Stockholm den 11-12\/1 1919.
\nObs. \u00f6verskriften, Bruno! Klockan \u00e4r verkligen mellan 12 och 1 p\u00e5 natten – Besynnerlig tid att skriva brev, inte sant? Och \u00e4nnu besynnerligare f\u00f6refaller det v\u00e4l, att Naemi och jag nyss kokte oss lite’ kaffe. Men, ser du, ikv\u00e4ll, eller r\u00e4ttare sagt, natt \u00e4r helafton, d.v.s. l\u00f6rdagkv\u00e4ll, med obegr\u00e4nsad tid att sova ut och d\u00e5 s\u00e5…<\/p>\n
Tack f\u00f6r senast, Du! Verkligen synd att detta “senast” skulle bli av s\u00e5 kort varaktighet! F\u00f6r, som Du sade, det skulle vara roligt att f\u00e5 tr\u00e4ffas lite oftare och tala om allt och ingenting, allteftersom man vore “upplagd”. Det \u00e4r s\u00e5 ytterst, ytterst s\u00e4llan man tr\u00e4ffar en m\u00e4nniska, som man verkligen vill “tala” med! Du m\u00e5 tro, att det k\u00e4ndes inte vidare trevligt att ge sig iv\u00e4g p\u00e5 annandagen. Om jag hade varit som en vanlig liten feminin varelse, hade jag antagligen gr\u00e5tit floder av salta t\u00e5rar och \u00f6ver\u00f6st f\u00f6r\u00e4ldrar och syskon (och kanske en och annan god v\u00e4n i f\u00f6rbifarten) med kyssar och smekningar, och j\u00e4mrat mig alldeles rysligt \u00f6ver att beh\u00f6va resa. Men – I am not a common girl after all – och d\u00e4rf\u00f6r sk\u00e4mtade jag och skrattade bara, d\u00e5 jag tog adj\u00f6. <\/p>\n
Det har aldrig legat f\u00f6r oss Boudinare att egentligen visa v\u00e5ra k\u00e4nslor. Vi g\u00f6mma dem inom oss, och d\u00e4r kanske de v\u00e4xa \u00e4nnu starkare och djupare \u00e4n hos dem, som st\u00e4dse oms\u00e4tta dem i smekningar. Det \u00e4r bara Lillan, som \u00e4r den i det fallet rikt utrustade, men det \u00e4r v\u00e4l f\u00f6r hon \u00e4r minst och s\u00e5 liten och s\u00f6t. <\/p>\n
Inte var det vidare spirituellt att knoga iv\u00e4g till Skandia strax efter hitkomsten. De tyckte s\u00e4kert d\u00e4rnere, att jag var f\u00f6rf\u00e4rligt sl\u00f6, slapp och likgiltig, men det var v\u00e4l inte att undra p\u00e5 heller!<\/p>\n
Natten efter sov jag “massor” och sen’ var jag mig sj\u00e4lv igen och fullt redo till arbetets gl\u00e4dje och m\u00f6dor. En tr\u00f6st i bedr\u00f6velsen var det verkligen att ha Lillan med sig. Vi ha haft s\u00e5 trevligt tillsammans. Bl.a. fick hon till sin stora f\u00f6rn\u00f6jelse p\u00e5 annandagen f\u00f6lja mig med p\u00e5 matin\u00e9 p\u00e5 Oscarsteatern och se “Prinsessan, som inte ville skratta”. Det var verkligen roligt. <\/p>\n
Att t\u00e4nka sig den stilige Niska som en gr\u00e4slig bonddr\u00e4ng med sm\u00e5 gris\u00f6gon, lingult, stripigt h\u00e5r och en o\u00e4ndlig bred mun med c:a 5 t\u00e4nder i! Och s\u00e5 han sj\u00f6ng och skrek sen, s\u00e5 han var alldeles bl\u00e5r\u00f6d i ansiktet. Och Ringvall var en urkomisk gammal kung med storblommig nattrock, och kronan p\u00e5 ena \u00f6rat fasth\u00e5llen med ett band under hakan. Han \u00e5t helt ogenerat upp det fina riks\u00e4pplet, snusade v\u00e4rre. Som sagt, det var uppfriskande trevligt. <\/p>\n
Vi sutto p\u00e5 f\u00f6rsta parkett, f\u00f6rsta b\u00e4nk f\u00f6r att se och h\u00f6ra riktigt bra(!!) Och r\u00e4tt som det var, viskade Lillan till mig: “Titta p\u00e5 den d\u00e4r herrn d\u00e4rnere i orkestern, s\u00e5dana sm\u00e4ktande blickar han kastar p\u00e5 dig”. Beh\u00f6ver jag n\u00e4mna att jag f\u00f6r l\u00e4nge sedan observerat “sk\u00f6na Svea”? <\/p>\n
H\u00f6r Du Bruno, du kan sannerligen skatta dig lycklig, som inte har n\u00e5gra hush\u00e5llsbekymmer! F\u00f6r dem kan man bli led \u00e5t, m\u00e5 du tro. S\u00e4tt dig in i den situationen att i Skandias Hush\u00e5llsf\u00f6rening ha best\u00e4llt kalvk\u00f6tt och gjort upp matsedeln i enlighet d\u00e4rmed, och f\u00e5 s\u00e5 den underr\u00e4ttelsen att “denna g\u00e5ngen blev det inget kalvk\u00f6tt”. K\u00f6p s\u00e5 i f\u00f6rbifarten p\u00e5 hemv\u00e4gen f\u00e4rsk sill ist\u00e4llet, vilken “f\u00e4rska” sill vid tillagningen befinnes vara alldeles “f\u00f6r tidigt f\u00e5ngad” och s\u00e5lunda o\u00e4tbar. Sk\u00e4r dig sedan i fingrarna, d\u00e5 du skalar potatis, (\u00e4r det fortfarande f\u00f6rbjudet att r\u00e5skala potatis, tro?), ta f\u00f6r mycket peppar i s\u00e5sen och sl\u00e5 s\u00f6nder potatisfatet, d\u00e5 du huserar som v\u00e4rst ute i kokvr\u00e5n – och h\u00e5ll dig sen’ f\u00f6r skratt!! <\/p>\n
Undra p\u00e5 om uttrycken om matlagning i allm\u00e4nhet och kalvk\u00f6tt och sill i synnerhet, visserligen renderar S.A.S.K:s kassa en god till\u00f6kning, men just inte l\u00e4mpa sig f\u00f6r sn\u00e4lla s\u00f6ndagskolebarns mer eller mindre nytv\u00e4ttade \u00f6ron! D\u00e5 kan Naemi sannerligen vara glad att hon slutar senare \u00e4n jag och anl\u00e4nder till krigsk\u00e5deplatsen f\u00f6rst sedan “svaveloset” n\u00e5gorlunda dunstat bort och bitarna efter potatisfatet hamnat i slaskspannen. Annars vore det fara v\u00e4rt, att hon fick stifta intimare bekantskap med de senare. Ack, livet \u00e4r sannerligen “avigt” ibland! <\/p>\n
Men s\u00e5dana d\u00e4r sm\u00e5 motigheter f\u00e5r man f\u00f6rs\u00f6ka att ta’ fr\u00e5n den humoristiska sidan, och bara skratta, vilket jag gudskelov ocks\u00e5 ibland g\u00f6r. (Dock, d\u00e5 jag br\u00e4nner mig, d\u00e5 jag h\u00e4ller av potatisen, skrattar jag inte, f\u00f6r usch, va de g\u00f6r ont)! Ty egentligen har jag det allt bra. Ett rart litet “hem”, trevligt arbete och pr\u00e4ktiga kamrater. P\u00e5 “anskaffningen” dit jag h\u00f6r, \u00e4ro vi fem flickor och tv\u00e5 herrar, chefen och “sekonden”. <\/p>\n
Den f\u00f6rre \u00e4r 38 \u00e5r. Det s\u00e5g jag p\u00e5 hans nya ans\u00f6kan om livf\u00f6rs\u00e4kring h\u00e4romdagen, han ser allt \u00e4ldre ut, energisk som “de v\u00e4rsta”, sv\u00e4r, som en borstbindare (t\u00e4nk, han har helt enkelt nekat att g\u00e5 in i S.A.S.K. och s\u00e5lunda ruinera sig!) \u00c4r f\u00f6r det mesta sn\u00e4ll och gemytlig och har f\u00f6rr\u00e4diska \u00f6gon med l\u00e5nga svarta \u00f6gonh\u00e5r. Alldeles f\u00f6r vackra f\u00f6r en “karl”! Ibland har man liksom lite respekt f\u00f6r honom, ibland flirtar man me\u00b4n, trots hans chefsst\u00e4llning, barn och blomma och begynnande “embonpoint”. Men du skulle se s\u00e5dana \u00f6gon! <\/p>\n
Sekonden \u00e4r l\u00e5ng och sm\u00e4rt, bredaxlad och f\u00f6re detta ivrig sportsman, s\u00e4rskilt “fotbollssparkare”, och journalist. Han \u00e4r mycket duktig i sitt arbete, har m\u00f6rkbl\u00e5 intelligenta \u00f6gon, fulla av “sjutton”, fast utan l\u00e5nga svarta \u00f6gonh\u00e5r. Och s\u00e5 \u00e4r han synnerligen humoristisk, glad och trevlig samt hemligt f\u00f6rlovad. Vilken hemlighet vi flickor f\u00f6r l\u00e4ngesedan obarmh\u00e4rtigt och fullkomligt avsl\u00f6jat.<\/p>\n
Nu har jag tagit dem i fel ordning, f\u00f6rst nu kommer jag till flickorna. De \u00e4ro i \u00e5ldern 18- 23 \u00e5r, ingen just vacker, men glada, pigga och skojfriska. O\u00e4ndligt tacksamma f\u00f6r allt, som kan bliva ett trevligt avbrott i “knoget”. S\u00e5som t.ex. l\u00e5nga brev fr\u00e5n v\u00e4nner och bekanta! Om de ocks\u00e5 inte ta arbetet s\u00e5 f\u00f6rtvivlat allvarligt, s\u00e5 f\u00e5r man v\u00e4l inte klandra dem f\u00f6r det. De leva v\u00e4l alla i den f\u00f6rhoppningen, att detta arbete \u00e4r mer eller mindre tempor\u00e4rt, och att snart f\u00e5 byta ut pennan, skrivmaskinen och Skandiakamraterna mot sleven och symaskinen + \u00e4lskande man och barn. Ack ja – such is life! <\/p>\n
Sj\u00e4lv g\u00f6r jag mig, i enlighet med mitt valspr\u00e5k, aldrig n\u00e5gra f\u00f6rhoppningar, s\u00e5 slipper jag besvikelsens bitterhet. Min stora \u00f6nskan \u00e4r att f\u00e5 resa l\u00e5ngt bort fr\u00e5n detta gamla, intressel\u00f6sa, lugna och vardagliga till n\u00e5got nytt, oroligt, intressant och h\u00e4ndelserikt, som s\u00e4nder blodet fortare genom \u00e5drorna och som g\u00f6r livet v\u00e4rt att levas – och minnas. Framtiden f\u00e5r v\u00e4l utvisa, hur l\u00e5ngt jag hinner. <\/p>\n
Hav nu i v\u00e4nlig \u00e5tanke, att detta brev \u00e4r skrivet mycket sent p\u00e5 “dagen” varf\u00f6r ditt \u00f6verseende med allt ur estetisk, sk\u00f6nlitter\u00e4r och svensk synpunkt torde, eller \u00e5tminstone borde, vara obegr\u00e4nsat. Och till slut: Min adress \u00e4r fortfarande Judit Boudin, F\u00f6rs\u00e4kringsbolaget Skandia, Stockholm.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Stockholm den 11-12\/1 1919. Obs. \u00f6verskriften, Bruno! Klockan \u00e4r verkligen mellan 12 och 1 p\u00e5 natten – Besynnerlig tid att skriva brev, inte sant? Och \u00e4nnu besynnerligare f\u00f6refaller det v\u00e4l, att Naemi och jag nyss kokte oss lite’ kaffe. Men, ser du, ikv\u00e4ll, eller r\u00e4ttare sagt, natt \u00e4r helafton, d.v.s. l\u00f6rdagkv\u00e4ll, med obegr\u00e4nsad tid att […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":29637,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3444,3425],"tags":[],"class_list":["post-28735","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-3444","category-mormors-dagbok"],"yoast_head":"\n