namnteckningar. Rysligt, i sanning! Hur kunna m\u00e4nniskor vara s\u00e5 pietetsl\u00f6sa och kl\u00e5fingriga! N\u00e4r man stod i en av de djupa f\u00f6nstersmygarna och genom de sm\u00e5 gr\u00f6nskiftande, blyinfattade rutorna blickade ut \u00f6ver vattnet och de vackra str\u00e4nderna, greps man dock av en romantisk st\u00e4mning. Hur m\u00e5nga stolta jungfrur eller h\u00f6viska riddare ha inte h\u00e4rifr\u00e5n sk\u00e5dat ut \u00f6ver samma vatten!<\/p>\n
Det var under Karl Johans regering, som allt l\u00f6s\u00f6re i slottet gick under klubben och ink\u00f6ptes av traktens b\u00f6nder f\u00f6r en ringa penning. Takm\u00e5lningarna revos v\u00e5rdsl\u00f6st ned och anv\u00e4ndes av b\u00f6nderna som presenningar e.d.! F\u00f6ga anade v\u00e4l Magnus Gabriel de la Gardie, som bebodde slottet under dess glansdagar, huru vandaliserad hans egendom en g\u00e5ng skulle bli!<\/p>\n
I det v\u00e4ldiga k\u00f6ket finns en j\u00e4rnspisel inmurad och till och med elektriskt ljus inlett, h\u00e4rledande sig fr\u00e5n 1904, d\u00e5 staten, som nu \u00e4ger slottet, uppl\u00e4t detsamma f\u00f6r ett nordiskt studentm\u00f6te. Intressant \u00e4r h\u00e4r en djupt ned spr\u00e4ngd vatteng\u00e5ng ut till sj\u00f6n i och f\u00f6r underl\u00e4ttande av vattenh\u00e4mtning. Borgg\u00e5rdarna g\u00f6ra ett synnerligen m\u00e4ktigt intryck med de h\u00f6ga murarna runt om, likas\u00e5 de v\u00e4ldiga portarna med sina skyddsanordningar. I det minsta tornet finns l\u00e4ngst ner en ot\u00e4ck f\u00e4ngelseh\u00e5la, d\u00e4r de brottsliga formligen kastades ner och varifr\u00e5n de v\u00e4l s\u00e4llan levande \u00e5terv\u00e4nde.<\/p>\n
De smala, smala gluggarna hade inga f\u00f6nster, utan k\u00f6lden fick fritt tr\u00e4nga in. Usch, det gjorde verkligen ett hemskt intryck!
\nDet var som att \u00e5terv\u00e4nda fr\u00e5n ett bes\u00f6k i gamla tider, d\u00e5 den tunga porten sl\u00f6ts bakom oss, och vi stodo ute p\u00e5 gr\u00e4svallen med de v\u00e4ldiga kanonerna framf\u00f6r slottet. Vi avlade \u00e4ven ett bes\u00f6k i den f\u00f6rtjusande idylliska klostertr\u00e4dg\u00e5rden d\u00e4r vi fingo \u00e4ta s\u00e5 mycket bigarr\u00e5er vi orkade. Var lugn f\u00f6r ett jag passade p\u00e5 tillf\u00e4llet!<\/p>\n
P\u00e5 fredag m\u00e5ste r\u00f6varn \u00e5 tj\u00e4nstens v\u00e4gnar vara tillbaks i \u00c5m\u00e5l, s\u00e5 vi startade trots den sena timmen fr\u00e5n L\u00e4ck\u00f6 f\u00f6r att g\u00e5 mot \u00c5m\u00e5l, n\u00e4rmast sagt \u00e5ter till Aspholmarna, d\u00e4r Kalle \u00e4ven hade en del f\u00f6rem\u00e5l att h\u00e4mta.<\/p>\n
Aldrig gl\u00f6mmer jag v\u00e4l den kv\u00e4llen vi gingo fr\u00e5n L\u00e4ck\u00f6! Bakom oss bl\u00e4nkte m\u00e5nen fr\u00e5n en m\u00f6rkbl\u00e5 himmel i en l\u00e5ng strimma i vattnet, slottet l\u00e5g s\u00e5 dystert imponerande i den m\u00f6rka gr\u00f6nskan och \u00f6ver det hela vilade liksom en sl\u00f6ja av dunkelt bl\u00e5tt. V\u00e4nde vi s\u00e5 v\u00e5ra blickar fram\u00e5t, gl\u00f6dde d\u00e4r den vackraste aftonrodnad, f\u00e4rgande vattnet i milt opalf\u00e4rgade nyanser. Det var sv\u00e5rt att avg\u00f6ra \u00e5t vilket h\u00e5ll det var vackrast. Vi voro alldeles tysta, t.o.m. r\u00f6varn fann ej ord, poetiska nog, att uttrycka sina k\u00e4nslor. Flera timmar l\u00e5go Kalle och jag insvepta i filtar uppe p\u00e5 rufftaket, beundrande de underbara scenerierna, men slutligen drev den alltmer genomtr\u00e4ngande kylan oss ner i ruffen. <\/p>\n
Sent p\u00e5 natten landade vi vid Aspholmarna och fortsatte tidigt p\u00e5 morgonen mot \u00c5m\u00e5l. L\u00e5ngt i fj\u00e4rran f\u00f6rtonade Kinnekulles l\u00e5ngstr\u00e4ckta konturer. Det var verkligen synd ett vi inte fingo tid att g\u00e5 dit.<\/p>\n
Strax utanf\u00f6r \u00c5m\u00e5l ligger Fogdens fyr, r\u00f6varn\u00e4stet, och d\u00e4r landade vi f\u00f6rst\u00e5s och blev av den stilla och v\u00e4nliga “r\u00f6varbruden” bjudna p\u00e5 kaffe. Fyren \u00e4r det enda huset p\u00e5 den lilla \u00f6n. T\u00e4nk, att bo s\u00e5 ensligt. Vinterkv\u00e4llarna bli nog l\u00e5nga ibland. Det \u00e4r v\u00e4l d\u00e5 r\u00f6varn har l\u00e4rt sig all poesi.<\/p>\n
S\u00e5 fort vi druckit kaffe, st\u00e4vade vi in till \u00c5m\u00e5l och togo h\u00e4r ett hj\u00e4rtligt avsked fr\u00e5n r\u00f6varn. Det \u00e4r verkligen en undantagsm\u00e4nniska – l\u00e5t vara kanske alltf\u00f6r pratsam ibland, men med en optimism och en entusiasm f\u00f6r allt vackert och gott, som \u00e4r s\u00e4llsynt. Naturen \u00e4r hans religion. “Gud – det \u00e4r naturen,” se d\u00e4r ett av hans \u00e4lsklingsuttryck!<\/p>\n
Sedan Kalle och jag f\u00e5tt v\u00e5ra saker nedforslade till stationen, kommo vi \u00f6verens om att \u00e4ta en riktig festmiddag p\u00e5 Stadshotellet, som avslutning p\u00e5 alla strapatserna under f\u00e4rden. N\u00e4r vi gingo upp mot hotellet, erk\u00e4nde vi b\u00e5da att vi k\u00e4nde oss tr\u00f6tta, sl\u00f6a, hungriga, olustiga och jag \u00e4ven lite efterkommet “sj\u00f6illam\u00e5ende”. Men det var inte v\u00e4rre \u00e4n att vi kunde skratta \u00e5t oss sj\u00e4lva, d\u00e4r vi dinglade fram.<\/p>\n
Stadshotellet visade sig besitta alla m\u00f6jligheter f\u00f6r uppfyllande av v\u00e5rt beslut och sedan vi gjort anr\u00e4ttningarna all heder och hamnat ute i planteringen f\u00f6r att f\u00e5 kaffe, voro vi s\u00e5 n\u00f6jda, glada och bel\u00e5tna att vi hade blott var sin \u00f6nskan \u00e4nnu: Kalle att f\u00e5 st\u00e5 upp och vifta med armarna och skrika: “Tjo!!” och jag att f\u00e5 kn\u00e4ppa upp alla kl\u00e4der och vr\u00e4ka mig p\u00e5 en bekv\u00e4m ottoman. <\/p>\n
N\u00e5 – ingenting \u00e4r ju fullkomligt h\u00e4r i v\u00e4rlden!<\/p>\n
Klockan 6.05 p\u00e5 eftermiddagen avreste vi till G\u00f6tastaden d\u00e4r vi hamnade p\u00e5 Olivedalsgatan f\u00f6r natten. Mamma befann sig n\u00e4mligen i staden f\u00f6r att F\u00f6ljande morgon skicka av Lillan till S\u00e4m, dit hon blivit bjuden.
\nP\u00e5 l\u00f6rdag eftermiddag reste vi s\u00e5 hit ut igen till v\u00e5ra lugna och fridfulla dagar. Kalle stannade bara veckan ut – p\u00e5 m\u00e5ndagen den 25 juli gav han sig av igen till \u00c5m\u00e5l och r\u00f6varn, denna g\u00e5ng f\u00f6r att bes\u00f6ka V\u00e4stg\u00f6takusten, som han inte hann med sist.<\/p>\n
S\u00e5 voro mamma och jag helt allena, pappa hade rest till Norrland i bil med ing. Westerlund f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka g\u00f6ra lite aff\u00e4rer.<\/p>\n
Nog \u00e4r det mycket makligt och fridfullt, n\u00e4r vi \u00e4ro s\u00e5 d\u00e4r ensamma, n\u00e4stan f\u00f6r fridfullt, vi sakna s\u00e5 mycket v\u00e5ra herrar, som komma ut med middagst\u00e5get och s\u00e4tta piff p\u00e5 tillvaron. Och p\u00e5 kv\u00e4llar l\u00e4ngtar jag s\u00e4rskilt efter den pratstund, nedkrupna hos \u00e4n den ena, \u00e4n den andre, som min Kalle och jag alltid bruka ha, d\u00e5 han \u00e4r hemma. D\u00e5 vi ligga och planera f\u00f6r v\u00e5r lille Torbj\u00f6rn eller lilla “Plojens”, och den blivande pappan m\u00e5ste f\u00f6rst\u00e5s k\u00e4nna, hur “han palkal.” Ack, hur mycket \u00e4r det inte att avhandla!<\/p>\n
I slutet p\u00e5 juli f\u00f6ljde jag med mamma in till stan, hon skulle in och ordna bostaden efter genomg\u00e5ngen reparation. Huh — s\u00e5 d\u00e4r s\u00e5g ut! Nedrivna gamla tapeter, rappning och krita \u00f6verallt p\u00e5 golven och alla m\u00f6bler uppstaplade i salen, som ej gjorts n\u00e5got \u00e5t. Men under mammas flinka h\u00e4nder ordnade allt s\u00e5 sm\u00e5ningom till sig. <\/p>\n
Jag kunde ju inte hj\u00e4lpa till n\u00e5got med dylikt arbete. L\u00f6rdagen den 30 juli kom Lillan tillbaka fr\u00e5n S\u00e4m. Som \u00f6verraskning m\u00f6tte henne en fin, fin cykel, som pappa kommit \u00f6ver mycket billigt. Jag undrar inte p\u00e5, att ungen blev alldeles vild av gl\u00e4dje.<\/p>\n
S\u00f6ndagen den 31 juli kom Rut f\u00f6r en m\u00e5nads semesterfirande. Hon hade f\u00f6rut blivit bjuden till Enanders p\u00e5 Stenungsund, s\u00e5 dit reste hon i s\u00e4llskap med Bruno p\u00e5 m\u00e5ndag f\u00f6r att stanna en vecka. Vad m\u00e5nde bliva av detta?
\nP\u00e5 m\u00e5ndag reste ocks\u00e5 mamma, Lillan och jag ut till Lerum igen. Mamma och jag satte genast i g\u00e5ng med att g\u00f6ra vinb\u00e4rsgel\u00e9 efter ett extra nytt recept: urvridning av b\u00e4ren, saften tillsatt med lika vikt socker och d\u00e4refter en timmes r\u00f6rning. That\u00b4s all! Resultatet blev utm\u00e4rkt. Jag fick hela 13 burkar av mina 5 liter b\u00e4r. II I\/4-liter och 2 n\u00e5got st\u00f6rre. F\u00f6rut har jag syltat jordgubbar, hallon, krusb\u00e4r och bl\u00e5b\u00e4r s\u00e5 nu har jag en riktigt imponerande och verkligt “husmoders\u00f6gonfr\u00f6jdande” samling burkar, flaskor och krukor i k\u00e4llaren.<\/p>\n
Torsdagen den fj\u00e4rde augusti \u00e5terv\u00e4nde Kalle, men blott f\u00f6r att redan p\u00e5 l\u00f6rdag ge sig iv\u00e4g igen. Ack, hur g\u00e4rna jag skulle vilja haft honom kvar, \u00e5tminstone \u00f6ver s\u00f6ndag! Men denna g\u00e5ng g\u00e4ller det n\u00e5got extra viktigt: filkning i sk\u00e4rg\u00e5rden. F\u00e5 se, n\u00e4r han nu \u00e5terkommer!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Nu har snart sommaren flytt sin kos!! Ack, ack, hur hastigt den g\u00e5r! Nu b\u00f6rjar det m\u00f6rkna tidigt om kv\u00e4llarna, och s\u00e4rskilt ikv\u00e4ll brusar en riktig h\u00f6ststorm d\u00e4rute i de regnv\u00e5ta tr\u00e4den. Men h\u00e4rinne \u00e4r det s\u00e5 ombonat, s\u00e5 varmt, sk\u00f6nt och hemlikt. Jag t\u00e4nker med b\u00e4van p\u00e5 alla heml\u00f6sa stackare! Sommaren har svunnit h\u00e4n […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":30236,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3446,3425],"tags":[],"class_list":["post-28883","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-3446","category-mormors-dagbok"],"yoast_head":"\n