Hur skall man b\u00e4ra sig \u00e5t f\u00f6r att hejda tidens vilda lopp?! I fredags den 30 april, fyllde jag 25 \u00e5r. Kvartsekelsjubileum. Nog k\u00e4nner jag mig ibland som jag skulle vara f\u00f6rf\u00e4rligt gammal, men f\u00f6r det mesta m\u00e5ste jag n\u00e4stan \u00e4nnu ibland ta itu med skolflicks och odygdsk\u00e4nslorna hos mig. Och Gudskelov – det finns verkligen ingen, som tycker att jag ser gammal ut. De flesta gissa omkring 20. (Vad i all v\u00e4rlden beror det p\u00e5 att en kvinna alltid \u00e4r s\u00e5 n\u00f6jd med att anses yngre \u00e4n hon \u00e4r)?? <\/p>\n
F\u00f6delsedagens morgon var som alla andra morgnar. Intet kaffe p\u00e5 s\u00e4ngen och “Lucia heter denna dagen” som annars. Ungarna kom f\u00f6rst\u00e5s in och pussade mig och gratulerade, innan de gingo till skolan. “Jag t\u00e4nkte allt \u00e5 g\u00e5 dej kaffe p\u00e5 s\u00e4ngen”, tyckte Lillan, “men s\u00e5 fanns det inget dopp”.<\/p>\n
P\u00e5 f\u00f6rmiddagen anl\u00e4nde ett f\u00f6rtjusande litet \u00e4ppeltr\u00e4d fr\u00e5n Kalle och en bukett tulpaner fr\u00e5n lilla sv\u00e4rmor. Kalle hade f\u00e5tt i uppdrag att k\u00f6pa dem. S\u00e5 fick jag brev fr\u00e5n Mamma, Naemi, Rut samt Greta Anneld och under dagens lopp anl\u00e4nde telegram fr\u00e5n flickorna Berg, Tolle, S\u00f6der\u00e5s och “gamla lunchlaget”. Mammas present utgjordes av en stor bordduk, ett halvt dussin servetter och halvt dussin k\u00f6kshanddukar. Pappa ringde dagen efter och talade om att han k\u00f6pt diverse koppargrytor och kastruller. S\u00e5 fick jag ett dussin teskedar av Johanssons, en s\u00e5ssked av silver av Anna-Lisa, en upps\u00e4ttning formar av Bruno och Arvid och en bok fr\u00e5n Greta. <\/p>\n
Dessutom de tidigare omn\u00e4mnda presenterna fr\u00e5n Kalle, hans hem och av Marta samt blommor av Eric Blomberg och flickorna Ljungstr\u00f6m. Det var allts\u00e5 den verkligt imponerande samlingen av presenter.<\/p>\n
Dagens betydelse celebrerades med en enkel bjudning p\u00e5 eftermiddagen. Kaffe, litet frukt samt t\u00e9 med bredda sm\u00f6rg\u00e5sar. G\u00e4ster: Flickorna Ljungstr\u00f6m, Anna-Lisa, hennes kusin Greta Ericsson, som bor hos henne, Arvid, Bruno och s\u00e5 Kalle f\u00f6rst\u00e5s. Vi hade riktigt roligt, spelade, dansade, lekte cirkus o.s.v. Kalle stannade en stund efter de andra f\u00f6rst\u00e5s f\u00f6r att s\u00e4ga ordentligt godnatt!<\/p>\n
F\u00f6rsta maj voro vi bjudna ut till Envalls, som bor p\u00e5 Askim, men kunde inte fara, ty p\u00e5 f\u00f6rmiddagen fick Kalle telegram hemifr\u00e5n, att Oskar d\u00f6tt klockan 6 p\u00e5 morgonen. Fast\u00e4n vi s\u00e5 l\u00e4nge g\u00e5tt och v\u00e4ntat detta budskap, kom det som ett h\u00e5rt slag. <\/p>\n
Stackars, stackars Elvine!! Dagen d\u00e4rp\u00e5 fick Kalle brev fr\u00e5n Adolf, d\u00e4r han bl. a. skrev “Det var en h\u00e4rlig dag att d\u00f6 p\u00e5, knoppande v\u00e5r med str\u00e5lande sol”. D\u00e5 Kalle och jag p\u00e5 eftermiddagen voro ute ett slag, fingo vi p\u00e5 lyktstolparna se l\u00f6psedlar med underr\u00e4ttelse, att kronprinsessan avlidit. Vi kunde knappast tro det. Vilken f\u00f6rlust f\u00f6r konungahuset, denna \u00e4lskliga duktiga furstinna, som gjort sig s\u00e5 omtyckt i Sverige under de 15 \u00e5r hon vistats h\u00e4r. Och alltid har hon blivit n\u00e4mnd som ett m\u00f6nster f\u00f6r en maka och husmor. Det var blodf\u00f6rgiftning efter en varbildning i k\u00e4kh\u00e5lan med tillst\u00f6tande ros i ena ytter\u00f6rat som \u00e4ndade hennes liv i en \u00e5lder av 38 \u00e5r. Nu har Sverige verkligen landssorg.<\/p>\n
V\u00e5rens och gl\u00e4djens dag, f\u00f6rsta maj, blev allts\u00e5 en sorguppfylld dag. Vi tillbrakte den i all stillhet h\u00e4r hemma. P\u00e5 s\u00f6ndag voro vi p\u00e5 T.S. konsert, och fick h\u00f6ra h\u00e4rlig s\u00e5ng med bariton och tenorsolo. Det var en stund av verklig njutning. Jag \u00e5t sup\u00e9 med Kalle p\u00e5 C.S. och sedan f\u00f6ljde han mig hem. “Men jag m\u00e5ste g\u00e5 tidigt ikv\u00e4ll, f\u00f6r imorgon bittida skall jag resa till Moll\u00f6sund”! Hur det nu var, vi kunde inte skiljas tidigt. Jag var s\u00e5 tr\u00f6tt, att jag gick och lade mig. Jag k\u00e4nner det inte alls besynnerligt att b\u00e4dda och l\u00e4gga mig mitt f\u00f6r hans \u00f6gon! S\u00e5 lade han sig p\u00e5 ottomanen bredvid mig, vi pratade att b\u00f6rja med, men tystnade s\u00e5 sm\u00e5ningom och endast l\u00e4ppar och \u00f6gon talade sitt tysta, v\u00e4ltaliga spr\u00e5k.<\/p>\n
Ack, n\u00e4r man \u00e4lskar – det \u00e4r som man aldrig skulle komma nog n\u00e4ra den \u00e4lskade! Vi tryckte oss s\u00e5 h\u00e5rt mot varandra, att andedr\u00e4kten blev kort och fl\u00e4mtande och v\u00e5ra kysser blevo allt h\u00e5rdare och mera lidelsefulla. Det \u00e4r naturen, som pockar p\u00e5 sin r\u00e4tt, r\u00e4tten att f\u00e5 h\u00e4ngiva sig helt \u00e5t den \u00e4lskade, att f\u00e5 sm\u00e4lta samman med honom i en domnands s\u00e4llhetsberusning. <\/p>\n
Ack, varf\u00f6r m\u00e5ste s\u00e5 m\u00e5nga h\u00e4nsyn tagas!? Varf\u00f6r kan jag inte utan alla band f\u00e5 ge mig helt \u00e5t honom, som jag \u00e4lskar!? Oh, detta kalla f\u00f6rst\u00e5nd, som ej vill l\u00e5ta k\u00e4nslan ta ut sin r\u00e4tt, som pl\u00e5gar och pinar oss. Men inatt kunde jag inte helt st\u00f6ta honom tillbaka. Han fick en f\u00f6rsmak av den ljuvlighet vi tillsamman f\u00e5 njuta, f\u00f6rst d\u00e5 v\u00e5rt f\u00f6rbund \u00e4ven lagstadgats inf\u00f6r v\u00e4rlden! Det var ingen full k\u00e4rleksnjutning – det f\u00f6rbj\u00f6d min oskuld, och f\u00f6r mig var det endast sm\u00e4rta. Men ack, min Gud, hur jag brann av beg\u00e4r ett ge honom \u00e4nnu mer. Jag blygs ej alls att tala om detta. M\u00e4nniskornas lagar ha ingen r\u00e4tt att hindra naturens vilja hos tv\u00e5, som \u00e4lska varann s\u00e5 innerligt som vi! – Men \u00e4nd\u00e5 – vi m\u00e5ste taga h\u00e4nsyn till s\u00e5 mycket. Ack, att vi snart, snart kunde gifta oss!<\/p>\n
Idag p\u00e5 f\u00f6rmiddagen ringde han fr\u00e5n Marsstrand. Han kunde inte b\u00f6rja med n\u00e5got arbete, f\u00f6rr\u00e4n han h\u00f6rt min r\u00f6st, sade han. Och jag var s\u00e5 glad att h\u00f6ra hans.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Hur skall man b\u00e4ra sig \u00e5t f\u00f6r att hejda tidens vilda lopp?! I fredags den 30 april, fyllde jag 25 \u00e5r. Kvartsekelsjubileum. Nog k\u00e4nner jag mig ibland som jag skulle vara f\u00f6rf\u00e4rligt gammal, men f\u00f6r det mesta m\u00e5ste jag n\u00e4stan \u00e4nnu ibland ta itu med skolflicks och odygdsk\u00e4nslorna hos mig. Och Gudskelov – det finns […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":29910,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3445,3425],"tags":[],"class_list":["post-28845","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-3445","category-mormors-dagbok"],"yoast_head":"\n