K\u00e4raste min Gretel! S\u00e5 l\u00e4nge tror jag inte n\u00e5got av dina k\u00e4rkomna brev f\u00f6rut varit p\u00e5 v\u00e4g, som det jag idag fick. Avs\u00e4nt den 22 december f\u00f6rra \u00e5ret och f\u00f6rst nu framme! Ack, hur m\u00e5nga h\u00e4rliga saker du f\u00e5r uppleva, Gretel. I fantasien vill jag f\u00f6lja dig p\u00e5 dina f\u00e4rder d\u00e4rnere i \u00d6stern. Jag ser hur v\u00e4sterhimlen flammar r\u00f6d av den sjunkande aftonsolens sken, ser, hur glansen faller p\u00e5 mosk\u00e9ernas guldbelagda kupoler och minareter. De emalj- och mosaikinfattade ytorna gl\u00e4nsa och bl\u00e4nka i det starka ljuset d\u00e4r str\u00e5larna belysa dem, men p\u00e5 andra sidan, dit str\u00e5lglanson ej n\u00e5r, \u00e4r det m\u00f6rkt och f\u00e4rgl\u00f6st. Sm\u00e4ckra guldspiror avteckna sig mot m\u00f6rka moln, ljus och skugga v\u00e4xlar. <\/p>\n
Ack, h\u00f6r det hemlighetsfulla prasslet i palmall\u00e9ns vajande kronor, h\u00f6r hur det rasslar, suckar och viskar i apelsinlundens f\u00e4rgrika l\u00f6vmassor. Bruna, gula, orange och r\u00f6da l\u00f6v, d\u00e4r solstr\u00e5lnrna leka tafatt n\u00e4r vinden vaggar dem fram och \u00e5ter. I den skuggdunkla all\u00e9en, som leder ner till flodstranden m\u00f6rknar det alltmer, allteftersom aftonsolens glans bleknar bort, d\u00e4r susar det s\u00e5 hemlighetsfullt – \u00e5h – vi bliva alldeles betagna av \u00d6sterlandets oemotst\u00e5ndliga, obeskrivbara tjusning.<\/p>\n
Och s\u00e5 \u00e5terv\u00e4nder jag fr\u00e5n dig och “Kasimyen” med dess palmlundar, apelsinskogar och gyllene mosk\u00e9er och sitter h\u00e4r och stirrar ut p\u00e5 S:t Eriksgatans gr\u00e5a hyreskaserner, p\u00e5 rasslande fula sp\u00e5rvagnar och smutsiga, skr\u00e4piga upplag!! – Oh, – kontrasten \u00e4r s\u00e5 stor, att hj\u00e4rtat sk\u00e4lver av l\u00e4ngtan bort h\u00e4rifr\u00e5n, bort, bort till landet, d\u00e4r apelsinerna gl\u00f6da mot den dunkla gr\u00f6nskan. Och aftonhimlen flammar r\u00f6d \u00f6ver guldinlagda kupoler och minareter! – Lyckliga Gretel!<\/p>\n
Men, du f\u00e5r ej klaga, Judit. Du m\u00e5ste som vanligt resignera och taga din vardagliga dag, som den kommer. Du har allt vad du beh\u00f6ver, rum, mat, kl\u00e4der, och mycket dessutom. Du kan spela och sjunga, f\u00f6rst\u00e5 det sk\u00f6na i m\u00e5lning, musik, litteratur och andra h\u00f6ga konster. Du \u00e4r frisk och sund. Och aldrig har du haft n\u00e2gra sv\u00e5ra pr\u00f6vningar h\u00e4r i livet. Och \u00e4nd\u00e5 klagar du!!!!<\/p>\n
S\u00e5 predikar jag f\u00f6r mig ofta. Men var fanns eller finnes den, som n\u00e5gonsin var n\u00f6jd med sin lott och inte l\u00e4ngtar efter n\u00e5got annat? Och ibland k\u00e4nner jag mig ocks\u00e5 s\u00e5 glad och tillfredsst\u00e4lld. S\u00e4rskilt d\u00e5 mitt arbete g\u00e5r bra och l\u00e4tt, d\u00e5 jag har n\u00e5gon riktigt intressant djup bok att l\u00e4sa eller f\u00e5r h\u00f6ra riktigt ljuvlig musik.<\/p>\n
D\u00e5 glider jag p\u00e5 dr\u00f6mmars och fantasiens vingar bort till ett land av s\u00e4llhet och ljus, d\u00e4r det inte finns n\u00e5got m\u00f6rkt och hemskt, d\u00e4r sj\u00e4len k\u00e4nner sig s\u00e5 s\u00e5 o\u00e4ndligt l\u00e4tt och fri och jublar i obunden gl\u00e4dje.<\/p>\n
Hur ofta l\u00e4ser jag inte \u201cG\u00f6sta Berlings saga.” Ack, hur m\u00e5nga, m\u00e5nga stunder av renaste njutning den boken berett mig! Jag l\u00e4ser den bit f\u00f6r bit och f\u00f6r varje g\u00e5ng uppt\u00e4cker jag n\u00e5got nytt, underbart vackert.<\/p>\n
Och att f\u00e5 vara ute i Guds fria natur, komma bort fr\u00e5n stadens gator och ut till de \u00f6ppna vidderna eller susande skogarna, det \u00e4r ocks\u00e5 s\u00e5 h\u00e4rligt. Att se den bleka vintersolen s\u00e4nda ett svagt rosenskimmer \u00f6ver sn\u00f6n, som ligger mjuk och vit \u00f6ver f\u00e4lt och skog. Och \u00e4ven h\u00e4r kan v\u00e4sterhimlen flamma r\u00f6d i solnedg\u00e5ngen och d\u00e5 f\u00e5 skogarnas granar och tallar vara mosk\u00e9er och minareter, som lysa i glansen. Och allteftersom skymningen faller p\u00e5, f\u00f6rbleknar den flammande f\u00e4rgen och himmelen skiftar i alla nyanser fr\u00e5n gl\u00f6dande orange till blekaste violett och skimrande opal. <\/p>\n
D\u00e4r drar ett svagt, gr\u00f6nbl\u00e5tt litet moln fram en sl\u00f6ja \u00f6ver den sjunkande solen. Och upp\u00e5t himlavalvet stiger den opalglimrande sk\u00e4rbl\u00e5 nyansen och f\u00f6rsvinner s\u00e5 i ljuvaste rosa. Och s\u00e5 faller m\u00f6rkret helt hastigt p\u00e5 och stj\u00e4rnorna b\u00f6rjar glimma \u00f6ver granarnas toppar och sn\u00f6n lyser bl\u00e5vit i m\u00e5nskenet. Och d\u00e5 sjunger nordan en bister s\u00e5ng inne bland skogens tr\u00e4d och i stora, vita flagor faller sn\u00f6n fr\u00e5n tr\u00e4dens grenar, d\u00e5 vinden ilar f\u00f6rbi.<\/p>\n
Ser du, vi ha allt vackert h\u00e4ruppe i norden ocks\u00e5! Och jag \u00e4r s\u00e4ker p\u00e5 att du kanske sitter i prakten d\u00e4rnere och l\u00e4ngtar till landet, d\u00e4r solen lyser s\u00e5 blekt \u00f6ver sn\u00f6vidderna och stj\u00e4rnorna gnistra s\u00e5 kallt i den dunkelbl\u00e5 vinternatten.<\/p>\n
Vet Du Greta, jag har p\u00e5 senaste tiden s\u00e5 ofta t\u00e4nkt och grubblat p\u00e5, vad det kommer sig, att jag inte som andra flickor, kan l\u00e5ta mig helt f\u00e5ngas av st\u00e4mningars makt – leva f\u00f6r stunden och njuta d\u00e4rav – i en annans s\u00e4llskap. Ack, att jag kunde undkomma den d\u00e4r kalla ironiska sj\u00e4lviakttagelsen, som sitter och stirrar med sina is\u00f6gon l\u00e4ngst inne. Alltid – alltid. Hur v\u00e4l jag f\u00f6rst\u00e5r, vad Selma Lagerl\u00f6f vill ge uttryck \u00e5t, d\u00e5 hon talar om Marianne Sinclair, hur hon blev, sedan hon varit sjuk och rest ifr\u00e5n G\u00f6sta Berling. D\u00e5 G\u00f6sta kom och var f\u00f6rbittrad p\u00e5 henne f\u00f6r att hon l\u00e4mnat honom. <\/p>\n
“Sj\u00e4lviakttagelsen satt och h\u00e5nlog \u00e5t hennes f\u00f6rs\u00f6k att spela f\u00f6r\u00e4lskad… Hon visste, att om hon \u00e4gt en hel k\u00e4nsla, skulle hon ha vunnit honom \u00e5ter. Och hon f\u00f6rs\u00f6kte spela passionerad. Is\u00f6gonen h\u00e5nade henne, men hon f\u00f6rs\u00f6kte i alla fall…”<\/p>\n
Jag tror att vi \u00e4ro sprungna ur en alltf\u00f6r hederlig, sund och djupt k\u00e4nnande sl\u00e4kt f\u00f6r att kunna ge oss fullt h\u00e4n \u00e5t stundens k\u00e4nsla. Den g\u00e5ng d\u00e5 v\u00e5rt motst\u00e5nd brytes, blir det nog f\u00f6r alltid och av n\u00e5gon, som sedan f\u00f6r best\u00e4ndigt m\u00e5ste h\u00e4rska \u00f6ver oss. Vi kunna ej “plottra bort” oss i k\u00e4nslost\u00e4mningar! Ge en kyss hit och ett famntag dit, lyssna till sinnligt k\u00e4rlekstal och njuta d\u00e4rav – Nej!! Fullt och helt \u00e5t en, eller intet \u00e5t n\u00e5gon.<\/p>\n
Se d\u00e4r orsaken, varf\u00f6r jag \u00e5tminstone inte \u00e4nnu kan s\u00e4ga att jag levat. Gl\u00e4dje och l\u00f6je har det funnits i mitt liv, och t\u00e5rar och sorg ocks\u00e5, men till lyckans h\u00f6jd eller f\u00f6rtvivlans djup har jag aldrig n\u00e5tt. F\u00f6rresten, de b\u00e5da sakerna \u00e4ro nog mycket intimt f\u00f6renade. “Den, som ej k\u00e4rleks sm\u00e4rta k\u00e4nt, har ej dess s\u00e4llhet smakat”.<\/p>\n
Ack, jag undrar, vilket som \u00e4r b\u00e4st, att kunna njuta och finna lycka i ett fj\u00e4rilsliv med flirt och kyssar och smek f\u00f6r stunden, eller att g\u00f6mma sina vackraste tankar och k\u00e4nslor i sitt innersta f\u00f6r att ha dem fulla och hela \u00e5t honom, den ende – som kanske aldrig kommer.<\/p>\n
Livet \u00e4r inte s\u00e5 l\u00e4tt, som m\u00e5nga tror! Nej, sn\u00e4lla min Gretel, nu slumrar redan Naemi, och jag har \u00e4nnu hela avkl\u00e4dnings-toalett och b\u00e4ddningsproceduren ogjord. Godnatt du min k\u00e4raste v\u00e4ninna, i tankarna \u00e4r jag s\u00e5 ofta hos Dig.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
K\u00e4raste min Gretel! S\u00e5 l\u00e4nge tror jag inte n\u00e5got av dina k\u00e4rkomna brev f\u00f6rut varit p\u00e5 v\u00e4g, som det jag idag fick. Avs\u00e4nt den 22 december f\u00f6rra \u00e5ret och f\u00f6rst nu framme! Ack, hur m\u00e5nga h\u00e4rliga saker du f\u00e5r uppleva, Gretel. I fantasien vill jag f\u00f6lja dig p\u00e5 dina f\u00e4rder d\u00e4rnere i \u00d6stern. Jag ser […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":25848,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3444,3425],"tags":[],"class_list":["post-28766","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-3444","category-mormors-dagbok"],"yoast_head":"\n