Rut, jag \u00e4r alldeles f\u00f6rtvivlad \u00f6ver, hur fort tiden g\u00e5r!! Att t\u00e4nka sig, att jag snart m\u00e5ste fira min 24 f\u00f6delsedag. Hu, det \u00e4r riktigt \u00e4ngsligt! Men, man f\u00e5r v\u00e4l tr\u00f6sta sig med, att “i anden” kan man k\u00e4nna sig ung \u00e4nnu mycket l\u00e4nge.<\/p>\n
Nu m\u00e5ste jag ber\u00e4tta f\u00f6r dig om den h\u00e4rliga skidtur vi under helgen f\u00f6retagit. Vi – det \u00e4r Elin Berg och jag. P\u00e5 l\u00f6rdag eftermiddagen togo vi t\u00e5get till M\u00e4rsta p\u00e5 Upplandsbanan. D\u00e4r sp\u00e4nde vi skidorna p\u00e5 oss och satte kurs p\u00e5 Sigtuna. I stan var det n\u00e4stan t\u00f6, n\u00e4r vi debarkerede, men h\u00e4r var det fint f\u00f6re. Allt skulle varit sk\u00f6n om vi inte haft de ot\u00e4cka ryggs\u00e4ckarna att knoga p\u00e5. Vi voro alldeles ovana vid det ser du. <\/p>\n
Dock, det gick, fast\u00e4n vi hunno inte fram till Sigtuna f\u00f6rr\u00e4n det var alldeles m\u00f6rkt. Du m\u00e5 tro det var sp\u00e4nnande att susa nerf\u00f6r l\u00e5nga, krokiga backar i m\u00f6rkret, d\u00e4r i varje kr\u00f6k en kullerbytta l\u00e5g p\u00e5 lur. Men nix, inga kullerbyttor f\u00f6r oss!<\/p>\n
En synnerligen angen\u00e4m syn var det, d\u00e5 vi i en kr\u00f6kning av v\u00e4gen, s\u00e5g den lilla staden ligga som ett halvm\u00e5nformigt juvelsmycke i dunklet nedanf\u00f6r oss. Nu ledde jag, som f\u00f6rut varit i staden, f\u00e4rden rakt p\u00e5 Stadshotellet, d\u00e4r vi best\u00e4llt rum. Som Du nog kan t\u00e4nka dig var det just ingen otrevlig k\u00e4nsla att f\u00e5 sparka av sig de v\u00e5ta skidk\u00e4ngorna och raggarna och s\u00e4tta p\u00e5 sig torra strumpor och skor. Och sedan vr\u00e4ka sig i en ljuvlig korgstol med saftiga apelsiner och behagliga “Stolen deeds” inom lagom r\u00e4ckh\u00e5ll. Sedan intogo vi en bastant sup\u00e9, utm\u00e4rkt sm\u00f6rg\u00e5sbord, biff med l\u00f6k och t\u00e9 och sm\u00f6rg\u00e5sar. Ingen hade haft tid att \u00e4ta middag, ser du.<\/p>\n
Efter maten letade vi reda p\u00e5 ett piano i en stor danssal och h\u00e4r spelade jag nu en massa bitar. I rummet bredvid dvaldes ett par herrar, som ideligen kikade in till oss och slutligen lyckades f\u00e5 samtal ig\u00e5ng. Det var en ung, herr Boman, och en \u00e4ldre, disponent Jonsson. D\u00e5 de fingo h\u00f6ra v\u00e5ra planer p\u00e5 att fara till Skokloster, tyckte de det var ett v\u00e5dligt f\u00f6retag. Herr Boman erbj\u00f6d sig att f\u00f6rs\u00f6ka skaffa en h\u00e4st, s\u00e5 vi kunde f\u00e5 tolka den f\u00f6rsta milen \u00e5tminstone. Vidare utbad han sig den ynnesten att f\u00f6ljande dag f\u00e5 bli v\u00e5r ciceron, d\u00e5 vi skulle bese “v\u00e4rldsmetropolen” ( 690 sj\u00e4lar). Och sen drogo vi oss tillbaka till v\u00e5rt rum. <\/p>\n
Alldeles h\u00e4rliga s\u00e4ngar hade vi, och det dr\u00f6jde inte s\u00e5 v\u00e4rst l\u00e4nge, f\u00f6rr\u00e4n vi ljuvt vilade i Morphei armar. Redan klockan 7 f\u00f6ljande morgon voro vi uppe, ty klockan 8 skulle vi tr\u00e4ffa herr Boman utanf\u00f6r. Och precis p\u00e5 slaget befunno vi oss d\u00e4r spejande och spanande efter samme herre, som emellertid visade sig obefintlig. Antingen han nu helt pl\u00f6tsligt f\u00e5tt \u201cspanskan” eller f\u00f6rsovit sig eller helt enkelt “gett sjutton” i oss det vet – ja, vi visste det inte. <\/p>\n
Men inte va’ vi lessna f\u00f6r de’ inte! Vi traskade p\u00e5 egen fot omkring fr\u00e5n S:t Per, en ganska stor ruin med ett h\u00f6gt fyrkantigt torn, till S:t Lars. Av denna \u00e5terst\u00e5r endast en v\u00e4gg, som ligger i tr\u00e4dg\u00e5rden till en idiotanstalt eller n\u00e5got s\u00e5nt d\u00e4r. Och som vi fruktade, att helt of\u00f6rhappandes bli st\u00f6rda i v\u00e5ra “fornforskningar” av n\u00e5gon vildsint individ med rullande \u00f6gon, h\u00e5ret p\u00e5 \u00e4nda och en blodig yxa i h\u00f6gsta hugg (f\u00f6r man vet ju aldrig, vad s\u00e5dana d\u00e4r kan finna p\u00e5) tittade vi blott helt flyktigt \u00f6ver staketet p\u00e5 v\u00e4ggen och fortsatte till S:t Olof, som ligger p\u00e5 kyrkog\u00e5rden. Denna ruin \u00e4r ocks\u00e5 ganska stor med tjocka, tjocka v\u00e4ggar, smala, smala portar och sm\u00e5, sm\u00e5 gluggar till f\u00f6nstren. Dessa kloster och kyrkor tj\u00e4nade ju ocks\u00e5 lika mycket till f\u00e4stningar och skydd mot fiender som till helgedom. <\/p>\n
Strax intill ligger S:ta Maria, som \u00e4r betydligt mycket restaurerad och anv\u00e4ndes till kyrka. Den var st\u00e4ngd f\u00f6rst\u00e5s, men genom en glugg, som vi kikade ner i, uppt\u00e4ckte vi en karl, som h\u00f6ll p\u00e5 att elda i en stor ugn, och denna anropade vi om bist\u00e5nd att f\u00e5 komma in. Jo d\u00e5, det gick fint och d\u00e4rinne besk\u00e5dade vi gamla gravmurar, epitaf ( vad i friden \u00e4r det f\u00f6r n\u00e5got?), vapensk\u00f6ldar, tavlor etc. Och sedan hastade vi till hotellet f\u00f6r att \u00e4ta frukost, varefter vi omedelbart g\u00e5vo oss av. F\u00f6rst packade vi dock ihop alla “nattmoj\u00e4nger” skor etc. som vi inte mer beh\u00f6vde, i en ryggs\u00e4ck, och bad uppassaren att skicka den till Stockholm. <\/p>\n
Det var ett bra och trevligt hotell, men du milde, s\u00e5 dyrt! Det tog ett bra h\u00e5l i v\u00e5ra “sj\u00e4lvf\u00f6rs\u00f6rjande-kvinnors-kassa” att betala r\u00e4kningen. Men det hade nyss varit den f\u00f6rsta och d\u00e5 s\u00e5… <\/p>\n
Innan vi gav oss av tog Elin en pl\u00e5t p\u00e5 mig med S:t per som bakgrund, och sen r\u00e4nde vi \u00e5stad bortigenom. D\u00e5 vi kommit en bra bit, m\u00e5ste vi vid studerandet av kartan till v\u00e5r fasa konstatera, att vi voro p\u00e5 en avv\u00e4g. Den utmynnade dock efter en stor sv\u00e4ng p\u00e5 den r\u00e4tta v\u00e4gen, s\u00e5 vi fortsatte. Kommo s\u00e5 om en stund till en korsv\u00e4g. “H\u00e4r \u00e4r v\u00e4l den r\u00e4tta v\u00e4gen” tyckte jag, “s\u00e5 nu tar vi v\u00e4l av \u00e5t v\u00e4nster”. Nej, Elin trodde inte att vi redan kunde ha uppn\u00e5tt stora v\u00e4gen, s\u00e5 vi knogade fortfarande \u00e5t h\u00f6ger. Snart komme vi till en l\u00e5ng, h\u00e4rlig nerf\u00f6rsbacke, d\u00e4r det gick med v\u00e5ldsam fart. “S\u00e5dana h\u00e4r skulle det finnas m\u00e5nga”, tyckte vi. Och d\u00e5 vi sv\u00e4ngde om en dunge vid backens slut, sk\u00e5dade v\u00e5rt h\u00e4pna \u00f6ga – S:t Per med Sigtuna i bakgrunden? Tabl\u00e5.<\/p>\n
“Aj, vi skulle allt ha tagit av till h\u00f6ger, d\u00e4r som du sa’ \u00e4nd\u00e5,” yttrade sig till sist Elin. Ja, det var inget annat att g\u00f6ra, \u00e4n att v\u00e4nda och st\u00e5nkande, pustande och sm\u00e5sv\u00e4rande knoga upp f\u00f6r den d\u00e4r l\u00e5nga backen. Men nu \u00f6nskade vi inte att det skulle finnas m\u00e5nga s\u00e5dana.<\/p>\n
Nu voro vi emellertid p\u00e5 r\u00e4tt str\u00e5t och passerade Billby, d\u00e4r vi fingo vatten, sv\u00e4ngde vid Brem\u00f6 av \u00e5t h\u00f6ger och tog sen av r\u00e4tt ner mot Sk\u00f6fj\u00e4rden. Sista biten sneddade vi rakt genom sm\u00e5skogen, d\u00e4r det gick med en v\u00e4ldig fart mellan buskar, tr\u00e4d, stenar och f\u00f6rr\u00e4diska gropar. R\u00e4tt som det var l\u00e5g Elin d\u00e4r, och strax efter stannade min ena skida mot en sten, under det att jag med den andra fortsatte fram\u00e5t – och ned\u00e5t. Men sen gick det utan vidare \u00e4ventyr ned till stranden d\u00e4r v\u00e5rt tjusta \u00f6ga sk\u00e5dade fj\u00e4rdens vida, sn\u00f6bet\u00e4ckta isf\u00e4lt och det st\u00e5tliga Skokloster i bakgrunden. <\/p>\n
Nu togo vi upp ett sp\u00e5r \u00f6ver isen rakt p\u00e5 slottet, ett stycke p\u00e5 cirka en halvmil. Underbart nog hade vi medvind, s\u00e5 det fick galant. “Maran” knogade vi p\u00e5 nu p\u00e5 var sin halvtimma. Och alltemellan\u00e5t f\u00f6rfriskade vi oss med apelsiner och karameller. Vi voro verkligen stolta, d\u00e5 vi vid ett-tiden bestego stranden nedanf\u00f6r slottet. Nu hade vi d\u00e5 n\u00e5tt f\u00e4rdens m\u00e5l trots alla huvudskakningar och bet\u00e4nksamma \u201cundrar-just-hur-det-kommer-att-avl\u00f6pa” miner hos dem, som h\u00f6rt talas om v\u00e5r tillt\u00e4nkta utflykt. En mil hade vi knogat fr\u00e5n M\u00e4rsta till Sigtuna, och nu tv\u00e5 mil fr\u00e5n Sigtuna till Skokloster. Det k\u00e4ndes allt sk\u00f6nt att f\u00e5 sjunka ner p\u00e5 en b\u00e4nk inne i slottets stora hall och b\u00f6rja rota i ryggs\u00e4cken efter diverse \u00e4tbart- och r\u00f6kbart. <\/p>\n
Egentligen \u00e4r slottet st\u00e4ngt om vintern, men vi hade den stora turen att “Rustm\u00e4starn” just var tillst\u00e4des och trots att han nyss visat omkring en skara byxkl\u00e4dda damer, dock gav vika f\u00f6r v\u00e5ra b\u00f6ner och b\u00f6rjade om med oss. Men oh, s\u00e5 kallt det var! Huttrande och sm\u00e5hoppande, med rinnande r\u00f6dblanka n\u00e4sor och h\u00e4nderna begravda i fickornas djup, beundrade vi de vackraste tavlor och gyllenl\u00e4derstapeter, takm\u00e5lningar och broderade m\u00f6beltyger. H\u00e4r fanns underbart v\u00e4l bibeh\u00e5llna gobel\u00e4nger med klara, vackra f\u00e4rger, glittrande kristallkronor, det dyrbaraste kinesiska, sachsiska och holl\u00e4ndska gamla porslin, varav blott en liten pj\u00e4s skulle betalas med tusentals kronor. <\/p>\n
V\u00e4ldiga sk\u00e5p omv\u00e4xlande med sirliga rococobyr\u00e5er och stelbenta empirm\u00f6bler, h\u00e4rliga venetianska speglar \u00e5tergav prakten av p\u00e4rlemor och elfenbensinlagda bord och sk\u00e5p. I ett sk\u00e5p f\u00f6rvarades bland andra pj\u00e4ser den ring, Gustav Adolf gav Ebba Brahe vid deras f\u00f6rlovning, en j\u00e4ttestor oregelbunden oval rubin med en krans av diamanter. Vidare Gustav Adolfs b\u00f6rs, Marie Antoinettes guldinlagda bl\u00e4ckhorn, en kniv, som tillh\u00f6rt Gustav Wasa etc. <\/p>\n
Av slottets grundl\u00e4ggare, greve Carl Gustav Wrangel, funnos flera portr\u00e4tt och p\u00e5 alla var han lika fet, ful och r\u00f6dbrusig. Efter hans d\u00f6d \u00f6vergick slottet i m\u00e5gen, greve Nils Brahes \u00e4go och har allt sedan dess varit fideikomiss inom Braheska \u00e4tten. <\/p>\n
Konterfej funnos v\u00e4l av dem alla, men vackrast och st\u00e5tligast var Magnus Brahe, Carl XIV Johans gunstling. Nu utslocknar emellertid den Braheska \u00e4tten p\u00e5 manssidan i och med nuvarande \u00e4garen av slottet, Per Brahe, som inte har n\u00e5gon manlig arvvinge. Det \u00e4r riktigt tragiskt att de d\u00e4r gamla, gamla fina\u00e4tterna ska d\u00f6 ut.<\/p>\n
Men l\u00e5tom oss forts\u00e4tta att huttra omkring och v\u00e4nda v\u00e5ra r\u00f6dblanka n\u00e4sor konstskatter, den ena vackrare och dyrbarare \u00e4n den andra. H\u00f6gst upp rustkammaren med en vapensamling om c:a 2000 f\u00f6rem\u00e5l. Den l\u00e4r vara Europas st\u00f6rsta. Och vilka vapen! Fr\u00e5n urgamla tunga, tunga b\u00f6ssor med 2 meter l\u00e5nga pipor till de sm\u00e4ckraste gev\u00e4r med guld, silver, p\u00e4rlemor och elfenbensinl\u00e4ggningar. En v\u00e4rja var alldeles enast\u00e5ende vacker med ett f\u00e4ste av rent guld, inlagt med briljanter och i f\u00e4stets knopp en j\u00e4ttestor blixtrnnde solit\u00e4r.<\/p>\n
Det \u00e4r om\u00f6jligt att beskriva ons en ringa br\u00e5kdel av alla dessa ov\u00e4rdeliga skatter, s\u00e5 vi \u00f6verg\u00e5 v\u00e4l till avf\u00e4rden. Vi la’ iv\u00e4g med en hisklig fart \u00f6ver isen f\u00f6r att f\u00e5 blodomloppet ig\u00e5ng i v\u00e5ra stelnade lemmar. Och d\u00e5 vi uppn\u00e5dde stranden, d\u00e4r v\u00e4gen mot Knivsta tog vid, hade vi redan f\u00e5tt upp kroppsv\u00e4rmen till n\u00e5got s\u00e5 n\u00e4r normal. Det var en h\u00e4rlig v\u00e4g vi nu befunno oss p\u00e5. Utm\u00e4rkt f\u00f6re, och runt omkring skogen s\u00e5 tyst och vit och vacker. H\u00e4r togo vi ett par pl\u00e5tar. <\/p>\n
F\u00f6rbi Vasslunda skidade vi en genv\u00e4g ned mot Knivsta station. (Aven p\u00e5 Uppsalabanan). Solen, som f\u00f6rut hela dagen dolt sig bakom molnen, tittade nu fram ett litet tag och s\u00e4nde en knippa r\u00f6tt ljus \u00f6ver sn\u00f6n. Vilken h\u00e4rlig syn! Strax innan vi kommo till stationen skulle vi kr\u00e5ngla oss \u00f6ver ett djupt, brett dike med den p\u00e5f\u00f6ljd att jag med skidor, ryggs\u00e4ck, stavar och allt i ett kaotiskt virrvarr gick till vila i dikets botten. N\u00e4r jag n\u00e5gorlunda rett ut h\u00e4rvan, hade f\u00f6rst\u00e5s b\u00e4gge bindningarna g\u00e5tt upp, s\u00e5 jag skickade skidorna och det andra “mojet” upp f\u00f6re och skulle s\u00e5 sj\u00e4lv kravla efter. Men f\u00f6r varje steg sj\u00f6nk jag ned till ovanf\u00f6r kn\u00e4t, s\u00e5 det tog en rundlig tid, innan Elin fick se min anstr\u00e4ngda fysionomi dyka upp ovanf\u00f6r dikets kant. <\/p>\n
Det var den sista strapatsen, sen voro vi strax framme vid Knivsta. Sedan vi k\u00f6pt biljett och telefonledes meddelade de hemmavarande att vi fortfarande voro vid liv, gav vi oss ut p\u00e5 spaning efter n\u00e5got caf\u00e9artat. Och si – v\u00e5ra \u00f6gon m\u00f6ttes n\u00e4stan genast av Caf\u00e9, sirligt m\u00e5lat p\u00e5 ett f\u00f6nster. Vi slank in f\u00f6rst\u00e5s, men vi h\u00f6ll p\u00e5 att slinka ut igen, trots v\u00e5r kaffet\u00f6rst. D\u00e4rinne stod n\u00e4mligen luften tjock av d\u00e5lig tobaksr\u00f6k och runt ett bord mitt p\u00e5 det smutsiga golvet, sutto en massa ynglingar, spottande, skrikande och sv\u00e4rande. Vi togo emellertid mod till oss och fr\u00e5gade n\u00e5got, som p\u00e5minde om en uppasserska om det inte fanns n\u00e5got annat rum. Jo, vi kunde f\u00e5 sitta i familjens privata rum. <\/p>\n
Och d\u00e4r serverades oss vid ett med en utsliten vaxduk f\u00f6rsett bord, gott kaffe och vetebr\u00f6d. Men Du milde, ett s\u00e5dant rum!!! V\u00e4ggarna fulla av flottfl\u00e4ckar, gardinerna smutsiga s\u00e5 att den ursprungliga f\u00e4rgen knappast syntes. Inte tv\u00e5 stolar voro lika, en av dem hade sitsen utslagen. En s\u00e5\u00b4n d\u00e4r riktigt genomtarvlig brunbetsad sk\u00e4nk stod i ett h\u00f6rn och de andra upptogos av diverse uppb\u00e4ddade s\u00e4ngar. Det ville allt till att vara hungrig F\u00f6r att kunna \u00e4ta i den omgivningen. Men det gick det ocks\u00e5. Och snart sutto vi p\u00e5 t\u00e5get och \u00e5ngade \u00e5ter till staden, och t\u00f6 och slask igen. Usch!!!<\/p>\n
Nu orkar jag faktiskt inte skriva mer. Om du nu har aldrig s\u00e5 lite fantasi, kan du v\u00e4l sj\u00e4lv g\u00f6ra f\u00e4rden med oss, \u00f6ver isf\u00e4lten genom t\u00e4ta susande skogsdungar och l\u00e4ngs de sn\u00f6iga f\u00e4lten med bl\u00e5nande berg och tr\u00e4dtoppar i bakgrunden. <\/p>\n
G\u00f6r det, och njut, som vi!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Rut, jag \u00e4r alldeles f\u00f6rtvivlad \u00f6ver, hur fort tiden g\u00e5r!! Att t\u00e4nka sig, att jag snart m\u00e5ste fira min 24 f\u00f6delsedag. Hu, det \u00e4r riktigt \u00e4ngsligt! Men, man f\u00e5r v\u00e4l tr\u00f6sta sig med, att “i anden” kan man k\u00e4nna sig ung \u00e4nnu mycket l\u00e4nge. Nu m\u00e5ste jag ber\u00e4tta f\u00f6r dig om den h\u00e4rliga skidtur vi […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":29651,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3444,3425],"tags":[],"class_list":["post-28769","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-3444","category-mormors-dagbok"],"yoast_head":"\n