K\u00e4ra, \u00e4lskade lilla mamma och pappa och alla barna d\u00e4rhemma, nu blir ni nog s\u00e5 f\u00f6rv\u00e5nade, att ni inte tror, att det \u00e4r sant, n\u00e4r jag talar om att idag har “mellanflickan” efter kort, men intensivt \u00f6verv\u00e4gande g\u00e5tt sta’ och f\u00f6rlovat sig!!! Va s\u00e4gs om de?! F\u00f6rlovat mig!! Med en “kar”!! T\u00e4nk!!! Och detta efter att ha k\u00e4nt honom sedan Kristi Himmelsf\u00e4rdsdag “anno” 1919 d.v.s. summa summarum 3 dagar. Ni tror v\u00e4l inte, att jag inte \u00e4r fullt normal eller s\u00e5!<\/p>\n
Men nu ser jag hur, blandat med den oerh\u00f6rda f\u00f6rv\u00e5ningen, ett uttryck av den st\u00f6rsta nyfikenhet l\u00e4grar sig \u00f6ver Edra bildsk\u00f6na Drag. Vem \u00e4r d\u00e5 denne “kar”?? H\u00f6r och h\u00e4pna, Karl Rencke, Filosofie magister, l\u00f6jtnant i J\u00e4mtlands F\u00e4ltj\u00e4garregementes reserv, amanuens i kommitt\u00e9n f\u00f6r ordnande av den stora industriutst\u00e4llningen i G\u00f6teborg \u00e5r 1925 och f\u00f6rresten 26 \u00e5r gammal, hemskt “k\u00e4ck” enligt Rut, v\u00e4rml\u00e4nning i h\u00f6gsta grad och s\u00e5 allra viktigast, “k\u00e4r” i mej, s\u00e4ger han. Och jag sj\u00e4lv \u00e4 inte precis le\u00b4 \u00e5t honom, N\u00e4 d\u00e5!! Snarare tv\u00e4rtom!!<\/p>\n
Men nu ser jag hur till ovann\u00e4mnda nyfikenhet, som nu blivit stillad, s\u00e4llar sig ett nytt fr\u00e5gande uttryck i era underljuva \u00f6gon. “N\u00e4r och hur i all v\u00e4rlden har hon tr\u00e4ffat Kalle Rencke??” H\u00f6r ytterligare:<\/p>\n
Till f\u00f6rut n\u00e4mnda Kristi Himmelf\u00e4rdsdag blevo fr\u00f6knarna Rut och Judit Boudin per telefon inviterade att med sin n\u00e4rvaro hedra en stilla hippa hos sl\u00e4ktingarna p\u00e5 Liding\u00f6n. Ja, de’ vill s\u00e4ga, Kristin framf\u00f6rde ju inte bjudningen just i de ordalagen, men det spelar ju ingen roll. Emellertid befann jag mig p\u00e5 eftermiddagen sagda dag i ett s\u00e5dant tillst\u00e5nd av sl\u00f6het och olust, att min lust att hedra sl\u00e4ktingarna var synnerligen minimal. Jag f\u00f6reslog t.o.m Rut att vi skulle “maska”!<\/p>\n
Dock, hur det nu var, “m\u00f6kade” vi oss dock iv\u00e4g och jag yttrade, d\u00e5 vi “ramlade” utf\u00f6r “Ankehusets” trappor, att om det nu blir, som det brukar vara, m\u00e5tte vi f\u00e5 oerh\u00f6rt skoj, eftersom vi b\u00e5da trodde, att det skulle bli bara “mat – och sl\u00f6afton”.<\/p>\n
N\u00e4r vi anl\u00e4nde voro f\u00f6rsamlade en del av “Liding\u00f6ns” vanliga g\u00e4ster, som jag k\u00e4nde f\u00f6rut allesamman. Senare uppenbarade sig en ung vacker fru med sin, som vi alla fick f\u00f6r oss, \u00e4kta man, herrskapet “Jac”. D\u00e5 en av de andra herrarna artigt \u00f6ppnade konversationen med herr Jacobsson och titulerade honom s\u00e5, spred sig en stilla rodnad \u00f6ver den unge mannens drag och han bad s\u00e5 mycket om urs\u00e4kt, men han hette verkligen inte herr Jacobsson, utan Karl Rencke. Och vi alla, med fru Jacobsson i spetsen, h\u00e4ngav oss \u00e5t en stilla gl\u00e4dje f\u00f6rst\u00e5s. (Idag tycks jag finna adjektivet “stilla” synnerligen anv\u00e4ndbart).<\/p>\n
Hur det nu var, befunno oss sm\u00e5ningom Rencke och Rut och jag ivrigt sysselsatta med att p\u00e5 baksidan av ett brev rita upp ett stamtr\u00e4d i och f\u00f6r utr\u00f6nande av hur pass mycket sl\u00e4kt vi kunde vara. Och si, det uppt\u00e4cktes att Kalle Rencke var pappas syssling och s\u00e5ledes n\u00e5n slags farbror \u00e5t oss, vilket naturligtvis genast gav anledning till att vi lade bort titlarna.<\/p>\n
Sen hade vi rysligt roligt hela kv\u00e4llen, spelade, dansade och sj\u00f6ngo. De \u00e4ldre i s\u00e4llskapet sprungo direkt fr\u00e5n sup\u00e9bordet f\u00f6r att hinna med sista sp\u00e5rvagnen, men vi ungdomar, (det hade anl\u00e4nt ytterligare en yngling, teknolog Lindner, som efter fortsatt stamtr\u00e4dsritande \u00e4ven befanns vara sl\u00e4kt till oss), hade beslutat att g\u00e5 in till stan, s\u00e5 vi gjorde oss god tid med sup\u00e9n.<\/p>\n
Sen kom Kalle och jag att bli efter det andra paret och kunde s\u00e5ledes ost\u00f6rt prata om en massa saker. Ganska besynnerligt, att vi genast fr\u00e5n b\u00f6rjan inte alls flirtade eller pratade strunt utan bara talade om allvarliga saker. D\u00e5 vi kommo dit d\u00e4r v\u00e4gen till bron g\u00e5r alldeles t\u00e4tt under bergv\u00e4ggen med sj\u00f6n nedanf\u00f6r, kl\u00e4ttrade vi upp p\u00e5 berget en bit, och sedan slogo vi oss ned p\u00e5 ett stenblock och s\u00e5g vattenytan skymta fram i dunklet d\u00e4rnere med svaga konturer av skogkl\u00e4dda str\u00e4nder d\u00e4r bortom.<\/p>\n
Runt str\u00e4nderna glimmade ljusen fr\u00e5n kajerna och b\u00e5tarna och s\u00e4nde l\u00e5nga, glittrande reflexer \u00f6ver vattnet, och ovanf\u00f6r oss tindrade n\u00e5gra ensamma, matta stj\u00e4rnor. Det var en underbart vacker natt. Nordisk sommarnatt. Och h\u00e4r m\u00f6ttes v\u00e5ra l\u00e4ppar f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen.<\/p>\n
D\u00e4r funno vi varandra f\u00f6r – ja, jag tror jag v\u00e5gar s\u00e4ga f\u00f6r alltid.<\/p>\n
Rutan och Bror (Lindner) satt l\u00e5ngt ovanf\u00f6r oss och vi h\u00f6rde endast d\u00e4mpat deras glada skratt. Kan just undra vad de talade om! Till slut hojtade de \u00e5t oss, att nu m\u00e5ste vi forts\u00e4tta, s\u00e5 vi klevo ner igen.<\/p>\n
D.v.s. Kalle klev ner och lyfte ner mig. P\u00e5 bron passerades vi av en \u00e4ldre herre och en flicka, och dagen d\u00e4rp\u00e5 fick Kalle av Monika Fjastad veta, att han mitt i natten blivit sedd p\u00e5 Liding\u00f6bro, s\u00e5 fullkomligt upptagen av en ung dam, att han inte ens h\u00e4lsade p\u00e5 Monika och hennes far. De’ va’ dom.<\/p>\n
I Humleg\u00e5rden togo vi oss ytterligare en siesta uppe hos Scheele och anl\u00e4nde sent omsider till Nuckebo. Kalle hade f\u00f6rut sagt, att p\u00e5 s\u00f6ndag m\u00e5ste han resa och p\u00e5 fredag eftermiddag skulle han n\u00f6dv\u00e4ndigtvis p\u00e5 avskedsvisiter till en del bekanta.<\/p>\n
P\u00e5 fredag eftermiddag ringde han emellertid och f\u00f6rkunnande att han givit “attan” i visiterna och ist\u00e4llet ville komma och h\u00e4lsa p\u00e5 sina “charmanta\u201c “kusiner”. Jo d\u00e5, var s\u00e5 god. Om en stund h\u00f6rdes i telefon \u00e4ven Brors sonora st\u00e4mma, som efter lite krumbukter anh\u00f6ll att f\u00e5 uppvakta “kusinerna” p\u00e5 eftermiddagen. Jo d\u00e5.<\/p>\n
De kommo och vi hade en synnerligen trevlig afton. p\u00e5 slutet alla vi fyra f\u00f6rsamlade i soffan. Kalle och jag f\u00f6r oss f\u00f6rst\u00e5s. Men snart m\u00e5ste vi efter en l\u00e4nge “undviken” blick p\u00e5 klockan “f\u00f6rklara sammantr\u00e4det uppl\u00f6st”.<\/p>\n
P\u00e5 l\u00f6rdag middag ringde Kalle och anh\u00f6ll att f\u00e5 uppvakta “kusinerna” med en liten avskedsvisit och ta sin b\u00e4sta v\u00e4n Yngve Tholsson med sig. Och det kunde vi ju inte neka honom f\u00f6rst\u00e5s. T\u00e5get skulle g\u00e5 klockan 8.30, sa han. Vid ankomsten \u00f6verr\u00e4ckte han till den charmanta kusinen Judit en bukett doftande m\u00f6rkr\u00f6da rosor vilka hon glatt och synnerligen angen\u00e4mt \u00f6verraskad f\u00f6rde mot sina rodnande kinder och leende l\u00e4ppar. Det var de f\u00f6rsta blommor Kalle gav sin Judit!<\/p>\n
Hur det nu var, bar det sig inte b\u00e4ttre \u00e4n att vid tiden f\u00f6r t\u00e5gets avg\u00e5ng befunno vi oss p\u00e5 Vasateatern, hj\u00e4rtligt och intresserat iakttagande Winnerstrand i “Bland b\u00e5lde riddersm\u00e4n”. Oh, vad roligt och trevligt det var p\u00e5 alla s\u00e4tt och vis!! En verkligt roande pj\u00e4s! Och sedan hamnade vi p\u00e5 Kastenhof vid en liten l\u00e4cker sup\u00e9, d\u00e4r vi vid glasens klang blevo du och bror med Tolle. (Tholsson). En s\u00e5dan innerligt rar, trevlig och pr\u00e4ktig pojk! Just s\u00e5dan m\u00e5ste Kalles b\u00e4ste v\u00e4n vara.<\/p>\n
Sedan promenerade vi l\u00e5ngt ut\u00e5t Djurg\u00e5rden och d\u00e4r biktade Kalle p\u00e5 en soffa under en lummig bj\u00f6rk att nu hade han g\u00e5tt och blivit k\u00e4r. Riktigt k\u00e4r. Och p\u00e5 hemv\u00e4gen fr\u00e5gade han mig p\u00e5 Fleminggatan, om vi inta kunde f\u00f6rlova oss meddetsamma. <\/p>\n
“Jo”, sade Judit. Och d\u00e4rmed var hennes \u00f6de beseglat.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
K\u00e4ra, \u00e4lskade lilla mamma och pappa och alla barna d\u00e4rhemma, nu blir ni nog s\u00e5 f\u00f6rv\u00e5nade, att ni inte tror, att det \u00e4r sant, n\u00e4r jag talar om att idag har “mellanflickan” efter kort, men intensivt \u00f6verv\u00e4gande g\u00e5tt sta’ och f\u00f6rlovat sig!!! Va s\u00e4gs om de?! F\u00f6rlovat mig!! Med en “kar”!! T\u00e4nk!!! Och detta efter […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":29681,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3444,3425],"tags":[],"class_list":["post-28780","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-3444","category-mormors-dagbok"],"yoast_head":"\n