Ack, k\u00e4ra n\u00e5n, s\u00e5 l\u00e4nge jag nu har l\u00e5tit boken ligga! Och jag, som har s\u00e5 mycket att tala om! Jo, se, det \u00e4r nu som s\u00e5, att den 10 september 1892 l\u00e4nkade lilla mamma och pappa sina \u00f6den samman, och nu skall det firas silverbr\u00f6llop den 10 september 1917. De hade l\u00e4nge funderat p\u00e5 hur denna h\u00f6gtid skulle v\u00e4rdigast beg\u00e5s. F\u00f6rst t\u00e4nkte pappa att f\u00e5 mamma med sig p\u00e5 en liten weddingtrip till K\u00f6penhamn, d\u00e4r de b\u00e5da kunde i ensamhet med varandra roa sig och meditera \u00f6ver svunna tider. N\u00e5got stort kalas funderade de inte alls p\u00e5, ty det skulle bara bli j\u00e4ktigt f\u00f6r mamma, och s\u00e5 visste de d\u00e5 inte vem de skulle bjuda egentligen o.s.v.<\/p>\n
Men de tyckte i alla fall till slut att barna skulle vara med om firandet. Att Naemi och jag skulle kunna resa ner bara f\u00f6r den dagen var knappast att t\u00e4nka p\u00e5. S\u00e5 vi arma stackare beredde oss p\u00e5 att ensamma h\u00e4ruppe f\u00e5 avfira silverbr\u00f6llop i tankarna. D\u00e5 – en middag, d\u00e5 jag kom hem, l\u00e5g p\u00e5 bordet ett brev, var\u00f6ver Naemi placerat en lapp: “L\u00e4s och begrunda”! Och i brevet, som var hemifr\u00e5n stod, att de nu fattat sitt beslut och allesamman \u00e4mnade komma hit upp och p\u00e5 h\u00f6gtidsdagen ge middag p\u00e5 en finare restaurang h\u00e4r!!!<\/p>\n
F\u00f6rst kunde jag knappast fatta, att det var sant, det var n\u00e4stan f\u00f6r roligt, men sedan fr\u00f6jdade oss, Naemi och jag, i kapp. Och p\u00e5 s\u00f6ndag morgon stodo vi f\u00f6rv\u00e4ntansfulla ner vid station f\u00f6r att m\u00f6ta den anl\u00e4ndande familjen. Trots ett ih\u00e4rdigt plaskande, var det f\u00f6rst\u00e5s idel gamman och gl\u00e4dje under v\u00e4gen hit och h\u00e4rhemma sedan.<\/p>\n
P\u00e5 eftermiddagen voro vi alla bjudna till Petterssons p\u00e5 middag. Mamma, pappa och Lillan bodde i ett synnerligen trevligt rum p\u00e5 Hotell Regina och Rut och Harry kamperade h\u00e4r hos oss. Det s\u00e5g verkligen inget vidare spirituellt ut h\u00e4r om kv\u00e4llarna och p\u00e5 morgnarna, innan vi f\u00e5tt iordning. <\/p>\n
Tre b\u00e4ddar, en s\u00e4ng mitt p\u00e5 golvet och runt om v\u00e4ggarna garnerat med stolar, dignande under soff- och ottomankuddar samt varenda krok och spik upptagen av olika kl\u00e4desartiklar. Men bara vi v\u00e4l
\nf\u00e5tt r\u00f6jt undan var h\u00e4r lika rart och prydligt, som vanligt. Det var verkligen med en viss veklagan jag gick ner och st\u00e4ngde in mig i Skandia om morgnarna, ist\u00e4llet f\u00f6r att g\u00e5 ut och se p\u00e5 stan med familjen. Men, va’ ska’ en stackars l\u00f6ntagare g\u00f6ra?!<\/p>\n
P\u00e5 m\u00e5ndag eftermiddag rusade jag emellertid med en v\u00e4ldig fart hem, och sedan vi styrkt oss med kaffe, gingo Rut, mamma och jag till h\u00e5rfris\u00f6rskan f\u00f6r att bli f\u00f6rsk\u00f6nade, p\u00e5 det att vi skulle kunna kv\u00e4llens h\u00f6gtid v\u00e4rdigt beg\u00e5. V\u00e4ldigt piffiga blevo vi, och lilla morsan s\u00e5g ung och sk\u00f6n ut, som de’ v\u00e4rsta. Och n\u00e4r vi sedan kl\u00e4tt oss hemma, voro vi n\u00e5got till eleganta, vill jag lova. <\/p>\n
Mamma i en utomordentligt stilfull kl\u00e4nning av mjukt, mjukt svart siden, pappa i oklanderlig frackkostym med breda band l\u00e4ngs sidorna p\u00e5 byxorna. Naemi upptr\u00e4dde i en f\u00f6rtjusande toalett av vinr\u00f6tt siden, s\u00e4rdeles elegant, fast enkelt sydd med blott ett par sammetsband \u00f6ver axlarna och korta tyll\u00e4rmar. Sj\u00e4lv bar jag min ljusbl\u00e5 sidenkl\u00e4nning med m\u00f6rkt p\u00e4lsverk runt halsen och \u00e4rmarna och Rut str\u00e5lade i en bed\u00e5rande crepe de Chine kl\u00e4nning i en l\u00e4derrosa f\u00e4rg, garnerad med massor av rynkade silkeband. <\/p>\n
Kom s\u00e5 slutligen Harry i v\u00e4lsittande svart pojkkostym med vit v\u00e4st och krage samt lackskor (hemskt stiliga ben) och Lillan i den n\u00e4pnaste vita mollkl\u00e4nning med spetsar samt bl\u00e5tt sk\u00e4rp och stor bl\u00e5 rosett i h\u00e5ret. Ungen var som vanligt alldeles bed\u00e5rande. Och jag skulle f\u00f6rmoda att familjen Boudin t\u00e5lte att ses p\u00e5.<\/p>\n
Klockan 7 f\u00f6rsamlades vi, j\u00e4mte Edvin, Maja och Eric p\u00e5 Rosenbads restaurang, d\u00e4r middagen skulle av\u00e4tas. Och det blev en god middag under h\u00f6g och fin st\u00e4mning. Fyra sorters viner och fem r\u00e4tter mat. Edvard gjorde ansats att h\u00e5lla tal, men r\u00e4ddade sig i tid genom att helt enkelt f\u00f6rklara, att han alls inte i ord kunde kl\u00e4da sina k\u00e4nslor, men pappa h\u00f6ll ett litet tal f\u00f6r mamma, sina barn och sina g\u00e4ster, ett tal, som t.o.m f\u00f6ranledde mig att kl\u00e4mma s\u00f6nder en t\u00e5r i \u00f6gonvr\u00e5n. <\/p>\n
Och n\u00e4r jag satt och s\u00e5g p\u00e5 mina k\u00e4ra f\u00f6r\u00e4ldrar, s\u00e5 vackra, trevliga och glada, som nu h\u00e5llit samman i 25 \u00e5r, i sorg och gl\u00e4dje, kunde jag knappast h\u00e5lla tillbaka min r\u00f6relse. T\u00e4nk, vilka sv\u00e5righeter de haft att genomk\u00e4mpa, innan de kommit till det j\u00e4mf\u00f6relsevis goda ekonomiska v\u00e4lst\u00e5nd de nu befinna sig i! Och hur de alltid, alltid bem\u00f6tt varandra med samma innerliga k\u00e4rlek och f\u00f6rst\u00e5else, aldrig varit oeniga p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt! <\/p>\n
Det \u00e4r verkligen n\u00e5got alldeles enast\u00e5ende. Gud give, att jag kunde f\u00e5 ett s\u00e5 lyckligt \u00e4ktenskap, om jag nu n\u00e5gonsin skall d\u00e4rh\u00e4n!! Och Gud skydda mina \u00e4lskade f\u00f6r\u00e4ldrar och l\u00e5t oss \u00e4nnu mycket l\u00e4nge f\u00e5 njuta lyckan av att \u00e4ga dem!<\/p>\n
Harry och Lillan uppf\u00f6rde sig oklanderligt och visade b\u00e5da, att de hade tydliga anlag f\u00f6r s\u00e4llskapstalanger. Under kv\u00e4llens lopp anl\u00e4nde ett femtontal telegram, trots att det v\u00e4l inte var s\u00e5 m\u00e5nga, som visste om festligheten. Erik tyckte till slut, att “kanske jag ocks\u00e5 skulle i ett finare tal framl\u00e4gga mina lyck\u00f6nskningar” (nej, f\u00f6rskona oss, retades Naemi och jag) “men jag tycker som s\u00e5, att h\u00e4r beh\u00f6vs inga s\u00e5dana”. Vilket var verkligt bra sagt. <\/p>\n
Ja, det var en utomordentligt lyckad middag. D\u00e5 s\u00e4llskapet vid halv 11-tiden skulle bryta upp, fingo vi ungdomar lov att ta Rut med oss till R\u00f6da kaf\u00e9et p\u00e5 Hasselbacken, d\u00e4r det dansas fr\u00e5n 11 – 12 och \u00e4r verkligt flott. Och det b\u00f6rjade mycket trevligt – h\u00e4rlig musik – men s\u00e5 blev det ett st\u00f6rande intermezzo emedan en del herrar i kavajkostym dansade, vilket ej f\u00e5r f\u00f6rekomma p\u00e5 detta eleganta st\u00e4lle, och sen var klockan snart tolv, s\u00e5 vi beg\u00e5vo oss hem.<\/p>\n
P\u00e5 tisdag voro vi bjudna till Edvard och Maja igen p\u00e5 en trevlig middag och sen voro vi p\u00e5 Parkcaf\u00e9et ett tag.<\/p>\n
Onsdagkv\u00e4llen tillbragte vi p\u00e5 “R\u00f6da kvarn” dit Rut orkat skaffa biljetter genom att st\u00e5 i k\u00f6 klockan 12 p\u00e5 middagen, d\u00e5 biljettf\u00f6rs\u00e4ljningen b\u00f6rjade. Det var “T\u00f6sen fr\u00e5n Stormyrtorpet” av Selma Lagerl\u00f6f, som av Viktor Sj\u00f6str\u00f6m arrangerats f\u00f6r filmen. Jag har ju b\u00e5de l\u00e4st ber\u00e4ttelsen och sett teaterpj\u00e4sen f\u00f6rut, och de voro lika bra h\u00e4r. Vi tyckte alla att det var en synnerligen sev\u00e4rd film.<\/p>\n
P\u00e5 torsdag morgon 7.58 reste pappa, mamma, Harry och Lillan redan. Barnen m\u00e5ste hem f\u00f6r skolans skull f\u00f6rst\u00e5s. Det var verkligen rysligt tr\u00e5kigt att de skulle resa s\u00e5 snart. Man hade ju knappt haft tillf\u00e4lle att tala ordentligt med dem en enda g\u00e5ng. <\/p>\n
Vi voro tidigt uppe h\u00e4r och ordnade, s\u00e5 att n\u00e4r de kommo ned fr\u00e5n hotellet, hade vi kaffe f\u00e4rdigt \u00e5t dem. Och sen voro vi alla f\u00f6rsamlade till avsked vid stationen. Rut fick emellertid lov att stanna kvar. Sorgligt nog hade b\u00e5de hon och Naemi f\u00f6rkylt sig s\u00e5 grundligt, att de hostade, “snuvade” och gick p\u00e5 gr\u00e4sligt h\u00e4r. D\u00e4rf\u00f6r ans\u00e5g vi det b\u00e4st att h\u00e5lla oss inne p\u00e5 torsdag eftermiddag. Gick bara upp till torget och k\u00f6pte “frrokt” f\u00f6r att “s\u00e4tta oss \u00e5’ skala”.<\/p>\n
P\u00e5 fredag eftermiddag voro vi j\u00e4mte Eric bjudna till Elsa, och trots det hemskaste regnande g\u00e5vo vi oss iv\u00e4g. Elsa bj\u00f6d p\u00e5 kaffe och kakor och d\u00e4r var riktigt hemtrevligt. P\u00e5 hemv\u00e4gen r\u00e5kade vi i den livligaste dispyt med Eric om hur han n\u00e4stan alltid kommer f\u00f6r sent. Och sen dess ha vi icke tr\u00e4ffat Eric n\u00e5gon g\u00e5ng utan att vi formligen gr\u00e4lat om samma sak. <\/p>\n
I eftermiddags (s\u00f6ndag) var han uppe ett slag, och d\u00e5 utspann sig \u00e5ter det allra skarpaste meningsutbyte. Som v\u00e4l var skildes vi dock i godo. Ig\u00e5r kv\u00e4ll, sista kv\u00e4llen Rut var h\u00e4r, voro vi p\u00e5 en liten bio p\u00e5 Drottninggatan och s\u00e5go Gunnar Tolnaes i “Pierrot.” Oh, du milde, vad han \u00e4r stilig. Vi h\u00f6llo p\u00e5 att svimma allihop. Vi kunde knappt tala om n\u00e5got annat p\u00e5 hela kv\u00e4llen sedan.<\/p>\n
Imorse gav Rut sig iv\u00e4g, hon med. Naemi var s\u00e5 f\u00f6rkyld och hade d\u00e4rtill tandv\u00e4rk, s\u00e5 hon l\u00e5g still, men jag var uppe och f\u00f6ljde Rutan till t\u00e5get. Strax innan t\u00e5get skulle g\u00e5, gjorde hon den gl\u00e4djande uppt\u00e4ckten, att hon gl\u00f6mt sin stora sm\u00f6rg\u00e5sp\u00e5se. S\u00e5 den stackarn fick fara sin v\u00e4g utan mats\u00e4ck, och sm\u00f6rg\u00e5sarna har jag k\u00e4kat upp under dagens lopp.<\/p>\n
P\u00e5 middagen var jag till Heddy, f\u00f6r vilken det lyste f\u00f6rsta g\u00e5ngen idag, med min lysningspresent, “Im Paradies”, som hon l\u00e4nge \u00f6nskat sig. D\u00e4r undf\u00e4gnades jag med h\u00e4rligt kaffe och en massa gott dopp. Och p\u00e5 eftermiddagen var jag med Naemi till tandl\u00e4karen Sune (medlem av “Gymnos”) d\u00e4r hon fick sin v\u00e4rkande tand synnerligen ledigt och sm\u00e4rtfritt utdragen. Pris 10 kronor. Hemska pengar!! Men nu har hon ocks\u00e5 sluppit ifr\u00e5n tandv\u00e4rksel\u00e4ndet och kan f\u00e5 sova om n\u00e4tterna igen. Sen har vi suttit h\u00e4rinne och ordnat med litet av varje och haft sm\u00e5trevligt hela kv\u00e4llen.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Ack, k\u00e4ra n\u00e5n, s\u00e5 l\u00e4nge jag nu har l\u00e5tit boken ligga! Och jag, som har s\u00e5 mycket att tala om! Jo, se, det \u00e4r nu som s\u00e5, att den 10 september 1892 l\u00e4nkade lilla mamma och pappa sina \u00f6den samman, och nu skall det firas silverbr\u00f6llop den 10 september 1917. De hade l\u00e4nge funderat p\u00e5 […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":29151,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3442,3425],"tags":[],"class_list":["post-28631","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-3442","category-mormors-dagbok"],"yoast_head":"\n