Fru Judit Renckes dagbok.<\/p>\n
M\u00e5nga viktiga, omdanande h\u00e4ndelser ha \u00e4gt rum, sedan jag sist \u00f6ppnade min dagbok. Den 26 december 1920 vigdes jag vid min \u00e4lskade Karl i Annedalskyrkan. Ack, vilket vackert minne vi ha av v\u00e5rt br\u00f6llop! Vem kan beskriva de underbara k\u00e4nslor, som v\u00e4ckes hos bruden, d\u00e5 hon ser sin bild le mot sig i spegeln! Skimrande vitt, den luftiga sl\u00f6jan, orangekransen och den ljuvliga brudbuketten!! <\/p>\n
Min var av 20 stora, sk\u00f6na nejlikor och asparagus. I kyrkan mottogs jag och de mina av Kalle och Tolle, b\u00e5da s\u00e5 st\u00e5tliga i sina uniformer. Snart voro vi alla f\u00f6rsamlade d\u00e4rnere i avkl\u00e4dningsrummet. Sakta viskade vi med varandra, allt var fyllt av en h\u00f6gtidsm\u00e4ttad sp\u00e4nning. S\u00e5 brusade pl\u00f6tsligt tonerna av Mendehlsons br\u00f6llopsmarsch ut \u00f6ver kyrkan och s\u00e5 t\u00e5gade vi l\u00e5ngsamt upp f\u00f6r h\u00f6gra g\u00e5ngen. Brud och brudgum, d\u00e4refter Greta och Tolle, Naemi och Arvid, Ingeborg och Josef, Rut och Bruno, Lillan och Harry. Varannan t\u00e4rna, b\u00f6rjande med Greta, var kl\u00e4dd i ljusbl\u00e5tt, varannan i sk\u00e4rt. Alla, utom Lillan, hade sm\u00e5 rosenkransar om h\u00e5ret. <\/p>\n
Brudparet gingo upp mot altaret, under det att t\u00e4rnor och marskalkar stannade p\u00e5 trappstegen. Mamma, pappa, sv\u00e4rfar och Linnea sutto i f\u00f6rsta b\u00e4nken och bakom dem spridda i hela kyrkan, de inbjudna \u00e5sk\u00e5darna. S\u00e5 f\u00f6rr\u00e4ttade kyrkoherde Holm vigseln, sedan psalm 33, vers 1 avsjungits. Efter vigseln sj\u00f6ng Herr Georg \u00c5gren Kjerulfs vackra s\u00e5ng “Kan det tr\u00f6ste”. D\u00e4refter psalm 33 sista versen. F\u00f6rst lyck\u00f6nskades vi av kyrkoherden framf\u00f6r altaret, varefter vi t\u00e5gade ner. Under sj\u00e4lva vigselakten hade Greta h\u00e5llit min bukett, och Tolle Kalles sabel. Vi togs emot av f\u00f6r\u00e4ldrarna och nu blev det allm\u00e4n omfamning och lyck\u00f6nskning. S\u00e5 ordnade vi oss \u00e5ter och t\u00e5gade till tonerna av marschen ur “Ett bondbr\u00f6llop” ned, h\u00e4lsande till h\u00f6ger och v\u00e4nster.<\/p>\n
Nu skulle det b\u00e4ra av till Henriksberg. D\u00e5 Kalle och jag stego in i v\u00e5r bil fingo vi \u00f6ver oss ett regn av risgryn, kastat av Mary Johansson, som j\u00e4mte en hop andra sk\u00e5delystna dr\u00f6jt kvar utanf\u00f6r. P\u00e5 Henriksberg var det f\u00f6rtjusande trevligt ordnat. Flickorna hade varit d\u00e4r p\u00e5 f\u00f6rmiddagen och kl\u00e4tt bordet, varj\u00e4mte Greta tillverkat de trevligaste placeringskort. Maten och vinerna voro utm\u00e4rkta och hela m\u00e5ltiden pr\u00e4glades av den gemytligaste st\u00e4mningen. Pappa h\u00f6ll tal och \u00f6nskade oss det b\u00e4sta han kunde \u00f6nska: att v\u00e5r inb\u00f6rdes sammanlevnad skulle bli lika lycklig som hans och mammas. <\/p>\n
S\u00e5 talade Tolle och sedan l\u00e4ste Greta upp en versifierad hyllning. \u00c4ven sv\u00e4rfar reste sig och lyck\u00f6nskade oss i varma, fast korta ordalag. Under middagen anl\u00e4nde 58 stycken telegram, de flesta p\u00e5 vers, mycket kvicka och roliga. De uppl\u00e4stes \u00f6msevis av Tolle och Bruno. Efter middagen sj\u00f6ngo flickorna en del s\u00e5nger under anf\u00f6rande av Greta, och s\u00e5 blev det dans i stora salen och prat omkring sm\u00e5borden i de mindre rummen. Alla voro i sitt b\u00e4sta hum\u00f6r. <\/p>\n
Tolle, Greta och Bruno f\u00f6rs\u00e4krade oss sedan, att det var den roligaste fest de bevistat. Vid 12-tiden drogo Kalle och jag oss tillbaka f\u00f6r att bila till Palace, d\u00e4r vi best\u00e4llt rum. V\u00e5ra brudlakan och \u00f6rngott hade skickats dit tidigare p\u00e5 dagen. Och s\u00e5 voro vi \u00e4ntligen ensamma och firade v\u00e5r br\u00f6llopsnatt \u2014 ack, hur m\u00e5nga ljuva k\u00e4nslor och hur mycken innerligt lidelsefull \u00f6mhet g\u00f6mmer icke detta ord f\u00f6r dem som \u00e4lska varandra!! <\/p>\n
P\u00e5 morgonen lekte vi som sm\u00e5 barn i v\u00e5ra stora s\u00e4ngar och k\u00e4nde oss mycket viktiga, d\u00e5 vi beordrade en inkallad uppasserska att ge oss kaffe p\u00e5 s\u00e4ngen. Sent omsider stego vi s\u00e5 upp efter att ha tagit ett h\u00e4rligt bad och kl\u00e4dde oss \u00e5ter i br\u00f6llopsstass f\u00f6r att fara till fotografen. Det blev Karnell, som f\u00f6rf\u00e4rdigade v\u00e5ra utm\u00e4rkta br\u00f6llopskort. Sen blev det br\u00e5ttom ty p\u00e5 eftermiddagen skulle t\u00e4rnor och marskalkar j\u00e4mte sv\u00e4rfar ut och bese v\u00e5r lilla idyll p\u00e5 Lerum. Allt avl\u00f6pte till bel\u00e5tenhet, g\u00e4sterna kunde knappast finna ord f\u00f6r att uttrycka hur f\u00f6rtjusande, bed\u00e5\u00e5\u00e5rande (Greta, Rut, Naemi) och verkligt trevligt (Arvid, Bruno och Tolle) och “fint” (sv\u00e4rfar) vi ha det. Kalle tog sig ledigt mellan jul och ny\u00e5r och vi hade de mest underbara stunder h\u00e4rute i v\u00e5r ljuva ensamhet. Gudskelov f\u00f6r fr\u00e5nvaron av jungfru!! \u00c4n s\u00e5 l\u00e4nge…<\/p>\n
P\u00e5 Ny\u00e5rsdagen fick Kalle telefonbud, att hans mor f\u00e5tt sluta och stilla g\u00e5tt bort fr\u00e5n allt el\u00e4nde och lidande natten till ny\u00e5rsafton. Vi kunde ej annat \u00e4n vara n\u00f6jda \u00f6ver att hon f\u00e5tt lugn och frid nu. Det var lunginflammation, som \u00e4ndade hennes liv. Sv\u00e4rfar hade h\u00e4lsat p\u00e5 henne i Kristinehamn p\u00e5 hemv\u00e4g fr\u00e5n G\u00f6teborg s\u00e5 fick han resa s\u00e5 gott som direkt fr\u00e5n sonens br\u00f6llop till makans d\u00f6dsb\u00e4dd. <\/p>\n
Vi reste upp till begravningen, som \u00e4gde rum s\u00f6ndagen den 9 januari. F\u00f6r mig var allt detta nytt – att stiga upp klockan 5 p\u00e5 morgonen, \u00e4ta och dricka med de andra g\u00e4sterna f\u00f6r att s\u00e5 bege sig till kyrkan vid 8-tiden. Vi f\u00e4rdades med sl\u00e4de och \u00e4ven den vackert blomstersmyckade kistan k\u00f6rdes p\u00e5 en sl\u00e4ddoning. Men f\u00f6ret var bedr\u00f6vligt, det sm\u00e5regnade hela tiden och sl\u00e4darna sl\u00e4ngde v\u00e5ldsamt p\u00e5 den glatta v\u00e4gen. <\/p>\n
Efter gudstj\u00e4nsten, som f\u00f6ljde omedelbart p\u00e5 begravningen, bar det s\u00e5 av hem\u00e5t till v\u00e4ntande kaffe och mat. K\u00f6ket var fullt av fruntimmer som antingen lagade mat, passade upp eller bj\u00f6do. Gamle Nord var v\u00e4rd. De n\u00e4rmaste s\u00f6rjande bj\u00f6dos f\u00f6rst. Allt var fullkomligt nytt f\u00f6r mig. \u00c4ven n\u00e4sta dag var kalas. Och dagarna d\u00e4refter m\u00e5ste vi G\u00f6teborgare p\u00e5 kalas i grannstugorna, s\u00e5 inte beh\u00f6vde vi sv\u00e4lta. P\u00e5 torsdag eftermiddag reste vi ner till Sulvik. Nu hade det kommit massor av sn\u00f6 och en ordentlig frostkn\u00e4pp, s\u00e5 det var klingande f\u00f6re. <\/p>\n
Hos farbr\u00f6derna i Sulvik undf\u00e4gnades vi p\u00e5 b\u00e4sta s\u00e4tt och klockan 6 f\u00f6ljande morgon skjutsade oss Janne till stationen. Huru gudomligt vackert det var med f\u00e4lten lysande bl\u00e5aktiga, i sitt sn\u00f6t\u00e4cke, med v\u00e4ldiga drivor l\u00e4ngs landsv\u00e4gskanterna, granarna dignande under sn\u00f6b\u00f6rdan och gnistrande stj\u00e4rnsken? Vi voro s\u00e5 v\u00e4l inp\u00e4lsade, att vi sutto varmt och sk\u00f6nt trots 22 grader kallt – – – <\/p>\n
Nu har jag s\u00e5 sm\u00e5ningom hunnit s\u00e4tta mig ordentligt in i livet som Kalles maka och husmor h\u00e4rute p\u00e5 Lerum. Klockan kvart i 8 stiger jag upp, ofta h\u00f6gljutt g\u00e4spande och “ojande”, tills Kalle givit mig morgonkyssen, d\u00e5 det blir mera liv i spelet. S\u00e5 kokas gr\u00f6t eller v\u00e4lling och kaffe p\u00e5 Primusk\u00f6ket. Det tar f\u00f6r l\u00e5ng tid att t\u00e4nda i spiseln. Kallt som det v\u00e4rsta \u00e4r det i k\u00f6ket. Kalle m\u00e5ste sitta med \u00f6verrocken p\u00e5, d\u00e5 han skall \u00e4ta. En kvart i 9 kysser han mig till avsked och knogar s\u00e5 iv\u00e4g med sin lilla resv\u00e4ska, d\u00e4r hans anspr\u00e5ksl\u00f6sa lunch, 4 sm\u00f6rg\u00e5sar, vilar. 9.07 g\u00e5r hans morgont\u00e5g. <\/p>\n
Jag diskar nu och g\u00f6r iordning k\u00f6ket, st\u00e4dar d\u00e4refter rummen och ordnar sen med varjehanda, litet tv\u00e4tt, strumpstoppning, s\u00f6mnad, l\u00e4sning av Husmodern m.m. En timme brukar utfyllas av promenad i sakta mak till posten och handelsboden nere vid stationen. Vid 12-tiden dricker jag kaffe med sm\u00f6rg\u00e5sar och vid halv 4-tiden b\u00f6rjar jag ordna med middagen. 4.34 kommer Kalles middagst\u00e5g och c:a 5 minuter i 5 har jag hans armar om mitt liv igen och v\u00e4lkomstkyssen utbytes under “Doda! doda!”. Efter middagen diskar jag endast av kastruller och knivar och gafflar, porslin och glas f\u00e5r st\u00e5 till n\u00e4sta morgon.<\/p>\n
Vid 6-tiden \u00e4r k\u00f6ket klart igen, och vi tillbringa de gemytligaste och mest hemtrevliga aftnar i v\u00e5ra vackra sm\u00e5 rum. Vid 10 – 11-tiden krypa vi till kojs. F\u00f6rst m\u00e5ste f\u00f6rst\u00e5s antingen jag krypa till Kalle eller han till mig, innan vi skiljas f\u00f6r att slumra in p\u00e5 vart sitt h\u00e5ll. Nu nalkas klockan middagstimman, s\u00e5 min tillt\u00e4nkta beskrivning av v\u00e5r lilla stuga f\u00e5r st\u00e5 \u00f6ver till en annan dag.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Fru Judit Renckes dagbok. M\u00e5nga viktiga, omdanande h\u00e4ndelser ha \u00e4gt rum, sedan jag sist \u00f6ppnade min dagbok. Den 26 december 1920 vigdes jag vid min \u00e4lskade Karl i Annedalskyrkan. Ack, vilket vackert minne vi ha av v\u00e5rt br\u00f6llop! Vem kan beskriva de underbara k\u00e4nslor, som v\u00e4ckes hos bruden, d\u00e5 hon ser sin bild le mot […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":29942,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3446,3425],"tags":[],"class_list":["post-28865","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-3446","category-mormors-dagbok"],"yoast_head":"\n