Nu f\u00e5r jag h\u00e4r i Judits dagbok, uppteckna, hur hon och jag i v\u00e5r ensamhet tillbringade midsommaren 1919. Fr\u00e5n b\u00f6rjan hade vi t\u00e4nkt att “res ut\u201c n\u00e5gonstans, men som det ju dels lider mot slutet av m\u00e5naden och kassafebern b\u00f6rjar bli k\u00e4nnbar, och dels som det i s\u00f6ndags regnade v\u00e5ldsamt o v\u00e4dret s\u00e5g mycket hotande ut, besl\u00f6to vi oss f\u00f6r att stanna kvar i staden och roa oss p\u00e5 b\u00e4ste s\u00e4tt. <\/p>\n
P\u00e5 midsommardagens f\u00f6rmiddag regnade det \u00e4ven, men fram p\u00e5 eftermiddagen blev det ett h\u00e4rligt v\u00e4der. Judit och jag skrudade oss i sommardress med ljusa kl\u00e4nningar, vita skor och strumpor och enligt eget tycke fina som aas. F\u00f6rst styrde vi kosan till Skansen, d\u00e4r orgierna b\u00f6rjade. Vi dansade f\u00f6rst en stund p\u00e5 dansbanan vid Renberget, men fingo sedan syn p\u00e5 en annan bana, d\u00e4r ett par gamla bondspelem\u00e4n utf\u00f6rde musiken, och d\u00e4r dom dansade endast bonddanser, hambo, pas de quatre, polka o.s.v. Dit satte vi f\u00f6rst\u00e5s iv\u00e4g och dansade hambo och pas de quatre ” s\u00e5\u00b4d\u00e4’vissla om\u00b4et”! <\/p>\n
Vi \u00e4’ urstyva att dansa hambo nu. Jag f\u00f6r som den styvaste kavaljer. Vi hoppa’ och levde som vansinniga precis, och kjolarna fl\u00f6g upp s\u00e5 bena syntes nog ovanf\u00f6r kn\u00e4na, men det struntade vi i. Vi visste att inga av v\u00e5ra bekanta var kvar i stan den dan, s\u00e5 vi hade beslutat att “leva loppan” riktigt. D\u00e5 vi dansat hambo p\u00e5 bondbanan tills vi var utschasade tyckte vi att “nu \u00e4’ h\u00e4r inget sk\u00f6j l\u00e4ngre, nu g\u00e5r vi till p\u00e5 Gr\u00f6na Lund”. <\/p>\n
Sagt och gjort. Vi stegade iv\u00e4g ner\u00e5t Gr\u00f6na Lund, men slunko i f\u00f6rbifarten in p\u00e5 “Tre liljor” och f\u00f6rfriskade oss. P\u00e5 “Gr\u00f6na Lund” inleddes orgierna med \u00e5kning i Berg-o-dal-banan. Den \u00e4r n\u00e4stan som en karusell, fast\u00e4n den g\u00e5r upp och ner, och Du milde, ett s\u00e5nt v\u00e4sen d\u00e4r var! N\u00e4r det bar av ned\u00e5t, upph\u00e4vdes vilda tjut, och Judit och jag blev inte s\u00e4mst vad skriket anbelangar. Bevare mig, sa’ Frida! Sen begav vi oss ut p\u00e5 vidare \u00e4ventyr, och uppt\u00e4ckte ett litet mystiskt hus, som bar inskriptionen “SIBYLLAN”. Dit in skulle Judit f\u00f6rst\u00e5s n\u00f6dv\u00e4ndigt, f\u00f6r att bli sp\u00e5dd, men jag hade ingen lust att g\u00e5 med, utan f\u00f6redrog att stanna utanf\u00f6r, d\u00e4r jag blev f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r livlig uppvaktning av diverse “S\u00f6deramerisar”. Judit kom omsider ut, str\u00e5lande glad \u00f6ver all lycka, som blivit henne f\u00f6resp\u00e5dd, och det bar iv\u00e4g till n\u00e4sta schapp, d\u00e4r man tillhandah\u00f6ll “varm korv”. Den var vi f\u00f6rst\u00e5s tvungna att smaka p\u00e5, och stod d\u00e4r och k\u00e4kade av alla krafter med var sin korv i n\u00e4ven, d\u00e5 en “S\u00f6derameris” d\u00f6k upp bredvid oss och f\u00f6rs\u00f6kte inleda konversation med mej. <\/p>\n
D\u00e5 detta misslyckades, kom han med sitt “dunderstinkande” anlete alldeles inp\u00e5 mej och tyckte: “Fy g-n, att ni kan \u00e4ta korv”!<\/p>\n
D\u00e5 blev jag arg som det v\u00e4rsta, gav en puff i magen o genm\u00e4lte p\u00e5 G\u00f6teb\u00f6sska: “Har ni ont \u00e5t?” varp\u00e5 busen replikerade: “Var inte mallig, f\u00f6r d\u00e5 tar jag dig i nacken!” Mycke’ bildat. Judit och jag fann det b\u00e4st att avdunsta innan han satte hotelsen i verket. Vi hamnade d\u00e5 i en riktig karusell, som gick s\u00e5 fort och l\u00e4nge, att jag blev s\u00e5 illam\u00e5ende, s\u00e5 jag befarade att vilken minut som helst f\u00e5 upp korven igen.<\/p>\n
N\u00e4r karusellen \u00e4ntligen stannade, skyndade vi till ett f\u00f6rfriskningsst\u00e4lle och intog “Citronil,” och sutto kvar h\u00e4r tills jag \u00e5terfunnit j\u00e4mnvikten. H\u00e4r k\u00f6pte vi \u00e4ven n\u00e5gra f\u00f6rtjusande “inte alls typiska” kort av en kringvandrande gosse, och avs\u00e4nde dem till Naemi, Calle och Bruno. Sedan kom turen till skjutbanan, d\u00e4r vi avsk\u00f6to sex skott var. Judit “prickade” en g\u00e5ng och trumslagarn\u00b4 trummade v\u00e5ldsamt. D\u00e5 vi slutligen “fr\u00f6jdat” ett par danser p\u00e5 Tivolis dansbana bland en mycket blandad publik satte vi (vid halv 12-tiden) iv\u00e4g tillbaka till Skansen igen f\u00f6r att f\u00e5 “fr\u00f6jda” en sista “foxtrott”. <\/p>\n
H\u00e4r tr\u00e4ffade vi p\u00e5 f.d. disponenten vid AB Damm och r\u00f6rledningar, Malm\u00f6, Folke Janson, som gick d\u00e4r och vankade i ensamheten. Han \u00e4r h\u00e4r i Stockholom vid Elektromarin nu, och han blev mycket glad \u00f6ver att tr\u00e4ffa p\u00e5 bekanta. Han hotade \u00e4ven (sn\u00e4llt!) med att ringa upp oss i telefon, s\u00e5 vi kunde tr\u00e4ffas n\u00e5n g\u00e5ng.<\/p>\n
Judit och jag \u00e4ro mycket sn\u00e4lla, och sa’ sen till varandra att “jag hoppas han bjur bra, f\u00f6r d\u00e5 kan vi ju g\u00e5 ut med honom n\u00e5gon g\u00e5ng.” Mycke’sn\u00e4lla”! <\/p>\n
N\u00e5v\u00e4l, f\u00f6r att \u00e5terg\u00e5 till mddsommarfirandet, s\u00e5 skjildes vi fr\u00e5n Folke Jansson vid Djurg\u00e5rdsbron, d\u00e4r Judit och jag tog sp\u00e5rvagnen. N\u00e4r vi skulle byta vagn vid Stureplan, tyckte vi, att vi absolut m\u00e5ste avsluta aftonen med att \u00e5ka bil, annars bleve den inte komplett, vilket resulterade i att vi en stund senare susade iv\u00e4g ut\u00e5t Kungsholmen i bil, ivrigt r\u00e4knande v\u00e5ra \u00e5terst\u00e5ende pengar och \u00f6verl\u00e4ggande om vi skulle kasta oss ur bilen p\u00e5 Fleminggatan eller om vi skulle v\u00e5ga sitta kvar. <\/p>\n
Som v\u00e4l var r\u00e4ckte pengarna n\u00e4tt och j\u00e4mt, s\u00e5 vi sluppo att v\u00e5ga livet. V\u00e4l hemkomna till “Nuckebo”, lagade vi iordning em enkel sup\u00e9 best\u00e5ende av cacao och sm\u00f6rg\u00e5s, och satt sen och h\u00f6ll p\u00e5 att “skratta ihj\u00e4l oss” \u00e5t aftonens upplevelser. Ja, man har inte roligare \u00e4n (n\u00e4r) man g\u00f6r (p\u00e5) sej, och jag f\u00f6rs\u00e4krar, att det var inte m\u00e5nga, som hade roligare p\u00e5 midsommaraftonen \u00e4n vi, stackars ensamma “sj\u00e4lvf\u00f6rs\u00f6rjande”.<\/p>\n
P\u00e5 midsommardagens morgon, eller r\u00e4ttare sagt f\u00f6rmiddag, intogo vi, som vanligt om s\u00f6ndagarna, kaffe p\u00e5 s\u00e4ngen och kravlade oss sedan upp och b\u00f6rjade utf\u00f6ra vilda, gymnastiska r\u00f6relser, ikl\u00e4dda endast ett par vita byxor. D\u00e5 vi h\u00e5llit p\u00e5 en stund med detta, samt komponerat en ny sorts dans, voro vi s\u00e5 varma och svettiga att vi besl\u00f6to oss att “bada”, vilket tillgick p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt att vi placerade handfatet mitt p\u00e5 golvet och b\u00f6rjade tv\u00e4tta varandra med tv\u00e4ttlapp. Vi f\u00f6retedde nog en h\u00e4rlig syn, n\u00e4r vi skuttade omkring h\u00e4r, splitter nakna, endast ikl\u00e4dda varsin badm\u00f6ssa. <\/p>\n
Men sen tyckte vi, att vi hade firat midsommaren riktigt, vi hade ju b\u00e5da dansat och badat. Ja, h\u00e4r vilar inga ledsamheter, ska’ ja’ s\u00e4ja!<\/p>\n
Ig\u00e5r eftermiddag, f\u00f6retog vi en promenad till Bellmansro, och h\u00f6ll p\u00e5 att \u00e4ckla ihj\u00e4l oss \u00e5t en positivhalare, som under livliga gester med den lediga armen, och vilt rullande med \u00f6gonen sj\u00f6ng Rolfs “Sj\u00f6mansvisa”, assisterad av ett busfruntimmer, som energiskt basade 2:a st\u00e4mman, vilket till v\u00e5r oerh\u00f6rda f\u00f6rv\u00e5ning delvis lyckades. Judit och jag h\u00f6ll p\u00e5 att skratta ihj\u00e4l oss \u00e5t dom, med d\u00e5 vi funno, att vi voro observerade av busfruntimret, avdunstade vi skyndsamt.<\/p>\n
P\u00e5 sp\u00e5rvagnen hem hade vi s\u00e4llskap med ett mycket bildat ligafruntimmer (s\u00e4mre kronbrud) som var lindrigt berusad, och stod ute p\u00e5 plattformen och uppgav hemska flatskratt, d\u00e4rvid blottande en synnerligen ramponerad tandg\u00e5rd. Framt\u00e4nderna lyste n\u00e4mligen med sin fr\u00e5nvaro. I sanning en ljuvlig syn! Mitt emot oss sutto tre kvinnliga fr\u00e4lsningssoldater, som tydligen varit ute p\u00e5 n\u00e5n slags midsommardagsutflykt, och vilka f\u00f6rde en synnerligen h\u00f6gljudd konversation och undrade om de “skulle f\u00e5 syn p\u00e5 sin lilla kapten vid Tegelbacken”. Men den lilla kaptenen, “en sk\u00f6nlockig ung man”, uppt\u00e4cktes f\u00f6rst p\u00e5 Hantverkaregatan.<\/p>\n
Nu har jag mycket utf\u00f6rligt beskrivit v\u00e5ra upplevelser under midsommaren och nu m\u00e5ste jag sluta, annars f\u00e5r jag skrivsjukan. (Bevare mig, s\u00e5 min nacke v\u00e4rker)!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Nu f\u00e5r jag h\u00e4r i Judits dagbok, uppteckna, hur hon och jag i v\u00e5r ensamhet tillbringade midsommaren 1919. Fr\u00e5n b\u00f6rjan hade vi t\u00e4nkt att “res ut\u201c n\u00e5gonstans, men som det ju dels lider mot slutet av m\u00e5naden och kassafebern b\u00f6rjar bli k\u00e4nnbar, och dels som det i s\u00f6ndags regnade v\u00e5ldsamt o v\u00e4dret s\u00e5g mycket hotande […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":29778,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3444,3425],"tags":[],"class_list":["post-28782","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-3444","category-mormors-dagbok"],"yoast_head":"\n